The Million Programme was a reform program that arose as a result of the housing shortage of that time, but also the deficient housing standard in Sweden. The reform aimed to have one million homes built during the ensuing decade, while at the same time reforming the existing housing standard. In connection with the construction of these dwellings, criticism and a bad reputation began to arise about these residential areas. More recently, these homes have become associated with geographical segregation and social exclusion in society. The social sustainability aspects have many times ended up in the cloud and have not been as important. The purpose is to find remedial solutions in a residential area that is characterized by social exclusion and geographical segregation in society. The methods implemented in the study are literature studies, interviews, document analysis and observations. Since social sustainability is difficult to measure and difficult to define, a qualitative and a quantitative approach has been applied in order to obtain a holistic perspective on the problem area and further answer the issues. In the present study, the impact of an inadequate physical urban planning on segregation in a Million Programme area was analysed. The study also analysed the physical urban planning in a newly built residential area as a starting point. It turned out that the physical urban planning in the Million Programme area created good conditions for social interaction and activity that were less good in the newly built residential area. The obvious shortcomings in the Million Programme area were mainly the monotonous concrete housing which lacked a variety of forms of housing and types of houses. This led to a socio-economic and demographic segregation. The conclusion that could be drawn in the study was, by only paying attention to the physical factors in a residential area is a narrow way to evaluate the social sustainability of a city, and not least a residential area. A decent city must create conditions for activity, interaction, outdoor life, promoted health and quality of life, etc. Achieving social sustainability requires a balance of these factors. Attractive housing with a variety of forms of lease and housing types is also important. Finally, it is important to involve the resident’s views on the issue of physical urban development. A major limitation of the study was the analysis of physical urban planning with regard to social sustainability. This is in connection with previous occurrence of a considerable number of theories regarding social sustainability and a wide variety of interpretations and specifications of the area. This entailed an enormous amount of pilot studying on the subject which was time consuming. Furthermore, a limiting factor was the lack of involvement of key people working on these issues. / Miljonprogrammet var ett reformprogram som uppkom till följd av den dåvarande bostadsbristen men likaså den påtagligt bristande bostadsstandarden i Sverige. Reformen syftade till att under det påföljande decenniet låta uppföra en miljon bostäder och samtidigt reformera den dåvarande bostadsstandarden. I samband med uppförandet av dessa bostäder har det alltsedan uppkommit kritik och ett illa anseende om dessa bostadsområden. På senare tid har dessa bostäder övergått till att förknippas med geografisk segregation och socialt utanförskap i samhället. De sociala hållbarhetaspekterna har många gånger hamnat i skymundan och inte haft lika stor bemärkelse. Syftet är att påträffa åtgärdande lösningar i ett bostadsområde som präglas av socialt utanförskap och geografisk segregation i samhället. De metoder som implementerats i följande studie är litteraturstudier, intervjuer, dokumentanalys samt observationer. Eftersom social hållbarhet är svårmätbart och svårdefinierat har ett kvalitativt men likaså ett kvantitativt angreppsätt valt att utföras i syfte att erhålla ett helhetsperspektiv över problemområdet och vidare besvara studiens föreliggande frågeställningar. I innevarande studie analyserades den bristfälliga fysiska stadsplaneringens påverkan på segregation i ett miljonprogramsområde. I studien analyserades även den fysiska stadsplaneringen i ett nybyggt bostadsområde som ett utgångsläge. Det visade sig att den fysiska stadsplaneringen i miljonprogramsområdet skapade goda förutsättningar för sociala interaktion och aktivitet som var mindre bra i det nybyggda bostadsområdet. De påtagliga brister i miljonprogramsområdet var huvudsakligen de monotona betongbostäderna som saknade mångfald av upplåtelseformer och hustyper. Detta medförde till en socioekonomisk- och demografisk segregation. Den slutsats som kunde dras i innevarande studie var att enbart beaktan på de fysiska faktorerna i ett bostadsområde är ett trångsynt sätt att värdera den sociala hållbarheten i en stadsdel, och inte minst ett bostadsområde. En god stad måste skapa förutsättningar för aktivitet, interaktion, friluftsliv, främjad hälsa och livskvalité, etc. vilket innefattar de icke-fysiska faktorerna i stadsplanering. För åstadkommandet av social hållbarhet krävs en balans mellan dessa faktorer. Det är även viktigt med attraktiva bostäder med mångfald av upplåtelseformer och hustyper. Avslutningsvis är det av vikt att involvera de boendes synpunkter i frågan om fysisk stadsutveckling. En stor begränsning i studien var analyserandet av den fysiska stadsplaneringen med avseende på social hållbarhet. Detta i samband med förekomsten av en ansenlig mängd teorier beträffande social hållbarhet och stor mängd olika tolkningar och konkretiseringar av området. Detta medförde en stor mängd förstudie om ämnet vilket var oerhört tidskrävande. Ytterligare en begränsning är involverandet av nyckelpersoner i studien som arbetar med dessa frågor.