This thesis is a study of the inter-institutional translation process through which the Swedish versions of EU legislative acts are created, focusing on the conditions for plain language work within this process. These Swedish translations have long been considered incomprehensible. Complicated originals and strong demands for close correspondence to the source text have been considered the main reason. This study aims to examine the translation process, to see how institutional factors shape the scope for plain language work. The theoretical and methodological bases of the study are the sociology of translation, focusing on translation as a social activity, and ethnography, focusing on the participants’ perspective. The data analysed consist of field notes, interviews, video recordings of participants translating, and revised translations. A key factor for plain language is shown to be the demands for close correspondence to previous texts – not only the source text but also previous Swedish translations. Close correspondence is necessary due to special demands on legal translation but is also supported by other institutional factors, such as translators’ insecurity regarding legal language, short deadlines and the needs of internal readers. The use of CAT tools such as TWB further reinforces this dependence on previous texts. Other institutional factors that stand out are the relative isolation of the translation units, with limited feedback from outside the unit, and the position of the translated documents within the EU legal system. The results indicate that the difficulties for a Swedish reader are often not due to linguistic or textual formulation of the documents, but to the gap this EU position creates, between the reader’s (Swedish) and the text’s (EU) frame of reference respectively. Support for plain language is strong at the units, but the concept appears to have been partially given a local meaning, showing that the traditional understanding of plain language may not be fully applicable in this setting. This shows the necessity to identify the aspects most central to comprehensibility, for different types of texts and in different settings – a necessity not only for plain language work within the EU, but in national settings as well. / I avhandlingen studeras den interinstitutionella översättningsprocessen, till svenska, för EU:s rättsakter, med fokus på hur villkoren för klarspråksarbetet ser ut inom denna process. De svenska översättningarna har länge ansetts svårbegripliga. Svårt skrivna original och starka krav på nära överensstämmelse med källtexten har pekats ut som huvudsakliga skäl till detta. Undersökningen syftar till att ta reda på hur institutionella faktorer formar utrymmet för klarspråksarbete inom översättningsprocessen. De teoretiska och metodiska utgångspunkterna för undersökningen är översättningssociologi, som betraktar översättning som en social aktivitet, och etnografi, som betonar deltagarperspektivet. Materialet består av fältanteckningar, intervjuer, videofilmade observationer av översättnings­arbete samt granskade översättningar. Krav på nära överensstämmelse med tidigare texter visar sig vara centralt för klarspråksarbetet; inte bara överensstämmelse med källtexten utan också med tidigare svenska översättningar. Den nära överensstämmelsen är nödvändig till följd av de särskilda krav som ställs på juridisk översättning, men stöds också av andra institutionella faktorer, exempelvis översättarnas osäkerhet omkring juridiskt språk, korta tidsfrister och interna läsares behov. Användandet av CAT-verktyg som TWB förstärker ytterligare denna bundenhet till tidigare texter. Andra institutionella faktorer är enheternas relativa isolering, med begränsad återkoppling utifrån, och den position som de översatta dokumenten har inom EU:s juridiska system. Resultaten pekar på att svårigheterna för en svensk läsare ofta inte är kopplade till texternas språkliga eller textuella utformning, utan till det avstånd som skapas mellan läsarens (svenska) och textens (EU-) referensram, till följd av just textens position inom EU-systemet. Stödet för klarspråk är starkt på enheterna, men begreppet förefaller ha getts en delvis lokal innebörd, vilket visar att den traditionella innebörden av klarspråk kanske inte är helt tillämpbar i det studerade sammanhanget. Detta visar behovet av att identifiera de aspekter som är mest centrala för begripligheten, för skilda sorters texter och i skilda kontexter – en nödvändighet inte enbart för klarspråksarbetet inom EU, utan även i nationella sammanhang.