Denna studie undersöker hur ’känsla av plats’, betraktat som menings- och anknytningsskapande till plats, påverkar individuellt och allmänt mentalt välbefinnande. Genom appliceringen av förkroppsligad autoetnografi syftar den till att skildra ett personligt narrativ om egna upplevelser från att gå på gatorna i Stockholms innerstad. Forskningsfrågan är: V ad kan ett autoetnografiskt och förkroppsligat tillvägagångssätt bidra till framväxande teorier och metoder som berör sambandet mellan känsla av plats och mentalt välbefinnande? Från det explorativa tillvägagångssättet presenteras några påståenden framåt slutet baserat på resultaten. För det första är det viktigt för utövare, teoretiker och medborgare att utforska platsbetydelser som en del av och i platsen, för att utveckla förståelse och ifrågasätta sociokulturella konstruktioner av att veta och leva. För det andra är det ett etiskt imperativ att vara uppmärksam på affekter och känslor i relation till plats, där ett ökat intresse från de som jobbar med offentliga miljöer behövs. För det tredje består meningsfulla platser av invecklade nätverk av jaget, andra och miljöer, vilket belyser hur miljön sällan har företräde i sig själv. Slutligen visar det autoetnografiska och förkroppsligade tillvägagångssättet på potential för förändring bortom fantasin, där känslighet kan öppna länge stängda dörrar och välkomna något nytt. Resultaten och reflektionerna antyder gemensamt att den inneboende komplexiteten i förhållandet måste bemötas med flexibilitet och öppenhet, snarare än att reduceras och separeras i fraktioner. / This study explores how sense of place, viewed as the attribution of meaning and emotional attachment to place, influences individual and public mental wellbeing. It is performed through a practice of embodied autoethnography, which seeks to portray a vulnerable narrative of the researcher herself in relation to walking the streets of inner-city Stockholm. The research question is: What can an autoethnographic and embodied approach contribute to emerging theories and practices concerned with the relationship between sense of place and mental wellbeing? From the explorative approach applied, some tentative prompts and claims are made towards the finishing chapters. First, it is vital for practitioners, theorists, and citizens to explore place meanings first-hand, to further understand and question socio-cultural constructions of knowing and living. Second, it is an ethical imperative to pay attention to affects, feelings, and emotions in place, in which heightened acknowledgement is needed for all concerned with ordering public spheres. Third, meanings of place consist of intricate networks of self, others, and environments, highlighting how the environment rarely takes precedence in or for itself. Finally, the autoethnographic and embodied approach to study recognizes the potential for change beyond imagination, in which vulnerability can open long-shut doors and welcome the becoming of something new. The findings and reflections jointly suggest the complexities must be met plurally rather than reduced and separated into fractions.