Arbetarstadsdelen Hagalund i Solna byggdes vid förra sekelskiftet och kom tidigt att anses förslummad men har sedan kåkstaden revs på 1960-talet omladdats till kulturhistorisk idyll. Som ett led i miljonprogramsbebyggelsen under tidigt 1970-tal byggdes nya Hagalund vilken snart kom att betraktas som nyslum. Mitt syfte är att analysera olika beskrivningar av gamla och nya Hagalund och undersöka varför en stadsdel kom att stämplas som ful, farlig och olämplig av utomstående men av de boende kom att upplevas som modern, trygg och bekväm. Jag har intervjuat arton personer som bor eller har bott i stadsdelen Hagalund och fått deras sense of place av sitt Hagalundsboende. Flera av familjerna har varit stadsdelen trogna i över 30 år och är in place med Hagalund. Mina observationer, tidningsartiklar och konstverk som beskriver Hagalund är annat bearbetat material. Min teoretiska grund bottnar i en klassdiskurs som är sprungen ur Pierre Bourdieus teorier om människors olika kapital och förmåga att positionera sig. Inom ramen för existerande sociala hierarkier får vissa människor mer inflytande och mer legitimitet än andra att karaktärisera och definiera platser så att dessa platsskildringar kommit att dominera över andra. Dessa dominerande beskrivningar har särskilt stämplat storskaliga miljonprogramsområden och andra miljöer som ansetts fattiga oavsett bebyggelsens ålder. Socialt uppskrivna miljöer betraktas oftast som mer trygga och idylliska medan personer som bor i socialt deklasserade områden riskerar att få sin identitet nedskriven. Mina informanter menar att de känts sig trygga och bekväma i Hagalund medan ryktet har varit oförtjänt. Jane Jacobs har sedan 1960-talet förespråkat kvartersstaden som stadsbyggnadsideal. Jag har valt att pröva hur hennes ideal har sammanfallit med förut-sättningarna i gamla och nya Hagalund och funnit att mina kvarboende informanters ideal inte sammanfaller med Jacobs ideal. Jag har också valt att pröva hur Gemeinschaft och Gesellschaft framrätt i samma stadsdel och funnit att det finns osynliga Gemeinschaft i ett för utomstående betraktat Gesellschaft. Gamla och nya Hagalund har varit drabbat av dåligt rykte, men sedan Solna stad satsat resurser på både den inre- och yttre miljön och alltfler fastigheter har ombildats till bostadsrätter har talet om Hagalund ändrats. Medias bevakning har tystnat och mina informanter som är sprungna ur det svenska folkhemmet kan nu som pensionärer finna ro i ett tryggt och väletablerat Hagalund.

Thesis (doctoral)--Christian-Albrechts-Universität, Kiel, 2001. / Includes bibliographical references and index.

Zugl.: Dresden, Techn. Univ., Diss., 2008

Structural changes in the economy, such as new technological developments that create new conditions for the production and consumption of goods and services, have had a particularly strong impact on the popular music industry. This dissertation explores how musicians, record companies and publishers deal with the control dilemmas that the current environment poses for them. Music corporations face increasing financial pressures and struggle to find the right formulas for qualitative, yet commercial, music. Musicians try to create meaningful lives which involve writing and performing music. At the same time they try to make a decent living. Through an ethnographically inspired field study, the author finds that commercial sociability in the shape of phony friend-making practices emerges as an important control mechanism in music production, and an award-and-list culture operates as a classificatory control mechanism in music consumption. It is suggested that the popular music industry can be characterized by pseudo-Gemeinschaft. / Diss. Stockholm : Handelshögskolan, 2008