Vad är en kulturväg? Vid första anblick kan man tro att det är en enkel fråga att svara på. Denna uppsats visar på komplexiteten kring begreppet och lyfter behovet av en diskussion av det. Trafikverket genomför just nu ett projekt där alla statliga vägar i Sverige ska inventeras i syfte att hitta landets kulturvägar. Det har även utförts inventeringar tidigare, men då utan en definition på kulturvägar. I fyra inventeringar, utförda mellan 1995–2018, har aspekterna sträckningen, beläggning, objekt vid vägen och omgivande landskap undersökts i syfte att se vad som ligger till grund för klassificering av kulturvägar. Av resultatet går det att se att objekt vid vägen och det omgivande landskapet har stor tyngd vid klassificering av kulturvägar. Objekt vid vägen är en bred och tydlig aspekt medan det omgivande landskap är en aspekt som är svårdefinierad. Uppsatsen problematiserar aspekterna och lyfter viktiga frågor som bör besvaras inför en kulturvägsinventering.

No description available.

The responsibility to identify, protect, look after and develop cultural and historical values in our surroundings - urban as well as rural - falls on the local authorities. This essay focus on local preserve programs for cultural landscapes in Sweden’s municipalities. Programs for preserving cultural landscapes are important tools in the aim to reach a sustainable development of these values. The object of the essay is to delineate how the municipalities handle cultural landscapes in terms of how cultural and historical values is identified, how the landscape is divided and assessed and how different aspects of intangible and tangible values are taken into consideration. The author has adopted an approach inspired by the academic ethnology where the individual and her identity are focused. In the initial study of relevant literature the essay refers to the ethnologic anthology “Moderna landskap” (Modern Landscapes), which discuss the individual and her mutual connection to the surrounding landscape where she lives. An archeological approach on the same subject is also referred to, as well as the pioneering work “Kulturvårdsprogram för Grangärdsbygden” (Cultural preserve program for Grangärdesbygden) and the Burra Charter. Based on the studied literature as a theoretical frame of reference, local cultural preserve programs for cultural landscapes from four Swedish municipalities are analyzed: Nacka, Vallentuna, Lund and Södertälje. The guiding principles for the outline of the programs were developed in the end of the 1970’s by the Swedish National Heritage Board and The National Board of Housing, Building and Planning. The aim was to make historical and cultural values a part of the physical planning of society, as4well as to contribute to a preservative attitude towards these values by the public at large. The analysis of the programs made in plain that all four municipalities have deviated from the ambitions of the National Heritage Board. The programs were supposed to consist partly of a fixed part with a historical analyze of the cultural landscape in the municipality in general as well as selected landscapes, and partly of a plan of action open for revise. Accordingly the preservation programs of cultural landscapes were meant to be an active program but have now turned into a passive document, consisting solely of selected and valued landscapes. And it does not address to the public but act only as an instrument of physical planning. Without plan of action and connection to the public, the municipalities fail to secure a long-term preservation of the landscapes as well as missthe chance to let the programs be a part of the development of the concerned areas. But the programs could work as a solid base in the engagement and responsibility of the public in this matter, concerning historical and cultural values in our cultivated and built environment. The individual is unfortunately missing as a collaborator in the preservation process. The outline of the four analyzed programs varies. The two programs of Nacka and Vallentuna represent opposite poles. Nacka has produced a traditional preservation program with landscapes delimited selected into narrow areas of high values. The concerned landscapes correspond to a character that is similar to that of cultural reserves. This leads to the risk of future fragmentize of the landscape as a whole, due to the fact that only a small part of the cultural landscape of the municipality is included in the local authorities’ ambition to preserve. The rest is “unexplored regions”. Vallentuna on the other hand has produced a program that characterizes the landscape at whole, at the expense of details such as close descriptions of physical structures. The tangible presuppose the intangible. A cultural landscape is an intangible fact as well as a tangible, and because of this, the intangible dimension must be regard to in the same way as we today assess tangible values. Public engagement in the preservation process and the consideration of intangible values becomes one and the same aim, because the engagement of the individual can be a method to identify intangible valuesin the cultural landscape. It is also an opportunity to handle the rich information of the landscape, a landscape that work as a vast and complex phenomenon. The responsibility to secure cultural and historical values5in our environment is then no longer a question only for the local authorities; it is a question for one and all.

I Dalarna finns en komplicerad ägostruktur med många ägare och smala skiften i både odlings- och skogsmarker. Bakgrunden till det är att marken i Dalarna historiskt inte gått i arv till den äldste sonen utan har delats mellan alla arvingarna, inklusive döttrarna. I dessa områden har det inte genomförts något laga skifte. Sedan 1972 har man genomfört omarronderingar i Dalarna. En omarrondering är en övergripande fastighetsförändring av fastighetsstrukturen, vilket ska skapa möjlighet till ett mer rationellt jord- och i form av större brukningsbara ytor. Omarronderingar pågår i dag i ett flertal länder både i Norden, resterande Europa och Asien. Omarronderingen används framför allt som ett landsbygdsutvecklande verktyg. På uppdrag av regeringen år 2010, genomförde Länsstyrelsen i Dalarna, Jordbruksverket, Skogsstyrelsen, Lantbrukarnas riksförbund och Lantmäteriet ett projekt för att ta fram en långsiktig strategisk plan för omarronderingen i Dalarnas län. I den här rapporten läggs en långsiktig plan fram med målsättningar att snabba på processen med omarronderingarna, att samverkan med jord- och skogsbrukets intressenter ska stärkas, ansvarsfördelning mellan berörda myndigheters ska förtydligas och stärkas genom att en ny och effektiv omarronderingsprocess ska genomföras. En omarrondering ska enligt den här långsiktiga planen generera en årlig ökning i skogsproduktionen. Ökningen ska på sikt leda till sysselsättning, högre produktion inom skogsindustrin samt ökade skatteintäkter. I de ägosplittrade områdena visar statistik att det finns ett större antal skyddsvärda områden men att det är betydligt lägre andel formellt skyddad mark på grund av att ägosplittringen komplicerar natur- och kulturvård. Eftersom omarronderingen drivs med knappa resurser finns det därför små marginaler att lösa natur- och kulturvårdslösningar. Detta leder i sin tur att miljökvalitetsmålen som regeringen har tagit fram inte kan uppnås. Den långsiktiga planen jag precis nämnde lyfter främst fram det perspektiv som anses grynna den samhällsekonomiska nyttan och tar inte upp de konsekvenser som en omarrondering medför på natur- och kulturvärden. Syftet med den här uppsatsen är därför att undersöka vilken attityd olika aktörer har till omarronderingsprocessen samt hur de resonerar kring omarronderingens framtida konsekvenser. Vilka direkta och indirekta effekter och konsekvenser omarronderingen kan ha, då främst för natur- och kulturmiljöer på grund av att dessa får stå tillbaka för den samhällsekonomiska nyttan i Leksands kommun. Detta har gjorts genom att intervjua berörda aktörer och brukare i omarronderingsprocessen samt att jag har använt analysverktyg såsom ett orsak- och verkandiagram samt illustrationer i form av kartor. Leksand har en rik kulturhistoria och har varit befolkat sedan stenåldern. Det som har varit mest markant för Leksands kulturlandskap är fäbodsystemen. Det har gjort att det har varit ett extensivt bete i väldigt stora delar av Leksand. Dessutom leder skogsbete till en stor flora fauna i dessa skogar, i alla fall under hävd. Ett problem idag är att det inte finns tillräckligt med pengar att skydda de skyddsvärda områden som finns i de ägosplittrade områdena. Detta gör att det är upp till markägarens vilja att se till att kultur- och naturlandskapet bibehålls till stor del. En annan aspekt i denna uppsats är att det är tydligt att de problem som finns i natur- och kulturmiljövården i omarronderingen speglar de problem som finns i natur- och kulturvården i stort. Det är den klyftan som idag finns mellan den ekonomiska och ekologiska aspekten. Problematiken ligger i stort att när en omarronderingsprocess är avslutad sker avverkningar inom omarronderingsområdena för att markägaren ska kunna finansiera omarronderingen. Detta medför att de områden som under inventeringen identifierades hamnar i en riskzon. Omarronderingsprocessen skapar bättre ägoförhållande för en enskild individ, den förändrar de direkta värdena i natur- och kulturmiljöer såsom att man förändrar förutsättningarna för fäbodar, jord- och skogsbruk. Däremot förändrar den i sig inte förutsättningarna för natur- och kulturvården men den skapar sårbarhet i landskapet som samhället inte är redo för, vilket gör att vi förändrar landskapet mer än vad det är tänkt. Omarronderingen gör att områden som har varit skyddade genom komplicerade ägostrukturer öppnas upp för ett rationellt brukande, vilket både ger en direkt och en indirekt effekt på kultur- och naturvärden.

Syftet med och användningen av Kinda kanal har förändrats sedan kanalens tillkomst. Den kanal som det en gång i tiden planerades för, att transportera varor på och verka för ökad kommunikation har idag fått en annan betydelse. Kinda kanal är fortfarande en kommunikationsled men inte av samma karaktär som vid dess invigning år 1871. Idag fungerar kanalen som en turistbåtled och magnet för näringar som valt att etablera sig i dess närområde för att på ett eller annat sätt direkt eller indirekt dra nytta av närheten till kanalen. Det vackra natur- och kulturlandskapet som omger kanalen lockar varje år många besökare som valt att turista där. Områdets besökare färdas antingen på kanalen med fritidsbåt eller med ett av de två rederierna som trafikerar den eller så besöker de någon av de upplevelser eller attraktioner som finns intill kanalen. Till grund för denna uppsats ligger en förstudie som gjordes sommaren 20051. Denna förstudie ger en översiktlig beskrivning över Kinda kanal som upplevelseområde samt en kartläggning av näringar som attraherar turister. Författaren till förstudien kom fram till att upplevelser kring Kinda kanal bör identifieras dels för att attrahera och locka flera besökare till området och dels för att få turistnäringen kring kanalen att blomstra genom samarbete de olika aktörerna sinsemellan och via gemensam marknadsföring. Förstudien fick mig att fatta intresse för att skriva om upplevelseturism och hur upplevelseturism kan utvecklas i den valda regionen.

<p>Syftet med och användningen av Kinda kanal har förändrats sedan kanalens tillkomst. Den kanal som det en gång i tiden planerades för, att transportera varor på och verka för ökad kommunikation har idag fått en annan betydelse. Kinda kanal är fortfarande en kommunikationsled men inte av samma karaktär som vid dess invigning år 1871. Idag fungerar kanalen som en turistbåtled och magnet för näringar som valt att etablera sig i dess närområde för att på ett eller annat sätt direkt eller indirekt dra nytta av närheten till kanalen. Det vackra natur- och kulturlandskapet som omger kanalen lockar varje år många besökare som valt att turista där. Områdets besökare färdas antingen på kanalen med fritidsbåt eller med ett av de två rederierna som trafikerar den eller så besöker de någon av de upplevelser eller attraktioner som finns intill kanalen.</p><p>Till grund för denna uppsats ligger en förstudie som gjordes sommaren 20051. Denna förstudie ger en översiktlig beskrivning över Kinda kanal som upplevelseområde samt en kartläggning av näringar som attraherar turister. Författaren till förstudien kom fram till att upplevelser kring Kinda kanal bör identifieras dels för att attrahera och locka flera besökare till området och dels för att få turistnäringen kring kanalen att blomstra genom samarbete de olika aktörerna sinsemellan och via gemensam marknadsföring. Förstudien fick mig att fatta intresse för att skriva om upplevelseturism och hur upplevelseturism kan utvecklas i den valda regionen.</p>

No description available.

När det kommer till den kommunala planeringen anses staden vara det primära utvecklingsområdet. Att förbättra och utveckla staden ses oftast som det centrala i den kommunala planeringen. Vilket har med fört att landsbygden ofta blir placerad i periferin samt marginaliserad. Det urbana perspektivet som lyfts fram av media idag, kan påverka vissa prioriteringar i beslut som tas. Stadskärnan ses oftast somdet centrala medan landsbygden hamnar i skymundan. Landsbygden beskrivs oftast som en naturskön plats med möjlighet till närproducerad mat samt en arenaför rekreation och återhämtning. Det innebär att landsbygden inte enbart är en plats på karta. Den har under de senaste åren kommit att bli mer multifunktionell, vilket har medfört att landsbygden inte längreendast står för det traditionella användningsområdet, det vill säga som en arena för primärproduktion avråvaror. Syftet med denna studie är att förstå och bidra med fördjupande kunskaper om landsbygdens roll i kommunal planering. Studien är en jämförande dokumentstudie och genomförs med en kvalitativt riktad innehållsanalys och datainsamling. Det gör att detta arbete kan ses som ett bidrag till diskussionen förhur landsbygden inkluderas i den kommunala planeringen. Nio olika kommuners översiktsplanerkommer att bearbetas och tillsammans med teori och tidigare forskning besvara studiens syfte. För att besvara och uppnå studiens syfte har dessa två frågeställningar varit utgångspunkten:- Hur beskrivs landsbygdsutveckling i kommunernas olika översiktsplaner?- Vilken roll ges landsbygden i utvecklingen mellan att vara en produktions - eller konsumtionsarena i den kommunala planeringen? I analysen och slutsatsen framgår det hur kommunerna beskriver landsbygdsutveckling. Det genom attarbeta för att utveckla landsbygden inom vissa fokusområden som stärker landsbygdens roll. De mindre kommunerna hade ett större huvudfokus på landsbygden som en fortsatt produktionsarena, där arbete med skog-och jordbruk var det primära fokusområdet i deras planeringsstrategi för utveckling av landsbygden. De större kommunerna hade istället fokus på att nyttja landsbygden som en konsumtionsarena, med betoning på utvecklingen av turism och friluftsliv samt rekreationsområden. Att se landsbygdens roll som enbart en arena för produktion respektive konsumtion var inte så uppenbar. Det då kommuner främst arbetar för att implementera landsbygdsutveckling som bidrar till att selandsbygden som både en konsumtion- samt produktionsarena.

Which meanings are attributed to the Swedish mountains in the normative discourse 2020? How does the portrayal of the mountains relate to Sami and Swedish culture? What opportunities and difficulties are there for the development of Sami tourism in relation to the mountain tourism norm 2020? The purpose of this thesis is to study the normative portrayal of the Swedish mountains by Swedish and Sami tourist organizers in 2020 and how it could affect the development of Sami tourism. Through colonial and normative discourse theory, the thesis investigates how the Swedish mountains as a phenomenon relate to Sami and Swedish culture. Findings from previous research shows that the norm of Swedish Mountain portrayal has historically been based on the perceptions of the Swedish majority population. For Sami tourism to be profitable, it should therefore be conducted in accordance with the expectations of the majority society. The empirical material in this qualitative discourse analytical study consists of advertisements for tourist activities in Swedish tourist magazines, websites for Sami and Swedish tourist organizers and the magazine “Turist”. The material has been published or is available in 2020. The material testifies to a narrow normativity in how the Swedish mountains are portrayed by both Swedish and Sami tourist organizers. The mountains are portrayed as wild and different to Swedish society but also as harmonious and easily accessible. The analysis shows a contradiction between Swedish tourists' expectations and the administration of the Swedish mountains. The conclusion of the study is that Sami tourist organizers have a unique opportunity to stand out in a narrow normative market with their Sami identity and culture. This opportunity, however, relies on Sami tourist organizers exclusive right to portray their culture.

Södra Ölands Odlingslandskap skrevs år 2000 in på UNESCO:s världsarvslista på grund av landskapets unika karaktär då jordbruk format odlingslandskapet under årtusenden. I förvaltningen har jordbrukarna fått en central roll då de i sitt vardagliga bruk skapar och förvaltar odlingslandskapet. Studiens syfte är att kartlägga jordbrukares unika känslor och drivkrafter i relation till deras landskapande, samt hur dessa beaktas inom den administrativa förvaltningen av Södra Ölands odlingslandskap. Genom att nyttja Hägerstrands (1992) begrepp förloppslandskap, där jordbrukarna blir en del i processerna i landskapet, framträder i denna studie en komplex väv av känslor kopplade till arv, identitetsskapande och utveckling. Landskapets ekonomiska värden framkommer tydligt i jordbrukarnas relation till landskapet och genom att nyttja Håkansson och Widgrens (2007) teoretisering av markbundet kapital tydliggörs förvaltningen och värdet av marken i en längre tidsperiod än den enskilde jordbrukarens livstid. En tidsaspekt som medför starka känslor inför jordbrukandet. Dessa känslor och jordbrukares drivkrafter ses styra jordbrukarnas rumsliga praktiker och på så sätt forma landskapet. Studien visar genom en innehållsanalys hur den administrativa förvaltningen av världsarvet delar förståelsen av landskapet och gör försök i att beakta jordbrukares drivkrafter och känslomässiga relationer till landskapet genom kommunikationen och diskussionen av förvaltningen.