Genom att undersöka Djävulens utseende och roll, har jag försökt beskriva hur Djävulen porträtteras i de serietidningar jag valt ut. Djävulen avbildas på en rad olika sätt i serietidningsform i vårt till stor del sekulariserade samhälle. Vissa av dessa avbildningar har religiösa föregångare, vissa har föregångare i annan litteratur och vissa är helt nya. De tyder på att man inte använder Djävulen alltför lättvindigt i serietidningar och att man ofta är medveten om de kulturella konnotationer han för med sig. Han är en karaktär som ofta framställs som en negativ karaktär, vilket inte är lustigt med tanke på hans roll inom religion och litteratur. Tack vare de förutfattade tankar som finns om honom är han lätt att använda för att skapa effekter inom serierna, antingen genom att spela på den negativa inställningen eller genom att ställa läsarens förväntningar på ända. Han framställs främst i tre större roller: som tragisk, skrämmande eller komisk. Det är inte ovanligt att flera av dessa roller används till samma karaktär. I de serier jag analyserat har han alltid ställts som en kontrast till seriens protagonist, även om han inte alltid är serietidningens antagonist. Djävulens utseende speglar hans roll i serierna på så sätt att han, när han ska vara skrämmande eller antagonist, har ett mer monstruöst utseende än vad han har när han har en tragisk roll. När han ska vara komisk har han ett utseende som kan ses som löjeväckande, men är inte mänsklig för den saken skull. En gemensam faktor är att samtliga djävlar hade någon form av skräckskapande element till sin karaktär. Sammanfattningsvis kan man säga att Djävulen framställs på minst sagt olika sätt i de olika serierna, vilket tyder på att det kan vara svårt att säga något klart generellt om hur denna karaktär porträtteras i serietidningsmediet.

At just under thirty years the serious academic study of American comic books is relatively young. Over the course of three decades most historians familiar with the medium have recognized that American comics, since becoming a mass-cultural product in 1939, have matured beyond their humble beginnings as a monthly publication for children. However, historians are not yet in agreement as to when the medium became mature. This thesis proposes that the medium’s maturity was cemented between 1985 and 2000, a much later point in time than existing texts postulate. The project involves the analysis of how an American mass medium, in this case the comic book, matured in the last two decades of the twentieth century. The goal is to show the interconnected relationships and factors that facilitated the maturation of the American sequential art, specifically a focus on a group of British writers working at DC Comics and Vertigo, an alternative imprint under the financial control of DC. The project consulted the major works of British comic scriptwriters, Alan Moore, Jamie Delano, Grant Morrison, Peter Milligan, Neil Gaiman, Warren Ellis, and Garth Ennis. These works include Watchmen, V for Vendetta, Shade: the Changing Man, Batman: Arkham Asylum, Animal Man, Sandman, Transmetropolitan, Preacher and several other important works. Following a chronological organization, the work tracks major changes taking place in the American comic book industry in the commercial, corporate, and creative sectors to show the processes through which the medium matured in this time period. This is accomplished by combining textual analysis of the comics with industry specific records and a focus on major cultural shifts in US society and culture