I Norden har humle använts vid ölbryggning sedan vikingatiden. Under historisk tid var öletmer än bara en dryck, det innehöll så mycket kalorier och näringsämnen att det kunde ersättaen hel måltid (Karlsson Strese 2008). Skåne har under historiens gång tillhört både Danmark och Sverige. Vid freden i Roskilde år 1658 blev Skåne svenskt och har varit det sedan dess. Efter freden började Skåne försvenskas och de svenska lantmätarna började framställa kartor över det skånska landskapet. Humle är den enda gröda som historiskt varit lagstadgad att odla i Sverige, även i Danmark har det funnits lagar om humleodling. Detta examensarbete är en studie av lantmäteriakter som bygger på geometriska kartor, där humleodlingar i Skåne mellan åren 1658 och 1758 studerats. Syftet med studien var dels att försöka ta reda på hur humleodlingarna var fördelade i Skåne under de 100 åren, dels att se om det fanns någon koppling mellan humleförekomst och bygdetillhörighet för att kunna identifiera en eventuell regional specialisering i humleodling. Tidigare forskning kring humleodling i Skåne är mycket begränsad. Den forskning vi valt att utgå ifrån är en studie över humleodling i Västergötland, Östergötland och Uppland, utförd av Pia Nilsson, 2010. Avsaknaden av studier av humle i Skåne tillsammans med Nilssons avhandling gjorde att vi valde att skriva vårt examensarbete om humleodling i Skåne under åren 1658 – 1758. Vårt resultat har jämförts med Nilssons resultat samt med Åke Campbells bygdeindelning över Skåne för att se om det fanns något samband mellan bygdeindelningen och humleodling. Resultatet styrker Nilssons och Campbells tidigare forskning om att det finns en koppling mellan humleodling, bygdetillhörighet och regional specialisering i humleodling i Skåne under 1600-1700-talen. Specialisterna på humleodling kunde kopplas till skogsbygden, i studien återfanns inga humleodlingar i rena slättbygder.