Denna uppsats behandlar flygförbudszoner inom ramen för internationella fredsinsatser och för att förklara konceptet presenteras relaterade definitioner. Framgångsfaktorer, risker samt flygförbudszonens mål och syften läggs fram och används därefter för att bedöma den svenska förmågan att delta i upprättandet och upprätthållandet av en flygförbudszon. Då luftöverlägsenhet är av stor vikt för operationer involverande upprättandet av en flygförbudszon presenteras John A. Wardens syn på luftöverlägsenhet för att bedöma om hans teorier är tillämpningsbara i detta sammanhang. Analysen av den svenska förmågan berör svensk doktrin, kravspecifikationerna för ett exempelförband, erfarenhetsrapporterna från deltagandet i insatsen över Libyen 2011 och den säkerhetspolitiska debatten kring beslutet att delta. Slutsatsen är att den svenska doktrinen återger en bred variation av uppdragstyper som kan komma till nytta i samband med en flygförbudszon, men flygförbudszonen som koncept omnämns inte. Det finns en stark vilja politiskt i Sverige att ställa upp i fredsinsatser ledda eller auktoriserade av FN, men oenigheten om vilka slags uppdrag de svenska flygplanen ska bidra till begränsar förmågan att delta fullt ut i operationer även om tillräckliga resurser och kompetens finns att tillgå.