En grundläggande aspekt av människans liv är kärleksrelationer och har därmed en stor påverkan på individens välbefinnande. Syftet med denna uppsats är att undersöka i vilken grad sammanboende personer är nöjda med sin kärleksrelation, om det förekommer könsskillnader i denna nöjdhet och i så fall vilka faktorer som påverkar den. Datamaterialet som används är den svenska versionen av Generations and Gender Survey från år 2021. Studiens urval består utav 4810 respondenter, varav alla befann sig i ett heterosexuellt sammanboende-förhållande vid tidpunkten för enkätundersökningen. Frågeställningarna testas med hjälp av två multipla linjära regressionsanalyser.  Studiens resultat visar att majoriteten män samt kvinnor är väldigt nöjda i kärleksrelationer. Vid jämförandet av könen kan denna studie inte påvisa några könsskillnader i skattad nöjdhet i kärleksrelation detta resultat skiljer sin från tidigare forskning, där man oftast funnit att kvinnor är mindre nöjda än män. När variabler som tänkbart påverkar nöjdheten inkluderas i en multipel analys förekommer könsskillnader, varpå kvinnor har en högre nöjdhet i kärleksrelation än män. När hushållsarbetet inte upplevs som jämställt påverkar detta nöjdheten i kärleksrelationer negativt för både kvinnor och män. Variablerna “Fördelningen av hushållsarbete” och “Biologiska barn med partner” undersöktes separat utan övriga variabler. Till följd av att det inte fanns någon initial könsskillnad i nöjdhet i kärleksrelation fanns det heller ingen skillnad som kunde minska i variablerna ”Fördelningen av hushållsarbete” samt ”Biologiska barn med partner”. För övriga variabler visade sig åldersskillnaden inom paret besitta en könsskillnad. Dessa resultat diskuteras utifrån teorierna socialt utbyte, tolkningsramar och habitus, kärlekskraft samt identitetsteorin. Resultaten från denna studie bidrar med kunskap om hur könsskillnader ser ut i en nutida svensk kontext.