Denna undersökning är en fallstudie av Birka en del av världsarvet Birka och Hovgården. Birka tros ha varit en aktiv köpstad under vikingatiden och är en betydelsefull del av Sveriges historia. Ett världsarv är ett natur- eller kulturminne som anses så värdefullt att det har betydelse för hela mänskligheten. Själva platsen och mötet med kulturmiljön är en viktig del av studien. Det finns idag tre huvudaktörer som förvaltar och driver Birka. Utmaningen med studien består av två delar, aktörernas olika intressen och relationen mellan att skydda känslig kulturmiljö samtidigt som platsen ska levandegöras för besökare.  Syftet är att med en fallstudie av Birka undersöka möjligheter och begränsningar vid informationsgestaltning i känslig kulturmiljö. Studien riktar sig till besökare som på egen hand vill upptäcka och förstå platsen. Den specifika frågeställningen handlar om Vilka informationsbehov uppstår för den besökare som på egen hand vill utforska en kulturmiljö och hur kan dessa behov mötas? Empirin består av observationer, utprovning och platsanalys på Birka. Intervjuer har genomförts med aktörerna och nuvarande informationsmaterial har samlats in. Analysen är kvalitativt tolkande med hermeneutisk angreppsätt. Då studien inte har någon uppdragsgivare har en viktig del av undersökningen varit att identifiera informationsbehov för att sen kunna ge ett förslag till framtida informationsinsatser. Informationsbehoven som identifierats åt den enskilde besökaren är: kunna förstå var fornlämningsområdet börjar och dess utformning. Möjligheten till att orientera sig inom området och att det finns information om Birka och dess historia tillgänglig oavsett tid på dygnet eller året. Möjlighet till fördjupning är också önskvärt. Framtida informationsinsatser kan bestå av vandringsstråk utformade efter olika teman som gör att besökaren själv kan påverka valet av information, detta i form av en mobilapplikation. Möjligheten till en folder bör finnas som tar upp intressanta platser och erbjuder en grundläggande förklaring av Birka. Den passar bra till enskilda besökare som besöker platsen för första gången. För att orientera sig till den plats som kartan i foldern avser placeras platsmarkeringar i landskapet. Förslagsvis kan fornlämningsområdets entré markeras och ha ett liknande formspråk som Birkamuseet. En skylt vid entrén kan presentera världsarvsområdet och visualisera området på en karta.

Studien analyserar ett samarbete där frågan om kulturmiljöers värde behandlas och där olika aktörer är involverade. Den teoretiska utgångspunkten är att det kan uppstå konflikter mellan samhällsutveckling och vård av kulturmiljö samt att dessa kan synliggöras med hjälp av en aktörsanalys. För att undersöka detta närmare genomförs en kvalitativ studie med en fallstudie som innefattar projekt Citybanan och en av de kulturmiljöer som påverkas av bygget, Gustaf Vasa kyrka. Genom att intervjua personer från de aktörer som har en koppling till fallstudien, Länsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet, Stockholms stadsmuseum, Svenska kyrkan och Trafikverket, erhålls åsikter och uppfattningar angående kulturmiljöns värde. Studien visar att det finns konflikter, men inte i samma utsträckning som tidigare forskning indikerar samt att aktörerna tillskriver Gustaf Vasa kyrka olika värden.

No description available.

The purpose of this study was to examine how the number of cultural remains, the area of the final felling site and the forest owner’s knowledge, attitude and behavior related to the consideration taken to cultural environments. The study was built upon results from the HK-inventory as well as qualitative interviews with seven forest owners.   The results indicated that the risk of negative impact increased when two or more cultural remains were located at the felling site. Felling sites where two or more cultural remains had been affected and where at least one of these remains was affected negatively, were also larger than those sites where adequate consideration had been taken. Furthermore, the forest owner’s knowledge and attitude could have an effect on his or her behavior in regards to cultural consideration.   Larger felling sites that affect two or more cultural remains should be extra monitored before and during felling procedures to ensure adequate consideration towards cultural environments located at the site. Forest owners can probably have an influence on consideration but need more knowledge about different types of cultural environments and how to act to achieve adequate consideration towards cultural environments in general.

I detta thesis project har jag studerat kulturmiljön i min hemstad Karlskrona för att få en förståelse för vad kulturmiljön består av och hur jag som arkitekt kan förhålla mig till den och låta den influera  gestaltningen av en ny byggnad utan att resultera i en pastisch.Inspirationen har varit de diskussioner som förts i den svenska arkitekturdebatten, men framförallt i Karlskrona under senare år kring de arkitektoniska projekt som föreslagits eller genomförts. Kritiken har ofta varit stark och Karlskronas status som världsarvsstad har många gånger använts som ett argument mot de nya projekten. Genom att influeras av kulturmiljön har jag försökt skapa en byggnad som både känns modern och som samtidigt passar in i de historiska miljöerna. / In this thesis project I have studied the cultural environment in my hometown Karlskrona to get an understanding of what it consists of and how I as an architect can relate to it and let it influence the design of a new building without resulting in a pastiche. The inspiration is the discussions in the Swedish architectural debate, but especially in Karlskrona in recent years around the architectural projects that have been proposed or implemented. Criticism has often been strong and Karlskrona’s status as a World Heritage City has often been used as an argument against the new projects. By being influenced by the cultural environment, I have tried to create a building that both feels modern and at the same time fits into the historical environments.

I föreliggande studie undersöks hur kulturmiljöers omvandlingsprocess kan ta sig uttryck, specifikt i frågan om återbruk av äldre strukturer i form av byggnader och landskap.  Det övergripande syftet är att studera hur denna process formuleras, både materiellt och socialt, genom en fallstudie av Venngarns slottsområde i Uppland. I fokus står begreppen historiebruk, värde och autenticitet som alla kan sägas vara betydande i omvandlingen, eller vad som kan kallas nybruket av en kulturmiljö. Ett aktörsperspektiv föreligger där berörda kommun och den undersökta kulturmiljöns ägare är föremål för studien. Fallstudiens metod är att med kvalitativ diskursanalys undersöka planhandlingar samt ett antal texter utgivna av de som driver omvandlingsprojektet, detta för att få en inblick i hur de berörda begreppen formuleras och diskuteras i ett planmässigt samt mer marknadsföringsmässigt material. Den praktiska omvandlingen av området har genomförts av fastighetsägaren, därför har materialet kompletterats med en intervju med berörda personer bakom projektet. Slottsområdet har genom historien genomgått en rad olika förvandlingar, det är dock endast på senare år som en huvudsaklig funktionsförändring skett. Resultatet visar att omvandlingen av kulturmiljön starkt förändrat dess karaktär, både vad gäller dess materiella struktur som dess sociala innebörd. Tre huvudsakliga spår går att urskilja i den genomförda omvandlingsprocessen; ett kommersiellt och resursbetonat historiebruk, kulturmiljöns tillgängliggörande samt bevarande av platsen. Nybruket har sammantaget fått stora konsekvenser för platsens värde, autenticitet som dess bevarande.

The responsibility to identify, protect, look after and develop cultural and historical values in our surroundings - urban as well as rural - falls on the local authorities. This essay focus on local preserve programs for cultural landscapes in Sweden’s municipalities. Programs for preserving cultural landscapes are important tools in the aim to reach a sustainable development of these values. The object of the essay is to delineate how the municipalities handle cultural landscapes in terms of how cultural and historical values is identified, how the landscape is divided and assessed and how different aspects of intangible and tangible values are taken into consideration. The author has adopted an approach inspired by the academic ethnology where the individual and her identity are focused. In the initial study of relevant literature the essay refers to the ethnologic anthology “Moderna landskap” (Modern Landscapes), which discuss the individual and her mutual connection to the surrounding landscape where she lives. An archeological approach on the same subject is also referred to, as well as the pioneering work “Kulturvårdsprogram för Grangärdsbygden” (Cultural preserve program for Grangärdesbygden) and the Burra Charter. Based on the studied literature as a theoretical frame of reference, local cultural preserve programs for cultural landscapes from four Swedish municipalities are analyzed: Nacka, Vallentuna, Lund and Södertälje. The guiding principles for the outline of the programs were developed in the end of the 1970’s by the Swedish National Heritage Board and The National Board of Housing, Building and Planning. The aim was to make historical and cultural values a part of the physical planning of society, as4well as to contribute to a preservative attitude towards these values by the public at large. The analysis of the programs made in plain that all four municipalities have deviated from the ambitions of the National Heritage Board. The programs were supposed to consist partly of a fixed part with a historical analyze of the cultural landscape in the municipality in general as well as selected landscapes, and partly of a plan of action open for revise. Accordingly the preservation programs of cultural landscapes were meant to be an active program but have now turned into a passive document, consisting solely of selected and valued landscapes. And it does not address to the public but act only as an instrument of physical planning. Without plan of action and connection to the public, the municipalities fail to secure a long-term preservation of the landscapes as well as missthe chance to let the programs be a part of the development of the concerned areas. But the programs could work as a solid base in the engagement and responsibility of the public in this matter, concerning historical and cultural values in our cultivated and built environment. The individual is unfortunately missing as a collaborator in the preservation process. The outline of the four analyzed programs varies. The two programs of Nacka and Vallentuna represent opposite poles. Nacka has produced a traditional preservation program with landscapes delimited selected into narrow areas of high values. The concerned landscapes correspond to a character that is similar to that of cultural reserves. This leads to the risk of future fragmentize of the landscape as a whole, due to the fact that only a small part of the cultural landscape of the municipality is included in the local authorities’ ambition to preserve. The rest is “unexplored regions”. Vallentuna on the other hand has produced a program that characterizes the landscape at whole, at the expense of details such as close descriptions of physical structures. The tangible presuppose the intangible. A cultural landscape is an intangible fact as well as a tangible, and because of this, the intangible dimension must be regard to in the same way as we today assess tangible values. Public engagement in the preservation process and the consideration of intangible values becomes one and the same aim, because the engagement of the individual can be a method to identify intangible valuesin the cultural landscape. It is also an opportunity to handle the rich information of the landscape, a landscape that work as a vast and complex phenomenon. The responsibility to secure cultural and historical values5in our environment is then no longer a question only for the local authorities; it is a question for one and all.

Uppsatsens syfte är att undersöka hur byggd kulturmiljö värderas i svenska kommuners översiktsplaner samt om och hur översiktsplanerna speglar den utveckling som skett inom kulturmiljövården - från att huvudsakligen belysa materiella värden till en växande betoning på immateriella, sociala och ekonomiska värden. Metoden för uppsatsen är kvalitativ innehållsanalys. Tre nyckelord (kulturmiljö, kulturhistorisk och kulturarv) användes och de kontexter de figurerade i analyserades för att undersöka hur nio värden kopplade till kulturmiljöer förekom i 40 översiktsplaner. Värdena har hämtats ur Masons (2002), Bond & Worthings (2016) samt Unnerbäcks (2002) skrifter. Frågeställningarna är ”Hur värderas byggd kulturmiljö i svenska kommuners översiktsplaner?”, ”Finns det skillnader i hur kulturmiljö värderas i svenska kommuners översiktsplaner beroende på om de är antagna före eller efter 2010?” samt ”Speglar översiktsplanerna den utveckling som skett i kulturmiljövården från att färmst framhålla kulturmiljöers materiella värden till att belysa även de immateriella, sociala och ekonomiska värdena?”. Översiktsplaner antagna före och efter 2010 (då nya plan- och bygglagen antogs) skiljer sig inte på något avgörande sätt i värderingen av kulturmiljö.  Undersökningen visar att ett skifte i synsätt skett tidigare, sannolikt under 1990-talet i samband med ändringar som gjordes i plan- och bygglagen 1996, införandet av miljöbalken 1998 och de nationella miljömålen 1999.

Sammanfattning Kulturhistoriska miljöer har tidigare lämnats nästintill oberörda bortsett från enklare upprustning för att inte vittra sönder. Dessa miljöer och dess byggnader har antingen blivit landmärken eller monument med tillhörande minnen som vittnat om vår historia. Det här har länge varit idealtypen för hur bevarande av kulturhistoriska miljöer ska se ut. Från 40-talet och framåt sker flera saker som påverkar vår syn på den moderna staden. En av effekterna av några av 1900-talets stora händelser i form av saneringsprojekt, miljonprogrammet och en ökad klimatmedvetenhet blir ett nytt planeringsideal, nämligen förtätning. Men hur hanteras kulturhistoriska miljöer i det nya planeringsidealet? Hur kan en stadsomvandling av ett område med kulturhistoriska värden se ut? Syftet med arbetet är således att bidra till kunskapsutvecklingen genom att ta fram en strategi för hur stadsomvandling i kulturhistoriska miljöer kan ske och testköra den genom ett gestaltningsförslag. Området Gropen i Åtvidabergs kommun har valts för gestaltningen. Genom att studera fyra fall: Södra centrum i Borås, Inre hamnen i Norrköping, Visby och Fixfabriksområdet i Göteborg inhämtas information om olika kommunala tendenser vid stadsomvandling i kulturhistoriska miljöer. Till varje fall genomförs en kvalitativ textanalys av antingen ett planprogram, en planbeskrivning eller ett strategidokument. De fyra fallen liknar området Gropen med sin närhet till centrum och kulturhistoriska värden. Utöver fallstudien med tillhörande kvalitativ textanalys görs också en inventering av området Gropen som ska gestaltas. Den strategi som togs fram innehåller en blandning av de olika tendenser som hittades hos kommunerna gällande prioriteringar vid stadsomvandling i kulturhistorisk miljö. I strategin bevaras byggnader samtidigt som den möjliggör för rivning av fysiska strukturer som saknar tydligt kulturhistoriskt värde eller inte bidrar till omvandlingens syfte. Den möjliggör även för nya byggnader vars arkitektur inte måste samspela med befintliga byggnaders arkitektur utan där en blandning av nytt och gammalt tillåts. En slutsats som kan dras både från strategin som togs fram och det gestaltningsförslag som gjordes var att varje områdes unika förutsättningar sätter ramarna. I fallet med Gropen var det topografin och potentialer kopplade till det som styrde omvandlingen, nästan lika mycket som befintliga kulturhistoriska värden. Lärdomen blir därav att en universell strategi för stadsomvandling i kulturhistoriska miljöer är svåruppnåelig, om inte omöjlig då varje plats är unik med egna förutsättningar. En strategi bör därför anpassas till varje givet område eller plats.

The aim of this study is to investigate two municipalities in Värmland regarding their cultural heritage- and cultural environmental work. Two cultural historical buildings situated in the mu-nicipalities of Karlstad and Filipstad that have been threatened with demolition are used as case studies. A content analysis, theories of urbanization, collaborative governance, and a cultural pol-icy model, was implemented on the material. The study presents several national and regional initiatives to improve the work to preserve cultural heritage. The two municipalities show a will-ingness to do the same, however, this study shows that they cannot be considered to meet their objectives concerning the management and preservation of historic buildings or the democratic aspects of the planning process. Furthermore, the study shows that the economic aspect is of great importance for the management of historic buildings, and that societal changes have contributed to new perspectives on the preservation of built cultural heritage.