Denna studie redogör för hur Kiruna stads kommunikationer påverkas av den världsunika stadsomvandling som nu planeras och kommer genomföras de närmsta 10-30 åren. På grund av gruvdriftsföretaget LKAB:s gruvbrytning kommer en markdeformering ske inne i delar staden. Detta innebär att det bildas sprickor i marken på grund av att gruvans hålrum, som nu går ända in under vissa delar av staden. Dessa sprickor kan sedan utvecklas till stora ras, vilket gör att en stadsomvandling är aktuell. För att få svar på frågeställningen har litteraturstudier och kvalitativa intervjuer använts. I studien ingår tre personer som blivit intervjuade, en anställd på LKAB, som har ansvar för frågor om gruvbrytningens påverkan på samhället i Kiruna, en skribent på en tidning i Kiruna, samt en samhällsplanerare på Kiruna kommun. Genom dessa respondenter, samt via genomgången litteratur framgår det att väg E10 och järnvägen påverkas mest av stadsomvandlingen. Det lokala vägnätet, gång- och cykelleder, samt skoterleder kommer också påverkas, men i mindre omfattning. Vidare presenteras hur Kiruna som stad kan utvecklas i takt med omlokaliseringen, samt hur regionen i stort kan utvecklas trots sitt perifera läge i Sverige.

<p>Denna studie redogör för hur Kiruna stads kommunikationer påverkas av den världsunika stadsomvandling som nu planeras och kommer genomföras de närmsta 10-30 åren. På grund av gruvdriftsföretaget LKAB:s gruvbrytning kommer en markdeformering ske inne i delar staden. Detta innebär att det bildas sprickor i marken på grund av att gruvans hålrum, som nu går ända in under vissa delar av staden. Dessa sprickor kan sedan utvecklas till stora ras, vilket gör att en stadsomvandling är aktuell. För att få svar på frågeställningen har litteraturstudier och kvalitativa intervjuer använts. I studien ingår tre personer som blivit intervjuade, en anställd på LKAB, som har ansvar för frågor om gruvbrytningens påverkan på samhället i Kiruna, en skribent på en tidning i Kiruna, samt en samhällsplanerare på Kiruna kommun. Genom dessa respondenter, samt via genomgången litteratur framgår det att väg E10 och järnvägen påverkas mest av stadsomvandlingen. Det lokala vägnätet, gång- och cykelleder, samt skoterleder kommer också påverkas, men i mindre omfattning. Vidare presenteras hur Kiruna som stad kan utvecklas i takt med omlokaliseringen, samt hur regionen i stort kan utvecklas trots sitt perifera läge i Sverige.</p>

I Kiruna pågår i detta nu en enorm stadsomvandling. Delar av staden, bland annat stadens centrum, ska flyttas cirka tre kilometer i östlig riktning. Anledningen till detta är att gruvbrytningen som pågår i Kiirunavaaragruvan, väster om staden, orsakar markdeformationer vilket gör att marken i de berörda delarna av staden snart inte längre kommer att vara beboeliga. Denna uppsats undersöker hur stadsomvandlingen påverkar Kiruna, samt hur staden arbetar för att den ska klara av en framtid där det inte längre finns någon gruvverksamhet i staden. Näringslivsfrågor är något som står i centrum för uppsatsen, framförallt vilka försök som görs för att kunna differentiera stadens näringsliv. Utöver hur en sådan näringslivsförändring kan gå till undersöker uppsatsen hur stadsomvandlingen kan bidra med andra saker till staden, hur Kiruna genom stadsomvandlingen ska kunna bli en bättre och attraktivare plats att bo på. För att få svar på uppsatsens frågeställningar har kvalitativa intervjuer genomförts med personer som arbetar med Kirunas stadsomvandling. Dessutom har litteraturstudier använts som ett komplement. Uppsatsen innehåller även en jämförande studie där Kirunas näringslivsförändring jämförs med två andra städers näringslivsförändringar, nämligen näringslivsförändringarna i Llanelli, Wales och i Barnsley, England. Resultatet lyfter fram två näringar fram inom vilka det finns förhoppningar att sysselsättningen ska öka inom. Dessa näringar är turistnäringen och rymdverksamheten, vilka redan är sysselsätter många kirunabor. Gällande hur Kiruna ska bli en attraktivare plats att bo på genom stadsomvandlingen lyfts flera aspekter fram. Bland annat bostadsbyggande, för att råda bot på den bostadsbrist som sedan länge funnits i staden. Dessutom lyfts det fram att staden vill förändra sin bild, från att ha varit en gruvstad med manliga yrken och manliga ideal till att bli en modern och jämställd stad där alla människor ska kunna känna sig hemma. Den jämförande studien visar på både likheter och skillnader mellan de olika städernas näringslivsförändringar. Något som alla tre städer har gemensamt är att när näringslivet har förändrats så har även en förändring av stadens utseende skett, det har skett stadsomvandlingar i alla tre städer, även om ingen givetvis kan mäta sig med omfattningen på Kirunas stadsomvandling. Den största skillnaden mellan jämförelsestäderna och Kiruna är att i jämförelsestäderna fanns det ingen förutbestämd strategi för hur de förlorade arbetstillfällena inom gruvnäringen skulle ersättas. Detta ledde till att städerna fick en stor arbetslöshet fram till ett sätt att ersätta de förlorade arbetstillfällena skapades. I och med att det i Kiruna redan finns en plan för hur dessa arbetstillfällen ska ersättas kommer Kiruna förhoppningsvis undvika att hamna i samma situation.

<p>Vid årsskiftet 2003/2004 ställdes Kirunaborna inför det omvälvande faktum att Kiruna stad måste flyttas. Vid denna tidpunkt informerade LKAB kommunen om att beräkningarna över markdeformeringen inte stämde överens med den verkliga deformeringsutvecklingen. Staden skulle behöva flyttas på grund av malmbrytningen som är av avgörande betydelse för staden och dess befolkning. Det blev en rivstart för att snabbt arbeta fram en ny plan för Kiruna centralort. På ett tidigt stadium stod det klart att många intressenter och aktörer, samt inte minst medborgarna, skulle komma att beröras av flytten. Hur skulle de ansvariga aktörerna hantera detta på bästa sätt?</p><p>I nuläget är kommunen mitt uppe i detta komplexa planarbete. Det finns fortfarande många pusselbitar som måste falla på plats för att en stadsomvandling överhuvudtaget ska kunna genomföras. Arbetet sker dessutom under tidspress. Redan nu finns områden som berörs av gruvbrytningarna. År 2012 måste en ny järnväg stå klar för att LKAB ska kunna fortsätta sin verksamhet. Planerna för dessa mer akuta områden måste överensstämma med planer för övriga mindre kritiska områden. Det är således av största betydelse att en enhetlig planering för hela Kiruna centralort antas snabbt då varje del i planeringsarbetet utgör delar i ett större planeringssammanhang. Ingen plan kan klubbas innan hela det aktuella området har bearbetats och detaljplanerats. Kommunen har som intention att i december 2006 anta den fördjupade översiktsplanen (FÖP) över Kiruna centralort. I skrivande stund tycks dock vägen dit fortfarande krokig. Planprocessen är med andra ord mycket spännande.</p><p>Många städer i Sverige har omformerats på grund av industrisamhällets nedmontering, till förmån för den kunskapsintensiva industriutvecklingen. Globaliseringen har både raderat ut och markerat små orter på kartan. Stadsomvandlingar har således berört, och berör fortfarande många små och medelstora städer. Dock har en stadsomvandling aldrig antagit så stora proportioner i Sverige som den omvandling som sker i Kiruna. En intressant aspekt i sammanhanget är det polarklimat som råder i Kiruna, vilket gör att staden måste planeras utifrån speciella kriterier. I arbetet med att ta fram planer ingår åtskilliga aspekter då många parter och intressen, både direkt och indirekt, är involverade i planprocessen. I Kirunas fall är flertalet stora statliga myndigheter, verk och företag involverade så som Vattenfall, Vägverket, Banverket, Länsstyrelsen och LKAB, men även viktiga näringar så som rennäringen, turistnäringen och andra delar av näringslivet. Dessutom är fastighetsbolag, fastighetsägare, kommunens olika förvaltningar, räddningstjänsten och alla individer som bor i Kiruna centralort berörda. Således finns det många faktorer att ta hänsyn till i planarbetet och den demokratiska processen är viktig. Förloppet är därmed mycket komplext.</p><p>Utöver ovanstående finns två andra aspekter som måste beaktas, nämligen tidsaspekten och osäkerheten kring LKABs prognoser. Med anledning av LKABs utökade verksamhet brådskar planeringen av Kiruna centralort samtidigt som LKABs beräkningar bara är prognoser. Vad som kommer att ske inom en period av trettio år vet ingen säkert vilket komplicerar planeringssituationen. Då det är fråga om markdeformationer som kommer att påverka Kiruna centralort i relativt stor omfattning måste dessa mycket viktiga faktorer beaktas. Vi kan således konstatera att Kiruna står inför en rad förändringar som en direkt följd av LKABs gruvbrytningar vilka kommer att påverka såväl landskapet som den enskilda människan.</p><p>Målsättningen med detta arbete är att undersöka och analysera den aktuella planeringsprocessen av Kiruna stadsomvandling. Uppsatsen syftar till att undersöka hur mötet mellan stad och planering sker i Kiruna i samband med denna mycket dramatiska omvandling. Vår utgångspunkt är planeringsprocessen men vår intention är även att föra in ett teoretiskt resonemang, där vi avser att diskutera Henri Lefebvres tankar kring rumsskapande.</p>

Vid årsskiftet 2003/2004 ställdes Kirunaborna inför det omvälvande faktum att Kiruna stad måste flyttas. Vid denna tidpunkt informerade LKAB kommunen om att beräkningarna över markdeformeringen inte stämde överens med den verkliga deformeringsutvecklingen. Staden skulle behöva flyttas på grund av malmbrytningen som är av avgörande betydelse för staden och dess befolkning. Det blev en rivstart för att snabbt arbeta fram en ny plan för Kiruna centralort. På ett tidigt stadium stod det klart att många intressenter och aktörer, samt inte minst medborgarna, skulle komma att beröras av flytten. Hur skulle de ansvariga aktörerna hantera detta på bästa sätt? I nuläget är kommunen mitt uppe i detta komplexa planarbete. Det finns fortfarande många pusselbitar som måste falla på plats för att en stadsomvandling överhuvudtaget ska kunna genomföras. Arbetet sker dessutom under tidspress. Redan nu finns områden som berörs av gruvbrytningarna. År 2012 måste en ny järnväg stå klar för att LKAB ska kunna fortsätta sin verksamhet. Planerna för dessa mer akuta områden måste överensstämma med planer för övriga mindre kritiska områden. Det är således av största betydelse att en enhetlig planering för hela Kiruna centralort antas snabbt då varje del i planeringsarbetet utgör delar i ett större planeringssammanhang. Ingen plan kan klubbas innan hela det aktuella området har bearbetats och detaljplanerats. Kommunen har som intention att i december 2006 anta den fördjupade översiktsplanen (FÖP) över Kiruna centralort. I skrivande stund tycks dock vägen dit fortfarande krokig. Planprocessen är med andra ord mycket spännande. Många städer i Sverige har omformerats på grund av industrisamhällets nedmontering, till förmån för den kunskapsintensiva industriutvecklingen. Globaliseringen har både raderat ut och markerat små orter på kartan. Stadsomvandlingar har således berört, och berör fortfarande många små och medelstora städer. Dock har en stadsomvandling aldrig antagit så stora proportioner i Sverige som den omvandling som sker i Kiruna. En intressant aspekt i sammanhanget är det polarklimat som råder i Kiruna, vilket gör att staden måste planeras utifrån speciella kriterier. I arbetet med att ta fram planer ingår åtskilliga aspekter då många parter och intressen, både direkt och indirekt, är involverade i planprocessen. I Kirunas fall är flertalet stora statliga myndigheter, verk och företag involverade så som Vattenfall, Vägverket, Banverket, Länsstyrelsen och LKAB, men även viktiga näringar så som rennäringen, turistnäringen och andra delar av näringslivet. Dessutom är fastighetsbolag, fastighetsägare, kommunens olika förvaltningar, räddningstjänsten och alla individer som bor i Kiruna centralort berörda. Således finns det många faktorer att ta hänsyn till i planarbetet och den demokratiska processen är viktig. Förloppet är därmed mycket komplext. Utöver ovanstående finns två andra aspekter som måste beaktas, nämligen tidsaspekten och osäkerheten kring LKABs prognoser. Med anledning av LKABs utökade verksamhet brådskar planeringen av Kiruna centralort samtidigt som LKABs beräkningar bara är prognoser. Vad som kommer att ske inom en period av trettio år vet ingen säkert vilket komplicerar planeringssituationen. Då det är fråga om markdeformationer som kommer att påverka Kiruna centralort i relativt stor omfattning måste dessa mycket viktiga faktorer beaktas. Vi kan således konstatera att Kiruna står inför en rad förändringar som en direkt följd av LKABs gruvbrytningar vilka kommer att påverka såväl landskapet som den enskilda människan. Målsättningen med detta arbete är att undersöka och analysera den aktuella planeringsprocessen av Kiruna stadsomvandling. Uppsatsen syftar till att undersöka hur mötet mellan stad och planering sker i Kiruna i samband med denna mycket dramatiska omvandling. Vår utgångspunkt är planeringsprocessen men vår intention är även att föra in ett teoretiskt resonemang, där vi avser att diskutera Henri Lefebvres tankar kring rumsskapande.

Syftet med denna uppsats är att genom diskursanalys se på Malmös stadsomvandling från industristad till kunskapsstad under den avgränsade perioden 1994–2014, med fokus på ny arkitektur och dess roll i förändringsprocessen. Målet är att öka förståelsen för varför Malmös stadsbild ser ut som den gör idag och hur staden fått sin starka identitet. Detta genom att undersöka i vilken politiskt och social kontext som beslut togs som att ändra bilden av Malmö, samt hur ny arkitektur tagits emot och beskrivits i dagspress respektive fackpress.   Resultatet visade att avindustrialisering och ekonomisk kris gav en stark vilja att förändra. Politiker, kommun och aktörer byggde upp staden kring nya verksamheter där den nya arkitekturen visade sig vara en viktig förutsättning för verksamheterna och stadens expandering. Arkitekturen planerades bidra till att motverka stadens dåliga berättelser om segregation och arbetslöshet, vilket visat sig inte helt lyckat. Malmö har än idag en stark identitet som talar om segregation, utanförskap, våld och kriminalitet. Stadsomvandlingen kan även ses lyckad då staden fått identiteten som kunskapsstad med en framgångsrik högskola. Ny spektakulär arkitektur har bidragit till att placera Malmö på världskartan, lockat turister samt bidragit till en stark gemenskap bland invånarna. / The purpose of this paper is that through discourse analysis study Malmoe’s urban regeneration from an industrial city to a city of knowledge, in the delimited period 1994–2014, with a focus on the architectural part of the process of change. The goal is to gain understanding in why Malmoe’s cityscape looks like it does today, and how the town got its identity. This will be done by looking at the political and social context in which the decision was taken to change the image of Malmoe, and how the new architecture has been received and described in newspapers and trade publications.   The results showed that de-industrialization and economic crisis gave a strong desire to change. Politicians, municipalities and operators built up the city on new businesses where the new architecture proved to be an important prerequisite for the businesses and the city's expansion. The architecture was planned to help neutralize the city's bad stories about segregation and unemployment, which proved not entirely successful. Malmoe has today a strong identity that speaks of segregation, exclusion, violence and crime. The regeneration can also see been successful in the way the city has gained an identity as a city of knowledge with a successful university. New spectacular architecture has also helped to place Malmo on the map, attracting tourists and contributed to a strong community among residents.

Mot bakgrund av ett ökat intresset för stadskärnan, i både svensk planeringskontext och i diskursen om staden, belyser den här studien den svenska planeringspraktikens intresse för stadskärneutveckling i perifera områden. Syftet med studien är att kritiskt analysera hur periferin konstrueras som rum för stadskärneutveckling och att fördjupa förståelsen för vad detta innebär för planeringen av staden. Studiens teoretiska och metodologiska ramverk utgår från ett diskursteoretiskt förhållningssätt vilket för med sig ett antal logiker och begrepp som använts för analysen av det empiriska materialet. Det empiriska materialet tar utgångspunkt i hur utbyggnadsområdet Hyllie i Malmö. Tongivande för utbyggnaden av Hyllie är att områdets perifera läge framhålls som en tillgång för Malmö. Analysen har inneburit en kvalitativ bearbetning av text-, bild- och kartmaterial som berör omvandlingen av Malmö som postindustriell stad som kommunalt planeringsprojekt. För att fördjupa förståelsen för hur periferin rekonstrueras som rum för stadskärneutveckling och vad det får för konsekvenser för planeringen av staden, har analysen utgått från ett antal forskningsfrågor vilka syftar till att förstå stadskärneutveckling som diskursiv praktik med fokus på staden som diskurs, dess organiserande begrepp och konstitutiva utsida. För att förstå hur Hyllie ges en rekonstruerad betydelse i Malmö, där periferin lyfts fram som en tillgång, har därför periferin analyserats som ett begrepp som utgör föremål för en diskursiv kamp om dess meningsskapande. Studien pekar på att periferins rekonstruerade meningsskapande kan ses som ett uttryck för Malmös representationskris, där sökandet efter en postindustriell identitet är centralt. I planeringen av Hyllie ges periferin en rekonstruerad betydelse i syfte att utgöra fortsättningen på Malmös omvandlingsprocess från industristad till postindustriell stad. Detta sker genom att utveckling av stadskärnan artikuleras som en generell lösning och som något som kan representera hela staden och alla invånare. De viktigaste resultaten ligger i att rekonstruktionen av periferin bygger på en diskursiv praktik som upprätthåller en hierarkisk relation mellan centrum och periferi genom att bortse från många av stadens sociala problem.

Sammanfattning Kulturhistoriska miljöer har tidigare lämnats nästintill oberörda bortsett från enklare upprustning för att inte vittra sönder. Dessa miljöer och dess byggnader har antingen blivit landmärken eller monument med tillhörande minnen som vittnat om vår historia. Det här har länge varit idealtypen för hur bevarande av kulturhistoriska miljöer ska se ut. Från 40-talet och framåt sker flera saker som påverkar vår syn på den moderna staden. En av effekterna av några av 1900-talets stora händelser i form av saneringsprojekt, miljonprogrammet och en ökad klimatmedvetenhet blir ett nytt planeringsideal, nämligen förtätning. Men hur hanteras kulturhistoriska miljöer i det nya planeringsidealet? Hur kan en stadsomvandling av ett område med kulturhistoriska värden se ut? Syftet med arbetet är således att bidra till kunskapsutvecklingen genom att ta fram en strategi för hur stadsomvandling i kulturhistoriska miljöer kan ske och testköra den genom ett gestaltningsförslag. Området Gropen i Åtvidabergs kommun har valts för gestaltningen. Genom att studera fyra fall: Södra centrum i Borås, Inre hamnen i Norrköping, Visby och Fixfabriksområdet i Göteborg inhämtas information om olika kommunala tendenser vid stadsomvandling i kulturhistoriska miljöer. Till varje fall genomförs en kvalitativ textanalys av antingen ett planprogram, en planbeskrivning eller ett strategidokument. De fyra fallen liknar området Gropen med sin närhet till centrum och kulturhistoriska värden. Utöver fallstudien med tillhörande kvalitativ textanalys görs också en inventering av området Gropen som ska gestaltas. Den strategi som togs fram innehåller en blandning av de olika tendenser som hittades hos kommunerna gällande prioriteringar vid stadsomvandling i kulturhistorisk miljö. I strategin bevaras byggnader samtidigt som den möjliggör för rivning av fysiska strukturer som saknar tydligt kulturhistoriskt värde eller inte bidrar till omvandlingens syfte. Den möjliggör även för nya byggnader vars arkitektur inte måste samspela med befintliga byggnaders arkitektur utan där en blandning av nytt och gammalt tillåts. En slutsats som kan dras både från strategin som togs fram och det gestaltningsförslag som gjordes var att varje områdes unika förutsättningar sätter ramarna. I fallet med Gropen var det topografin och potentialer kopplade till det som styrde omvandlingen, nästan lika mycket som befintliga kulturhistoriska värden. Lärdomen blir därav att en universell strategi för stadsomvandling i kulturhistoriska miljöer är svåruppnåelig, om inte omöjlig då varje plats är unik med egna förutsättningar. En strategi bör därför anpassas till varje givet område eller plats.

Ett vanligt sätt att utveckla städer på är genom att bygga slutna eller halvöppna kvarter. Fördelen är att det ger en hög täthet och aktiva gator, eftersom alla ”baksidor” vänds mot innergården. Utvecklare lyfter ofta fram stenstadens innerstadsområden som förebild och adderar ibland dess varierade arkitektur som en kvalitet som bör tas efter. Frågan är om det inte finns andra mervärden i den här hundraåriga kvarterstypologin och om den inte rymmer kvaliteter som den tusenåriga gårdstypologin har, där utrymmet bakom husens framsida utgör en halvprivat kärna, snarare än en tomhet. Projektet tar sin plats i ett område som går att betrakta som slutet av stenstaden, och i korsningen av varierade kvarter från olika epoker. Förslaget innehåller tre nya bostadskvarter och ett galleri, utformade efter gårdens nyttjandegrad och platsens historiska bebyggelse. / A common way of developing cities today is through building closed or half-open blocks. The advantage is that it gives way to a high density and active streets, since all the backs turns to the courtyard. Developers often mention the historic city center as a role model, and sometimes add its varied architecture as a quality that should be noticed. The question is wether or not there are other values in this century old typology and, if there are qualities as found in the millennial courtyard typology, where the space behind the front sides become a half private core, rather than an emptiness.    The project is situated in an area which can be considered as the end of a city's historic center, as well as i the crossing of block variations from different eras. The proposal consists of three new residential blocks and one gallery, designed after the courtyard's utilization and the historical buildings on the site.

I den här uppsatsen undersöks Kirunas identitet och hur befolkningens känsla av kärlek till sin stad, topofili, påverkas av stadsomvandlingen. Begreppet topofili introduceras med hjälp av geografen Yi-Fu Tuans idéer (1990/1974) och analyseras och utvidgas genom tankegods av andra stadsplanerare, arkitekter, geografer och andra tänkare.   Kiruna är Sveriges största kommun till ytan, och förknippas ofta med de aktiviteter som sker utanför tätorten, såsom skidåkning, vandring, jakt och fiske (Nilsson 2009). I och med stadsomvandlingen har många aktiviteter försvunnit från tätorten innan de har hunnit ersättas på nya platser, vilket har kritiserats av invånare i staden (Norrländska Socialdemokraten 2023). De gestaltningsförslag som presenteras är ett försök att generera rekreationsbaserade aktiviteter inne i tätorten för att tillgängliggöra denna typ av aktiviteter för dem som inte har möjlighet att ta sig ut till fjäll och byar runt omkring i kommunen.  För att skapa gestaltningsförslagen har observationsstudier av Kiruna och några av dess platser utförts, men förslagen har även influerats av hur andra arkitekter, konstnärer och stadsplanerare har arbetat i snörika samhällen eller hur de har använt form och material. Gestaltningsförslagen knyter an till begreppet topofili genom erfarenhet, identitet, sinnliga upplevelser eller aktivitet.