Humor, tillsammans med andra etiska förhållningsätt har visat sig vara relevanta i kombination med kritisk pedagogik - 6 stycken samhällslärare vid gymnasiet har i denna uppsats blivit intervjuade och resonerat kring deras roll som förvaltare av samhällskunskapsämnet och underhållare. Bakgrunden visar att elever vid gymnasiet efterfrågar mer engagemang från sina lärare i samhällskunskap, likaså forskare som Dodillet och Lundin (2018) även Hauver (2019) trycker på ett behov hos samhällslärare att våga vara radikala och kritisera etablerade utbildningsstrategier. Elever ställs inför krav, krav på att klara av och inhämta mycket kunskap, Maltén (2003) och Aubrey och Riley (2019) trycker på att det är med hjälp av olika lärandestrategier och utbildningsmodeller som läraren kan assistera sina elever mot målet att förhålla sig flexibelt, autonomt och kritiskt inför all kunskap. Kvalitativ datainsamling i form av ostandardiserade frågor och ostrukturerade intervjuer ansikte-mot-ansikte av 6 stycken samhällslärare vid gymnasiet har uppdagat att samhällslärare inte är bekanta med kritisk pedagogik som en didaktisk metod, ändock applicerar flera av den kritiska pedagogikens metoder i sin undervisning. Frågeställningarna har utgått även från samhällslärarnas syn på sin roll som samhällsvetare, vari majoriteten av de intervjuade samhällslärarna ser rollen samhällsvetare, som en mycket viktig roll. Samhällslärare vid gymnasiet är oense om de kan tillskriva sig titeln samhällsvetare vilket varierar på individuell nivå. I samband med Blennbergers (2011) etiska förhållningssätt som eftersträvar excellens i form av civilkurage, förändringsvilja och tålamod i sin roll som samhällsvetare ser flera gymnasielärare att de kämpar med att nyttja alla etiska förhållningssätt i sin professionella yrkesroll. Rädsla och okunskap leder till att vissa samhällslärare vid gymnasiet inte kan fullt ut använda potentialen i kritisk pedagogik eller applicera etiska förhållningssätt i sin undervisning. Rädslan finns för att elever, föräldrar eller kollegor kommer kritisera metoderna eller lärarens val av metoder. Intervjuerna visar även på en problematik kring likgiltighet från eleverna, under lektionstid men även vid examinationer har eleverna svårt för att ta ställning och formulera sina egna åsikter kring olika samhällsproblem. Samhällslärarna uttrycker även en osäkerhet kring att påverka sina elevers åsikter med hänvisning till styrdokumenten och deras roll som opartiska, objektiva men även unga människors lättpåverkade inställning i politiska frågor. Uppsatsen bör kompletteras med flera studier i ämnet, fokus på användandet av etiska förhållningsätt och kritisk pedagogik men även intressera sig vidare för samhällslärare vid gymnasiet och deras egen ambition att vara kritiska, radikala, förändringsvilliga och Skolverkets inställning till den formen av didaktisk metod.