This essay is from a student at the cultural science program in Karlstad University. The essay in Culture studies deals about the history use and about the cultural-historical values on buildings. The buildings are from a certain area called the neighborhood Almen and have in the past been threatening many times of demolition. The neighborhood Almen buildings survived a huge city fire back in the 19th century. Since then the buildings has been known as a memory and by the inhabitants and as the oldest part of the city left. Still the buildings have been threatened by demolishing. Tidhomlska garden is the only building that happened to demolished in the 20th century. It took to much space for a new building near by the statehouse. The three buildings that creates the neighborhood Almen is the Landshövdingegarden, Doctorsgarden and Flachska garden. The Landshövdingegarden has been residence for Varmlands first four county governors. It can be motivated for the personal historical value. Doctorsgarden has been home in the 19th century home to two private doctors. Flachska garden has also been home to Major Flach and in one of the buildings he created a solitude post office in the 19th century. The buildings describes the poor inhabitants in the first years how the lived and there for its social historical-value. It is a very important cultural heritage and can be used for the future in many different ways. It also has a very high cultural historical value to the society of the city.

Avsikten med denna uppsats är att med en kritisk diskursanalys undersöka hur kunskap om kulturarvet och kulturhistoriska värden konstrueras i Stockholms byggda miljö. Akademisk litteratur inom kulturarvsforskningen beskriver en situation där det uppstått ett glapp mellan teori och praktik inom kulturarvssektorn som vidgats sedan postmodernismens och konstruktionismens framväxt i början på 1970-talet. Den utövande kulturarvsvården och värderingsprocessen är i stor utsträckning styrd av värdeorienterade klassificeringssystem där utgångspunkten är att finna och tolka olika värdetyper i ett objekt. Detta traditionella förhållningssätt är en del av ”den auktoriserade kulturarvsdiskursen”; ett begrepp inom kulturarvsforskningen som menar att kulturarvssektorn premierar traditionella värden genom expertutpekanden vilket leder till en reproduktion av kanoniserade objekt med vissa ideologiska förtecken. Sedan år 1974 finns det i Sverige nationella kulturpolitiska mål fastslagna och sedan år 2012 finns det fyra nationella kulturmiljömål som landets kulturmiljövårdande institutioner ska sträva. Målens tankegods förmedlar en ambition om att göra kulturmiljöer och kunskap tillgängligt för att främja demokratisering av kulturarvet. I Stockholms kommun är det Stadsmuseet som ansvarar för utpekandet och klassificeringen av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer. Syftet med undersökningen är att bidra med en djupare förståelse för hur kunskapen om kulturhistoriska värden i Stockholms byggda kulturmiljö produceras och legitimeras. Resultat och analys visar att diskurserna i Stadsmuseets översiktsdokument sedan klassificeringens introduktion under tidigt 1980-tal har förändrats av ideologiska, politiska och ekonomiska element. Museets och kommunens samtida översiktsdokument har en anknytning till kunskapsläget inom kulturarvsforskningen genom att argumentera för relativa, pluralistiska värden. Men den traditionella värdesynen och expertdiskursen i värderingsprocessen har lett till en värdering och klassificering som reproducerar en traditionell förståelse av det byggda kulturarvet. En universell metod i kombination med intern praxis används för att identifiera vilka kulturhistoriska värden som finns, utan att precisera vilka egenskaper som upprätthåller dessa värden. Det ger klassificeringen en svag anknytning till kulturarvsforskning, regeringens kulturpolitiska mål och den egna institutionens värdesyn i samtida översiktsdokument.

Idag saknas en bra översikt för kulturhistoriskt intressanta byggnader i hela Ljungby stad. Centrumbebyggelsen är inventerad och värderad sedan tidigare, men övriga delar av staden är i behov av samma arbete.  Målet är att denna studie ska leverera ett kunskapsunderlag som underlättar vid planering och bygglovsprövning. I arbetet inventeras och värderas bebyggelsen och miljön i områdena Stensberg och Rönnäs i Ljungby stad.   Genom fältobservationer och studier av bl.a. kartor och ritningar har konstaterats att bebyggelsen är av varierande karaktär. Den har tillkommit under olika decennier och har därför många olika stilar. På områdena finns det mestadels bostadshus i form av villor, men det finns också flerfamiljshus samt offentliga byggnader som en skola, en restaurang och en kyrka. Förslag på utökat skydd för ett antal byggnader och bebyggelsemiljöer har tagits fram.

På fastigheten Nornan 13 i Tingsryd, Kronobergs län, finns idag en mangårdsbyggnad från mitten av 1800-talet. Då ett flertal ekonomibyggnader på fastigheten tidigare förstörts i en brand, funderar fastighetsägaren på att komplettera tomten med nya byggnader i form av flerbostadshus. Denna rapport utreder möjligheterna och förutsättningarna för nybyggnation på Nornan 13, samt ger utifrån dessa villkor förslag på hur sådan byggnation bör och kan utformas. Förslaget presenteras med hjälp av ritningar, illustrationer och beskrivningar. Eftersom samtliga byggnader på Nornan 13 och närliggande fastigheter är av äldre karaktär bedöms området som känsligt för ny modern bebyggelse. Av den anledningen genomförs en områdesanalys för att kunna identifiera områdets kulturhistoriska värden, samt undersöka hur nybyggnation kan tillvarata dessa. Områdesanalysen genomförs med stöd av DIVE-metoden.

Allt hårdare lagkrav gör att det är svårt att energieffektivisera befintliga byggnader utan att förändra deras utseende. Syftet med examensarbetet är att utreda hur stor energieffektivisering, för tre befintliga småhus uppförda under 1900-talet, som är möjlig att uppnå genom förbättring av byggnadernas klimatskal, det vill säga tak, väggar, golv, fönster och dörrar, utan att förvanska byggnadernas utseende och samtidigt bevara deras kulturhistoriska värden. Arbetet bestod av en förstudie där tre byggnader identifierades, ett undersökningsskede där information om byggnaderna togs fram och ett slutsatsskede där energibesparande åtgärdsförslag togs fram och utvärderades. Byggnader som var goda representanter för sin tid och stil söktes. Byggnader från 1910-talet, 1930-talet och 1970-talet, lokaliserades. Sedan gjordes det fallstudier med intervjuer och inventeringar. För att utreda byggnadens klimatskal utfördes u-värdesberäkningar och energiberäkningar av befintliga byggander och byggnader baserade på föreslagna åtgärdsförslag. Ingen av byggnaderna nådde efter föreslagna åtgärder ner till passivhuskravet 59 kWh/år/m2 Atemp eller BBR-kravet 110 kWh/år/m2 Atemp för en byggnads specifika energianvändning. Den största möjliga energieffektivisering för de tre byggnaderna uppförda under 1900-talet, som är möjlig att uppnå utan att förvanska byggnadernas utseende och samtidigt bevara deras kulturhistoriska värden är 13,0 kWh/år/m2 Atemp, 49,7 kWh/år/m2 Atemp respektive 64,8 kWh/år/m2 Atemp. Slutsatser från arbetet är att byggnader från 1910-tal kan åtgärdas genom att isolera fönstren, sätta dit en extra dörr på insidan av ytterdörren samt tilläggsisolera snedtaket. Byggnader från 1930-tal kan åtgärdas genom att isolera fönstren med en isolerruta på insidan av fönstret och dörrarna med en extra dörr på insidan av ytterdörren. Byggnader från 1970-tal kan åtgärda fönstren genom att byta ut dem till energifönster, ingen åtgärd för golvet men fasaden isoleras utvändigt med vakuumisolering. Byggnaden från 1970-talet klarade sig bäst i jämförelsen eftersom den var i autentiskt skick från början vilket gjorde att förbättringen blev större än för till exempel byggnaden från 1910-talet som redan var ombyggd innan åtgärder föreslogs. / Increasingly stringent legal requirements make it difficult to energy efficiency in existing buildings without changing their appearance. The purpose of the study is to investigate how much energy, for three existing single-family homes built in the 1900s, which is achievable by improving the building envelope, ie, ceilings, walls, floors, windows and doors, without distorting the building's appearance and while maintaining their cultural values. The work consisted of a pilot study where three buildings were identified, a research stage where information about the buildings were developed and an inference stage where energy saving measures proposed were developed and evaluated. Buildings that were good representatives of their time and style sought. Buildings from the 1910s, 1930s and 1970s, was located. Since it was done case studies, interviews and surveys. To investigate the building envelope was conducted U-value calculations and energy calculations of the existing building commitment and buildings based on the proposed policy proposals. None of the buildings reached after the proposed action down to the passive house requirement 59 kWh/year/m2 Atemp or BBR requirement 110 kWh/year/m2 Atemp for a building-specific energy consumption. The maximum possible energy efficiency for the three buildings erected during the 1900s, which is achievable without corrupting the buildings' appearance while preserving their cultural values is 13.0 kWh/year/m2 Atemp, 49.7 kWh/year/m2 Atemp respectively 64.8 kWh/year/m2 Atemp. Conclusions of the work is that buildings from the 1910's can be addressed by isolating the windows, put one extra door on the inside of the front door and additional insulation in sloping roof. Buildings from the 1930s can be addressed by isolating windows with insulating glass on the inside of the windows and doors with an extra door on the inside of the front door. Buildings from the 1970s can fix the windows by changing them into energy windows, no action on the floor but the facade insulated externally with vacuum insulation. The building from the 1970s fared best in the comparison because it was the authentic condition from the beginning, which meant that the improvement was greater than for example the building from the 1910s that was already rebuilt before action was proposed.

This essay deals with ruins from the perspective of their cultural values ​​and the impact of add-ons, protective add-ons and caring actions affect these values. The issues in the essay are; What are the cultural values of a ruin?  How have ruins been used?  How are ruins treated today? Initially the definition of the concept “ruin” is discussed, what is a ruin? A building has an architectural biography: the creation, destruction, change and the decay. The concept of ruin is considered to be a state of this decay, rather than a dead building. This leads to that if a ruin is added or rebuilt, once again it becomes a building. Ruins has meant a lot to people even long ago, the history of the caring of ruins goes long back, in Italy to the 5th century AD. In the Nordic countries the protection of ancient remains came a bit later, in Sweden the first legislation is from the year 1666th. The ruins were preserved to show the greatness of ancient societies and the changes that led to the decay of the buildings. During the 18th century a cult grows around ruins, which later have been called the romance of ruins. This ideology is developing into constructing "new" ruins in the castle parks, ruins become a status symbol. The essay deals with three case studies as reference objects in a discussion regarding their cultural value. The ruin of the dome in Hamar, Norway, over-built with a protective roof that directly affects the cultural environment. The arguments for this operation are the task of conservation, but the goal is to use the building as a cultural arena. The castle ruin on Visingsö in the lake Vättern has an action plan with a clear cultural value description. The age of the ruin and bearer of abstract memories are emphasized values. The last example is the rebuilding of St Nicholas church ruin in Visby and how designers are taking into account its cultural value. Finally, the definition of the general cultural values ​​of a ruin is presented, in comparison with the reference objects included in the paper. The age of the ruin, structural engineering in past societies, the use of the ruins and the changes of extensions or restorations are the values ​​that occur in the examples. The conclusion is that the change is perhaps the value of most importance. Since the "ruin" is a stage rather than a fixed object the change is a fact. To freeze a moment of decay may remove one of the most important cultural values of a ruin. / Uppsatsen behandlar ruiner utifrån deras kulturhistoriska värden och vilka konsekvenser tillbyggnader, skyddstillbyggnader och vårdande insatser påverkar dessa värden. Uppsatsens drivande frågeställningar är : Vilka är en ruins kulturhistoriska värden? Hur har man brukat ruiner? Hur behandlas ruiner idag? Inledningsvis definieras begreppet ruin, vad är en ruin? I diskussionen tas en byggnads biografi upp med Tillblivelse, nedbrytning, förändring och förgängelse. Begreppet ruin anses vara ett tillstånd av varande förfall snarare än en död byggnad. Detta medför sig att en ruin som till- eller ombyggs åter kan bli en byggnad. Ruiner har betytt mycket för människor även långt tillbaka, ruinvårdens historia går, i Italien, tillbaka till århundradena efter vår tideräknings början.  I Norden kom skyddet för fornlämningar lite senare, i Sverige finns den första lagstiftningen från år 1666. Ruinerna skulle bevaras för att visa på forna samhällens storhet och på förändringar som lett till byggnaders förfall. Under 1700-talet växer en kult fram kring ruiner, som sedan kallas ruinromantiken. Denna ideologi utvecklar sig till att man uppför ”nya” ruiner i slottsparker, ruinen blir en statussymbol. Uppsatsen tar upp 3 fallstudier som referensobjekt i en diskussion kring de kulturhistoriska värdena. Hamar domkyrkoruin i Norge överbyggdes med ett skyddstak som direkt påverkar kulturmiljön. Argumenten för insatsen är av bevarandekaraktär men målet är att använda byggnaden som kulturarena. Visningsborgs slottsruin på Visingsö i Vättern har ett vårdprogram med en tydlig kulturhistorisk värdebeskrivning. Ruinens ålder och bärare av abstrakta minnen tas upp som viktiga värden. Sist tas ombyggnaden av S:t Nicolai kyrkoruin i Visby upp som exempel på hur arkitekterna tar hänsyn till de kulturhistoriska värdena. Slutligen definieras de allmänna kulturhistoriska värden som en ruin innehar i jämförelse med de referensobjekt som tagits upp i uppsatsen. Ruinens ålder, byggnadskonst i tidigare samhällen, ruinens användning och den förändring som skett i form av tillbyggnader eller restaureringar är de värden som återkommer i exemplen. Slutsatsen blir att förändringen är kanske det värde som är högst. Eftersom ”ruin” är ett stadium snarare än ett fast objekt blir förändringen ett faktum. Att frysa ett ögonblick av förfall kan alltså ta bort ett av de viktigaste kulturhistoriska värden som en ruin innehar.