I Norden har humle använts vid ölbryggning sedan vikingatiden. Under historisk tid var öletmer än bara en dryck, det innehöll så mycket kalorier och näringsämnen att det kunde ersättaen hel måltid (Karlsson Strese 2008). Skåne har under historiens gång tillhört både Danmark och Sverige. Vid freden i Roskilde år 1658 blev Skåne svenskt och har varit det sedan dess. Efter freden började Skåne försvenskas och de svenska lantmätarna började framställa kartor över det skånska landskapet. Humle är den enda gröda som historiskt varit lagstadgad att odla i Sverige, även i Danmark har det funnits lagar om humleodling. Detta examensarbete är en studie av lantmäteriakter som bygger på geometriska kartor, där humleodlingar i Skåne mellan åren 1658 och 1758 studerats. Syftet med studien var dels att försöka ta reda på hur humleodlingarna var fördelade i Skåne under de 100 åren, dels att se om det fanns någon koppling mellan humleförekomst och bygdetillhörighet för att kunna identifiera en eventuell regional specialisering i humleodling. Tidigare forskning kring humleodling i Skåne är mycket begränsad. Den forskning vi valt att utgå ifrån är en studie över humleodling i Västergötland, Östergötland och Uppland, utförd av Pia Nilsson, 2010. Avsaknaden av studier av humle i Skåne tillsammans med Nilssons avhandling gjorde att vi valde att skriva vårt examensarbete om humleodling i Skåne under åren 1658 – 1758. Vårt resultat har jämförts med Nilssons resultat samt med Åke Campbells bygdeindelning över Skåne för att se om det fanns något samband mellan bygdeindelningen och humleodling. Resultatet styrker Nilssons och Campbells tidigare forskning om att det finns en koppling mellan humleodling, bygdetillhörighet och regional specialisering i humleodling i Skåne under 1600-1700-talen. Specialisterna på humleodling kunde kopplas till skogsbygden, i studien återfanns inga humleodlingar i rena slättbygder.

This study has taken place in two nature reserves in the municipality of Uppvidinge in the Kronoberg region in southern Sweden. These have been chosen by the County Administrative Board to be part of a bigger landscape of fire affected nature, and prescribed fire has been implemented in these. The areas are called Ösjöbol and Berga fly and have been burned 2012 and 2013 respectively. Non-burned areas have been inventoried as well. Vascular plants and mineral soil have been inventoried with the Hult-Sernander-Du Rietz scale of five levels.   Issues emanate from the County Administrative Board’s goals for prescribed fire: how sticks and herbs were affected, how much soil was uncovered, how the structure and fire favoured species were affected, and how deciduous trees and spruces (Picea abies) were affected.   The study shows that the soil increased, as well as the fire favoured species. The structure of species was changed to being more dominated by herbs than sticks. New spruces were not found, and no aspens (Populus tremula) grew on the fire site. Generally, the forest is more open and richer in number of species, but to maintain a continuously dynamic forest, more fires are needed. / Denna studie har utförts i två naturreservat i Uppvidinge kommun i Kronobergs län. Dessa är av Länsstyrelsen utsedda att ingå i ett större landskap av brandpåverkad natur, varför det har genomförts naturvårdsbränning i dem. Områdena heter Ösjöbol och Berga fly och har bränts 2012 respektive 2013. Ej brända kontrollytor har också inventerats. Kärlväxter och blottad jord har inventerats med Hult-Sernander-Du Rietz femgradiga skala. Resultaten har testats för statistisk säkerhet och redovisas i diagram och tabeller.   Frågeställningarna utgår från Länsstyrelsens mål för naturvårdsbränning och behandlar: hur ris och örter påverkats, hur mycket blottad jord som förekommer, hur artstrukturen i allmänhet och de brandgynnade arterna i synnerhet har förändrats, samt hur nyetableringen av lövträd och minskningen av gran (Picea abies) fungerat.   Studien visar att blottad jord ökat och likaså brandgynnade arter. Artstrukturen har förändrats till mer örtdominerad än risdominerad. Nyetablering av gran förekommer inte, men man har inte lyckats få in asp (Populus tremula) på brandfälten. Över lag har skogen blivit mer öppen och mer artrik, men för en på sikt fortsatt dynamisk skog krävs fler bränningar.

Syftet med uppsatsen är att studera vegetationsutvecklingen och dess förändringar i Finja med hjälp av pollenanalys. De frågor jag önskade få svar på var om det fanns några spår av en vikingatida storgård i Finja, samt eventuella spår av betydande djuruppfödning i området. Finja är rik på fornlämningar från brons-, järnålder och meddeltid, som bekräftar min tes om att Finja/ Mölleröd haft en betydande roll i området runt Finja sjön, troligtvis med odling och handel längs Almaån. En paleoekologisk analys genomfördes från en lagerföljd från Vånga mosse, Finja. Totalt togs fyra meter torvprov upp ur mossen. I den översta metern plockades fjorton prover ut till analys. Två 14C dateringar visade vilket tidsspann proven befann sig i. Cirka 600 pollen räknades från varje prov som sedan sammanställdes i olika pollendiagram som visar förändringarna i vegetationen mellan 660 e.Kr. – 1587 e.Kr. Vånga mosse visar på kontinuerlig markanvändning under hela den undersökta perioden. Stora förändringar kan ses i pollenkurvorna för odlingsindikatorerna från provets början som ökar till höga värden vid mitten av 700 talet e.Kr. med Secale (råg) som största indikator.  Förändringen visar att området haft en betydande odlingsverksamhet i cirka 150 år under vikingatiden, vilket styrker tesen om en storgårdsetablering i Finja under denna period. Efter odlingsuppgången minskar aktiviteterna i området, dock med fortsatt kontinuitet i både odling- och betesmarker. Området runt Vånga mosse genomgår en kraftig röjning från tidigt 1000 tal e.Kr. till cirka 1200 e.Kr., tillsammans med en expansiv nyodlingsperiod från 1000 e.Kr., som kan ses i båda sädesarterna i diagrammen. Detta resultat tillsammans med andra historiska indikatorer visar på en permanent etablering i Finja vid slutet av 900 e.Kr. Under de nästkommande århundrandena kan ytterligare två nyodlingstoppar ses, en vid mitten av 1000 talet e.Kr. som eventuellt kan kopplas samman med upprättandet av kyrkan, och en vid början av 1200 talet e.Kr.

Landskapet har nyttjats av människan under lång tid, vilket lämnat spår i form av till exempel byggnadslämningar, stenmurar och röjningsrösen. Många av strukturerna i landskapet har torparna varit med att forma genom det arbete de lagt ner på att odla upp och stenröja markerna. Spåren efter torparnas byggnadslämningar ser vi än idag, men risken är stor att de försvinner på grund av igenväxning samt storskaligt skogsbruk. Syftet med arbetet var att undersöka torpens historia och de spår som de lämnat efter sig i landskapet. Metoden har bestått av två delar, en fältinventering där vi dokumenterat torplämningarna och de torpnära växterna samt en longitudinell studie, där vi genom att kombinera olika historiska källmaterial dokumenterat torpens livslinje. I byarna Boafall, Bökestad och Gillesnäs, på gränsen mellan Blekinge och Skåne, fanns det spår av torpbebyggelse i form av bland annat husgrunder, röjningsrösen och terrasser från före 1800-tal till mitten av 1900-talet. Torpens boningshus bestod framförallt av enkelstugor och hade en genomsnittsarea på 55 m². De vanligaste torpnära växterna i området var träjon, apel, nyponros och vintergröna. I tät skog fann vi färre arter per torp än i öppen - medeltät skog. De flesta torp lades ner från sent 1800-tal till första delen av 1900-talet. Torp som lagts ner under 1900-talet har en högre bevarandestatus än övriga torp. Torplämningarna som fortfarande finns kvar i landskapet menar vi har en hög prioritet för bevaring, då framtida generationer därigenom får möjlighet att uppleva en del av vårt historiska arv.

Arbetet är en litteraturstudie och är ett försök att ta reda på två underarter av tigers (Panthera tigris) populationsförändring och anledningen till detta på en tidsskala från 1970 till 2010. De valda underarterna för uppsatsen är sumatratigern och amurtigern. I samband med undersökningen av de två underarternas populationsförändring har fokus lagts på Sumatra och Amurområdet för att kunna få en överblick över de områden där tigrarna återfinns och med den överblicken lättare öppna för att diskutera hållbara bevarandemöjligheter i framtiden. Uppsatsen har i huvudsak diskuterats med stöd av tidigare studier, statistikuppgifter och rapporter i ämnet och därefter har det insamlade materialet analyserats och genomarbetats för att försöka nå fram till nya insikter inom tiger- och landskapsforskningen. Jämförande studier med den svenska vargen används som en utgångspunkt för vad som kan ske om tigern fortsätter att minska eller helt försvinner från sina områden. Trots brister i det statistiska underlaget finns tecken på att fragmenteringen och befolkningstillväxten är viktiga faktorer för sumatratigerns nedgång. Amurtigern visade sig vara mer tålig för både fragmentering och den ökande befolkning i Amurområdet tvärtemot vad tidigare forskning visat, men då båda tigrarnas utbredningsområde har analyserats på liknande sätt trots stora skillnader i förhållande, miljö och storlek så kan detta spela en stor roll i mina resultat jämte tidigare forsknings resultat. Klart är dock att människors allmänna attityd mot rovdjur i deras närområde, så kallade human-wildlife conflicts, komplicerar bevarandefrågan för tigern då skador orsakade av rovdjuren inte ses på med blida ögon och kan vara dyrt att kompensera för. / The study is a literature review and seek to find out two subspecies of tiger´s (Panthera tigris) population change and the reasons surrounding this on a time scale from 1970 to 2010. It also includes finding out the landscape and ecological consequences related to this, in order to discuss the sustainable conservation opportunities in the future. The two chosen subspecies for the study is the sumatran tiger and the amurtiger. The method has been mainly supported by previous studies, statistics and reports on the subject, but has allow themselves to be analysed and discussed in search for new fatc that can bring more light over the tigers popoulationchanges and the reserach of the tigerlandscape. Comparative studies with other predators, our Swedish wolf out and foray into the landscape, however, brings us a good picture of what could happen if the tiger continues to decrease or completely disappear from their landscape. Despite declining statistics, there were clear signs that fragmentation and human population growth are important factors to discuss the tiger's decline. The sumatran tiger was shown to be dangerly threatened by deforestation and human population growth in Sumatra, while the amurtiger seemed to be more resistent despite earlier researches has shown. An explanation for this might be the fact that the two subspecies range has been analyzed the same way despite large differences in environment and sieze and this can play a big role in my results that differes from earlier reserach results. It is clear, however, that humans general attitude toward predatos in their local area, so called human-wildlife conflicts, complicates the issue of conservation of the tiger when damage caused by the predators can be fatal and not to easy or affordable to compensate.

Den relativt nya tekniken LiDAR har gjort det möjligt att undersöka och kartera landformer på ett mer effektivt sätt än tidigare. Syftet med arbetet var att undersöka hur väl LiDAR-data lämpar sig för att studera de strandvallar som finns i nordöstra Skåne och sydvästra Blekinge. Metoden har mestadels bestått av GIS-arbete i ArcMap, där vi i kartbilderna illustrerat terrängen med terrängskuggning alternativt terränglutning. Det vi fick ut från GIS-metoden har vi sedan kontrollerat ute i fält. Med LiDAR har vi fått en detaljrik bild över strandvallarna. Det har visat sig att terränglutning är den bäst lämpade metoden för det syfte vi arbetat mot. Dessa kartor har sedan gått att jämföra med tidigare forskning om hur strandvallarnas förekomst ser ut. Strandvallarna kan även kopplas till de strandförskjutningskurvor som tidigare gjorts i området. Slutligen kan vi konstatera att LiDAR är en utomordentlig metod för att studera strandvallar.

As an increasingly rationalized forestry and agriculture have human interference in the form of tradition, grazing and use declined. There is a strong link between biodiversity and disturbance of the landscape. In sandy soils many insects and plants require exposed sand to survive while the disorder may contribute to seed dispersal in the woodlands. On behalf of O-Ringen Skåne 2014, a study of the interference from orienteering in sandy soil and the forest during competitions conducted. The aim is to clarify the interference of which orienteering runners contributes, through to inventory presence before and after the competitions in the bottom and field layer in three locations. The results showed a decreased frequency of dominant, but trivial species in all areas and in one area the amount of bare ground also increased. The interference allows for less dominant species to spread and therefore can benefit the biodiversity. Orienteering can be a part of future conservation.

Studien undersöker om landskapsförändringar som skett i jordbrukslandskapet under 1900-talet kan ha ett samband med fältviltspopulationens minskning under 1900-talet. Fältvilt är ett begrepp för arter som lever i det öppna jordbrukslandskapet, rapphöna, fasan och fälthare är arter som ingår i gruppen fältvilt. I studien undersöks också populationerna för rådjur och gräsand, då det är arter som förekommer i det öppna odlingslandskapet. Studieperioden är åren 1923-1975. Flygfoto över Högestads gods från åren 1938,1957 och 1975 används i arbetet. Flygfotona har använts till att utläsa vilka landskapsförändringar som skett i området under studieperioden. Studien baseras också på avskjutningsstatistik för godset från åren 1923-1969, sammanställd av Skånska Jägarsällskapet. Under denna period har det skett landskapsförändringar i hela Sverige och så även i skånska Högestad. Undersökningsområdet har genomgått en stor förändring i jordbrukslandskapet under studieperioden; åkermarken har gått från mindre naturanpassade fält till större rektangulära sammanhängande ytor. I och med detta bör andelen och mängden kantzoner minskat. Kantzonerna är på många sätt en viktig faktor i landskapet för fältviltet. Studien undersöker också om predatorer som rödräv och grävling har någon påverkan på arterna som nämns ovan. Denna undersökning tyder på att rapphönan har påverkats mer av landskapsförändringar än av predation från räv och grävling. Fältharen tycks å andra sidan ha blivit påverkad av predation från räv. Möjligtvis har tillgången på fälthare varit bättre och de kan därför ha blivit ett relativt enkelt byte för räven. Den minskande andelen kantzoner kan vara en av faktorerna till rapphönsstammens minskning. Minskar kantzonerna minskar också växtdelar och insekter som rapphönan livnär sig på. Kantzonerna är också ett bra skydd mot predatorer och rovfåglar för viltet som lever i det öppna jordbrukslandskapet. Om dessa arter ska finnas kvar i landskapet i framtiden bör mer fokus riktas på att förbättra deras livsmiljöer.

Vad är en kulturväg? Vid första anblick kan man tro att det är en enkel fråga att svara på. Denna uppsats visar på komplexiteten kring begreppet och lyfter behovet av en diskussion av det. Trafikverket genomför just nu ett projekt där alla statliga vägar i Sverige ska inventeras i syfte att hitta landets kulturvägar. Det har även utförts inventeringar tidigare, men då utan en definition på kulturvägar. I fyra inventeringar, utförda mellan 1995–2018, har aspekterna sträckningen, beläggning, objekt vid vägen och omgivande landskap undersökts i syfte att se vad som ligger till grund för klassificering av kulturvägar. Av resultatet går det att se att objekt vid vägen och det omgivande landskapet har stor tyngd vid klassificering av kulturvägar. Objekt vid vägen är en bred och tydlig aspekt medan det omgivande landskap är en aspekt som är svårdefinierad. Uppsatsen problematiserar aspekterna och lyfter viktiga frågor som bör besvaras inför en kulturvägsinventering.

I detta arbete studerades landskapsförändringar, i synnerhet olika typer av gräsmarkshabitat i fråga om artinnehåll och rikedom samt hur dagens diversitetsmönster har påverkats av den historiska markanvändningen. Undersökningsområdet har en area av ca 143 ha och är beläget i nordöstra Skåne. Resultatet visade att områdets areal av naturliga gräsmarker var mest omfattande kring 1783/98 och minst 1926-23. De naturliga gräsmarkernas omfattning har nästan halverats från slutet av 1700-talet till idag. Andelen betesmark som har hävdats från 1700-talets slut till 2014 utgör dock inte mer än 11 % av betesmarkernas totala areal. Väg- och dikesren uppvisade störst andel arter som var gemensamma med naturbetesmarkernas; minst var andelen i kultiverad gräsmark. Artrikedomen var minst lika hög i vägren, dikesren och skogsbryn som i naturbetesmarken medan den var lägre i kuliverad gräsmark. Artrikedomen var högst på vägrenen.