Projektet handlar om att ge ett alternativ till den kontextlösaarkitekturen och undersöka hur en platsdriven arkitektur kanrelatera till den homogena 1800-tals stadskärnan i Sundsvall.

Ett vanligt sätt att utveckla städer på är genom att bygga slutna eller halvöppna kvarter. Fördelen är att det ger en hög täthet och aktiva gator, eftersom alla ”baksidor” vänds mot innergården. Utvecklare lyfter ofta fram stenstadens innerstadsområden som förebild och adderar ibland dess varierade arkitektur som en kvalitet som bör tas efter. Frågan är om det inte finns andra mervärden i den här hundraåriga kvarterstypologin och om den inte rymmer kvaliteter som den tusenåriga gårdstypologin har, där utrymmet bakom husens framsida utgör en halvprivat kärna, snarare än en tomhet. Projektet tar sin plats i ett område som går att betrakta som slutet av stenstaden, och i korsningen av varierade kvarter från olika epoker. Förslaget innehåller tre nya bostadskvarter och ett galleri, utformade efter gårdens nyttjandegrad och platsens historiska bebyggelse. / A common way of developing cities today is through building closed or half-open blocks. The advantage is that it gives way to a high density and active streets, since all the backs turns to the courtyard. Developers often mention the historic city center as a role model, and sometimes add its varied architecture as a quality that should be noticed. The question is wether or not there are other values in this century old typology and, if there are qualities as found in the millennial courtyard typology, where the space behind the front sides become a half private core, rather than an emptiness.    The project is situated in an area which can be considered as the end of a city's historic center, as well as i the crossing of block variations from different eras. The proposal consists of three new residential blocks and one gallery, designed after the courtyard's utilization and the historical buildings on the site.