Aim: The aim was to investigate and describe, how students on high school level in Kronoberg county self rated their health with relation to irritation, nervousness/anxiety insomnia and gender. An additional aim was to investigate if there are differences between students born in Sweden by Swedish parents, students born in Sweden by foreign-born parents and foreign-born students.   Methods: A quantitative method was used to analyse data gathered from students (n=1936) on high school level in 2006. All statistical analyses were made with help of SPSS V-12.   Finding: The findings showed that most of the students self rated their health as “good”, however migrant students self rated their health as “not so good” and they had more problems with insomnia.   The overall findings showed gender differences. Particularly, foreign-born girls self rated their health as “not so good” and reported more problems with insomnia.   There was no divergence between the groups regarding irritation, nervousness/anxiety.   Conclusion: School nurses and health workers must have deep knowledge about differences in gender, self- rated health and insomnia when they work with public health. More studies are needed to further investigate why the migrant students, particularly the girls health was worse and why they had more insomnia than the other groups.

Background: Safety in the housing environment is a basic human need and may be a prerequisite for health but studies from the perspective of the residents are limited in the literature. Although historically public health research has recognized the housing environment as an important determinant of health, there is a need for more research on how housing conditions influence residential well-being. Aim: The overall aim of this thesis was to examine factors and conditions associated with residential well-being and perceived safety in different types of housing areas and to compare safety promotion intervention designs based on residents self-expressed safety needs with corresponding designs developed by local government professionals. Materials and methods: A postal survey (response rate 56%, n=2476) and 11 focus groups (57 participants) were conducted among the residents in 3 small-scale housing areas with detached houses and 3 housing areas with blocks of flats in a Swedish municipality. The areas were geographically contiguous as each of the small-scale areas bordered on an area with blocks of flats. The study municipality is a designated member of WHO Safe Community network that have signed up to work in line with the indicators developed by WHO Collaborating Centre on Community Safety Promotion. Narrative data from a postal questionnaire were used to analyze the lay perspective and identify features perceived to be necessary to feel safe by residents in areas with blocks of flats and small-scale housing areas. Quantitative data were used to examine correlates of local safety-related concerns through a factor analysis. Logistic regression analysis examined associations between high-level scores of the safetyrelated dimensions found and area-level crime rate and being a victim of crime, area reputation, gender, age, education, country of birth, household civil status and type of housing. To examine how self-assessed area reputation is associated with social trust and residential well-being, a multilevel logistic regression analysis was performed using quantitative data, controlling for the random effect of neighbourhood- and individual-level socio-demographic factors. Data from focus group interviews were analyzed to identify mechanisms of how neighbourhood reputation was established. The quality function deployment (QFD) technique was used in a case study to integrate residents’ demands into the design of safety promotion interventions in housing areas. The resulting design was then compared with the safety intervention programme designed by professionals at the municipality administrative office. The results from this comparison were then investigated to identify improvements for the indicators for Safe Homes in the Safe Community programme. Results: The residents’ narratives showed that a stable social structure in the housing area was perceived to be the central factor in a safety-supportive residential environment. Whereas maintenance of good and reassuring relations was emphasized in small-scale housing areas, support for management of poor or even fear-provoking neighbour relations was requested from areas with blocks of flats. The crime rates were lower and safety-related concerns were less in small-scale housing areas. Three composite dimensions (CD) of perceived residential safety were identified: structural indicators of social disorder (CD 1); contact with disorderly behaviour (CD 2); and existential insecurity (CD 3). Area-level crime rates and individual-level variables were associated with dimensions (CD 1) and (CD 3), but only individuallevel variables were associated with dimension (CD 2). The level of residential well-being and social trust was higher in small-scale areas. The housing area reputation was found to be strongly associated with safety-related concerns, residential well-being and social trust. The area reputation also seemed to be a determinant of position in the local social structure; residents were found to position themselves in a rank order. The QFD analysis showed that the initiation and maintenance of social integrative processes in housing areas were the most highly prioritized interventions among the residents, but the analysis did not highlight the safety needs of several vulnerable groups. The Safe Community programme designed by professionals did not address the social integrative processes, but did cover the vulnerable groups. Conclusions: Area reputation is an important and probably underestimated dimension in the development of residential well-being and perceived safety. The QFD technique can be added to the methodological toolbox for residential safety promotion. The technique is particular suitable for providing a quality orientation from the lay perspective on safety promotion in local residential areas. The current Safe Homes concept in the Safe Community programme would benefit from being widened to Safe Housing.

<p> </p><p>Syfte och frågeställningar</p><p>Studien syftar till att ge svar på om de hinder som presenteras i tidigare forskning även är applicerbara i primärvården inom Järfälla kommun.</p><p>Frågeställningar i studien är:</p><ol><li>Vilka hinder visar tidigare forskning att läkare har inom primärvården när det gäller att ge råd om fysisk aktivitet till sina patienter? </li><li>Är hinder vid rådgivning av fysisk aktivitet enligt tidigare studier väsentliga i Järfälla kommun? </li><li>Anser läkarna i Järfälla kommun att de har som sin arbetsuppgift att förändra människors levnadsvanor mot ett mer fysiskt aktivt liv? </li></ol><p>Metod</p><p>En litteratursökning har genomförts med sökningar i PubMed, Chochrane Library samt Google Scholar. Inklusionskriterier för studierna är att de innehåller åsikter och värderingar från läkare inom primärvården om FA och livsstilsrelaterade frågor i preventivt syfte som publicerats senare än 1995. Fyra studier följde inklusionskriterierna. Definierade hinder och möjligheter för rådgivning av FA inom primärvården från litteratursökningen sammanställdes och vägdes mot en intervjustudie på allmänläkare i Järfälla kommun för att undersöka om vidhållna hinder även kunde bekräftas inom den lokala primärvården.</p><p>Resultat</p><p>"Tidsbrist" och "bristfällig kunskap om FA och prevention med FA" är de största hindren enligt tidigare forskning. Inget av dessa nämndes i intervjusituationer. De största hindren i intervju var "bristfällig motivation", "misstro på behandlingsform" De intervjuade läkarna ansåg att det är deras ansvar att förändra människors levnadsvanor mot ett mer fysiskt aktivt liv.</p><p>Slutsats</p><p>Definierade hinder i forskning är inte relevanta i en intervjustudie med allmänläkare i Järfälla kommun. Tidigare forskning med en sammanvägning av intervjuer tyder på ett komplext problemområde. Hinder är inte generaliserbara på enskilda läkare. Mycket tyder på att en kombination av systematiska problem i primärvården som organisation samt en misstro hos läkare på sin egen förmåga till förändring är det största hindren för att utföra mer rådgivning och ordination av fysisk aktivitet på recept. Framtida forskning bör ta till hänsyn till de yttre och inre hinder som påverkar läkaren i sin situation med patienten.</p>

<p><p>Syfte och frågeställningar<p> </p><p>Syftet med uppsatsen är att belysa barns föreställningar om alkohol och dess påverkan.<p> </p><p>Frågeställningar:<p> </p><li>Vilka tankar har barn om alkohol? </li><li>Finns det några genomgående teman och trender i barnens föreställningar om alkohol? </li><li>Hur beskriver barn alkohol och människors beteende i samband med alkohol? </li><p>Metod<p> </p><p>Denna studie har utförts med kvalitativa intervjuer som metod. Femton barn i årskurs två, samtliga åtta år, har intervjuats efter godkännande från målsman, klassföreståndare och rektor.<p> </p><p>Urvalet var inriktat på åttaåringar i en klass och gjordes i samarbete med klassföreståndaren samt efter vilka som fick godkännande av målsman. Förutom ålder fanns inga andra kriterier. Intervjuerna var semistrukturerade men de utgick dock från samma frågemall. Intervjuerna transkriberades och analyserades med hjälp av teorier om barns utvecklingspsykologi, av Jean Piaget och Erik H. Erikson.<p> </p><p>Resultat<p> </p><p>Efter att ha tematiserat resultaten gick det att urskilja trender i barnens föreställningar. Begreppet alkohol var för många barn svårt att beskriva, men det verkade bli mer begripligt då de fick höra exempel på olika alkoholsorter. De hade alla en föreställning om att alkohol är något människor dricker när det är fest och för att det är gott. Barnen beskrev hur människor blev när de druckit alkohol med konsekvenser, hur människor agerar eller utifrån de känslor de fick av att se dem. En person som är berusad beskrev barnen som obehaglig eller konstig. Nästan alla barn kunde tänka sig att dricka när de blev äldre även om de idag inte gillade det, då det kunde vara farligt eller leda till att man blir berusad.<p> </p><p>Slutsats<p> </p><p>Det går att urskilja vissa trender och mönster i barnens tankar om alkohol. Den övergripande tolkningen är att barnen upplever berusade människor som obehagliga och annorlunda, detta kan kopplas till att beteendet hos människor som druckit förändras. Genom svaren från intervjuerna har vi fått fram de övergripande föreställningar barn har om alkohol och dess påverkan på människor. Vi har även belyst dessa genom att anknyta intervjuerna till tidigare studier och utvecklingsteorier.<p> </p><p> </p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p></p>

<p>Aims</p><p>The aim of this study was to conclude whether women living and staff working in a women´s shelter feel experience a need of physical activity in the shelter and also what thoughts women living and staff working in the shelter have regarding possible access to physical activity. Following questions were adressed: Does women living and staff working in the shelter experience that there is a need of physical activity in the shelter? What does women living, and staff working, in the shelter think about the physical activity conducted in the shelter? Why does the women living in the shelter choose to participate in the physical activity? Are there any connections between symptoms which battered women can suffer from and symptoms which scientific studies say can be reduced by physical activity?</p><p>Methods</p><p>The study is based on five interviews in order to understand and illustrate how women living in a shelter relate to physical activity. The answers from the interviews has been correlated to scientific results and other literature in the area. Literature studies have also derived background information as well as a deeper knowledge regarding in what way violence against women affect the abused woman.</p><p>Results</p><p>The results show a need for physical activity at the women’s shelter where this study was conducted. There were mainly three re-occurring subjects in the interviews: community, occupying and independence. The shelter-living women considered it to be a good thing to exercise together. The physical activity made them feel better both physically and in spirit, mainly because it is a social activity and where not only the shelter-living women participate but also the working staff. The voluntary aspect were also positive since compulsory activities often are experienced as bothersome. There was also a correlation between the symptoms mentioned by the shelter-living women in the interviews and symptoms which, according to scientific studies, can be reduced by physical activity.</p><p>Conclusion</p><p>This study shows that the women living and the staff working in the shelter experience a need of physical activity within the shelter. It also shows that the staff believes this to be a good complement to the existing activities in the shelter. There are in other words a need of physical activity in women shelter’s.</p> / <p>Syfte</p><p>Syftet med denna uppsats var att ta reda på huruvida boendekvinnor och personal på en kvinnojour med skyddat boende upplever att det finns ett behov av fysisk aktivitet på kvinnojouren samt vad boendekvinnor och personal anser om att ha tillgång till fysisk aktivitet som en del av verksamheten. Följande frågeställningar användes: Upplever boendekvinnor och personal att det finns ett behov av fysisk aktivitet på en kvinnojour med skyddat boende? Vad anser boendekvinnor och personal om den fysiska aktiviteten som bedrivs på jouren? Varför väljer boendekvinnorna att delta i den fysiska aktiviteten? Finns det något samband mellan symptom som kan drabba våldsutsatta kvinnor och symptom som enligt forskning kan dämpas genom fysisk aktivitet?</p><p>Metod</p><p>Studien är baserad på fem intervjuer för att på detta sätt kunna komma underfund med samt belysa hur kvinnor i skyddat boende relaterar till fysiskt aktivitet. Svaren från intervjuerna har sedan korrelerats till forskningsresultat och annan litteratur på området. Litteraturstudier har även bedrivits för att få både bakgrundsinformation samt ökad kunskap om på vilket sätt kvinnomisshandel påverkar den utsatta kvinnan.</p><p>Resultat</p><p>Resultaten visade att det fanns ett behov av fysisk aktivitet på kvinnojouren där studien bedrevs. Det var främst tre ämnen som återkom i intervjuerna: gemenskap, sysselsättning och självständighet. Boendekvinnorna ansåg att det är bra att få träna tillsammans eftersom träningen får dem att må bättre både kroppsligt och själsligt, främst då det är en social aktivitet, som även inkluderar personal. De flesta var också positiva till att träningen är frivillig eftersom tvång ofta upplevs som jobbigt. Det finns även en korrelation mellan de symptom som boendekvinnorna i studien beskriver och symptom som, enligt forskningsstudier, kan dämpas med hjälp av fysisk aktivitet.</p><p>Slutsats</p><p>Denna studie visar att boendekvinnor och personal anser att det finns ett behov av fysisk aktivitet på kvinnojouren. Den visar även att personalen anser detta vara en bra form av komplettering till den övriga verksamheten. Sammanfattningsvis finns det ett behov av fysisk aktivitet på en kvinnojour med skyddat boende.</p>

<p> </p><p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet är att få en djupare förståelse för hur individer i en organisation uppfattar hälsa, hinder och motivation i relation till friskvård, genom att undersöka hur de som anmält sig men inte fullföljt en termins friskvårdsaktiviteter resonerar kring de fyra huvudområden (vilka framgår av den kursivatexten).</p><p>Hur upplevs friskvård av dem som anmält sig men inte fullföljt en termins friskvårdsaktiviteter på Sida? (<em>Friskvård</em>)</p><p>Vad är deras uppfattning om sin egen hälsa? (<em>Hälsa</em>)</p><p>Vilka hinder upplever de i relation till friskvårdsaktiviteten? (<em>Hinder</em>)</p><p>Vilka är motivationsfaktorerna? (<em>Motivation</em>)</p><p>Metod</p><p>Studien har en kvalitativ ansats. Halvstrukturerade intervjuer har valts som datainsamlingsmetod. Med utgångspunkt från de anmälningslistor som fanns från höstterminen 2008 har det genomförts ett stegvis urval. Intervjuerna spelades in på band för att därefter transkriberas och analyseras utifrån frågeställningarna och vidare diskuteras med hjälp av teoretisk bakgrund och forskningsläge.</p><p>Resultat</p><p>Resultaten visar att deltagarna definierar <em>friskvård</em> genom sina upplevelser av friskvård och att det snarare handlar om effekten av friskvården än om hur aktiviteten är utformad. Samma deltagare kan både utgå från ett biomedicinskt och ett humanistiskt förhållningssätt till sin egen <em>hälsa</em>. Dessa förhållningssätt motsäger således inte varandra utan fungerar komplementärt i olika situationer för deltagarna.</p><p>Resor i arbetet som är vanligt förekommande på Sida, utgör ett vidkänt <em>hinder</em> för deltagande. Upplevelse av det egna hälsotillståndet utgör ett annat framträdande men hos somliga ’icke vidkänt’ hinder. Avsaknad av motivation utifrån är ett annat hinder.</p><p>Socialt stöd var den enskilt mest framträdande <em>motivationsfaktorn</em> till att sätta i gång medan det är oklart i vilken grad det påverkade vidmakthållandet. Deltagarna är motiverade i olika grad i förhållande till motivationsstegen anknuten till ’social determination theory’.</p><p>Slutsats</p><p>Individens erfarenheter och upplevelse av fysisk aktivitet är avgörande för hur friskvård och hälsauppfattas. Det sociala samspelet och kommunikationen fungerar motiverande men utgör också indirekta hinder när de saknas.</p>

Öckerö kommun var 1999 den kommun i Västra Götaland som hade störst problem med ungdomsfylleri. År 2002 anställdes en drogförebyggande samordnare i kommunen som genom projektet Alla Överens arbetar för att påverka föräldrar och andra vuxna till att inte tolerera alkohol bland underåriga. Sedan dess har alkoholanvändningen bland ungdomarna sjunkit drastiskt. Tidigare forskning kring ungdomars alkoholbeteende visar att föräldrars attityd till ungdomsdrickande till stor del påverkar barnens alkoholanvändande. Även faktorer som stöd och kontroll i form av regler och tillsyn har visat sig vara skyddande, medan kontroll i form av bestraffning och hot samt alkohol i hemmet anses mindre bra. Syftet med uppsatsen är att undersöka vilken attityd föräldrarna till elever i högstadiet i Öckerö kommun har till ungdomars alkoholbeteende, samt hur de genom stöd, kontroll och eget drickande påverkar sina barns alkoholbeteende. Undersökningen är gjord genom en postenkät med slutna frågor som sändes till 191 föräldrar till elever i högstadiet i Öckerö kommun. Resultatet visar att föräldrarna i Öckerö kommun innehar en restriktiv attityd till ungdomsdrickande. Även andra skyddande faktorer förekommer till stor del. De flesta föräldrarna verkar ha en stödjande kommunikation med sitt barn samt använder sig av flera skyddande kontrollerande metoder som regelsättning och tillsyn. Föräldrarnas egna alkoholvanor verkar i stort inte heller utgöra några risker. Det föräldrarna dock inte tycks vara medvetna om är att deras ungdomar dricker alkohol utan deras vetskap. För det fortsatta drogförebyggande arbetet i Öckerö kommun föreslår vi fortsatt liknande arbete, uppmuntran till föräldrarna för deras medvetenhet, samt upplysning om föräldrarnas ovetskap kring ungdomarnas egentliga drickande. / Alkohol, ungdomar, föräldraskap, attityd, stöd, kontroll, drogprevention

Aims The aim of this study was to conclude whether women living and staff working in a women´s shelter feel experience a need of physical activity in the shelter and also what thoughts women living and staff working in the shelter have regarding possible access to physical activity. Following questions were adressed: Does women living and staff working in the shelter experience that there is a need of physical activity in the shelter? What does women living, and staff working, in the shelter think about the physical activity conducted in the shelter? Why does the women living in the shelter choose to participate in the physical activity? Are there any connections between symptoms which battered women can suffer from and symptoms which scientific studies say can be reduced by physical activity? Methods The study is based on five interviews in order to understand and illustrate how women living in a shelter relate to physical activity. The answers from the interviews has been correlated to scientific results and other literature in the area. Literature studies have also derived background information as well as a deeper knowledge regarding in what way violence against women affect the abused woman. Results The results show a need for physical activity at the women’s shelter where this study was conducted. There were mainly three re-occurring subjects in the interviews: community, occupying and independence. The shelter-living women considered it to be a good thing to exercise together. The physical activity made them feel better both physically and in spirit, mainly because it is a social activity and where not only the shelter-living women participate but also the working staff. The voluntary aspect were also positive since compulsory activities often are experienced as bothersome. There was also a correlation between the symptoms mentioned by the shelter-living women in the interviews and symptoms which, according to scientific studies, can be reduced by physical activity. Conclusion This study shows that the women living and the staff working in the shelter experience a need of physical activity within the shelter. It also shows that the staff believes this to be a good complement to the existing activities in the shelter. There are in other words a need of physical activity in women shelter’s. / Syfte Syftet med denna uppsats var att ta reda på huruvida boendekvinnor och personal på en kvinnojour med skyddat boende upplever att det finns ett behov av fysisk aktivitet på kvinnojouren samt vad boendekvinnor och personal anser om att ha tillgång till fysisk aktivitet som en del av verksamheten. Följande frågeställningar användes: Upplever boendekvinnor och personal att det finns ett behov av fysisk aktivitet på en kvinnojour med skyddat boende? Vad anser boendekvinnor och personal om den fysiska aktiviteten som bedrivs på jouren? Varför väljer boendekvinnorna att delta i den fysiska aktiviteten? Finns det något samband mellan symptom som kan drabba våldsutsatta kvinnor och symptom som enligt forskning kan dämpas genom fysisk aktivitet? Metod Studien är baserad på fem intervjuer för att på detta sätt kunna komma underfund med samt belysa hur kvinnor i skyddat boende relaterar till fysiskt aktivitet. Svaren från intervjuerna har sedan korrelerats till forskningsresultat och annan litteratur på området. Litteraturstudier har även bedrivits för att få både bakgrundsinformation samt ökad kunskap om på vilket sätt kvinnomisshandel påverkar den utsatta kvinnan. Resultat Resultaten visade att det fanns ett behov av fysisk aktivitet på kvinnojouren där studien bedrevs. Det var främst tre ämnen som återkom i intervjuerna: gemenskap, sysselsättning och självständighet. Boendekvinnorna ansåg att det är bra att få träna tillsammans eftersom träningen får dem att må bättre både kroppsligt och själsligt, främst då det är en social aktivitet, som även inkluderar personal. De flesta var också positiva till att träningen är frivillig eftersom tvång ofta upplevs som jobbigt. Det finns även en korrelation mellan de symptom som boendekvinnorna i studien beskriver och symptom som, enligt forskningsstudier, kan dämpas med hjälp av fysisk aktivitet. Slutsats Denna studie visar att boendekvinnor och personal anser att det finns ett behov av fysisk aktivitet på kvinnojouren. Den visar även att personalen anser detta vara en bra form av komplettering till den övriga verksamheten. Sammanfattningsvis finns det ett behov av fysisk aktivitet på en kvinnojour med skyddat boende.

Syfte och frågeställningar Studien syftar till att ge svar på om de hinder som presenteras i tidigare forskning även är applicerbara i primärvården inom Järfälla kommun. Frågeställningar i studien är: Vilka hinder visar tidigare forskning att läkare har inom primärvården när det gäller att ge råd om fysisk aktivitet till sina patienter? Är hinder vid rådgivning av fysisk aktivitet enligt tidigare studier väsentliga i Järfälla kommun? Anser läkarna i Järfälla kommun att de har som sin arbetsuppgift att förändra människors levnadsvanor mot ett mer fysiskt aktivt liv? Metod En litteratursökning har genomförts med sökningar i PubMed, Chochrane Library samt Google Scholar. Inklusionskriterier för studierna är att de innehåller åsikter och värderingar från läkare inom primärvården om FA och livsstilsrelaterade frågor i preventivt syfte som publicerats senare än 1995. Fyra studier följde inklusionskriterierna. Definierade hinder och möjligheter för rådgivning av FA inom primärvården från litteratursökningen sammanställdes och vägdes mot en intervjustudie på allmänläkare i Järfälla kommun för att undersöka om vidhållna hinder även kunde bekräftas inom den lokala primärvården. Resultat "Tidsbrist" och "bristfällig kunskap om FA och prevention med FA" är de största hindren enligt tidigare forskning. Inget av dessa nämndes i intervjusituationer. De största hindren i intervju var "bristfällig motivation", "misstro på behandlingsform" De intervjuade läkarna ansåg att det är deras ansvar att förändra människors levnadsvanor mot ett mer fysiskt aktivt liv. Slutsats Definierade hinder i forskning är inte relevanta i en intervjustudie med allmänläkare i Järfälla kommun. Tidigare forskning med en sammanvägning av intervjuer tyder på ett komplext problemområde. Hinder är inte generaliserbara på enskilda läkare. Mycket tyder på att en kombination av systematiska problem i primärvården som organisation samt en misstro hos läkare på sin egen förmåga till förändring är det största hindren för att utföra mer rådgivning och ordination av fysisk aktivitet på recept. Framtida forskning bör ta till hänsyn till de yttre och inre hinder som påverkar läkaren i sin situation med patienten.

Syfte och frågeställningar Syftet är att få en djupare förståelse för hur individer i en organisation uppfattar hälsa, hinder och motivation i relation till friskvård, genom att undersöka hur de som anmält sig men inte fullföljt en termins friskvårdsaktiviteter resonerar kring de fyra huvudområden (vilka framgår av den kursivatexten). Hur upplevs friskvård av dem som anmält sig men inte fullföljt en termins friskvårdsaktiviteter på Sida? (Friskvård) Vad är deras uppfattning om sin egen hälsa? (Hälsa) Vilka hinder upplever de i relation till friskvårdsaktiviteten? (Hinder) Vilka är motivationsfaktorerna? (Motivation) Metod Studien har en kvalitativ ansats. Halvstrukturerade intervjuer har valts som datainsamlingsmetod. Med utgångspunkt från de anmälningslistor som fanns från höstterminen 2008 har det genomförts ett stegvis urval. Intervjuerna spelades in på band för att därefter transkriberas och analyseras utifrån frågeställningarna och vidare diskuteras med hjälp av teoretisk bakgrund och forskningsläge. Resultat Resultaten visar att deltagarna definierar friskvård genom sina upplevelser av friskvård och att det snarare handlar om effekten av friskvården än om hur aktiviteten är utformad. Samma deltagare kan både utgå från ett biomedicinskt och ett humanistiskt förhållningssätt till sin egen hälsa. Dessa förhållningssätt motsäger således inte varandra utan fungerar komplementärt i olika situationer för deltagarna. Resor i arbetet som är vanligt förekommande på Sida, utgör ett vidkänt hinder för deltagande. Upplevelse av det egna hälsotillståndet utgör ett annat framträdande men hos somliga ’icke vidkänt’ hinder. Avsaknad av motivation utifrån är ett annat hinder. Socialt stöd var den enskilt mest framträdande motivationsfaktorn till att sätta i gång medan det är oklart i vilken grad det påverkade vidmakthållandet. Deltagarna är motiverade i olika grad i förhållande till motivationsstegen anknuten till ’social determination theory’. Slutsats Individens erfarenheter och upplevelse av fysisk aktivitet är avgörande för hur friskvård och hälsauppfattas. Det sociala samspelet och kommunikationen fungerar motiverande men utgör också indirekta hinder när de saknas.