Idén med den svenska tvåkammarriksdagen var att Andra kammaren skulle vara den politiskt berättigade befolkningens direkta röst, medan den likaberättigade Första kammaren skulle frånhålla sig från kortsiktiga politiska schatteringar. Detta skulle genomföras genom de indirekta valen, genom nioåriga och successivt förnyade mandat, och genom ledamöternas ekonomiska oberoende, för vilket den främsta garanten var arvodeslösheten, som kvarstod fram till 1909. Medan Första kammaren studerats ur olika synvinklar har just omsättningen i praktiken av dessa valprinciper tilldragit sig relativt liten uppmärksamhet. Var valen präglade av konflikt eller konsensus? Interagerade valkorporationerna, landstingen, på något sätt med offentligheten och den allmänna opinionen? Här studeras dessa frågor när det gäller det värmländska landstinget under åren 1866–1894. Källmaterialet utgörs av protokoll, privat korrespondens och dagstidningsartiklar. Svaret på den första frågan är att valen successivt övergick från en konfliktsituation till en konsensussituation. De tidigaste konflikterna gällde personliga kvalifikationer eller lokalpolitiska hänsyn, till exempel i järnvägsfrågan. När partiväsendet började växa fram på 1870- och 1880-talen började vissa delar av landstinget, samt inte minst Karlstadstidningen, försöka skapa klassgemenskap bland landstingets bönder, som utgjorde nära hälften av ledamöterna. Detta misslyckades dock, delvis på grund av att majoriteten såg till att hålla samman mot denna nya situation. Tullfrågan ledde till ett stort utbyte av ledamöter, då många frihandlare tidigare suttit på Värmlandsbänken medan landstingets hade en mycket stark protektionistisk majoritet. Detta faktum, tillsammans med att det inte var frågan om någon proportionell representation och att man börjat se till att ena sig om kandidater redan vid gemensamma valmöten med provval, ledde till att valen under det tidiga 1890-talet saknade all spänning. Angående offentligheten var tidningarna under denna tid den viktigaste kommunikationskanalen. Dessa började först i samband med partiväsendets framväxt kommentera eller försöka påverka valens utgång. Detsamma gäller insändarna från enskilda landstingsmän, som dock aldrig blir särskilt vanligt förekommande. Både Nya Wermlandstidningen och Karlstadstidningen försökte framhålla sig själva som folkets representanter och motståndarsidan som intrigant och konspirativ. Inga försök, vare sig genom ledarartiklar eller insändare, att påverka valen tycks dock ha lyckats, och efter den inledande tullstriden insåg båda tidningarna att det nuvarande systemet inte gjorde den typen av externa påtryckningar möjliga. KT började då i stället kritisera själva systemet som "barockt" och "allt utom vist". Övergången från konflikt till konsensus tycks alltså ha genomförts helt utanför den borgerliga offentlighetens sfär. / From 1867 until 1970, the Swedish people was represented by a bicameral parliament. The idea of this structure was to have the Lower House (Andra kammaren) as a direct voice of the population, or rather the part of it that possessed suffrage, while the equally powerful Upper House (Första kammaren) should ideally be a corporation void of short-term political partisanship. This was to be achieved by three measures: first, by indirect elections through the County Councils (Landsting); second, by nine-year, successively renewed mandates; and third, by the economical independence of the members, which was guaranteed by high financial demands for eligibility and by the lack of remuneration. This semi-democratic idea was mostly abandoned during the first few decades of the 20th century, but was highly active during the period studied here, 1866–1894. There have been few studies on the realization of these principles. Were the elections marked by conflicts or by consensus? Were the preparations carried out within the semi-private sphere of the County Council, or did they involve interaction with the public sphere and the public opinion? By studying the tradition of one specific county, Värmland in western Sweden, we are able to give these questions partial answers. The study includes, apart from the officially produced material, private cor-respondence and newspaper articles. The answer to the first question is, briefly summarized, that the elections started out marked by conflicts but gradually grew into consensus. The earliest conflicts were often local or personal in nature, and there seems to have been few successful efforts to remove these. When the emergence of a national party system during the 1870s and 1880s led to radical forces attempting to invoke class consciousness in certain groups of the Council, the majority reacted by keeping stronger together. In the largest political struggle of the late 19th century, the customs debate, the Council was more unified than ever in replacing old candidates with new ones, sharing the views of the majority. The minority interests were not allowed to gain representation due to the majority block vote system, and much weight was put in the Council's unity behind the nominees of the informal pre-election meetings. Regarding the public sphere, its most important instances were the local newspapers. Studies of the moderately liberal Nya Wermlandstidningen (NWT) and the more radical Karlstadstidningen (KT) have shown that the newspapers did not participate in, or at all comment on, the earliest conflicts. Only with the aforementioned changes in the 1870s did KT begin attempts to influence the Council, claiming, not entirely without cause, to represent the public opinion. NWT followed suit to counter the efforts. The same timeline is valid for letters to the editors, which were sometimes sent in from indi-vidual members of the Council, but seem to have had little effect on the elections. KT soon realized that the Council was uninclined to listen to external suggestions, and that the outcome of the elections could not realistically be altered without a radical change in the representation system. In other words, the metamorphosis from conflicts to consensus took place almost entirely outside the public sphere.

<p>Idén med den svenska tvåkammarriksdagen var att Andra kammaren skulle vara den politiskt berättigade befolkningens direkta röst, medan den likaberättigade Första kammaren skulle frånhålla sig från kortsiktiga politiska schatteringar. Detta skulle genomföras genom de indirekta valen, genom nioåriga och successivt förnyade mandat, och genom ledamöternas ekonomiska oberoende, för vilket den främsta garanten var arvodeslösheten, som kvarstod fram till 1909.</p><p>Medan Första kammaren studerats ur olika synvinklar har just omsättningen i praktiken av dessa valprinciper tilldragit sig relativt liten uppmärksamhet. Var valen präglade av konflikt eller konsensus? Interagerade valkorporationerna, landstingen, på något sätt med offentligheten och den allmänna opinionen? Här studeras dessa frågor när det gäller det värmländska landstinget under åren 1866–1894. Källmaterialet utgörs av protokoll, privat korrespondens och dagstidningsartiklar.</p><p>Svaret på den första frågan är att valen successivt övergick från en konfliktsituation till en konsensussituation. De tidigaste konflikterna gällde personliga kvalifikationer eller lokalpolitiska hänsyn, till exempel i järnvägsfrågan. När partiväsendet började växa fram på 1870- och 1880-talen började vissa delar av landstinget, samt inte minst Karlstadstidningen, försöka skapa klassgemenskap bland landstingets bönder, som utgjorde nära hälften av ledamöterna. Detta misslyckades dock, delvis på grund av att majoriteten såg till att hålla samman mot denna nya situation. Tullfrågan ledde till ett stort utbyte av ledamöter, då många frihandlare tidigare suttit på Värmlandsbänken medan landstingets hade en mycket stark protektionistisk majoritet. Detta faktum, tillsammans med att det inte var frågan om någon proportionell representation och att man börjat se till att ena sig om kandidater redan vid gemensamma valmöten med provval, ledde till att valen under det tidiga 1890-talet saknade all spänning.</p><p>Angående offentligheten var tidningarna under denna tid den viktigaste kommunikationskanalen. Dessa började först i samband med partiväsendets framväxt kommentera eller försöka påverka valens utgång. Detsamma gäller insändarna från enskilda landstingsmän, som dock aldrig blir särskilt vanligt förekommande. Både Nya Wermlandstidningen och Karlstadstidningen försökte framhålla sig själva som folkets representanter och motståndarsidan som intrigant och konspirativ. Inga försök, vare sig genom ledarartiklar eller insändare, att påverka valen tycks dock ha lyckats, och efter den inledande tullstriden insåg båda tidningarna att det nuvarande systemet inte gjorde den typen av externa påtryckningar möjliga. KT började då i stället kritisera själva systemet som "barockt" och "allt utom vist". Övergången från konflikt till konsensus tycks alltså ha genomförts helt utanför den borgerliga offentlighetens sfär.</p> / <p>From 1867 until 1970, the Swedish people was represented by a bicameral parliament. The idea of this structure was to have the Lower House (Andra kammaren) as a direct voice of the population, or rather the part of it that possessed suffrage, while the equally powerful Upper House (Första kammaren) should ideally be a corporation void of short-term political partisanship. This was to be achieved by three measures: first, by indirect elections through the County Councils (Landsting); second, by nine-year, successively renewed mandates; and third, by the economical independence of the members, which was guaranteed by high financial demands for eligibility and by the lack of remuneration. This semi-democratic idea was mostly abandoned during the first few decades of the 20th century, but was highly active during the period studied here, 1866–1894.</p><p>There have been few studies on the realization of these principles. Were the elections marked by conflicts or by consensus? Were the preparations carried out within the semi-private sphere of the County Council, or did they involve interaction with the public sphere and the public opinion? By studying the tradition of one specific county, Värmland in western Sweden, we are able to give these questions partial answers. The study includes, apart from the officially produced material, private cor-respondence and newspaper articles.</p><p>The answer to the first question is, briefly summarized, that the elections started out marked by conflicts but gradually grew into consensus. The earliest conflicts were often local or personal in nature, and there seems to have been few successful efforts to remove these. When the emergence of a national party system during the 1870s and 1880s led to radical forces attempting to invoke class consciousness in certain groups of the Council, the majority reacted by keeping stronger together. In the largest political struggle of the late 19th century, the customs debate, the Council was more unified than ever in replacing old candidates with new ones, sharing the views of the majority. The minority interests were not allowed to gain representation due to the majority block vote system, and much weight was put in the Council's unity behind the nominees of the informal pre-election meetings.</p><p>Regarding the public sphere, its most important instances were the local newspapers. Studies of the moderately liberal Nya Wermlandstidningen (NWT) and the more radical Karlstadstidningen (KT) have shown that the newspapers did not participate in, or at all comment on, the earliest conflicts. Only with the aforementioned changes in the 1870s did KT begin attempts to influence the Council, claiming, not entirely without cause, to represent the public opinion. NWT followed suit to counter the efforts. The same timeline is valid for letters to the editors, which were sometimes sent in from indi-vidual members of the Council, but seem to have had little effect on the elections. KT soon realized that the Council was uninclined to listen to external suggestions, and that the outcome of the elections could not realistically be altered without a radical change in the representation system. In other words, the metamorphosis from conflicts to consensus took place almost entirely outside the public sphere.</p>