This essay aims to examine the scapegoat motif in Birgitta Trotzig's novel En berättelse från kusten (1961). The important part is to study how the scapegoat motif is portrayed in the novel, how the plot leads to persecution and final sacrifice and how it is related to the novel as a whole. I discuss the term scapegoat through the French theoretician René Girard, who developed some criteria to be met in order to the scapegoat motif to work. The essay results show that the three stages in Girard's theories exist in the novel. At first a great disease that causes children of almost every family to die and it makes the society to slowly collapse. The frustration leads to a search for a cause to the disease, however not the real cause, rather a crime and someone to blame. Someone, is not just anyone, the person has some distinctive victims markers. The scapegoat, Merete, is both socially and physically aberrant and that makes her the perfect scapegoat. The result shows that her death is a ritual reconciliation that ends the chaos and makes people free of the guilt they felt. This motif is also a part of a bigger reconciliation theme. Everything seems to weave into a pattern that requires suffering and great sacrifice to achieve reconciliation. Both the city and the monastery's restoration required suffering where Merete and Apelone both suffered and died to save the whole nation from perish. / Denna uppsats syfte är att studera syndabocksmotivet i Birgitta Trotzigs roman En berättelse från kusten (1961). Huvudsakligen studeras hur motivet gestaltas i romanen, hur berättelsen leder till förföljelser och det slutliga offrandet samt hur syndabocksmotivet kan relateras till romanhelheten. Jag diskuterar begreppet syndabock utifrån den franska teoretikern René Girard kriterier och stadier. Resultatet visar att kriterierna har uppfyllts och att Girards tre stadier också förekommer i romanens samhälle. Till en början drabbas barn från nästan varje familj av en dödlig sjukdom och det får samhället att långsamt kollapsa. Frustrationen hos folket övergår i ett sökande efter orsaken till sjukdomen, dock inte den verkliga orsaken, snarare ett brott och någon att anklaga. Någon, är inte vem som helst, utan personen har tydliga offermarkörer. Syndabocken Merete är både socialt och fysiskt avvikande och det gör henne till den perfekta syndabocken. Resultatet visar att hennes död blir en rituell försoning som avslutar det rådande kaoset och friar folket får deras skuldkänslor. Motivet är också en del av en större försoningstematik, nämligen ett mönster som kräver lidande och stora uppoffringar för att nå försoning. Både staden och klostrets återupprättelse kräver offrande och både Merete och Apelone lider och dör för att inte hela samhället ska förintas.