Den här studien har syftat till att undersöka hur en mammas religiositet präglas av förlusten av ett vuxet barn där bortgången kommit av suicid. Undersökningen är en litteraturstudie och forskningsansatsen är hermeneutisk. Valet av metod kommer sig av att studien fokuserar på vad förlusten innebär för föräldern, meningsskapande aktiviteter har stått i centrum. Materialet har bestått av två skilda verk om en och samma människas trauma och upplevelser där den ena skildringen är en bearbetad självbiografisk text och den andra utgörs av en intervju. Metodarbetet har bestått av att analysera utvalda stycken om mystika upplevelser. Existentiell hermeneutik har utgjort grunden i analysarbetet. Arbetets teoretiska utgångspunkt har i huvudsak varit religionsvetenskapligt: Carl Gustav Jungs teori om föreställningskomplexet samt Lewis R. Rambos processorienterade modell har verkat som analysredskap. Det sistnämnda har inslag av antropologiska och sociologiska perspektiv. Studiens resultat visar att föräldern erfarit mystika upplevelser efter barnets bortgång vilket i sin tur lett till en ny livsåskådning. Hermeneutisk tolkning hävdar att erfarenheterna fyller funktion som meningsskapare.