In the mid 1990s, Swedish composer Fredrik Andersson composed not everything which happens is in the newspaper (1993), the lonelyness of Santa Claus (1994), and imagine there was nothing (1996). All three pieces share a number of compositional and stylistic elements while emphasizing the capabilities of their respective instrumentations to create mysterious sonic worlds that are unique in the percussion idiom. By examining specific concerns of each piece in detail, an understanding of Andersson’s presentation of musical challenges will result. Acceptable solutions to such challenges will be examined and compared, based primarily on the author’s analysis and experience encompassing multiple performances of each of the three works, along with supplementary information provided by various other sources. The results of this document will be significant within the larger percussion community in that they will serve to increase the visibility of the composer and increase exposure of works for percussion that are not only musically distinctive within the repertoire, but also contain a variety of exciting pedagogical, technical, and interpretive challenges that will contribute to the growth of any percussionist willing to engage them. It is hoped that such engagement will “de-mystify” Andersson’s music and inspire increased performance of his works.

Denna uppsats använder en kvalitativ analys för att undersöka delar av anföranden i roastprogram framförda av ståuppkomikerna Fredrik Andersson, Messiah Hallberg och NikkiGlaser. Syftet med uppsatsen är att med hjälp av humorteori och forskning förstå hur hemskafenomen kan bli roliga i roast-sammanhang och vilka tekniker som kan nyttjas för att lyckasmed anföranden i roast. Uppsatsen visar på att humor är ett komplext och svårfångat fenomensom bygger mycket på tvetydighet och oväntade vändningar av perspektiv, ofta är skrattet enreaktion på något plötsligt orimligt eller olämpligt. Humorn har flertalet funktioner,exempelvis kan den vara socialt meningsskapande, gruppstärkande, terapeutisk eller ett sättatt utforska världen och nya möjligheter. Analysen visar att hemska fenomen kan bli roliganär de behandlas lekfullt i en kontext som är begränsad i tid och rum, och för att något skauppfattas som roligt behöver publiken genom leksignalering förstå att det rör sig om en lek.Analysen kommer fram till att användningen av absurditet kanske är den mest framträdandeleksignaleringen, samtidigt som den är en av de effektivaste humorteknikerna