Problem och syften När projekt befinner sig i extrema miljöer är betydelsen av ett fördelaktigt beslutsfattande avgörande. Om projektdeltagarna inte lyckas ta genomtänkta beslut finns det risk för att projektet misslyckas vilket involverar allvarliga konsekvenser. Med hjälp av denna studie vill vi studera beslutsfattandet i projekt i extrema miljöer: Hur påverkas beslutsfattandet av extrema miljöer? Vi har funnit att ett antal parametrar påverkar projekts förmåga att ta beslut. Vårt syfte, som är uppdelat i ett huvudsyfte och ett praktiskt syfte, handlar således om att analysera hur beslutsfattandet påverkas i extrema miljöer utifrån de tre parametrarna Grupptänk, Riskhantering och Eskalerande engagemang. I huvudsyftet ingår även att vi ämnar utveckla en modell. Vårt delsyfte innebär att vi önskar förstå beslutsfattande för att ge ett bidrag till projekt i extrema miljöer. Metod Vi har skrivit på uppdrag av forskningsgruppen TripleED som har gett oss en stor mängd kvalitativ data rörande en bergsklättringsexpedition på K2 som är att likställas med ett projekt i en extrem miljö. Vi har antagit ett hermeneutiskt perspektiv i vår studie, eftersom vi med hjälp av det sekundära materialet vill tolka och förstå (Olsson & Sörensen, 2011, s. 162) beslutsfattandet inom projekt i extrema miljöer. Trots att vi har genomfört en studie baserad på kvalitativ data strävar vi efter ett deduktivt angreppssätt eftersom vi är intresserade av att undersöka vår sociala verklighet utifrån teorier, (Bryman & Bell, 2011, s. 11,13) samtidigt som vår studie har inslag av induktion. Teorier Vi har utgått från teorier som berör Beslutsprocessen där vi har skapat vår egen modell utifrån tre olika beslutsmodeller. I kombination har vi använt oss av teorier som berör de tre parametrarna Grupptänk, Riskhantering och Eskalerande engagemang för att vidare förstå hur de påverkar beslutsfattande i extrema miljöer. Vi sammanfattar det teoretiska kapitlet med hjälp av en modell som presenterar att parametrarna påverkar beslutsfattande. Med utgångspunkt i modellen genomförde vi sedan vår empiriska undersökning för att se hur beslutsfattandet påverkas. Slutsats Vi har funnit att Beslutsprocessen är kortare än vad teorin föreslår i projekt som befinner sig i extrema situationer. När det inte finns tillräckligt med tid att ta överlagda beslut kan projektdeltagare istället behöva förbereda Beslutsprocessen vilket reducerar risken att ogenomtänkta beslut tas vid kritiska situationer. Vi har kommit fram till att de tre parametrarna har olika påverkan på beslutsfattandet i extrema miljöer och sambandet mellan dem och Beslutsprocessen har vi synliggjort i en slutgiltig modell. Vidare kunde vi även konstatera att vår slutsats uppfyller kraven för trovärdighet vilket medför att vår studie är användbar för framtida projekt.

Escalation of commitment refers to the tendency of decision makers to continue with failing courses of action (Staw, 1981). An abundance of research has shown that decision makers persistently escalate commitment to less favorable alternatives when making a series of decisions related to a single course of action. This decision making fallacy occurs across a wide range of personal and professional settings, and has significant implications for management and policy. There has been a wealth of research suggesting various explanations for why escalating commitment occurs across a wide range of situations; however, there have been relatively few studies investigating factors that may reduce this type of irrational decision making. Emotional intelligence is the ability to recognize and understand emotional information in oneself and others and use that information to guide one's thinking and behavior (Salovey & Mayer, 1990). This study investigated the previously unexplored relationship between emotional intelligence and escalation of commitment decisions. It also examined whether anticipatory emotions and risk perceptions mediate the relationship between emotional intelligence and escalation of commitment. It was hypothesized that individuals who have higher emotional intelligence will be less likely to commit additional funds to unfavorable courses of action, and that this relationship is mediated by anticipatory emotions and risk perceptions. These hypotheses were tested using a scenario based experiment with 110 undergraduate students at a large Midwestern university. Escalation of commitment was measured using Staw's (1976) "Adams & Smith Financial Decision Case" (p.30). Emotional intelligence was measured using the 33-item emotional intelligence scale (Schutte, Malouff, Hall, Haggerty, Cooper, Golden, & Dornheim, 1998) The relationship between emotional intelligence and escalation of commitment was tested using regression analysis, and the mediating relationships (anticipatory emotions, risk perceptions) were tested using Baron and Kenny's (1986) mediation procedure. Findings from the study reveal several practical and theoretical contributions. Results suggest that emotional intelligence is not significantly related to escalation of commitment. However, anticipatory emotions were shown to play an important role in one's tendency to escalate commitments. Those who anticipated more positive emotions about finishing the course of action were significantly more likely to escalate commitments toward its completion. In addition, managerial experience was significant in reducing one's tendency to escalate commitments. Results, strengths, weaknesses and future research directions are discussed in relation to the current study.