Since 1999 it has been possible for Swedish municipalities and the Swedish county administrative board to establish cultural reserves to protect particularly valuable cultural landscape. The protective character of the cultural reserve is supposed to be equivalent to the one found in nature reserves. The separation between the two protective forms have led to a marginalization of the protection of cultural landscape. This thesis has, using Posthumanist theory, studied the investigation process preceding the establishing of three maritime cultural reserves. The thesis also investigates if the general work with cultural landscape could benefit from a Posthumanist approach. To reach the purpose of this thesis, three research questions were formed: how does laws and conventions relate to Posthumanist theory, which values are highlighted in the process of investigating valuable landscapes and how does the practical work with investigating maritime cultural landscape manifest itself? The source material for the thesis consists of a study of documentation, laws and conventions. It also includes an interview study with informants at the Swedish heritage board, The Swedish National Maritime Museums and two persons responsible for the Cultural reserves at the municipality of Haninge and the Swedish county administrative board of Gävleborg. Research shows that the work with managing maritime cultural landscape and preservation would benefit from the use of a Posthumanist approach. The laws and guidelines that exists, based on euro-american definitions of what a valuable landscape is, limits the informants in their work to preserve all aspects of the landscape. Nature and culture are interlaced and cannot be separated. A landscape management system that acknowledge this and allows the public to be a part of the creation of cultural heritage, will lead to a more sustainable preservation. This document is a two years’ master´s thesis in Archive, Library and Museums studies.

Täktverksamheter innebär stora ingrepp i miljön. När verksamheten avslutas ska täktområdet efterbehandlas och det finns flera sätt en efterbehandling kan utformas på och vad som måste tas hänsyn till. Gråsjöns skiffertäkt i Jämtland har inte efterbehandlats. Då den är en del av en kulturhistorisk miljö, att området kan vara geologiskt intressant samt att täkten är belägen i fjällmiljö gör det svårt att avgöra hur efterbehandlingen ska ske. Syftet med studien är därför att ta reda på hur skiffertäkten på bäst lämpade sätt ska efterbehandlas med avseende på aspekterna geologiska värden, naturvärden, kulturmiljövärden, estetiska värden samt risk och säkerhet. Detta har gjorts genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer samt litteraturgranskning av rapporter om efterbehandling av täkter. Vid efterbehandling kan det vara värdefullt att bevara eventuella intressanta lagerföljder i täkten för forsknings- och utbildningssyften. Den biologiska mångfalden bör gynnas och bergsbranter, blockstensupplag och vattensamlingar kan skapa gynnsamma miljöer. Äldre brottstensytor från historisk brytning ska bevaras och säkerhetsåtgärder bör vidtas så att inte människor som rör sig i området skadar sig i täkten: Detta kan göras genom snedsprängning och släntning eller att en skyddshylla sprängs in i bergväggen. En färdig efterbehandlingsplan som är anpassad och tar hänsyn till alla aspekter går inte att ta fram i dagsläget då det måste göras en inventering av arterna i och runt täkten. Först när det underlaget finns går det att avgöra hur täkten ska efterbehandlas och hur de andra aspekterna kan vävas in i efterbehandlingen. / Quarries result in great environmental interference. When quarrying is completed the area must undergo restoration. There are different ways to design the restoration plan and what must be taken into account. The shale quarry in Gråsjön, Jämtland County hasn’t been restored. Due to cultural heritage in the quarry, the possible geological value and the fact that the shale-quarry is located in an alpine environment makes it difficult to determine the course of action. The aim of this paper is to determine what best way is to restore the shale-quarry due to geological values, nature values, cultural heritage, esthetical values and risk and safety. This was done by qualitative semi-structured interviews and a literature study of reports on restoration of quarries. Upon restoration, it can be valuable to preserve interesting strata in the quarry for research and educational purposes. The biodiversity should be favored and slopes, heaps of stone blocks and pools of water can create favorable environments. Older parts of the quarry that represent a cultural heritage should be preserved and precautions should be taken to prevent people from getting injured in the quarry. This could be done by line out the steep walls in the quarry or blast out a protective step in the stone wall that prevent people from falling down. A restoration plan that is taking into account all the aspects is not possible because a species inventory must be initiated. When the inventory is complete the course of action can be decided and how the other aspects can be part of the restoration plan.

Med detta arbete vill vi se bortom en generellt ogrundad kritik av rekordårens bebyggelse och istället på djupet försöka förstå de kvaliteter som är sprungna ur den tidens ideal. Rekordåren är en unik epok i svenskt bostadsbyggande, och det är av stort samhällsintresse att försöka förstå hur de storskaliga bostadsområdena fungerar, hur de utformats, förändrats och vilket utgångsläge de finner sig i idag. Genom att betrakta dessa områden som del av vårt gemensamma kulturarv finns det möjlighet att på ett nyanserat sätt hitta värden i dess fysiska struktur. I arbetets inledande del görs en forskningsöversikt, med två separata grenar; den ena går igenom rekordårens storskaliga bostadsbebyggelse och dess karaktärsdrag. Den andra delen går igenom begreppet "kulturarv" och synen på vad "värde" innebär i sammanhanget. Sist redogörs den forskning som diskuterat rekordårens bebyggelse som kulturarv. Den huvudsakliga delen i uppsatsen är två fallstudier, så kallade kulturmiljöanalysmetoder - DIVE respektive SAVE som är framtagna av myndigheter från Sverige, Norge och Danmark med fokus på kulturmiljöfrågor. Analysmetoderna appliceras på fallet Rosengård, som valts ut som representativt för ett storskaligt bostadsområde från rekordåren. Metoderna har tagit in historiska dokument och grafiska material (bilder och illustrationer) för att analysera Rosengårds historiska och arkitektoniska kvaliteter. Analyserna görs utefter tydliga metodiker som beskrivs i DIVE och SAVE. Metoderna resulterar i ett antal rekommendationer och förslag på hur de presenterade kulturvärdena kan hanteras vid framtida exploatering och utveckling, som inte fördärvar kulturarvet. I den avslutande delen svarar vi på frågeställningarna om vilka kvaliteter som kan identifieras i rekordårens storskaliga bostadsbyggande, hur synen mellan olika analysmetoder skiljer sig och sist hur framtida ny bebyggelse kan uppföras inom eller i anslutning till dessa områden med hänsyn till dess karaktäristiska fysiska utformning.

Fallstudiens syfte är att belysa problematiken med målkonflikter där Kulturmiljölagen utmanas av andra lagstiftningar. Med utgångspunkt i fallet Östigården, samt några andra ärenden där olika typer av målkonflikter uppstått, undersöks hur en målkonflikt kan uppstå, vad en sådan kan bestå av samt vilka konsekvenserna kan bli. Teoretisk utgångspunkt för analys av resultatet har inspirerats från The Halland Model  där avhandlingens författare kommer fram till att samverkan i förhandling - ”The trading zone”  - där parterna är lyhörda för vad motståndaren vill och anpassar sig därefter för att hitta en gemensam inriktning, ger större möjlighet att få sina respektive intressen tillgodosedda. Arkivstudier, ärendegranskning, litteraturstudier samt en besiktning av Östigården ligger till grund för studien. E-postintervjuer har genomförts med Kulturmiljöenheten och Natur- och viltenheten på Länsstyrelsen Gävleborg. I fallet Östigården har betydande kulturvärden gått förlorade på grund av en ickehantering av problematiken med fladdermusskador under lång tid. Skadeorsak utreddes inte och åtgärder uteblev vid upptäckt av skadorna på 1990-talet. Samverkan med Natur- och viltenheten kom till stånd först 2015 då en gemensam tillsyn gjordes. I maj 2016 ansöktes om dispens från Artskyddsförordningen för att få stänga ute de fridlysta fladdermössen. Konsekvenserna för byggnaden har blivit ansenliga både ur kulturhistorisk och ekonomisk synvinkel, medan fladdermössen hittills inte lidit någon skada såvitt känt. Studien visar att samverkan över sektorsgränserna i ett tidigt skede i processen är eftersträvansvärt och kanske till och med nödvändigt. För att uppnå detta och säkerställa viktiga värden kan det behövas förtydliganden i ärendehanteringen såsom givna procedurer med ändamålsenliga och signifikanta checklistor. / The main aim of the casestudy is to illustrate the problematic of conflict of goals between legislations in cultural heritage and other laws. Based on the Östigården case, and a few other cases where conflict of goals of different kinds has occurred, are the developement and the contents of a conflict of goals investigated, and the consequences that may follow are looked in to. Theoretical basis for analysis of the results has been inspired from The Halland model where the author of the thesis concludes that collaboration in negotiation - "The trading zone" - where the parties are attentive to what the opponent wants and adapt to it, to find a common focus, provides greater opportunity to get their interests met. The study is based on archive studies, case review, literature studies and an inspection of Östigården. E-mail interviews has been conducted with the Cultural Heritage unit and Nature and wildlife unit at the County Administrative Board of Gävleborg. Considerable cultural values have been lost in the Östigården case, due to problems with damages, caused by protected bats, being ignored for a long period of time. Cause of damages were not properly investigated at the time of discovery in the 1990s. No moves for collaboration with Nature and wildlife unit occurred until 2015 as a joint inspection were carried out. In May 2016 application was sent for exemption from Artskyddsförordningen (spieces protection law) to be able to shut the bats out from the building. The consequences for the building has been substantial, from a cultural heritage as well as an economic point of view, while the bats have not suffered any damage that is known of. The study indicates that collaboration across sectors at an early stage in the process is desirable and possibly even necessary. To achieve this and ensure important values, clarification in case management such as procedures with appropriate and significant checklists may be required.

This bachelor thesis aims to clarify the relationship between urban stormwater management and heritage sites. The topic is so far relatively unexplored, but may become highly relevant in the near future. Scientifically there is a lot of information about the impact from stormwater in heritage objects, also when repeated. The solution is sustainable urban drainage systems (SUDS) and insertion of green infrastructure in the actual area or the surrounding areas. However, science and local management are not the same. At a local level, more information is requested. It appears that, from the investigated examples in this thesis, the problem is to find available areas for the drainage systems. Also the protection and conservation of the heritage objects create restrictions considering changes in the actual area. However, it is not impossible to apply these solutions, as showed in the thesis concluding chapter. In general both experts and laymen are positive to the insertion, as long as SUDS are introduced in respect to the heritage values. / Denna kandidatuppsats har tittat på förhållandet dagvattenhantering och kulturmiljö. Det är ett relativt outforskat ämne, men kommer att bli relevant i en snar framtid. Forskningen visar på en kemisk nedbrytningsprocess av på kulturhistoriska objekt från dagvatten. Det är en problematik som ökar med klimatförändringarna. Lösningen som forskningen förespråkar är införande av en hållbar dagvattenhantering och grönska, vilket begränsas av kulturmiljöns riktlinjer och skydd. Det råder dessutom en platsbrist inom områden för kulturhistoriska objekt. Generellt sett finns det inget hinder från kulturmiljöns sida kring dagvattenhantering, men varje förändring ska noga vägas mot de kulturhistoriska värdena. Däremot är både tjänstemän och lekmän positivt inställda till miljömässiga fördelar så som en hållbar dagvattenhantering även i denna miljö.

Stora klimatförändringar sker just nu globalt, en konsekvens av dessa förändringar är stigande havsnivåer längs kusterna. En förhöjd havsnivå kan utgöra ett hot mot lågt liggande miljöer och andra värden i anslutning till kusten. I Sverige har ingen tidigare studie gjorts på hur kulturmiljöer och naturtyper påverkas av klimatförändringar så som stigande havsnivåer. Syftet med denna studie är att undersöka i vilken utsträckning kulturmiljöer och naturtyper längs Skånes kust kommer att påverkas av stigande havsnivåer på 1 m, 2 m och 3 m. Resultatet av den extensiva studien längs Skånes kust visar att det är flest kulturmiljöer som påverkas vid en förändrad havsnivå på 1 m i Vellinge och Lomma kommun, då 41 st respektive 15 st lämningar kommer att påverkas. De naturtyper som påverkas i störst omfattning längs Skånes kust är glasörtstränder, salta strandängar och strandängar vid Östersjön. Detaljstudien i Vellinge kommun visar att Riksantikvarieämbetets värderingsplattform är svår att applicera på kulturmiljöer utan lämpar sig bättre att applicera på enskilda objekt eftersom plattformens värderingsmall är för abstrakt för att identifiera och täcka in alla värden som en kulturmiljö omfattar. Länsstyrelsen i Västra Götalands åtgärdsförslag går att tillämpa olika bra beroende på kulturmiljön och vilka objekt den utgör. Även här är det lättare att tillämpa åtgärdsförslagen beroende på enskilda objekt, snarare än en hel kulturmiljö. Åtgärdsförslagen är svåra att applicera på naturtyper eftersom de flesta åtgärderna skulle skapa en barriär för växt- och djurlivet.

Kulturmiljöer finns överallt runt om oss. Planerad påverkan av vår omvärld påbörjades redan under medeltiden och har genom historien varit uttryck för både säkerhetsfrågor och makt. Kulturmiljövårdens riksintresse etableras på 1970-talet och skyddas av miljöbalken. Plan- och bygglagen infördes 1987 och ställde krav på att kommuner ska producera en översiktsplan som tar ställning till långsiktiga markanvändnings- och byggfrågor. I översiktsplaner behandlas även kulturmiljövärden i kommunerna och syftet med detta arbete är att utreda hur detta begrepp tolkas och arbetas med i kommunal planering. Detta görs genom en diskursanalytisk fallstudie över sex skånska kommuner. Dessa är Burlöv, Eslöv, Höör, Simrishamn, Trelleborg och Ängelholm. Översiktsplanerna har valts utifrån deras aktualitet. Varje översiktsplan presenteras för sig i resultatdelen och jämförs och analyseras i diskussionen. Värdeord och förekommande begrepp presenteras i en matris. Det framkommer att kulturmiljöerna presenteras som något som ger karaktär och identitet till kommunerna men används främst som en resurs för rekreation och näringslivet. Det framkommer också att kommunerna vill öka kunskapen om kulturmiljövärden generellt. När kulturmiljöer ses som en resurs kan värdefrågor uppstå och synlighet och påtaglighet blir värdehöjande. Många svårtolkade kulturmiljöer riskerar att försvinna. Ett par kommuner nämner skapandet av nya kulturmiljövärden. Diskussionen avslutas med att konstatera att saker måste försvinna för att nya saker ska få plats.

På fastigheten Nornan 13 i Tingsryd, Kronobergs län, finns idag en mangårdsbyggnad från mitten av 1800-talet. Då ett flertal ekonomibyggnader på fastigheten tidigare förstörts i en brand, funderar fastighetsägaren på att komplettera tomten med nya byggnader i form av flerbostadshus. Denna rapport utreder möjligheterna och förutsättningarna för nybyggnation på Nornan 13, samt ger utifrån dessa villkor förslag på hur sådan byggnation bör och kan utformas. Förslaget presenteras med hjälp av ritningar, illustrationer och beskrivningar. Eftersom samtliga byggnader på Nornan 13 och närliggande fastigheter är av äldre karaktär bedöms området som känsligt för ny modern bebyggelse. Av den anledningen genomförs en områdesanalys för att kunna identifiera områdets kulturhistoriska värden, samt undersöka hur nybyggnation kan tillvarata dessa. Områdesanalysen genomförs med stöd av DIVE-metoden.

Syfte: denna uppsats ämnar studera relationen mellan turismverksamhet och kulturskydd i en kulturhistorisk destination som Gamla stan. Studiens fokus ligger i att undersöka hur samarbete och samverkan mellan myndigheter och turismaktörer ser ut, och vilka begränsningar det finns för turismen gällande aspekter som planering och anpassning. Teoriram: ett teoretiskt ramverk som visar på vad som kan uppstå när aktörer från olika intressesidor samarbetar eller samverkan med varandra. Därtill diskuteras vad som krävs för att ett samarbete eller en samverkan skall fungera och vidare vad detta i sin tur kan bidra med för turismens hållbarhet och för skyddandet av kulturmiljön. Vidare diskuteras huruvida turismen bör anpassas och planeras när den är etablerad i ett kulturskyddat område. Här diskuteras även vilken uppgift myndigheter och institutionella aktörer har i detta arbete. Metod: en kvalitativ metodik har används där sammanlagt 11 intervjupersoner deltog. De som intervjuades var verksamma inom institutionell –, turismverksamhet, där alla är knutna till Gamla stan. Sju av dessa intervjuer gjordes via e-post korrespondens varav de återstående 2 via en personlig intervju. Empiri: är uppdelad i två teman samarbete/samverkan och anpassning/planering. Det mest framträdande i temat samarbete och samverkan var att det inte förelåg någon direkt samverkan eller samarbete mellan institutionell och turismverksamhet i fallet Gamla stan, och där inga tydliga konflikter eller spänningar uppmätes existera mellan de två sektorerna. I temat anpassning och planering noterades främst hur turismen behövde anpassas när det var etablerat i en kulturhistorisk miljö, samt på vilka sätt kulturskyddet/kulturmärkningen inverkade på turismen i området. Resultat: i studien fann vi att det över lag inte sker ett samarbete eller någon direkt samverkan mellan de två sektorerna institutionell och turismverksamhet i Gamla stan. Det kan förekomma förhandlingar och diskussioner mellan turismaktörer och institutionella aktörer, men inte rena samarbeten. Samverkan mellan de institutionella aktörerna gick främst ut på att gemensamt i sitt arbete värna om samt skydda kulturmiljön. Den samverkan som visade sig föregå mellan dessa aktörer gällde bland annat bygglov, ärenden gällande gatumark, detaljplansärenden samt tillsynsärenden. Vidare visade studien på att det inte föregick någon större samverkan eller samarbete mellan turismaktörer verksamma i Gamla stan. De aktörer som i viss utsträckning visade sig samarbeta/samverka med andra lokala turismaktörer var främst museerna och de mindre verksamheterna. I studien fann vi att de turismaktörer som bedrev en mindre verksamhet inte samarbetade eller samverkade med lika många turismaktörer som de större verksamheterna gjorde. Vi tolkade att detta möjligtvis kunde bero på att man som liten enskild aktör saknade resurser i form av tid och ekonomiska medel för att ha en möjlighet att kunna samarbeta alternativt samverka med fler turismaktörer. När det gällde samarbeten/samverkan mellan de intervjuade turistaktörerna och deras samarbetsparter gick samarbetet främst ut på följande: guidning, annonseringar, evenemang och marknadsföring. Vi fann att det ej förelåg några direkta konflikter och spänningar i relationen mellan aktörer verksamma inom turismnäringen. Detta kan förklaras med att turismaktörerna till störst del höll på med skilda aktiviteter och att de utbud de erbjöd sina besökare skilde sig åt från aktör till aktör. Därtill framgick ytterligare en anledning, vilket visade sig vara att det fanns en medvetenhet hos dessa aktörer att upprätthålla en god relation med andra turismaktörer, då det gynnade såväl den egna verksamheten, konkurrenten samt turismnäringen i området. När det gällde kulturskyddets inverkan på turismen och verksamheter aktiva inom näringen så föreföll det sig inte påverka turismen och verksamheterna i så hög utsträckning att det upplevdes som ett problem. Fastän det inte upplevdes vara ett direkt problem, fann vi dock att turismen i området behövde anpassas och planeras utefter kulturskyddet/kulturmärkningens rådande regler i syfte att skydda kulturmiljön. Resultatet påvisade att kulturskyddet/kulturmärkningen i huvudsak påverkade turisterna. Detta gällde främst faktorer som framkomlighet och tillgänglighet främst för de turister med ett funktionshinder. Vidare framkom att motordriven trafik har begränsats i syftet att minska risker för bland annat slitage, men även för att det skall vara lättare och säkrare för turisterna att ta sig runt i området. Kulturskyddet visade även påverka och i visa fall även kunna hindra möjligheter för att evenemang och nya turistprojekt kunde äga rum. I resultatet framgick det att aspekter som kan ha en negativ effekt på den kulturhistoriska platsen samt för turismen var; slitage som turismen för med sig, miljömässiga faktorer som exempelvis översvämningar och luftföroreningar och att befintliga byggnader ändras så att de tar skada eller bidrar till att miljön inte ses och upplevs som äkta av besökaren. Vi fann även att större delen av turismaktörerna upplevde att kulturskyddet/kulturmärkningen var en förutsättning för turismens fortlevnad i Gamla stan. Praktiskt sätt uppvisades detta genom turismaktörernas handlande, vilket var att de anpassade sina verksamheter, samt förhöll sig efter de regler och tillbud som rådde gällande skyddandet av kulturmiljön och kulturarvet. Slutligen fann vi att det rådde en enstämmighet hos majoriteten av aktörer verksamma inom den institutionella - och turismsektorn gällande synen på turismens utveckling och framtid i området. Platsen anses även fortsättningsvis ha goda förutsättningarna för en hållbar besöksnäring med anledning av den väl utbyggda infrastrukturen, sitt centrala läge, samt att det är en kulturmiljö. Resultatet visade vidare på att turismen inte kommer behöva begränsas eller att vidare åtgärder skulle behöva införlivas i den närmaste framtiden. I istället ansågs Gamla stan ha kapacitet att ta emot ett större besöksantal än vad som finns i dagsläget.

Virtual Reality och 3D-visualisering är en snabbt växande teknikområde som använder sig av datorgenererade världar för att simulera verklighet och interaktion. I Fiskefunktionen på Länsstyrelsen Gävleborgs projekt ”Återskapa fiskvandring i Gästrikland” (ÅFiG) fanns efterfrågan om en 3D-visualisering och hur den kan användas för ökad förståelse av den tilltänkta återställningen av fiskvandringen i Gavleån och Testeboån. En 3D-modell skulle utvärderas inför planering av beslutsunderlag inför ombyggnation av dammarna vid Forsbacka Järnverk samt visualisering av hur väl kulturminnesområdet bevaras. Dock lades ÅFiG-projektet på is, så resultatet kom ej till användning för beslutsunderlag, men ett arbete har gjorts som förstudie inför modellutveckling i framtiden. För utvärdering av metoden skapades en 3D-modell i Autodesk Maya 2013 som avbildar Rörverksholmen vid Forsbacka Järnverk, med 2D-bilder renderade från den färdiga 3D-visualiseringen som teoretiskt kan användas som presentationsmaterial. Detta empiriska material diskuteras med hjälp av vetenskapliga artiklar om tekniska lösningar och metoder hur VR har tillämpats i andra projekt samt information om andra program. Uppsatsen ger en god genomgång för de som vill göra liknande 3Dvisualiseringar och bygger upp en teoretisk modell med riktlinjer för programval, vilken slutligen analyserar lämpligheten i att göra arbetet med Autodesk Maya.