Sammanfattning I Sverige är förekomsten av förlossningsrädsla sedan tidigare uppskattad till 20 % (Eriksson & Nilsson, 2009). Denna relativt höga andel förlossningsrädda kvinnor gör det angeläget att som barnmorska kunna identifiera de riskfaktorer som gör att kvinnor som löper risk att utveckla eller redan lider av förlossningsrädsla. Syfte: Det övergripande syftet var att undersöka prevalens av förlossningsrädsla i sen graviditet och under förlossningen, mätt ett år efter förlossning. Syftet var också att undersöka om det finns skillnader gällande graden av förlossningsrädsla före och efter förlossning mellan olika grupper av kvinnor. Metod: En longitudinell kohortstudie utförd i form av en enkätstudie, uppdelad i tre enkäter. Det var 153 mödravårdsmottagningar i Sverige som inkluderades i studien. Antalet studiedeltagare vid första enkäten var 3284 och i den tredje 1360 studiedeltagare. Resultat: I sen graviditet var prevalensen förlossningsrädsla 26,4 %. Ett år efter förlossningen var det en snarlik prevalens, 28,4%, det vill säga ingen skillnad. De kvinnor som genomgått akut kejsarsnitt eller en instrumentell förlossning hade en ökad förlossningsrädsla uppmätt ett år efter förlossningen (M=7,35) jämfört med innan förlossningen (M=5,53). Slutsats: Då resultatet visar att kvinnor som genomgått ett akut kejsarsnitt eller en instrumentell förlossning har en signifikant ökad grad av oro och rädsla uppmätt ett år efter förlossningen, är det av stort värde att följa upp dessa kvinnor, att erbjuda dem stöd i tid inför nästkommande graviditet och förlossning. Det kan vara för sent att sätta in insatser när kvinnan redan är gravid. Det är också av värde att i största möjliga mån sträva efter en vaginal förlossning med bra stöd, information, smärtlindring och förebyggande av komplikationer. / Abstract The prevalence of fear of birth in Sweden has been estimated at 20 % (Eriksson & Nilsson, 2009). Because of this relatively high number of women with fear of birth it is crucial that midwives are able to identify the risk factors associated with developing fear of birth and identify women who experience fear of birth. Aim of study: The overall aim was to examine the prevalence of women experiencing fear of birth during late pregnancy and during birth, examined one year after giving birth. Moreover, the aim of the study was to investigate if there were differences in the level of fear of birth before and after giving birth between different groups of women. Method: A longitudinal cohort study was conducted by means of three self-report questionnaires. There were 153 Swedish prenatal clinics included in the study. The number of participants in the first questionnaire were 3284 and the in the third 1360 participants. Results: During late pregnancy the prevalence of fear of birth was 26.4%. One year after the delivery there was similar prevalence, 28.4%, namely no difference. The women whom have had an emergency caesarean section or an assisted delivery had higher degree of fear of birth one year after delivery (M=7,35) compared to before giving birth (M=5,53). Conclusion: The result of the study shows that women that had an emergency caesarian section or an assisted delivery experienced a significantly higher level of fear and concern measured one year after delivery, therefore it would be of great importance to conduct a follow-up with these women. It is also important to offer them early support before their next pregnancy and delivery. It could be too late to do this when the woman is already pregnant. It is also important, to the greatest extent possible, to aim for a vaginal delivery with the help of good support, information, pain management and prevention of complications.