Bakgrund: Fysisk aktivitet vid diabetes typ 1 är viktig. Den kan förbättra blodsockerkontrollen över tid. Det har uttryckts ett behov av vidare studier för att undersöka vilket stöd diabetiker får från sjukvården gällande fysisk aktivitet. Det behöver även undersökas om personer med diabetes upplever rädsla för att vara fysiskt aktiva på grund av risken för hypoglykemi.    Syfte: Syftet med denna kvalitativa studie är att via intervjuer undersöka vilket stöd individer med nydiagnostiserad diabetes typ 1 upplever att de får från sjukvården gällande fysisk aktivitet. Studien ska även belysa vilka erfarenheter patienter med diabetes typ 1 har gällande rädsla kopplad till fysisk aktivitet samt vad de anser skulle kunna minska den rädslan.    Metod: I studien användes en kvalitativ deskriptiv design och datainsamlingen genomfördes med fem semistrukturerade intervjuer. Databearbetningen gjordes med kvalitativ innehållsanalys.   Resultat: Upplevelserna av råden från sjukvården gällande fysisk aktivitet skiljde sig mellan de intervjuade. För dem som haft diabetes kortast tid framstod råden som bra men generella, medan de som levt med sin diabetes en längre tid tyckte att råden var mer individanpassade. Mer individanpassade råd önskades. Ingen av de intervjuade uttryckte specifik rädsla för att vara fysiskt aktiv.   Konklusion: Råden diabetiker får från sjukvården är bra men otillräckliga. I framtiden skulle det behövas mer stöd kring fysisk aktivitet i form av träningsspecifika råd och uppmuntran. / Background: For people diagnosed with type 1 diabetes physical activity is important. It can improve glucose control over time. A need for further research about the support diabetics receive from healthcare professionals regarding physical activity has been expressed. There is also a need for investigating if diabetics experience fear of being physically active due to the risk of hypoglycemia.    Purpose: The purpose of this qualitative study is to explore, through interviews, what support individuals with newly diagnosed type 1 diabetes receive from healthcare professionals regarding physical activity, and how they experience this support. The study will also illustrate what experiences people with type 1 diabetes have regarding fear of being physically active as well as what they believe can reduce that potential fear.   Method: The study used a qualitative descriptive design, and data collection was conducted through five semi-structured interviews. Qualitative content analysis was used to process the data.   Results: The interviewees’ experiences of the advice from healthcare professionals regarding physical activity was inconsistent. For those who have lived with diabetes for a shorter period of time, the advice was considered good but quite general. Those who have lived with their diabetes for a longer period of time thought that the advice was more individualized. More individualised advice was requested. None of the interviewees expressed specific fear of being physically active.   Conclusion: The advice diabetics receives from healthcare professionals is considered good but insufficient. In the future more support will be needed regarding physical activity in the form of exercise-specific advice and encouragement.

<p><strong>Aim: </strong>To investigate the quality of life and the social life situation, with special focus on the consequenses of fear of hypoglycemia (FoH), in Islet transplanted patients.</p><p><strong>Method: </strong>11 patients were included, four women and seven men, who have been Islet tranplanted at Uppsala University Hospital during the years 2001-2009. Two questionaires, Short Form 36 (SF-36) and the Swedish version Hypoglycemia Fear Survey (Swe-HFS) were used to investigate the quality of life, in relation to fear of hypoglycemia. Also, telephone interviews were conducted to investigate the patients social life situation in relation to FoH, after Islet transplantation and were analysed using content analysis method.</p><p><strong>Results:</strong> The mean value for quality of life was lower than that in the normal population. Three out of ten patients experienced FoH. Three predominant themes were revealed, one theme associated with pre- transplant, was “Struggle for control of Social Life Situation” and two themes associated with post-transplant, were “Regain power and controll of  Social Life Situation” and “At Peace with the balance between the Present and the Future”.</p><p><strong>Conclusion:</strong> The patients experienced improved control over social life situation and quality of life in relation to FoH may been improved following islet tranplantation.</p> / <p><strong>Syfte: </strong>Att undersöka ö-cellstransplanterade patienters livskvalitet och sociala livssituation med speciellt fokus på oro/rädsla för hypoglykemi.</p><p><strong>Metod</strong>: I studien inkluderades 11 patienter, fyra kvinnor och sju män, vilka genomgått ö-cellstransplantation vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala under perioden 2001-2009. Två frågeformulär, Short Form 36 (SF-36) och den svenska versionen av Hypoglycemia Fear Survey (Swe-HFS) användes för att undersöka patienternas livskvalitet relaterat till oro/rädsla för hypoglykemi. Telefonintervjuer genomfördes för att undersöka patienternas sociala livssituation efter genomgången ö-cellstransplantation relaterat till oro/rädsla för hypoglykemi och analyserats med innehållsanalys.</p><p><strong>Resultat: </strong>Medelvärdet för hälsorelaterad livskvalitet var lägre jämfört med normalbefolkningen och tre av tio deltagare upplevde oro/rädsla för hypoglykemi. Tre övergripande teman med koppling till social livssituation identifierades, ett tema före genomgången ö-cellstransplantation, var ”Kampen om kontroll över social livssituation”, och två teman efter genomförd transplantation, var ”Återtagande av makt och kontroll över social livssituation” samt ”Tillfreds med balans mellan nuet och framtiden”.<strong></strong></p><p><strong>Konklusion: </strong>Patienterna upplevde att kontrollen över den sociala livssituationen och livskvalitet i relation till oro/rädsla för hypoglykemi förbättrades efter genomgången ö-cellstransplantation.</p>

Aim: To investigate the quality of life and the social life situation, with special focus on the consequenses of fear of hypoglycemia (FoH), in Islet transplanted patients. Method: 11 patients were included, four women and seven men, who have been Islet tranplanted at Uppsala University Hospital during the years 2001-2009. Two questionaires, Short Form 36 (SF-36) and the Swedish version Hypoglycemia Fear Survey (Swe-HFS) were used to investigate the quality of life, in relation to fear of hypoglycemia. Also, telephone interviews were conducted to investigate the patients social life situation in relation to FoH, after Islet transplantation and were analysed using content analysis method. Results: The mean value for quality of life was lower than that in the normal population. Three out of ten patients experienced FoH. Three predominant themes were revealed, one theme associated with pre- transplant, was “Struggle for control of Social Life Situation” and two themes associated with post-transplant, were “Regain power and controll of  Social Life Situation” and “At Peace with the balance between the Present and the Future”. Conclusion: The patients experienced improved control over social life situation and quality of life in relation to FoH may been improved following islet tranplantation. / Syfte: Att undersöka ö-cellstransplanterade patienters livskvalitet och sociala livssituation med speciellt fokus på oro/rädsla för hypoglykemi. Metod: I studien inkluderades 11 patienter, fyra kvinnor och sju män, vilka genomgått ö-cellstransplantation vid Akademiska Sjukhuset i Uppsala under perioden 2001-2009. Två frågeformulär, Short Form 36 (SF-36) och den svenska versionen av Hypoglycemia Fear Survey (Swe-HFS) användes för att undersöka patienternas livskvalitet relaterat till oro/rädsla för hypoglykemi. Telefonintervjuer genomfördes för att undersöka patienternas sociala livssituation efter genomgången ö-cellstransplantation relaterat till oro/rädsla för hypoglykemi och analyserats med innehållsanalys. Resultat: Medelvärdet för hälsorelaterad livskvalitet var lägre jämfört med normalbefolkningen och tre av tio deltagare upplevde oro/rädsla för hypoglykemi. Tre övergripande teman med koppling till social livssituation identifierades, ett tema före genomgången ö-cellstransplantation, var ”Kampen om kontroll över social livssituation”, och två teman efter genomförd transplantation, var ”Återtagande av makt och kontroll över social livssituation” samt ”Tillfreds med balans mellan nuet och framtiden”. Konklusion: Patienterna upplevde att kontrollen över den sociala livssituationen och livskvalitet i relation till oro/rädsla för hypoglykemi förbättrades efter genomgången ö-cellstransplantation.

Tyrimo tikslas – ištirti sąsajas tarp paauglių, sergančių cukriniu diabetu, psichosocialinio prisitaikymo ir tėvų pastangų kontroliuoti savo vaikų ligą. Tyrime dalyvavo 11–16 metų paaugliai, kurie serga cukriniu diabetu ilgiau nei vienerius metus, ir jų tėvai (vienas iš tėvų). Iš viso buvo apklausti 73 paaugliai (36 vaikinai ir 37 merginos) ir 73 jų tėvai (21 vyras ir 52 moterys). Paauglių psichosocialinis prisitaikymas buvo matuojamas R. Goodman Galių ir Sunkumų klausimynu, kurį sudaro 25 teiginiai apie teigiamas ir neigiamas savybes, iš kurių susideda 6 klausimyno skalės: socialumas, hiperaktyvumas, emociniai simptomai, elgesio problemos, problemos su bendraamžiais ir bendra sunkumų skalė. Tėvų ligos kontrolė buvo matuojama L. Gonder-Frederick Hipoglikemijos baimės klausimynu (tėvų versija), kurį sudaro 26 teiginiai apie tėvų, kurių vaikai serga cukriniu diabetu, elgesį, kad išvengtų hipoglikemijos ir nerimavimus, kad jų vaiką gali ištikti hipoglikemija; ir vertinama glikemijos kontrolė, kurią parodo glikuoto hemoglobino koncentracija kraujyje. Tyrimo rezultatai parodė, kad vaikinų ir merginų psichosocialinis prisitaikymas skiriasi. Vaikinų grupėje labiau išreikštas socialumas susijęs su didesnes tėvų hipoglikemijos baime, o labiau išreikštos elgesio problemos susijusios su mažesne tėvų hipoglikemijos baime. Merginų grupėje psichosocialinis prisitaikymas su tėvų hipoglikemijos baime nesusijęs. Vaikinų ir merginų geresnė glikemijos kontrolė susijusi su didesne tėvų... [toliau žr. visą tekstą] / The aim of the study was to assess the relationships between psychosocial functioning in youth with type 1 diabetes mellitus, parental fear of hypoglycemia and glycemic control. The subject of the study was 11-16 years-old youths with type 1 diabetes mellitus diagnosed more than 1 year ago and one of their parents. Overall there were 73 youth (36 boys and 37 girls) and 73 their parents (21 men and 52 women). Psychosocial functioning was assessed with Strengths and Difficulties Questionnaire of R. Goodman. It has 25 items about good and bad habits which turn into 6 scales: prosocial, hyperactivity, emotional symptoms, conduct problems, peer problems and total difficulties. Parental fear of hypoglycemia was assessed with Hypoglycemia Fear Survey (patent version) of L. Gonder-Frederick. It has 26 items about parent’s behavior in order to avoid hypoglycemia and worries of child having a low. Glycemic control was evaluated by glycated hemoglobin concentration. The results of the study showed that psychosocial functioning is different in boys and girls. Higher prosocial in boys was related to higher parental fear of hypoglycemia, higher conduct problems was related to lower parental fear of hypoglycemia. No relations were found in girls psychosocial functioning and parental fear of hypoglycemia. Greater glycemic control was related to higher parental fear of hypoglycemia in both boys and girls. Higher hiperaktivity, emotional symptoms, conduct problems and total difficulties in... [to full text]