Syftet med studien var att skapa en djupare förståelse för hur och varför matematiklärare i högstadiet använder EPA. Tre lärare på högstadiet som frekvent använde EPA eller någon variant intervjuades. Dessa intervjuer genomsöktes efter teman och strukturerades med hjälp av tematisk analys. Resultatet visar att lärarna delvis arbetade med EPA på ett sätt som stämde överens med hur metoden avsågs inom ramen för kooperativt lärande, nämligen att få fram många lösningsförslag, svar och metoder samt främjande av problemlösningsförmåga. Lärarna hade ofta dock inte de par och/eller gruppsammansättningar som genererade bäst resultat enligt hur kooperativt lärande utgår från den närmaste utvecklingszonen. Matematikuppgifternas utformning, som bara delvis stämde överens med de egenskaper som matematikuppgifter för smågrupper bör ha, kunde också vara en orsak till att lärarna upplevde vissa problem. Lärarna visade dock på många strategier för att motverka uppkomna problem. De fördelar som lärarna såg med metoden var att den utvecklade den muntliga kommunikationen inom matematik och att eleverna fick ta del av många olika lösningar, vilket även gjorde att de fick tänka igenom det matematiska innehållet fler gånger än om de hade suttit själva med en uppgift. De såg också att metoden ledde till att eleverna hjälpte varandra i större utsträckning, både inom ramen för EPA och när de satt själva med uppgifter.