Denna kandidatuppsats undersöker de olika diskurser angående det övernaturliga som närvarar i Eden Robinsons roman Monkey Beach (2000) utifrån ett postkolonialt perspektiv. Det teoretiska ramverket består av Jo-Ann Episkenews indigenous storytelling, samt Michail Bachtins dialogicitetsbegrepp, där heteroglossi fungerar som utgångspunkt. Dessa har använts för att analysera hur Robinson använder sig av karaktärer för att gestalta olika epistemologier, och hur dessa relaterar till synen på det övernaturliga i romanen. Uppsatsens slutsats är att Monkey Beach är polyfon i sin gestaltning av de olika perspektiven på det övernaturliga; dessa perspektiv utgör olika diskurser, vilket gestaltas genom karaktärerna. Romanen utspelar sig inte i ett autonomt fiktivt universum; den fungerar som en motdiskurs till tidigare diskurser om urfolk i Kanada, vilket ger den både en avkoloniserande och kunskapsspridande funktion då den är skriven av en urfolksförfattare. / This undergraduate dissertation examines the various discourses surrounding the supernatural present in Eden Robinson’s novel Monkey Beach (2000) from a postcolonial perspective. The theoretical framework consists of Jo-Ann Episkenew’s Indigenous Storytelling, as well as Michail Bachtin’s concept of dialogism, with heteroglossia as its basis. These have been applied to the text to analyse how Robinson utilises characters to depict different epistemologies, and how they relate to the portrayal of the supernatural in the novel. The conclusion of this dissertation is that Monkey Beach is polyphonic in its portrayal of the various perspectives of the supernatural; these perspectives constitute different discourses, which are depicted through the characters. The novel does not take place in an autonomous fictional universe; it functions as a counter-discourse to previous discourses about Indigenous peoples in Canada, which gives it a decolonising and knowledge-disseminating function as it is written by an Indigenous author.

No description available.