Moisture related problems in older unheated buildings are recurring issues that will only continue to escalate relative to climate change and a more humid indoor climate. Skokloster castle located on Skohalvön of lake Mälaren in Sweden is a well-preserved baroque castle that is now facing these moisture related problems. High indoor relative humidity during certain periods of time has led to mold growth on the precious objects housed there. Extensive research conducted at the castle has concluded that active moisture management is necessary to eliminate the risk of mold germination and growth. The purpose of this study is to propose a permanent solution for implementation of active moisture management at the castle, taking into consideration both the cultural heritage and the prevention of the moisture problem itself, thus ensuring the building management´s goal of housing historical artifacts for future generations to come. By performing a literature review of previous research and an assessment of the conditions at the castle, proposals for the design of the technical systems for moisture control management were developed. The study presents two alternatives in the form of a centralized and a decentralized system along with their respective components. Both systems will have an impact on the cultural heritage of the castle, but it can be reduced trough creative solutions focusing on reversibility. / Fuktproblematik i äldre ouppvärmda byggnader är ett återkommande problem som ytterligare utvecklats i takt med klimatförändringarna och ett allt fuktigare klimat. En byggnad som upplevt denna problematik är Skokloster slott där hög relativ fuktighet inomhus under vissa perioder lett till mögeltillväxt på de objekt som huserar där. Omfattande forskning har genomförts på slottet och konstaterat att aktiv fuktstyrning är nödvändigt för att eliminera risken för mögeltillväxt.  Syftet med detta arbete är att ta fram ett förslag för en permanent lösning för installation av fuktstyrning på Skokloster slott, där både slottets kulturvärden tas i beaktan och att den faktiska fuktproblematiken kan förebyggas och byggnaden därmed kan stå lämplig som plats för dess historiska föremål. Genom litteraturgenomgång från tidigare forskning inom området samt kartläggning av förutsättningarna på slottet togs förslag på teknisk systemutformning för fuktstyrning med sorptionsavfuktare fram. Arbetet presenterar två olika systemutformningar i form av ett centraliserat och ett decentraliseras system med tillhörande komponenter. Båda typerna av system innebär inverkan på slottets kulturvärden men kan minimeras genom kloka lösningar med fokus på reversibilitet.

The responsibility to identify, protect, look after and develop cultural and historical values in our surroundings - urban as well as rural - falls on the local authorities. This essay focus on local preserve programs for cultural landscapes in Sweden’s municipalities. Programs for preserving cultural landscapes are important tools in the aim to reach a sustainable development of these values. The object of the essay is to delineate how the municipalities handle cultural landscapes in terms of how cultural and historical values is identified, how the landscape is divided and assessed and how different aspects of intangible and tangible values are taken into consideration. The author has adopted an approach inspired by the academic ethnology where the individual and her identity are focused. In the initial study of relevant literature the essay refers to the ethnologic anthology “Moderna landskap” (Modern Landscapes), which discuss the individual and her mutual connection to the surrounding landscape where she lives. An archeological approach on the same subject is also referred to, as well as the pioneering work “Kulturvårdsprogram för Grangärdsbygden” (Cultural preserve program for Grangärdesbygden) and the Burra Charter. Based on the studied literature as a theoretical frame of reference, local cultural preserve programs for cultural landscapes from four Swedish municipalities are analyzed: Nacka, Vallentuna, Lund and Södertälje. The guiding principles for the outline of the programs were developed in the end of the 1970’s by the Swedish National Heritage Board and The National Board of Housing, Building and Planning. The aim was to make historical and cultural values a part of the physical planning of society, as4well as to contribute to a preservative attitude towards these values by the public at large. The analysis of the programs made in plain that all four municipalities have deviated from the ambitions of the National Heritage Board. The programs were supposed to consist partly of a fixed part with a historical analyze of the cultural landscape in the municipality in general as well as selected landscapes, and partly of a plan of action open for revise. Accordingly the preservation programs of cultural landscapes were meant to be an active program but have now turned into a passive document, consisting solely of selected and valued landscapes. And it does not address to the public but act only as an instrument of physical planning. Without plan of action and connection to the public, the municipalities fail to secure a long-term preservation of the landscapes as well as missthe chance to let the programs be a part of the development of the concerned areas. But the programs could work as a solid base in the engagement and responsibility of the public in this matter, concerning historical and cultural values in our cultivated and built environment. The individual is unfortunately missing as a collaborator in the preservation process. The outline of the four analyzed programs varies. The two programs of Nacka and Vallentuna represent opposite poles. Nacka has produced a traditional preservation program with landscapes delimited selected into narrow areas of high values. The concerned landscapes correspond to a character that is similar to that of cultural reserves. This leads to the risk of future fragmentize of the landscape as a whole, due to the fact that only a small part of the cultural landscape of the municipality is included in the local authorities’ ambition to preserve. The rest is “unexplored regions”. Vallentuna on the other hand has produced a program that characterizes the landscape at whole, at the expense of details such as close descriptions of physical structures. The tangible presuppose the intangible. A cultural landscape is an intangible fact as well as a tangible, and because of this, the intangible dimension must be regard to in the same way as we today assess tangible values. Public engagement in the preservation process and the consideration of intangible values becomes one and the same aim, because the engagement of the individual can be a method to identify intangible valuesin the cultural landscape. It is also an opportunity to handle the rich information of the landscape, a landscape that work as a vast and complex phenomenon. The responsibility to secure cultural and historical values5in our environment is then no longer a question only for the local authorities; it is a question for one and all.

Belysning i kulturhistoriskt värdefulla miljöer är en komplicerad fråga, där generella riktlinjer och råd saknas. Kulturvården och belysningsbranschen sitter på stor kompetens inom sina respektive områden och här finns stor potential till värdefulla samarbeten över branschgränsen. När sådana samarbeten uteblir får det konse- kvenser för både de belysningsmässiga och antikvariska aspekterna. Ljus och belysning har stor inverkan på upplevelsen av rum och byggnader. När detta översätts till kulturhi- storiska värden, har ljuset inte minst en påverkan på upplevelsevärden och symbolvärden. Därför kan gestalt- ningen av belysning ha en inverkan på kulturhistoriska värden, som överskrider inverkan av den fysiska belys- ningsinstallationen. Det här beaktas sällan när beslut om ny belysning fattas. Ljus kan även betraktas som ett eget immateriellt kulturarv, vilket ytterligare komplicerar frågan om belys- ning i kulturhistoriska miljöer. I egenskap av kulturarv kan ljus, ljusupplevelser och ljusfenomen tillskrivas kul- turhistoriska värden som endast berör det immateriella. Om dessa också tas hänsyn till blir det inte bara en fråga om att vårda med ljus, utan även att vårda ljuset. / Lighting in historical environments is complicated question, lacking general guidelines and advice. The conser- vation sector and the lighting industry have good expertise in their respective areas and there is great potential for valuable collaborations. When such collaboration fails, it has consequences for aspects regarding both lighting and conservation. Lighting has a major impact on the experience of rooms and buildings. When it comes to conservation and questions of cultural significance this can be translated into experience values and symbolic values. Therefore, the lighting design can have an impact on the cultural significance, that exceeds the impact of the physical lighting installation. This is rarely taken into account when deciding on new lighting installations. Light can also be considered its own intangible cultural heritage, which further complicates the question of lighting in historical environments. It becomes not only a matter of lighting as a tool for preservation but also of preserving light.

Alla har rätt att kunna ta del av den offentliga, fysiska miljön. Det står tydligt i Förenta Nationernas (FN:s) konvention om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättning och är utgångspunkten i tillgänglighetsarbetet både statligt, regionalt och kommunalt. Ändå är det många miljöer som inte går att använda på lika villkor. Det gäller inte minst våra värdefulla kulturmiljöer. Det handlar många gånger om det som i plan- och bygglagen (PBL) beskrivs som ”enkelt avhjälpta hinder” vilket till exempel kan innebära avsaknad av ledstänger, avsaknad av kontrastmarkeringar och varningsmarkeringar i trappor, nivåskillnader, tunga dörrar, dålig belysning eller dålig skyltning i lokaler dit allmänheten har tillträde. Hinder som kan vara avgörande för att någon med tillfällig eller permanent funktionsnedsättning inte ska kunna ta del av den offentliga miljön. Studien har utgått från tre frågeställningar gällande enkelt avhjälpta hinder i värdefulla kulturmiljöer. Dessa har varit: ”Hur kan en arbetsprocess utformas för det kommunala arbetet med enkelt avhjälpta hinder i värdefulla och publika kulturmiljöer?”,”Vad kan butiksstråket Stora Östergatan i Ystad ge för lärdomar kring enkelt avhjälpta hinder i värdefulla kulturmiljöer?” och ”Vad framställer tillfrågade kommuner som framgångsfaktorer respektive utmaningar med enkelt avhjälpta i värdefulla kulturmiljöer?”. Syfte och frågeställningar har besvarats med hjälp av litteraturstudie, kvalitativ enkätundersökning, kvalitativ intervjustudie samt en okulär besiktning av Stora Östergatan i Ystad. Detta resulterade i ett synliggörande av faktorer som de tillfrågade kommunerna ansåg vara framgångar respektive utmaningar i arbetet med enkelt avhjälpta hinder i kulturmiljöer. Den okulära besiktningen gav lärdomar om hur enkelt avhjälpta hinder kan se ut i kulturmiljöer, hur viktig den antikvariska närvaron är tidigt i processen samt hur svårt det kan vara att väga plan- och bygglagens förvanskningsförbud mot lagen om enkelt avhjälpta hinder. Slutligen har studien resulterat i en kommunal processmodell för arbetet med enkelt avhjälpta hinder i värdefulla kulturmiljöer.

No description available.

No description available.

<p>Föreliggande uppsats studerar rehabiliteringsträdgården i Alnarp via Erwin Panofskysikonologiska metod. Rehabiliteringsträdgården är skapad utifrån undersökningar av människorsföreställningar om natur- och kulturupplevelser som de anser positiva för hälsa och välbefinnande.Trädgården är uppdelad i åtta olika kategorier som är kopplade till graden av informell respektiveformell design, det finns också mellan dem gränsland som har en mer flytande stil. Uppsatsen harbegränsats till att avhandla två av de åtta kategorierna, skogsträdgården som är mer naturlik, ochentréträdgården som är formell. Syftet med uppsatsen är koppla samman de båda delträdgårdarnamed stilhistoriska förebilder inom trädgårdskonsten genom att valet av former och materialjämförs med varandra och med historiska trädgårdar, liksom att jämföra de båda delträdgårdarnamed andra konstnärliga manifestationer, t ex måleri och arkitektur. Slutligen är syftet att i denikonologiska intuitiva syntesen undersöka trädgårdarnas idémässiga ursprung. Resultatet visar attträdgårdarna har tydliga referenser till sina respektive genrer, den italienska formträdgården ochden engelska landskapsparken. Skillnaderna finns även representerade i andra konstnärligaverksamheter. Den syntetiska intuitionen som vilar på författarens kunskaper och erfarenheter,länkar de olika trädgårdsidealen till politiska ideologier och kognitiva strukturer.</p>

Föreliggande uppsats studerar rehabiliteringsträdgården i Alnarp via Erwin Panofskysikonologiska metod. Rehabiliteringsträdgården är skapad utifrån undersökningar av människorsföreställningar om natur- och kulturupplevelser som de anser positiva för hälsa och välbefinnande.Trädgården är uppdelad i åtta olika kategorier som är kopplade till graden av informell respektiveformell design, det finns också mellan dem gränsland som har en mer flytande stil. Uppsatsen harbegränsats till att avhandla två av de åtta kategorierna, skogsträdgården som är mer naturlik, ochentréträdgården som är formell. Syftet med uppsatsen är koppla samman de båda delträdgårdarnamed stilhistoriska förebilder inom trädgårdskonsten genom att valet av former och materialjämförs med varandra och med historiska trädgårdar, liksom att jämföra de båda delträdgårdarnamed andra konstnärliga manifestationer, t ex måleri och arkitektur. Slutligen är syftet att i denikonologiska intuitiva syntesen undersöka trädgårdarnas idémässiga ursprung. Resultatet visar attträdgårdarna har tydliga referenser till sina respektive genrer, den italienska formträdgården ochden engelska landskapsparken. Skillnaderna finns även representerade i andra konstnärligaverksamheter. Den syntetiska intuitionen som vilar på författarens kunskaper och erfarenheter,länkar de olika trädgårdsidealen till politiska ideologier och kognitiva strukturer.

För att främja arkitektonisk mångfald och ekologiskt hållbart byggande bör vi bygg-och inredningsarkitekter värna om kulturvärden och positiva kvaliteter i den redan byggda miljön. Samtidigt behöver vi utvärdera om den existerande arkitekturen uppfyller nuvarande och framtida behov. Om behov av radikal förändring överskrider nyttan att konservativt bevara fastigheter, måste bygg-och inredningsarkitekter nyttja arbetsmetoder som tillåter ursprungliga karaktärsdrag och kulturvärden att leva vidare. Detta i linje med vad som står i plan-och-bygglagen, förespråkas i Riksdagens miljömål och lyfts i arkitekturbranschens pågående diskurs om bevarandet av befintlig arkitektur.  I mitt examensprojekt i inredningsarkitektur analyserar jag den befintliga byggnaden Novum i Flemingsberg, som står inför en radikal förändring där mittskeppet ska rivas och ersättas med en ny gestaltning. Det nya designförslaget anser jag inte i tillräckligt hög utsträckning tar vara på byggnadens arkitektoniska identitet, som är tätt sammankopplat till kontexten. Genom översättning av utvalda designelement ämnar jag skapa en hybridgestaltning, som förmedlar essensen av originalet men med inslag av vår samtid. Ett liberalt bevarande av arkitektur genom dess förnyelse, vars process jag även kallar gestaltningsevolution.

Vid samhällsplanering och bygglovshantering har kommunerna ett stort ansvar att beakta kulturvärden som ett allmänt intresse. När en kommun tar fram nya planer utifrån visionen för samhällets utveckling gör de ett ställningstagande kring vad som är viktigt att beakta. I en bygglovshantering görs ytterligare ställningstagande och bedömning utifrån lagkraven om varsamhet och anpassning. Detta arbete syftar till att undersöka den kommunala hanteringen av kulturvärden i ett fritidshusområde, genom en fallstudie i fritidshusområdet Horn utanför Västervik. Detta område har nyligen fått nya detaljplaner med syfte att omvandla Horn till en del av Västerviks tätort genom att underlätta för utbyggnad av permanentbostäder. Undersökningen har genomförts som en innehållsanalys av två av dessa detaljplaner samt genom kvalitativa intervjuer med bygglovshandläggare på Västerviks kommun. Detaljplanerna har granskats med fokus på utformningskrav och hantering av kulturvärden och sedan jämförts med den fördjupade översiktsplanen och de förarbeten som låg till grund för framtagandet av de. Undersökningen visar att det ställningstagandet kring kulturvärden som gjordes i processen att ta fram den fördjupade översiktsplanen begränsar hanteringen av kulturvärden i bygglovsprocessen. I bygglovsprocessen är det svårt att argumentera för kulturvärden om de inte är utpekade i detaljplanen. Även om varsamhetskravet alltid ska gälla har handläggarna svårt att få gehör för det. Till viss del beror det på generella svårigheter att argumentera för kulturvärden men undersökningen har även uppmärksammat vissa anledningar mer specifikt knutna till fritidshusområden och fritidshus.