Vilhelm Mobergs utvandrarsvit har länge lästs som romaner om en omfattande händelse i svensk historia och som sådana fundamentalt svenska berättelser. Som sådana berättar Mobergs romaner om Sveriges koloniala historia och om hur nybyggare i USA internaliserade nationen. Således fungerar romanerna även som berättelser om det stulna land och folkmord som låg till grund för de Förenta Staternas uppbyggnad. Uppsatsen syfte att analysera nybyggarnas relationen till marken, vithet som egendom och skapandet av det vita subjektet i Mobergs romaner, samt att undersöka hur Moberg genom att skriva in romanerna i traditionell frontier-litteratur och bidragit till ett kulturellt och historiskt raderande av den nordamerikanska ursprungsbefolkningen. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2021-06-01</p>

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

This essay examines the 1994, Vollmann novel The Rifles through a postcolonial ecocritical lens. It answers the following questions: How is nature and landscapes depicted in The Rifles? How is the relationship between humans and nature portrayed, and how does this relationship differ among the characters in The Rifles? How does The Rifles represent the human exploitation of nature and the Canadian indigenous population? This essay uses the postcolonial ecocritical theories of Graham Huggan and Helen Tiffin, especially their ideas of “neocolonialism” and “the tourist and the native”. Another theoretical foundation for this essay is the theories of Timothy Morton in the book Dark Ecology, mainly the theory about “strange loops”. There isn’t a lot of previous research in this category, but Catherine Lanone has a similar idea, that The Rifles depicts nature in a state of decay. Lanone argues that this is white intrusion is the reason for the state of decay, while this essay argues that it is the technology of said intruders that is the reason for decay: the rifle. This essay shows that the rifle is starting point of the way the novel depicts nature. And that the relation between the rifle and nature is in a so-called strange loop. This essay also comes to the conclusion that the novel generally depicts two types of characters “the tourist” and “the native”, and that the way these two types of characters depicts nature differs, the tourists are naïve, while the natives are in a state of realist, melancholy-nostalgia. / <p>Slutgiltigt godkännandedatum: 2023-05-31</p>

No description available.

No description available.

No description available.

I denna uppsats har jag gjort en närläsning av romanen No Longer Human (1948), skriven av den japanske författaren Osamu Dazai (1909 - 1948) och översatt till engelska (1958) av den amerikanske forskaren Donald Keene (1922 - 2019).      Romanen tillhör shishosetsu, en semi-självbiografisk genre som formades i Japan under det tidiga 1900-talet.     Först beskrivs genren i dess historiska kontext och de idéer som format den. Under analysen är prologen och första anteckningsboken i huvudfokus. Språket och stilen analyseras, följd av en sektion som diskuterar mer noggrannare relationen mellan författare och fiktiv karaktär. Slutsatsen jag kom fram till är att bokens handling kompletteras av genrens komponenter. Romanens lekfulla förhållande till verkligheten, och de förväntningar en västlig läsare har, skapar en känsla av osäkerhet eftersom författaren inte finns med i det som borde vara dennes berättelse.   Nyckelord: Shishosetsu, Dazai, genre, närvaro, verklighet / In this essay I have done a close reading of the novel No Longer Human (1948) written by the Japanese author Osamu Dazai (1909 – 1948) and translated to English (1958) by the American-born Japanese scholar Donald Keene (1922 – 2019).     The novel belongs to shishosetsu, a semi-autobiographic genre that formed in Japan during the early 20th- century. The genre is first presented in its historical context and what ideas shaped it. During the analysis, the prologue and the first notebook are the main focus. The language and the style are analysed, followed by a section that thoroughly discusses the relationship between author and fictional character. The conclusion I draw is that the novels story is complemented by the genres components. The novels playful relationship with reality, and the expectations a reader from the West may have, creates a sense of confusion and hopelessness since the author is not present in what should be his story.   Keyword: Shishosetsu, Dazai, genre, presence, reality