Bakgrund: Ischemisk hjärtsjukdom är den ledande dödsorsaken världen över. Det är avgörande att rätt behandling påbörjas i tid, då det annars kan ha skadliga eller fatala konsekvenser för patienten. Den prehospitala verksamheten är central i arbetet för att uppnå behandling inom målsatt tid.  Syfte: Arbetets syfte var att belysa faktorer som fördröjer behandlingstiden prehospitalt för patienter med hjärtinfarkt. Metod: Studiens metod var en allmän litteraturstudie. En strukturerad litteratursökning genomfördes i databaserna CINAHL complete och PubMed under perioden november 2020-april 2021, med sökorden Myocardial infarction, Emergency medical services, Treatment delay och Time-to-treatment. Totalt inkluderades och granskades 17 studier och en integrerad analys genomfördes.  Resultat: Det framkom faktorer under två kategorier: Patientens roll i fördröjningen och Systemets roll i fördröjningen. Under kategorierna indelades faktorerna i fem övergripande teman: Felaktig bedömning av symtom, Skjuta upp beslutet om att söka vård, Patienternas bakgrund, Försenad eller felaktig triagering samt Transport. Patienterna gjorde felaktiga bedömningar av deras symtom, särskild när de upplevde atypiska symtom på hjärtinfarkt. Känslor av skam, ångest eller osäkerhet gjorde att patienterna dröjde med att söka vård. Information om patienternas bakgrund analyserade. Informationen inkluderade demografiska och socioekonomiska faktorer samt informationer om tidigare sjukdomar och riskfaktorer för utvecklingen av hjärtinfarkt, men inget säkert samband kunde visas med fördröjning. Vårdgivarnas hantering och triagering av patienternas symtom kunde orsaka fördröjning.  Slutsats: Insikt i faktorer som fördröjer behandlingstiden prehospitalt kan användas i den fortgående kvalitetsutveckling av vården för patienter med hjärtinfarkt för att minska risken för vårdskador och död. Patientens perspektiv måste tas i beaktning, och läggas till grund för förbättringsarbetet. Resultatet var vid flera tillfällen motstridiga, och ytterligare forskning behövs inom området för att belysa om det finns ett säkert samband. / Background: Ischemic heart disease is the leading cause of death worldwide. It is crucial that proper treatment is initiated in a timely manner, otherwise it might have detrimental consequences for the patient. Emergency medical services is key in the efforts to achieve treatment within the allotted time.  Aim: The aim of this study was to illustrate the factors which cause prehospital delay in treating patients with heart infarction. Method: The method of the study was a general literature review. A structured literaturesearch was conducted in the databases CINAHL complete and PubMed in the timeframe November 2020- April 2021, with the search frases Myocardial infarction, Emergency medical services, Treatment delay and Time-to-treatment. In all, 17 studies were included and reviewed, and an integrated analysis was carried out.  Result: Two categories emerged: The patients’ role in the delay and The systems’ role in thedelay. Under these categories, the factors were classified into five general themes: Inaccurate assessment of symptoms, Delaying the decision too seek care, Patients’ background, Delayed or Inaccurate triage and Transport. The patients assessed their symptoms inaccurately, especially when they experienced atypical symptoms of a heart infarction. Feelings of shame, anxiety or uncertainty delayed patients in their decision to seek care. Information of patients’ backgrounds were analyzed. The information included demographical and socioeconomical factors, as well as information on medical history and risk factor for developing a heart infarction, but no certain connection could be shown to delay. Delay could also be caused by care providers management and triaging of the patient’s symptoms. Conclusion: Understanding the factors of prehospital treatment delay can be utilized in the continuous work to improve the quality of health care for patients with heart infarction to reduce the risk of injury or death. The patient’s perspective must be taken into consideration, in the efforts to improve quality of care. The result was contradictory in several cases, and additional research is needed to illustrate a definite correlation.