Denna uppsats undersöker vilka strategier som finns i Aaron Sorkins manus The SocialNetwork som kan förmedla klippning. Texten behandlar hur Sorkin, framförallt genom enemotionell rytm i dialog respektive actiontext, kan ha influerat filmens klippning. RobertMcKees beskrivning av “beats” har utvecklas till en definition av “emotionella beats” och haranvänts tillsammans med Plutchiks känslohjul för att avgränsa varje emotionellt byte i degranskade scenerna. Den funna rytmen har sedan jämförts med hur filmens skiftar mellanbildutsnitt för att ta reda på hur väl dessa matchar. Analysen visar att Sorkins emotionellarytm i manuset till mångt och mycket stämmer överens med klippningen i filmen och att densåledes borde varit en viktig del av klipparnas arbete

Syftet med denna uppsats är att undersöka och förstå hur scenens olika dramaturgiska delar samspelar för att skapa en dramaturgisk känsloväckande scen. Denna scendramaturgi innefattar scenbeskrivning, karaktärsbeskrivning och actiontext. Uppsatsen analyserar filmen och manuset The Truman Show (1998) vilket gjordes med hjälp av berättarteoretiska begreppen två-sidig emotion och emotionell rytm som användes för att nå syftets slutsats, vilket visar ett återkommande mönster av emotionellt meningsbärande ord eller meningar som används för att beskriva emotionella tillstånd hos karaktären. Det är tydligt att huvudkaraktärens känslor återkommer i en logisk följd och det sker en upptrappning av dessa känslor som leder till svaren karaktären sökte i början av berättelsen. Slutsatsen förklarar och diskuterar att shooting-scriptmanus som skrivs med emotionellt meningsbärande ord eller meningar och utan kamerans närvaro tydliggör karaktären och omgivningens känslor. Detta antyder att manus i alla versioner bör beskriva bildmässiga tillstånd eller situationer med hjälp av meningsbärande ord eller meningar för att knyta samman berättelsen i enhelhet.