Avsikten med denna uppsats är att med en kritisk diskursanalys undersöka hur kunskap om kulturarvet och kulturhistoriska värden konstrueras i Stockholms byggda miljö. Akademisk litteratur inom kulturarvsforskningen beskriver en situation där det uppstått ett glapp mellan teori och praktik inom kulturarvssektorn som vidgats sedan postmodernismens och konstruktionismens framväxt i början på 1970-talet. Den utövande kulturarvsvården och värderingsprocessen är i stor utsträckning styrd av värdeorienterade klassificeringssystem där utgångspunkten är att finna och tolka olika värdetyper i ett objekt. Detta traditionella förhållningssätt är en del av ”den auktoriserade kulturarvsdiskursen”; ett begrepp inom kulturarvsforskningen som menar att kulturarvssektorn premierar traditionella värden genom expertutpekanden vilket leder till en reproduktion av kanoniserade objekt med vissa ideologiska förtecken. Sedan år 1974 finns det i Sverige nationella kulturpolitiska mål fastslagna och sedan år 2012 finns det fyra nationella kulturmiljömål som landets kulturmiljövårdande institutioner ska sträva. Målens tankegods förmedlar en ambition om att göra kulturmiljöer och kunskap tillgängligt för att främja demokratisering av kulturarvet. I Stockholms kommun är det Stadsmuseet som ansvarar för utpekandet och klassificeringen av kulturhistoriskt värdefulla byggnader och miljöer. Syftet med undersökningen är att bidra med en djupare förståelse för hur kunskapen om kulturhistoriska värden i Stockholms byggda kulturmiljö produceras och legitimeras. Resultat och analys visar att diskurserna i Stadsmuseets översiktsdokument sedan klassificeringens introduktion under tidigt 1980-tal har förändrats av ideologiska, politiska och ekonomiska element. Museets och kommunens samtida översiktsdokument har en anknytning till kunskapsläget inom kulturarvsforskningen genom att argumentera för relativa, pluralistiska värden. Men den traditionella värdesynen och expertdiskursen i värderingsprocessen har lett till en värdering och klassificering som reproducerar en traditionell förståelse av det byggda kulturarvet. En universell metod i kombination med intern praxis används för att identifiera vilka kulturhistoriska värden som finns, utan att precisera vilka egenskaper som upprätthåller dessa värden. Det ger klassificeringen en svag anknytning till kulturarvsforskning, regeringens kulturpolitiska mål och den egna institutionens värdesyn i samtida översiktsdokument.

Den här rapporten är framtagen åt Skanska Direkt AB i syfte att finna en vägledning för exteriör renovering av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse i Stockholm Stad med fokus på flerbostadshus av folkhemsarkitektur. De utmärkande karaktärsdragen för folkhemsarkitekturen har identifierats för att få en förståelse vad som är viktigt att bevara och därmed kan förvanskas. Genom att undersöka hur Stockholm Stadsmuseum genomför klassificeringar av kulturhistoriskt värdefull bebyggelse och hur dessa används vid bygglovsärenden hos Stockholm Stadsbyggnadskontor gavs en förståelse för innebörden av hur en bebyggelses kulturhistoriska värde kan påverka en bygglovsansökan. Vidare undersöktes vilka lagar som reglerar kulturhistorisk värdefull bebyggelse och ett urval av rättsfall där förvanskning av kulturvärdet var avgörande för domslutet analyserades. Detta har sedan sammanställts i en vägledning och arbetsprocess som förklarar hur man bör gå tillväga innan renovering börjar. Det framkommer tydligt att det inte finns ett enkelt svar på frågan om vad som är förvanskande vid förändring. Däremot identifieras vissa egenskaper som kan vara föremål för förvanskning och som bör tas hänsyn till vid planering inför en renovering. Exempel på detta är fönstrens utformning, material och färg i fasad och balkongens beklädnad. / This report is produced for Skanska Direkt AB and its purpose is to find a guide for renovation of the exterior in buildings that are valuable from a heritage point of view in the city of Stockholm. The focus of this report is on multi-residential buildings from the 1940’s and 1950’s. The attributes that are valuable from this era are identified to gain an understanding of which elements that are important to preserve and therefore is a subject for distortion. Investigating how Stockholm City Museum work when classifying buildings and areas of significant cultural importance and how they are applied in building permits when “Stockholm Stadsbyggnadskontor” is processing permit applications gains an understanding of how the cultural significance can affect a building permit. Also, the laws that regulate buildings of cultural significance are investigated as well as court cases that process the question of distortion of buildings. The material has been compiled into a guide and a working process that explains the procedure that should be followed before renovation is initialized. It becomes clear that there is no simple answer to the question of what changes constitutes a distortion in buildings. Although, certain qualities are identified that can be subject of distortion and that should be considered when planning for a renovation. Examples of this is the configuration of windows, material and color of the facade as well as the covering of the balcony.