No description available.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet., 2004.

Syftet med uppsatsen är att studera vegetationsutvecklingen och dess förändringar i Finja med hjälp av pollenanalys. De frågor jag önskade få svar på var om det fanns några spår av en vikingatida storgård i Finja, samt eventuella spår av betydande djuruppfödning i området. Finja är rik på fornlämningar från brons-, järnålder och meddeltid, som bekräftar min tes om att Finja/ Mölleröd haft en betydande roll i området runt Finja sjön, troligtvis med odling och handel längs Almaån. En paleoekologisk analys genomfördes från en lagerföljd från Vånga mosse, Finja. Totalt togs fyra meter torvprov upp ur mossen. I den översta metern plockades fjorton prover ut till analys. Två 14C dateringar visade vilket tidsspann proven befann sig i. Cirka 600 pollen räknades från varje prov som sedan sammanställdes i olika pollendiagram som visar förändringarna i vegetationen mellan 660 e.Kr. – 1587 e.Kr. Vånga mosse visar på kontinuerlig markanvändning under hela den undersökta perioden. Stora förändringar kan ses i pollenkurvorna för odlingsindikatorerna från provets början som ökar till höga värden vid mitten av 700 talet e.Kr. med Secale (råg) som största indikator.  Förändringen visar att området haft en betydande odlingsverksamhet i cirka 150 år under vikingatiden, vilket styrker tesen om en storgårdsetablering i Finja under denna period. Efter odlingsuppgången minskar aktiviteterna i området, dock med fortsatt kontinuitet i både odling- och betesmarker. Området runt Vånga mosse genomgår en kraftig röjning från tidigt 1000 tal e.Kr. till cirka 1200 e.Kr., tillsammans med en expansiv nyodlingsperiod från 1000 e.Kr., som kan ses i båda sädesarterna i diagrammen. Detta resultat tillsammans med andra historiska indikatorer visar på en permanent etablering i Finja vid slutet av 900 e.Kr. Under de nästkommande århundrandena kan ytterligare två nyodlingstoppar ses, en vid mitten av 1000 talet e.Kr. som eventuellt kan kopplas samman med upprättandet av kyrkan, och en vid början av 1200 talet e.Kr.

Why is pollen analysis used? This thesis has critically reviewed and examined archaeologist’s view and usage of pollen analysis, or palynology. Two research questions have been used and they are both directed towards archaeology reports and wants, together with the purpose, study how archaeologist have been using pollen analysis. In this thesis nine archaeology reports have been studied and analysed, and they have been compared with what archaeology literature have to say about pollen analysists abilities and limitations. The results presented in this thesis show that archaeologists are aware of how pollen analysis function, as well as the analysis methods abilities and limitations. Exceptions exists, but for the most parts archaeologists use pollen analysis for similar purposes namely, to examine vegetation history or to landscaping prehistoric mapping. In the exceptions, pollen analysis has shown to be a difficult method. But indications occur that pollen analysis, as a study method, can be used in more research questions than only vegetation history and landscape mapping.

Syftet med undersökningen var att undersöka markanvändning och skogshistoria i ett område imellanskåne på gränsen mellan skog och slätt. Frågor som behandlas rör den medeltidaagrarexpansionen och den senmedeltida agrarkrisen, samt förändringar i trädslagsammansättningen.För att besvara frågorna har vi använt paleoekologisk metodik, fr. a. pollenanalys och C14-datering,men också flygbilder, historiska kartor och skriftligt källmaterial. Våra resultat visar på enodlingskontinuitet i området från tidigmedeltid till 1600-tal med en tydlig expansion av åker ochgräsmarker under tidig medeltid och en lika tydlig regression under senmedeltid.Trädslagssammansättningen har under lång tid dominerats av ek, bok och tall. Det är först under desenaste 200-300 åren som bok varit lika dominerande som i dag.

A case study of a prehistoric site named Ängesviken, in eastern Jämtland, is presented in this thesis. Ängesviken is situated in a region that traditionally has been understood as peripheral and without a significant history prior to the Late Iron Age or even the mediaeval period. The site appears to have a continuous presence of human activities through a period of 3000 years, manifested through a horizontal stratigraphy. In order to study this site of abstruse character a multidisciplinary approach is used, where archaeology, paleoecology, and spatiality are combined. The conceptual framework of the study is that landscapes are the result of socio-ecological processes over time. To frame the data provided by chosen methods, theoretical frameworks of cultural niche construction theory and landscape patchiness applied, which provide insight of the socio-ecological systems present at Ängesviken during the last 3000 years. During the Iron Age, the site was used for pastoralism, combined with hunting. The archaeological and geographical context of Ängesviken indicate that the site might have been connected with other regions through networks of trade during this period. During the mediaeval period there is a reorganisation of the outlands, leading to a phase of regrowth, but the site could possibly still have been utilised as hunting grounds as there are mediaeval villages in the region. In the early modern period and modern period, the site is once again used for pastoralism. Today, the utilisation of the site has changed towards modern forestry and occasional hunting of elk. The continuous presence at Ängesviken could be explained by the resources the outlands provided. This case study indicates that the far-reaching networks of trade during the Iron Age led to a process of local modification of the ecosystem driven by an external market. This study shows that the anthropogenic modification of the boreal forest's ecosystem has a longer history in eastern Jämtland than traditionally has been thought. The investigation of Ängesviken highlights the importance of researching abstruse and previously uncertain sites from a multidisciplinary approach, as the different datatypes complement each other and results in a deeper knowledge of the site and the socio-ecological systems in a long-term perspective. / Uppsatsen består av en fallstudie av en arkeolgosik lokal vid namn Ängesviken i östra Jämtland. Platsen ligger i ett område som vid första anblick ter sig perifeiellt placerat i utmarkerna till medeltida byar och tidigmoderna fäbodar. Tidigare har en vikingatida byggnad sam en intilligande grav undersökts arkeologiskt. Arkeologiska undersökningar har visat att människor tycks ha använt platsen under en 3000-års period, men hur platsen använts eller påverkats av denna användning har arkeologin inte kunnat påvisa. För att undersöka mänskliga aktiviteter vid Ängesviken under de senaste 3000 åren, samt hur dessa aktiviteter påverkat landskapet, undersöks platsen från ett tvärvetenskapligt perspektiv. Arkeologi kombineras med paleoekologi och rumslig analys. Det konceptuella ramverket för undersökningen bygger på historisk ekologi där kulturell nische konstruktion kombineras med "landscape patchiness". "Landscape patchiness" har sitt ursprung ur ekologin och lägger fokus på lakala vegetationsstrukturer. De äldsta praktikerna på platsen är ännu inte fullt ut klargjorda men platsens läge i landskapet ter sig som en trolig orsak till de första aktiviteterna. Pollenanalysen visar att området används för djurhållning under järnåldern, en aktivitet som kom att förändra landskapets struktur och platsens ekologi. Järnålderns kulturella nische ter sig multifunktionell där djurhållning har kombinerats med andra nyttjanden av utmarksresurser. Pollenanalysen visar att platsen verkar överges under medeltid för att sedan åter brukas för djurhållning under tidigmodern och modern tid. Undersökningen visar på vikten av tvärvetenskapliga undersökningar av otydliga och tidigare svårtolkade arkeologiska lokaler och sammanhang inom det Skandinaviska inlandet.