I uppsatsen testas en metod för att precisera och lokalisera värdekärnor inom riksintresseområden. Metoden prövades genom en fallstudie där riksintresse för naturvård - Nordbillingen fick utgöra exempel på riksintresseområde. Syftet var att testa en metod för att utforma beslutsunderlag som kan användas vid bedömningar kring huruvida en förändrad markanvändning kan tänkas medföra ”påtaglig skada” på ett riksintresse eller ej. Som utgångspunkt för att definiera vad som ingick i riksintresseområdets kärnvärden användes riksintresseområdets registerblad och de aspekter som presenterades däri antogs utgöra just kärnvärden, d.v.s. det som riksintresseområdet syftar till att bevara. Ett stort antal inventeringsresultat och annan tidigare insamlad kunskap om områdets natur studerades i syfte att lokalisera var de utpekade kärnvärdena var lokaliserade, hur de hängde ihop och hur de sammanföll i värdekärnor. Det hela resulterade i identifiering av värdekärnor i riksintresseområdet vilka presenteras i kartform. Metodiken befanns således användbar, dock med vissa förbehåll.

No description available.

Ängsvattning kan ha förekommit i Sverige under medeltiden men blev vanligare först efter 1800. Föreliggande arbete visar dock att omfattande kunskap om, och faktiska vattningsängar fanns redan på 1760-talet. Tidigare studier rörande den senare utbredningen har främst rört Skåne under perioden 1865-1911 och baserats på Hushållningssällskapens statistik. Denna statistik är problematisk och till stora delar felaktig på grund av återkommande felrapporteringar, varför ängsvattningens omfattning under perioden måste revideras. För Malmöhus län reduceras de tidigare uppgifterna med 75 % vilket får konsekvenser även för anläggningstrenden över tid. Efter reduceringen återfinns ingen dominerande topp i anläggningstakten och hela ängsvattningsperioden kan förlängas in i tidigt 1900-tal. Ängsvattningens roll i den agrara revolutionen var således troligen mindre än vad som tidigare antagits. Samtidigt måste uppfattningen om ängsvattningssystemens storlekar och geografiska spridning revideras: systemen var många, små – ofta endast ett par hektar – och spridda över hela Malmöhus län, mellan 1865 och 1911 hade 172 socknar av 253 ängsvattning.

Examensarbetet består av undersökningar med koppling till ägonamnsforskning, dvs. forskning som berör namn på åker och äng. Syftet med detta arbete är att undersöka ägonamnen och den koppling ägonamnen har till kulturlandskapet över tid. Arbetet är grundat på historiska dokument med ursprung i Träne socken, en nordostlig skånsk socken, vilka möjliggör tre nedslag i historien; landeboken från 1570, en geometrisk avmätning från 1705 och enskiftet/storskiftet från 1812–1817. Dessa tre nedslag har valts då de alla har historiska dokument knutna till sig bestående av nedtecknade ägonamn som presenterar hela eller delar av Träne sockens ägonamnsförråd. Den inledande delen av arbetet har bestått av att excerpera, alltså sammanställa, alla ägonamn från de historiska källorna för vidare tolkning, detta har gjort att listan med ägonamn och deras tolkningar fått en betydande del i arbetet. Nästa steg har bestått av en kategorisering av ägonamnslistan (bestående av 10 olika kategorier för att täcka in olika namnelement) för att möjliggöra vidare analys som ska besvara frågan: ”vilken variation av ägonamn finns mellan olika byar i en socken?” Utöver kategoriseringen görs även en analys av ägonamnskontinuiteten till Träne kyrkbys prästhemman, vars ägonamn tas upp i de tre historiska källor, och som ska besvara frågan: ”vilken kontinuitet av ägonamn går att se i en enskild by?” Slutligen ska frågeställningen: ”vad säger ägonamnen om kulturlandskapets utseende och utveckling?”, avsluta och knyta ihop tidigare frågeställningar. Resultatet av ägonamnskategoriseringen visar att det svårligen går att se något distinkt mönster mellan olika byar i samma socken, möjligen går det att se att större byar har en mer jämn fördelning av ägonamn i de olika kategorierna jämfört med mindre byar. Kontinuitetsanalysen visar att ägonamnen till prästhemmanet i Träne kyrkby överlag har en stark kontinuitet, ägonamn till åker har dock en starkare kontinuitet än ägonamn till äng. Slutligen så ger ägonamnen i kombination med en karta en god beskrivning av olika element i landskapet. Dessa element kan även delas in i olika strukturer som i sin tur kan förklara uppkomsten och karaktären av ägonamnen i Träne socken.

Undersökningen syftade till att få uppfattning om förskolans nyttjande av grönområden och om grönstrukturen har en betydelse för förskolans verksamhet.  Syftet med undersökningen var även att kunna bidra med underlagsmaterial till Kristianstads kommun, i uppbyggandet av en ny grönplan. Resultatet av undersökningen skulle bidra till att understryka varför grönområden är viktiga och varför ett befintligt grönområde ska bibehållas.  Metoden har varit enkätundersökning och enkäten skickades ut till förskolor inom två utvalda områden. Frågorna i enkäten gick ut på att få veta hur ofta förskolan besöker allmänna grönområden, hur många allmänna grönområden det finns inom gångavstånd från förskolans verksamhet, hur förskolan ligger i förhållande till de allmänna grönområdena och vilka typer av grönområden som förskolan besöker.  Resultatet visade att 87,5 % ansåg att grönstrukturen hade en betydelse för förskolans verksamhet. Det visade sig även att största andelen av förskolorna var ute mellan 1-2 dagar i veckan i ett grönområde, grönområdena låg igenomsnitt 15 minuters gångavstånd från förskolan.  Majoriteten av förskolorna gick till platser som parkområden, lekplatser och skogsområden. Undersökningen visade ingen signifikans mellan hur ofta förskolan är i ett grönområde utanför förskolans område och vilka typer av grönområden förskolan gick till.

Stadsdelen Väster i Lund har dålig tillgång till grönytor och en tydlig avsaknad av ett ordentligt stadsdelscentrum. Här finns dock stadens gamla Folkets park med potential att bli en grön mötesplats. Syftet med detta arbete är att göra en analys av Folkparkens potential och se till hur parken skulle kunna bli en mer attraktiv och funktionell samlingspunkt. Delvis baseras arbetet på empiriskt material i form av observationer och en enkätundersökning för att få fram vad Folkparkens besökare har för vanor och önskningar för området delvis baseras arbetet på kommunala dokument, tidigare inlämnade förslag, en jämförelse med andra fungerande parker och tidigare gjorda arbeten som berör planering av stadsrum vars teorier jag applicerat i mitt arbete. Resultatet av mitt arbete är utformat som en sammanfattning av inhämtat underlag, vilken jag sedan baserar min diskussion på. I rekommendationerna utelämnas folkparkshuset eftersom jag tror att kommunen i dagsläget inte vill finansiera den ombyggnad som krävs för att få in någon verksamhet i huset. I stället föreslår jag att öka just parkens attraktivitet för att på så vis öka intresset för att investera i huset.

Många våtmarker i slättbygder har under 1900-talet dikats ut och lagts om till åkermark, samtidigt som de kvarvarande fått ta emot allt mer näringsämnen från omgivande marker. Kärr i områden med kalkberggrund är oftast artrika, med flera växt- och djurarter knutna till just dem. Därför är de viktigt att de sköts på ett långsiktigt hållbart sätt. Bernstorps mosse ligger strax utanför Malmö i ett område som präglas av både intensivt jordbruk och utbyggnaden av varuhus och industrier. Uppsatsens syfte har varit att granska hur kärrets sköts just nu och vad som eventuellt kan göras bättre i skötselarbetet. För att svara på frågorna har historiskt kartmaterial och kommunala plandokument granskats, samt en inventering av kärlväxter gjorts. Inga rödlistade arter påträffades vid inventeringen, men resultatet visar att en betesgynnad flora håller på att etablera sig i de delar som hävdas med bete. Skötseln av kärret kan utvecklas på flera sätt, framförallt genom att utöka slåtterytorna. Det går i linje med den historiska markanvändningen, skulle gynna flera konkurrenssvaga arter och även vara ett sätt att minska igenväxningen med bladvass.

Högarp ligger i östra kanten av Jönköpings län. I den här undersökningen har en inventeringav kärlväxterna i de tre ängarna i byn gjorts och jämförts med en inventering från 1979.Bortsett från en period under mitten av 1900-talet, har ängarna förmodligen hävdats på ettliknande sätt under en mycket lång tid. Därför har också en väldigt rik ängsflora utvecklats.Syftet med undersökningen, var att se vilka förändringar som skett i florasammansättningenunder åren som gått mellan de två inventeringarna. Påverkansfaktorer som kvävenedfall,försurning, metoder för hävd och några olika ängsväxters habitatskrav är aspekter sombehandlas. Analysen utgår också från de metoder för hävd som beskrivs i kulturreservatetsskötselplan och som redovisats i intervjuer.Eftersom ängarnas gränser utvidgats något sedan 1979 har det inte gått att avgöra ifall nyaarter tillkommit på grund av större arealer i den senare inventeringen. Därför ligger fokusistället på arter som försvunnit.Flera av de arter som försvunnit är exempel på arter som är lågvuxna, kräver lite näring och ärkänsliga för konkurrens från andra växter. De metoder för ängsskötseln som beskrivs iskötselplanen för kulturreservatet stämmer i stort överrens med de rekommendationer förskötsel som beskrivs i den litteratur som ingått i arbetet, men metoden för hötorkning behöverutvecklas och tiden för efterbete bör definieras tydligare.Möjliga hot mot ängsväxterna är upphörd eller försämrad hävd. Ett annat hot ärkulturreservatets isolerade läge i ett modernt jord- och skogsbrukslandskap. Det kan fungerasom en spridningsbarriär, vilket på sikt, eller kanske redan idag, kan ha orsakat en genetiskdepression hos några växtarter.

Hörneborg ligger på en udde i sjön Hörnsjön i Olofströms kommun i Blekinge län. En utgrävning av borgen gjordes 1997 för att fastställa funktion och ålder. 14C dateringar visade att borgen var byggd cirka 1030-1250 e.Kr. och förstördes genom brand någon gång mellan 1290 och 1420 e. Kr. (Ödman 1997). Enligt historiska kartor är Hörneborg placerad på en ö. Dokument över sänkning av vattennivån i sjön saknas. Förslag till utdikning av utloppet från Hörnsjön finns dock och syftet var att torrlägga omkringliggande marker vid Hörnsjön. Syftet med detta arbete är att sammanställa den litteratur som finns om Hörneborg, tidfästa sänkningen av Hörnsjöns yta och undersöka om det går att korrelera händelser i borgens historia med förändringar i sjösediment från Hörnsjön. Prover på bottensediment togs i tre profiler från isen på den östra sidan om borgen. Detta för att analysera kol och magnetiska mineral i sedimentet för korrelation med borgens historia. Borgens byggnation och förstörelse verkar inte ha gett några spår i sedimenten. Därför antas att materialet till byggnaden tagits från omgivningen, att byggnaden varit liten och konstruktionen inte orsakat någon större erosion. Kolanalysen visar ett antal små toppar. Dessa är oregelbundet förekommande och kan därför sannolikt inte knytas till borgens brand. Därför antas att branden varit begränsad. Att vattennivån i Hörnsjön sänkts under 1900- talet, beror sannolikt på de utdikningar som gjorts i utloppet för att torrlägga omkringliggande marker.

Globala klimatförändringar med en ökad havsnivå leder till att flacka landområden översvämmas, vilket drabbar värdefulla livsmiljöer och ekosystem längs med kusten. Den här undersökningens syfte är att genom en fjärranalys i ett geografiskt informationssystem kartlägga omfattningen av havsstrandängar i Blekinge län som hotas att försvinna till följd av en stigande havsnivå på 0,5 m respektive 1 m. För att vidare identifiera spridningsmöjligheter och en möjlig framtida utbredning för habitatet inåt land vid en förändrad havsnivå. Slutligen kommer fjärranalysens tillförlitlighet i avseendet att hitta spridningsmöjligheter utvärderas efter fältstudier i två utvalda referensområden. Resultatet visar att 98 % av Blekinges befintliga havsstrandängar hotas att försvinna till följd av en ökad havsnivå – men att det finns spridningsmöjligheter inåt land. Undersökningen har lokaliserat spridningsmöjligheter på mark med naturliga förutsättningar för att bli havsstrandäng, vilket anses vara en tillförlitlig tolkningsmetod som pekar på att habitatets utbredningsområde i länet kommer att minska. Det är därför viktigt att Länsstyrelsen i Blekinge arbetar för att så tidigt som möjligt skyddar och hävdar tänkbar utvecklingsmark tillsammans med dagens befintliga havsstrandängar för att underlätta arternas spridning i landskapet och bevara ett biologiskt värdefullt habitat till kommande generationer.