Syftet med uppsatsen är att studera vegetationsutvecklingen och dess förändringar i Finja med hjälp av pollenanalys. De frågor jag önskade få svar på var om det fanns några spår av en vikingatida storgård i Finja, samt eventuella spår av betydande djuruppfödning i området. Finja är rik på fornlämningar från brons-, järnålder och meddeltid, som bekräftar min tes om att Finja/ Mölleröd haft en betydande roll i området runt Finja sjön, troligtvis med odling och handel längs Almaån. En paleoekologisk analys genomfördes från en lagerföljd från Vånga mosse, Finja. Totalt togs fyra meter torvprov upp ur mossen. I den översta metern plockades fjorton prover ut till analys. Två 14C dateringar visade vilket tidsspann proven befann sig i. Cirka 600 pollen räknades från varje prov som sedan sammanställdes i olika pollendiagram som visar förändringarna i vegetationen mellan 660 e.Kr. – 1587 e.Kr. Vånga mosse visar på kontinuerlig markanvändning under hela den undersökta perioden. Stora förändringar kan ses i pollenkurvorna för odlingsindikatorerna från provets början som ökar till höga värden vid mitten av 700 talet e.Kr. med Secale (råg) som största indikator.  Förändringen visar att området haft en betydande odlingsverksamhet i cirka 150 år under vikingatiden, vilket styrker tesen om en storgårdsetablering i Finja under denna period. Efter odlingsuppgången minskar aktiviteterna i området, dock med fortsatt kontinuitet i både odling- och betesmarker. Området runt Vånga mosse genomgår en kraftig röjning från tidigt 1000 tal e.Kr. till cirka 1200 e.Kr., tillsammans med en expansiv nyodlingsperiod från 1000 e.Kr., som kan ses i båda sädesarterna i diagrammen. Detta resultat tillsammans med andra historiska indikatorer visar på en permanent etablering i Finja vid slutet av 900 e.Kr. Under de nästkommande århundrandena kan ytterligare två nyodlingstoppar ses, en vid mitten av 1000 talet e.Kr. som eventuellt kan kopplas samman med upprättandet av kyrkan, och en vid början av 1200 talet e.Kr.

Syftet med undersökningen var att undersöka markanvändning och skogshistoria i ett område imellanskåne på gränsen mellan skog och slätt. Frågor som behandlas rör den medeltidaagrarexpansionen och den senmedeltida agrarkrisen, samt förändringar i trädslagsammansättningen.För att besvara frågorna har vi använt paleoekologisk metodik, fr. a. pollenanalys och C14-datering,men också flygbilder, historiska kartor och skriftligt källmaterial. Våra resultat visar på enodlingskontinuitet i området från tidigmedeltid till 1600-tal med en tydlig expansion av åker ochgräsmarker under tidig medeltid och en lika tydlig regression under senmedeltid.Trädslagssammansättningen har under lång tid dominerats av ek, bok och tall. Det är först under desenaste 200-300 åren som bok varit lika dominerande som i dag.

När en bebyggelse etablerades i ett område är svårt att läsa av de människoskapade landskapselementen. Dock kan ortnamnet ge en indikation om under vilken tidsperiod det kan ha uppstått bebyggelse. Perioden då ortnamn med efterledet -torp blir vanligt är också en tid av omfattande samhällsförändringar. Syftet med denna studie var att med paleoekologisk metodik datera när ett bebyggelsenamn med suffixet -torp etablerades vid en specifik lokal på Linderöds, Nävlinge- eller Göingeåsen. Med GIS-analys och fältarbete kunde en lämplig undersökningslokal hittas och två torvkärnor borras upp för vidare pollenanalys. Lagerföljden kunde genom 14C-metoden dateras till 727 e.Kr. ± 50 år på 96,5 centimeters djup. Med pollendiagrammet gjordes tolkningen att Ebbjörnarp etablerades under andra hälften av 1100-talet. Detta grundar sig på en uppgång av kolfragment som föregicks av en lång period med låg och jämn nivå. Etableringen skedde då fler trälar kom att friges. Om det rörde sig om en träl för Ebbjörnarps del låter vi vara osagt då det även kunde vara en vanlig bonde som tog chansen till ett arrende. Landskapet tiden före Ebbjörnarp var dels ett öppnare kulturlandskap med tydlig mänsklig närvaro, och dels senare ett mer beskogat landskap med lägre aktivitet.