<p>Syftet med denna uppsats är att undersöka de uppfattade miljöansvarsrisker hos företag som bedriver miljöfarliga verksamheter inom Stockholms län. Dessutom skall jag identifiera potentiella implikationer av dessa uppfattade risker för den svenska miljöförsäkringsmarknaden.</p><p>Svensk lagstiftning kräver att företag i Sverige tecknar en ansvarsförsäkring. Ansvarsförsäkringen täcker både första och tredje parts anspråk då en plötslig, oförutsedd händelse har givit upphov till skada, även miljöskador. Gradvisa miljöskador innefattas inte av den svenska ansvarsförsäkringen. Dessutom har företag som bedriver miljöfarliga verksamheter har också krav på sig att avsätta medel till den obligatoriska miljöskade- och saneringsförsäkringen. Den lagstadgade miljöskadeförsäkringen syftar till att kompensera individer som skadats men inte har möjlighet att kompenseras av förorenaren, till exempel om det inte kan påvisas vilken som är ansvarig eller om den förorenande företaget gått i konkurs.</p><p>Denna empiriska studie, vilken omfattat intervjuer av företag som bedriver miljöfarliga verksamheter i Stockholms län, har visat att många företag saknar kunskap om vilket miljöförsäkringsskydd som företaget har. De har både bristfälliga insikter i ansvarsförsäkringens villkor samt i de obligatoriska miljöförsäkringarna. I många fall framgick det att företagen tog förgivet att de var den försäkrade parten. Detta är långt ifrån sanningen; för att uppnå ett heltäckande miljöförsäkringsskydd mot både plötsliga, oförutsedda och gradvisa omständigheter, krävs en tilläggsförsäkring (EIL- Environmental Impairment Liability). Utan EIL tar företagen på sig en betydande risk för ekonomiska förluster i samband med gradvisa miljöskador.</p><p>Det finns få prejudikat inom miljöjuridik, och särskilt miljöansvar, i Sverige idag. Principen förorenaren betalar (PPP-Polluter Pays Principle) är en viktig del av miljö-lagstiftningen vilken innebär att förorenaren åläggs ansvar för de skador denne har givit upphov till. Men i praktiken har PPP inte implementerats fullt ut vilket har lett till osäkerheter i tolkningen av miljöansvarslagstiftningen samt i hur företag skall hantera miljöansvarsrisker.</p><p>EIL försäkring har till följd av detta än så länge varit en sakta ökande marknad för försäkringsbolagen i Sverige. Denna studie pekar mot flera sannolika faktorer som kan ligga bakom den tröga EIL marknaden: 1) företagens ovisshet angående sitt faktiska miljöförsäkringsskydd, 2) förvirringen kring de lagstadgade miljöförsäkringarna och till och med 3) avsaknaden av miljöansvarsprejudikat i Sverige.</p>

Syftet med denna uppsats är att undersöka de uppfattade miljöansvarsrisker hos företag som bedriver miljöfarliga verksamheter inom Stockholms län. Dessutom skall jag identifiera potentiella implikationer av dessa uppfattade risker för den svenska miljöförsäkringsmarknaden. Svensk lagstiftning kräver att företag i Sverige tecknar en ansvarsförsäkring. Ansvarsförsäkringen täcker både första och tredje parts anspråk då en plötslig, oförutsedd händelse har givit upphov till skada, även miljöskador. Gradvisa miljöskador innefattas inte av den svenska ansvarsförsäkringen. Dessutom har företag som bedriver miljöfarliga verksamheter har också krav på sig att avsätta medel till den obligatoriska miljöskade- och saneringsförsäkringen. Den lagstadgade miljöskadeförsäkringen syftar till att kompensera individer som skadats men inte har möjlighet att kompenseras av förorenaren, till exempel om det inte kan påvisas vilken som är ansvarig eller om den förorenande företaget gått i konkurs. Denna empiriska studie, vilken omfattat intervjuer av företag som bedriver miljöfarliga verksamheter i Stockholms län, har visat att många företag saknar kunskap om vilket miljöförsäkringsskydd som företaget har. De har både bristfälliga insikter i ansvarsförsäkringens villkor samt i de obligatoriska miljöförsäkringarna. I många fall framgick det att företagen tog förgivet att de var den försäkrade parten. Detta är långt ifrån sanningen; för att uppnå ett heltäckande miljöförsäkringsskydd mot både plötsliga, oförutsedda och gradvisa omständigheter, krävs en tilläggsförsäkring (EIL- Environmental Impairment Liability). Utan EIL tar företagen på sig en betydande risk för ekonomiska förluster i samband med gradvisa miljöskador. Det finns få prejudikat inom miljöjuridik, och särskilt miljöansvar, i Sverige idag. Principen förorenaren betalar (PPP-Polluter Pays Principle) är en viktig del av miljö-lagstiftningen vilken innebär att förorenaren åläggs ansvar för de skador denne har givit upphov till. Men i praktiken har PPP inte implementerats fullt ut vilket har lett till osäkerheter i tolkningen av miljöansvarslagstiftningen samt i hur företag skall hantera miljöansvarsrisker. EIL försäkring har till följd av detta än så länge varit en sakta ökande marknad för försäkringsbolagen i Sverige. Denna studie pekar mot flera sannolika faktorer som kan ligga bakom den tröga EIL marknaden: 1) företagens ovisshet angående sitt faktiska miljöförsäkringsskydd, 2) förvirringen kring de lagstadgade miljöförsäkringarna och till och med 3) avsaknaden av miljöansvarsprejudikat i Sverige.