Detta är en studie av inställningar till militärt våld i fredsfrämjande syfte inom FN och bland personer i Sverige med anknytning till FN. I dagens säkerhetspolitiska läge dödas ett stort antal civila i beväpnade konflikter varje år och FN kritiseras ofta för att inte ingripa i konfliktområden där civilbefolkningen år efter år utsätts för olika typer av humanitära brott. Mot denna bakgrund anser jag det intressant att undersöka hur det resoneras kring möjliga fredsfrämjande metoder. Jag har valt att fokusera på fredsfrämjande militära insatser då jag vill undersöka hur det resoneras kring den möjliga motsägelsen i att använda våld för att motverka våld. Undersökningen utförs mot bakgrund av ett teoretiskt ramverk bestående av sociologiska teorier om pacifism, socialt handlande, legitimitet och moral. Utifrån dessa har officiella FN-dokument analyserats utifrån kritisk hermeneutisk metod och semistrukturerade intervjuer har analyserats hermeneutiskt. I resultatet presenteras en huvudtolkning där FN:s fredsfrämjande militära insatser liknas vid en internationell polisstyrka. De inställningar som finns kring fredsfrämjande militärt våld liknar en i folkmun vanlig inställning till den svenska polisen; den skall styras utifrån väl genomtänka regler och principer och vid missbruk av våld och vapen skall rättsliga konsekvenser tillämpas.