<p>Reformen av förmynderskapsreglerna som trädde i kraft 1 juli 1995, innebar att föräldraförvaltningen i stort sett blev fri. Någon överförmyndarkontroll inträder därför inte idag om den omyndiges tillgångar inte uppgår till åtta prisbasbelopp, eller om det inte finns särskilda skäl för det.</p><p>Som en följd av reformen är det inte längre möjligt att fullborda en penninggåva från föräldrar såsom förmyndare till sina omyndiga barn, enbart genom en insättning på bankkonto i barnets namn. För att en gåva ska anses vara fullbordad, måste kravet på tradition vara uppfyllt. Det innebär att gåvogivaren inte får förfoga över gåvan efter överlåtelsen.</p><p>Vid insättning på bankkonto blir 4 § gåvoL tillämplig, där det framgår att gåvan genom insättningen blir fullbordad, under förutsättning att gåvogivaren inte förbehållt sig rätten att förfoga över gåvan efter överlåtelsen.</p><p>Framställningen har visat att det inte är klart vad som utgör ett förbehåll som avses i 4 § gåvoL. Därför är det viktigt att inget som motsvarar ett sådant förbehåll föreligger. En sådan motsvarighet som enligt lag tillkommer föräldrar såsom förmyndare måste därför undanröjas. Det innebär att föräldrar såsom förmyndare, självmant bör inskränka sin dispositionsrätt trots att de inte förbehållit sig den rätten.</p><p>En inskränkning av det slaget kan uppnås på två sätt. Ett sätt är att förena gåvan med ett villkor om att förvaltningen ska stå under särskild överförmyndarkontroll. Villkoret leder då till att föräldern såsom förmyndare fråntas dispositionsrätten och något uttag kan då inte göras utan överförmyndarens samtycke. Bankkontot blir därmed spärrat från fria uttag. Gåvogivaren måste också av praktiska skäl anmäla gåvan till överförmyndaren.</p><p>Ett annat sätt är att är att anordna en särskild förvaltning där en utomstående får i uppdrag att förvalta egendomen. Även det sättet uppfyller kravet på tradition då föräldern såsom förmyndare helt avskärs från möjligheten att förfoga över gåvan.</p><p>Framställningen har visat att båda metoderna leder till att gåvan blir fullbordad och därmed skyddad från givarens borgenärer.</p><p>Då det är av stor vikt att en gåva till ett omyndigt barn blir skyddad från givarens borgenärer, är det viktigt att det tydligt anges när skyddet inträder och vad som krävs för att gåvan ska vara skyddad. Därför bör ett förtydligande av 4 § gåvoL göras.</p>

Reformen av förmynderskapsreglerna som trädde i kraft 1 juli 1995, innebar att föräldraförvaltningen i stort sett blev fri. Någon överförmyndarkontroll inträder därför inte idag om den omyndiges tillgångar inte uppgår till åtta prisbasbelopp, eller om det inte finns särskilda skäl för det. Som en följd av reformen är det inte längre möjligt att fullborda en penninggåva från föräldrar såsom förmyndare till sina omyndiga barn, enbart genom en insättning på bankkonto i barnets namn. För att en gåva ska anses vara fullbordad, måste kravet på tradition vara uppfyllt. Det innebär att gåvogivaren inte får förfoga över gåvan efter överlåtelsen. Vid insättning på bankkonto blir 4 § gåvoL tillämplig, där det framgår att gåvan genom insättningen blir fullbordad, under förutsättning att gåvogivaren inte förbehållt sig rätten att förfoga över gåvan efter överlåtelsen. Framställningen har visat att det inte är klart vad som utgör ett förbehåll som avses i 4 § gåvoL. Därför är det viktigt att inget som motsvarar ett sådant förbehåll föreligger. En sådan motsvarighet som enligt lag tillkommer föräldrar såsom förmyndare måste därför undanröjas. Det innebär att föräldrar såsom förmyndare, självmant bör inskränka sin dispositionsrätt trots att de inte förbehållit sig den rätten. En inskränkning av det slaget kan uppnås på två sätt. Ett sätt är att förena gåvan med ett villkor om att förvaltningen ska stå under särskild överförmyndarkontroll. Villkoret leder då till att föräldern såsom förmyndare fråntas dispositionsrätten och något uttag kan då inte göras utan överförmyndarens samtycke. Bankkontot blir därmed spärrat från fria uttag. Gåvogivaren måste också av praktiska skäl anmäla gåvan till överförmyndaren. Ett annat sätt är att är att anordna en särskild förvaltning där en utomstående får i uppdrag att förvalta egendomen. Även det sättet uppfyller kravet på tradition då föräldern såsom förmyndare helt avskärs från möjligheten att förfoga över gåvan. Framställningen har visat att båda metoderna leder till att gåvan blir fullbordad och därmed skyddad från givarens borgenärer. Då det är av stor vikt att en gåva till ett omyndigt barn blir skyddad från givarens borgenärer, är det viktigt att det tydligt anges när skyddet inträder och vad som krävs för att gåvan ska vara skyddad. Därför bör ett förtydligande av 4 § gåvoL göras.