Planering kring markanvändning kan innefatta och påverka flera olika intressen vilket kan lyfta tankar kring rättvisa. Enligt tidigare forskning domineras ofta samiska intressen och perspektiv av andra diskurser och på så sätt reduceras även ett erkännande av det samiska förhållningsättet och samiska rättigheter. Syftet med denna studie har varit att utifrån det teoretiska perspektivet på miljörättvisa undersöka vad samisk miljörättvisa kan vara, för att därefter analysera huruvida samisk miljörättvisa förekommer inom kommunal översiktsplanering. Tidigare forskning pekar på att urfolks krav på miljörättvisa bottnar i behov av erkännande av det relationella synsättet på omgivningen och dess funktion för kultur och traditionella levnadssätt ur ett holistiskt perspektiv. Den samiska miljörättvisan har samma utgångspunkt och menar att landskapet och den icke-mänskliga naturen hänger samman med samisk kultur och näringar i stort, vilket därför kräver ett erkännande av samiska värden och behov tillsammans med välfungerande och bärkraftiga ekologiska miljöer för att säkerställa möjligheten till sociokulturell reproduktion. Undersökningen har baserats på en fallstudie av Gällivare kommuns översiktsplanering och dess centrala plandokument vilka ligger som grund för kommunens långsiktiga planering och förvaltning av mark- och vattenområden. Utifrån ett skapat teoretiskt ramverk på samisk miljörättvisa har en kvalitativ innehållsanalys tillämpats. Studiens resultat visar att delar ur den samiska miljörättvisan går att återfinna i olika sammanhang och kontexter i översiktsplanen, men att den framför allt framträder i relation till rennäringen. Slutsatsen är att det för samisk miljörättvisa i stort saknas flertalet aspekter, med följden av flera samiska värden och behov osynliggörs vilket på sikt enligt ett miljörättviseteoretiskt resonemang kan ha effekter både på proceduriella aspekter och distributiva utfall i ett senare skede vid planläggning kring markanvändning inom kommunens gränser.