Syfte Syftet med studien var att undersöka hur energibalansmätning och aktivitetsregistrering med indirekt respiratorisk kalorimetri, accelerometer, kostdagbok och aktivitetsdagbok, uppfattades av överviktiga barn och tonåringar och att jämföra uppfattningarna mellan barn i olika åldrar och av olika kön.   Metod 129 överviktiga barn valdes ut med ett konsekutivt urval då de kom för energibalansmätning på Energimetaboliska laboratoriet vid Uppsala Universitet mellan 2008 och mars 2012. En enkät fylldes i av barnen efter att de genomgått en mätdag på laboratoriet samt fyra mätdagar självständigt i hemmet. Enkäten innehöll elva frågor varav tio frågar handlade om de olika mätmetoderna som barnen genomgått. Författarna koncentrerade sig på fyra av dessa mätmetoder. Frågorna besvarades med hjälp av femgradiga skalor, varav resultaten sammanställdes för en statistisk analys.   Resultat Huvudresultatet visade att alla fyra mätmetoder uppfattades någorlunda likvärdigt av barnen, oavsett kön. Dock kunde det påvisas att den yngre åldersgruppen (4-9 år) överlag hade tendenser till en positivare uppfattning av mätmetoderna än barnen i åldrarna 10-13 och 14-17 år. Ingen signifikans kunde påvisas från de olika resultaten.   Slutsats Sammanfattningsvis framkom att ett behov av förbättring för vissa av mätinstrumenten fanns. Resultatet visade också att det fanns ett behov för effektivisering av vissa mätmetoder, ny design för instrumenten samt hjälpmedel för att uppnå bra registrering av kost och aktiviteter.