Sammanfattning och slutsatser Syftet med undersökningen har varit att studera växelverkan hos Erik Wickbergs predikantskap, mellan den identitetsskapande funktionen och mellan hans försök att höja predikans status internationellt. På detta sätt har jag också velat lyfta fram predikans roll som pastoral företeelse inom FA och för att kunna göra detta har jag ställt följande frågor: 1.    Vad kännetecknar Wickbergs predikantskap? 2.    Vilken syn på FA:s identitet kommer till uttryck i Wickbergs predikningar? Det är svårt att särskilja de två frågorna för de hör intimt samman. Därför är också svaren sammanflätade med varandra. När det gäller Wickbergs predikantskap så står han i en succession där han är den nionde generalen. Predikantskapet vilar i FA:s tidiga uppdrag att vara en röst både för och till de människor inga andra når. Booths teologi formades i tre steg. Det första steget ledde fram till att FA kom att förkunna både frälsning och helgelse. Det andra steget handlar om att FA är skapad av Gud och helgad för det speciella uppdraget att vara en röst både för och till de människor inga andra når. Det tredje steget gjorde FA till pionjärer på det sociala området som gör att man också har ett sådant arv att förvalta. Wickberg omfattar tanken att FA är en del i Guds universella kyrka. Han betonar att FA är sammanlänkad med Guds folk från Bibelns tid och med kristna genom årtusenden. Allt detta bekräftas i hans predikningar. I hans böcker och predikningar sägs det ingenting om att han ser FA som en kyrkoinstitution.   FA:s identitet som armé kommer tydligast fram i orden då han säger att FA ska vara en protesterande armé mot andlig slöhet, mot rasbarriärer och annan ondska. Wickbergs predikantskap utgår från denna självbild. Wickbergs predikantskap har också med personen Wickberg att göra. Hans barn- och ungdomstid präglades av FA, de många flyttningarna, nya språk och nya kulturer. Barn- och ungdomstiden gjorde honom både självkritisk, trygg, flexibel och öppen för allt nytt. Utbildningen, en aldrig sinande läslust och de olika uppdragen under 1924–1961 gjorde honom kompetent för ett ledarskap på högsta nivå. Under hela hans liv studerade han Bibeln och brottades med olika teologiska uppfattningar. Detta gjorde honom trygg i förkunnargärningen. Denna uppgift är också den som han satte främst i sin gärning som frälsningsofficer. Wickbergs predikantskap vilar också i FA:s homiletik. Bernard Watson konstaterar om Wickberg att ”By Salvationist average he had a high degree of Biblical scholarship though he always sought to express it in terms that ordinary people could understand”. Wickberg har alltså förmågan att sammanlänka en god teologi med möjligheten för alla att förstå. Homiletikens innehåll handlar om människans frälsning och ett fördjupande av det andliga livet genom helgelsen. Detta har också präglat Wickbergs förkunnelse. Slous har visat på att homiletiken har förändrats sedan den viktorianska tiden. Förkunnelsen då var av angripande natur men Slous talar om att denna bör vara av inbjudande karaktär. Wickberg är mån om att hans predikantskap ska vara både resultatinriktat och samtidigt ska det vara varmt och inbjudande. När jag sammanfattar Wickbergs predikantskap så upplever jag hans stora tilltro till Guds ord. Hans fokus är så starkt på innehållet i evangeliet att han undviker att ta upp samtidens stora händelser. Han snuddar vid dem genom att tala om ”materialismens och världens stormar” liksom han i samma predikan tar upp ”underströmmar” som kan förkväva vår kristna tro. Jag upplever hans predikningar som en ”väckarklocka”. Jag tänker då på hans syn på FA som han vill se som en proteströrelse, hans oro för dåliga predikningar, bristande tro och försummelsen att inte tillräckligt predika om helgelse.     Wickberg förkunnar också en helhetssyn på människan i sina predikningar. Jag tänker på de tre begreppen ”ny vitalitet”, ”intellektuell validitet” och ”social relevans”. Jag konstaterar slutligen att Wickberg genom sitt sätt att predika bekräftat att predikantskapet är identitetsskapande och att han på ett medvetet och strategiskt sätt har arbetat för att höja status och standard på predikan från sin internationella plattform.

Officerskapet i Frälsningsarmén (FA) med utgångspunkt från general Erik Wickbergs tal, predikningar och artiklar. Erik Wickberg (1904–1996) är den ende svensk som har varit ledare för Frälsningsarmén (FA) i hela världen. Mellan åren 1961–1969 var han rörelsens stabschef och mellan åren 1969–1974 var han general. På riksarkivet i Stockholm finns hans tal– och predikomanuskript. Dessa har i många år väckt mitt intresse. I min uppsats från 2016 (Predikantskap i Frälsningsarmén, Erik Wickberg stabschef och general 1961–1974, Uppsala universitet) analyserades ett antal predikningar och denna forskning inspirerade mig att med utgångspunkt från Erik Wickbergs tal, predikningar och artiklar undersöka vad han hade att säga om officerskapet i FA.          Syftet har alltså varit att söka beskriva, förklara och förstå hans sätt att identifiera och beskriva officerskapet. Dessutom ville jag veta hur hans idealbild av officerskapet såg ut och hur han teologiskt motiverar detta. Vidare har det varit angeläget att se närmare på debatten när det gäller officerskapet under hans tid och vilken form av ecklesiologi som framträder i Erik Wickbergs framställningar. Åtskilliga forskare har ägnat sig åt att analysera officerskapets ecklesiologi och teologi men ingen annan har gjort detta med utgångspunkt från Erik Wickbergs tal, predikningar och artiklar.             Jag fann tidigt att det var nödvändigt att ge både en historisk och en teologisk bakgrund till begreppet officerskap, samtidigt säga något om hans tids frågor gällande officerskapet men också beröra något om senare tiders utveckling. Allt detta för att Erik Wickbergs framställningar inte skulle ”hänga i luften”. Materialet har alltså bestått av ett sjuttiotal tal och predikningar, hans artiklar i den engelskspråkiga officerstidskriften The Officer och iSalvation Army’s Year Book. Dessutom har andras forskning och andra källor skapat en historisk och teologisk förståelse för begreppet officerskap. På detta sätt har även Erik Wickbergs texter tillsammans med övrigt material kommit att belysa varandra.           I teoribildningen analyserades officerskapet och det är ingen tvekan om att detta skapat en form av en världsvid subkultur där en personlig inre kallelse är inkörsporten och där ordersystem, reglementen och uppdrag bidragit till att skapa en enhetlighet och en internationell samhörighet. Inspiration har hämtats från boken Models of the Church av Avery Dulles. I denna bok ser han på kyrkan utifrån olika modeller. Några av dessa har använts och officerskapet har studerats från ett institutionellt perspektiv, från ett sakramentalt perspektiv,från ett evangelisatoriskt perspektiv, från ett diakonalt perspektiv och från ett omslutande ecklesiologiskt perspektiv.         Dessa perspektiv har fått bilda kapitelrubrikerna i uppsatsen. Jag tänker mig att officerskapet vilar i det institutionella och i det sakramentala perspektivet. Det institutionella handlar om FA:s speciella struktur, det som gör FA till en armé. Det sakramentala handlar om den andliga dimensionen. Det evangelisatoriska och det diakonala perspektivet om vad FA vill åstadkomma, FA:s båda ”vingar” eller de båda operativa perspektiven. Alla dessa perspektiv är i sin tur sedda i ett ecklesiologiskt perspektiv. Utgångspunkten är alltså vad Erik Wickberg talar och skriver i växelverkan med bakgrund, hans samtid och något om senare utveckling. I uppsatsens avslutningskapitel har jag analyserat resultaten med hjälp av frågeställningar som Avery Dulles ställer sig i boken Models of the Church.        I min forskning framkommer det tydligt att Erik Wickberg ser officeren främst som en evangelist med syfte att leda människor fram till en omvändelse till Kristus. Av detta följer att uppgiften blir av uppsökande karaktär och Erik Wickberg återkommer gång på gång till begreppet angripande kristendom.  Officerens uppgift är också att vårda sig om flocken. Dessa två uppgifter sätter sin prägel på hans sätt att se på officerskapet. Idealbilden handlar om att vara helt överlåten till Gud och uppdraget. Officerskapet ska präglas av ödmjukhet, självinsikt, självdisciplin och entusiasm där förnuft och känsla samarbetar. Den teologiska motivationen för officerskapet hämtar han från Guds kärlek genom Jesus Kristus. Erik Wickbergs budskap är att det är Kristi kärlek som tvingar människorna till engagemang. Att vandra i Kristi efterföljelse är ett måste. När det gäller debatten under hans ämbetstid om officerskapets teologiska innebörd tycks inte Erik Wickberg ta ställning för de två huvudlinjerna huruvida officerskapet ska ses som ett ämbete med en speciell andlig status eller om det endast har med funktion att göra. Han talar ofta om officerskapets dignitet och om officerskapet som något heligt och om att man står i en succession av uppdragsbärare som börjar redan i Gamla testamentet. Under Erik Wickbergs tid som general görs ett försök till att teologiskt beskriva officerskapet i ett sammanhang där även han deltar. I denna beskrivning utgår officerskapet från det allmänna prästadömet som ett specifikt uppdrag att utrusta lemmarna i Kristi kropp.          Enligt Erik Wickberg är officerskapets ecklesiologiska hemvist i en av Gud utvald rörelse som har antagit karaktären av en armé i syfte att uppsöka och förkunna och gestalta evangeliet till människor som inga andra bryr sig om. Skulle man ge upp armétanken har man, enligt honom, inget berättigande längre.  Kyrkobegreppet är för statiskt för honom. Allra sist frågar jag mig vad händer när man ser på officerskapet med hjälp av de olika perspektiven.          När det institutionella perspektivet får dominera tar samtalen om befordringar, bestämmelser, disciplin och lydnad för stor plats. Detta kan även hindra framväxandet av en kreativ och fruktbar teologi. Erik Wickberg inser dessa risker. Det finns även exempel i forskningsmaterialet på hur man utifrån ett institutionellt synsätt försöker hitta försvar för FA:s ordersystem i Guds ord som det i själva verket är svårt att hitta en grund för.          I det sakramentala perspektivetsom handlar om officerskapet som ett synligt tecken på Guds nåd är det lätt att urskilja predikningar om betydelsen av att vara föredömen och där han varnar för status och karriärism. Erik Wickbergs helgelseförkunnelse är inte narcissistisk utan har hela tiden ett fokus på medmänniskan.         Det evangelisatoriska perspektivet handlar om officerskapets betydelse för förkunnelsen om frälsning. Erik Wickberg utmanar, uppmanar och inspirerar till en ständigt pågående evangelisation. Man finner att han menar att officerskapet har sin andliga grund i det sakramentala perspektivet för att fungera som förkunnelse om frälsning.         Erik Wickberg har svårt att se det diakonala perspektivet utan att samtidigt betona betydelsen av omvändelsen. Han är orolig för att FA ska uppfattas som en filantropisk organisation som upphör att predika Guds Ord. Samtidigt har han haft att förvalta ett mycket stort socialt arbete med tusentals sociala institutioner. Det är ingen tvekan om att ett av hans syften var att hålla samman FA i hela världen. Detta gjorde honom tyst ibland inför orättvisor av olika slag.         Vad kan då Erik Wickberg ha betytt för officerskapet? Han betonade ofta officerens andliga dignitet. Han ville se officeren som ett föredöme i ödmjukhet. Hans förkunnelse hade plats både för intellekt och känsla. Han satte förkunnelsen om individens frälsning i fokus. Det var inte alltid som han lika klart lyckades förena denna förkunnelse med ord om rättvisa och fred trots att han själv vid ett tillfälle definierade FA som ”a prophetic cry of protest against asleepy, lazy, selfish kind of religion, against closed clique worship and against barriers of raceand nationality and class”. / Officership in the Salvation Army (FA) based on General Erik Wickberg’s speeches, sermons and articles.   Erik Wickberg (1904–1996) is the only Swede who has been the leader of the Salvation Army (SA) Worldwide. Between 1961 and 1969 he was the movement’s Chief of the Staff and between the years from 1969 to 1974 he was General. His speeches and sermon scripts are kept at the National Archives in Stockholm (RA). These have for many years raised my interest. I analyzed a number of his sermons in my thesis from 2016 (Preaching in The Salvation Army, Erik Wickberg Chief of the Staff and General 1961–1974, Uppsala University) and from this research and based on Erik Wickberg’s other speeches, sermons and articles I have investigated what he had to say about the officers of the SA. The purpose has been to seek, describe, explain and understand his way of identifying and describing the officership in the SA. In addition I have asked myself how his ideal image of officers looks and how he theologically justifies this. It has also been important to look more closely at the debate about the officership during his era and discover what kind of ecclesiology that appears in Erik Wickberg’s presentations. Several researchers have devoted themselves to describe and analyze the ecclesiology and theology of the officership. However, I am sure that no one else has done this based on Erik Wickberg’s speeches, sermons and articles.   I discovered early on that it was necessary to give both a historical and theological background to the concept of officership, at the same time to say something about the issues surrounding officership in his time as well as touch on recent developments. All of this to ensure that Erik Wickbergs presentations would not be out of reach. The material has thus consisted of some seventy speeches and sermons, as well as his articles in the officer magazine The Officer and in the Salvation Army’s Year Book, both written in English. In addition, the research of others and a variety of sources, have created an historical and theological understanding of the concept of officership. As a result Erik Wickberg’s texts, in combination with other material, have come to illuminate each other.   In theory I have analyzed officership and claim that it created a form of a world-wide subculture where a personal inner calling is the gateway and where the order system, the regulations and the assignment, contribute to creating a uniformity and an international affinity. Furthermore, I have been inspired by the book Models of the Churchby Avery Cardinal Dulles. In this book he looks at the church being based on different models. I have used some of these myself and thus seen officership from an institutional perspective, from a sacramental perspective, from an evangelistic perspective, from a diaconal perspectiveand finally from an ecclesiological perspective. These perspectives have formed the chapter headings in the essay. I am of the opinion that officership rests in the institutional and sacramental perspective. The institutional is concerned with the SA’s special structure, that which makes SA an army. The sacramental is concerned with the spiritual dimension. The evangelistic and the diaconal perspective is concerned with what the SA wants to accomplish, both being “wings” or two operational perspectives. All of these perspectives are in turn viewed from one ecclesiological perspective. The starting point is what Erik Wickberg speaks and writes about as an interaction with background, his era and something about later development. In the essay’s closing chapter I have analyzed the results with help from the issues Avery Dulles raises in his book Models of the Church.   In my research it is clear that Erik Wickberg sees the officer primarily as an evangelist with the purpose of leading people to a conversion to Christ. This leads to the task being one of outreach in which Erik Wickberg will return again and again to the concept of attacking Christianity. The officer’s task is also to care for the flock. These two tasks characterize his way of looking at officership. The ideal image is about being totally entrusted to God and the mission. The officership must be characterized by humility, self-insight, self-discipline and enthusiasm where common sense and emotion work together. The theological motivation for officership is drawn from God’s love through Jesus Christ. Erik Wickberg’s message is that it is Christ’s love that forces people to engage. To walk in Christ’s path is a necessity. As for the debate during his term of office about the theological meaning of officership Erik Wickberg does not seem to take a stand regarding the two main lines of whether the officership should be seen as an office with a particular spiritual status or if it only is functional. He often speaks of the dignity of the officers and about officership as something sacred and about being in a succession of mission bearers that begins already in the Old Testament. During Erik Wickberg’s time as a General, an attempt is made to theologically describe officership in a context in which Erik Wickberg also participates. This description is based on the general priesthood officership as being a specific single mission to equip the members of the body of Christ.   According to Erik Wickberg, the ecclesiological residence of officership is in a movement chosen by God that has adopted the character of an army in order to seek out and proclaim and portray the gospel to the marginalised. If one gives up on the“army”way of thinking, one has, according to him, no justification anymore. The church concept is too static for him. Most recently, I ask myself what happens when you look at the concept of the officer with the help of the different perspectives.   We have seen that when the institutional perspective dominates, the conversations are about promotions and regulations in which discipline and obedience take a prominent place. This can also prevent the emergence of a creative and fruitful theology. I can see that Erik Wickberg realizes these risks. There are also examples in the research material on how someone from an institutional stance attempts to defend the SA’s order system in the word of God which in fact is difficult to find a basis for.   The sacramental perspective is about officership as a visible sign for God’s grace. There are easily discernable sermons about the importance of being exemplary where he warns of status and careerism. Erik Wickberg’s sanctification is not narcissistic but always has a focus on fellow human beings.   The evangelistic perspective is about the importance of the officership as the proclamator of salvation. Erik Wickberg challenges, encourages and inspires a constant ongoing evangelisation. One finds that he believes that officership has its spiritual foundation in the sacramental perspective serving as a proclamation of salvation. Erik Wickberg has difficulty seeing the diaconal perspective without at the same time emphasizing the meaning of conversion. He is worried that the SA can be perceived as a philanthropic organization that ceased to preach the Word of God. At the same time, he had to manage a very large social work with thousands of social institutions. There is no doubt that one of his purposes was to hold SA together throughout the world. This made him quiet at times in the face of different kinds of injustice.   What did Erik Wickberg mean with officership? He often emphasized the officer’s spiritual dignity. He wanted to see the officer as an example of humility. His preaching had room for both intellect and emotion. He proclaimed salvation with an individual focus. It was not always possible to unite this proclamation with words of justice and peace even though he himself defined the SA at one time as “a prophetic cry of protest against a sleepy, lazy, selfish child or religion, against closed clique worship and against barriers of race and nationality and class”.