I den här uppsatsen studeras begripligheten i svenska översättningar av en av EU-kommissionens texttyper som kallas grönböcker. Begripligheten sätts i relation till EU-kommissionens riktlinjer för översättning. Analysmetoden är textanalys. Resultatet visar att det finns brister i begripligheten, både på makronivå och mikronivå.

I denna uppsats undersöks EU-kommissionens kommunikation med allmänheten i två översatta informationsbroschyrer. Med avstamp i diskursanalytisk teori analyseras såväl texterna som deras kontext. Syftet med undersökningen är att beskriva vilken bild broschyrerna förmedlar av EU och EU- invånarna samt relationen dem emellan. En utgångpunkt är att texterna bär uttryck för auktoritet, som beror av de text-externa relationerna och som synliggörs genom olika språkliga strategier. Analysen visar att EU konstrueras på två olika sätt i texterna: dels som en stark och pålitlig aktör, dels som ett naturligt existerande geografiskt område. EU-invånaren i sin tur upptecknas som en del av en gemenskap, och som någon med skyldigheter men framförallt med rättigheter. Broschyrerna uttrycker auktoritet genom språkliga strategier som signalerar makt och solidaritet, men EU:s reella makt över invånarna är ofta nedtonad. Texterna reflekterar en värld där EU:s ställning inte är oomstridd, och broschyrerna verkar på flera sätt för att ge unionen existensberättigande. Undersökningen aktualiserar också frågor om hur översättningsaspekten inverkar på diskursen, och mynnar ut i konstaterandet att översättarna har en betydande roll i sammanhanget.