Högarp ligger i östra kanten av Jönköpings län. I den här undersökningen har en inventeringav kärlväxterna i de tre ängarna i byn gjorts och jämförts med en inventering från 1979.Bortsett från en period under mitten av 1900-talet, har ängarna förmodligen hävdats på ettliknande sätt under en mycket lång tid. Därför har också en väldigt rik ängsflora utvecklats.Syftet med undersökningen, var att se vilka förändringar som skett i florasammansättningenunder åren som gått mellan de två inventeringarna. Påverkansfaktorer som kvävenedfall,försurning, metoder för hävd och några olika ängsväxters habitatskrav är aspekter sombehandlas. Analysen utgår också från de metoder för hävd som beskrivs i kulturreservatetsskötselplan och som redovisats i intervjuer.Eftersom ängarnas gränser utvidgats något sedan 1979 har det inte gått att avgöra ifall nyaarter tillkommit på grund av större arealer i den senare inventeringen. Därför ligger fokusistället på arter som försvunnit.Flera av de arter som försvunnit är exempel på arter som är lågvuxna, kräver lite näring och ärkänsliga för konkurrens från andra växter. De metoder för ängsskötseln som beskrivs iskötselplanen för kulturreservatet stämmer i stort överrens med de rekommendationer förskötsel som beskrivs i den litteratur som ingått i arbetet, men metoden för hötorkning behöverutvecklas och tiden för efterbete bör definieras tydligare.Möjliga hot mot ängsväxterna är upphörd eller försämrad hävd. Ett annat hot ärkulturreservatets isolerade läge i ett modernt jord- och skogsbrukslandskap. Det kan fungerasom en spridningsbarriär, vilket på sikt, eller kanske redan idag, kan ha orsakat en genetiskdepression hos några växtarter.

No description available.

Forskning och studier om hamlade träd och lövängar har varit något begränsad p.g.a. att de spår som syns i våra marker endast hyser ett fåtal rester. Förmodligen har landskapet varit rikt på hamlade träd. Under en inventering som pågick mellan 2004–2007 i nordöstra Skåne lokaliserades individer med hamlingsspår samt lövängsrester. Med den som grundmaterial genomfördes en inventering av fyra utvalda lokaler, varav två har ett formellt skydd i form av naturreservat och kulturreservat samt två utan skydd. Samma metod användes. Inventeringen visar att hamling och nyhamling av träd har ökat, främst på de lokaler som har skydd. Dessa lokaler har dessutom en skötselplan som gynnar hävd vilket passar individer med hamlingsspår. Resurser i form av medel och kunskap borde förläggas inom de områden där hamlade träd har störst chans att leva kvar. Reservat ger den möjlighet som ett långsiktigt bevarandearbete kräver, med en skötsel som gynnar de hamlade individerna, framhäver nyhamling samt det biologiska kulturarvet.

Den europeiska landskapskonventionen belyser att landskapet skapas genom påverkan av och i samspel mellan naturliga processer och mänsklig kultur. Konventionen har bidragit till en medvetenhet kring vikten av att uppmärksamma detta samspel och behovet av en integrerad natur- och kulturmiljövård. Kulturreservaten knyter genom sin intention att förmedla natur- och kulturhistoriska helheter an till landskapskonventionen. Syftet med denna studie är att undersöka i vilken utsträckning kulturreservatens informationstexter skildrar samspelet mellan naturelement och kulturelement i landskapet. Informationstexter i nio kulturreservat har analyserats genom en innehållsanalys där förekomsten av fristående naturelement och kulturelement samt samspel mellan naturelement och kulturelement har kvantifierats. Resultatet visar att skildringar av samspel förekommer i 60% av reservatens informationstexter. Detta indikerar att uppdelningen av skyddsvärda områden i natur- och kulturreservat möjligen är obefogad då landskapet inte låter sig indelas i natur och kultur.

Verksamhetsförlagda studier

Verksamhetsförlagda studier

Since 1999 it has been possible for Swedish municipalities and the Swedish county administrative board to establish cultural reserves to protect particularly valuable cultural landscape. The protective character of the cultural reserve is supposed to be equivalent to the one found in nature reserves. The separation between the two protective forms have led to a marginalization of the protection of cultural landscape. This thesis has, using Posthumanist theory, studied the investigation process preceding the establishing of three maritime cultural reserves. The thesis also investigates if the general work with cultural landscape could benefit from a Posthumanist approach. To reach the purpose of this thesis, three research questions were formed: how does laws and conventions relate to Posthumanist theory, which values are highlighted in the process of investigating valuable landscapes and how does the practical work with investigating maritime cultural landscape manifest itself? The source material for the thesis consists of a study of documentation, laws and conventions. It also includes an interview study with informants at the Swedish heritage board, The Swedish National Maritime Museums and two persons responsible for the Cultural reserves at the municipality of Haninge and the Swedish county administrative board of Gävleborg. Research shows that the work with managing maritime cultural landscape and preservation would benefit from the use of a Posthumanist approach. The laws and guidelines that exists, based on euro-american definitions of what a valuable landscape is, limits the informants in their work to preserve all aspects of the landscape. Nature and culture are interlaced and cannot be separated. A landscape management system that acknowledge this and allows the public to be a part of the creation of cultural heritage, will lead to a more sustainable preservation. This document is a two years’ master´s thesis in Archive, Library and Museums studies.