<p>Syftet med denna uppsats är att göra en jämförande analys mellan de fyra vanligaste efterleden i Ullareds socken i Hallands län och Horns socken i Östergötlands län. Materialet som används i analysen består av både tryckta och elektroniska källor. Analysen har begränsats till en viss typ av bebyggelsenamn inom respektive socken. Resultaten från analysen visar att skillnader i topografiska förhållanden och kulturella företeelser i de båda socknarna tydligt återspeglas i de mest frekventa efterleden.</p>

Syftet med denna uppsats är att göra en jämförande analys mellan de fyra vanligaste efterleden i Ullareds socken i Hallands län och Horns socken i Östergötlands län. Materialet som används i analysen består av både tryckta och elektroniska källor. Analysen har begränsats till en viss typ av bebyggelsenamn inom respektive socken. Resultaten från analysen visar att skillnader i topografiska förhållanden och kulturella företeelser i de båda socknarna tydligt återspeglas i de mest frekventa efterleden.

<p>De två områden som ligger till grund för uppsatsen är ägorna kring gården Tolemåla i Kinda kommun samt stadsdelen Johannelund i Linköpings kommun.</p><p>Utgångspunkten med uppsatsen var att med hjälp av kartmaterial, tillhörande karthandlingar och ortnamnslitteratur undersöka vilken utveckling ortnamnen har haft inom två begränsade geografiska områden. Syftet är dels att beskriva och försöka förklara de olika ortnamnens betydelse dels undersöka i vilken utsträckning ortnamn tillkommit eller försvunnit. Två olika typer av underökningsområden behandlas i uppsatsen. Det första området kan klassas som ett agrart område och det andra ett idag helt urbant område.</p><p>Metoden jag använt mig av för att få svar på frågorna är främst att studera det historiska kartmaterialet och kyrkoarkivens material i form av husförhörs- och församlingsböcker. Dessutom har jag kompletterat detta genom fältstudier, där jag fotograferat ortnamn som idag finns i området och som kan kopplas till ortnamnen på kartorna. Därutöver har jag intervjuat personer på plats.</p><p>Resultatet av undersökningen kan sammanfattas med att ortnamnen Tolemåla och Johannelund kunde namntolkas och till viss del även åldersbestämmas. Även ortnamnen i den omkringliggande omgivningen kunde åldersbestämmas och få en namntolkning.</p>

De två områden som ligger till grund för uppsatsen är ägorna kring gården Tolemåla i Kinda kommun samt stadsdelen Johannelund i Linköpings kommun. Utgångspunkten med uppsatsen var att med hjälp av kartmaterial, tillhörande karthandlingar och ortnamnslitteratur undersöka vilken utveckling ortnamnen har haft inom två begränsade geografiska områden. Syftet är dels att beskriva och försöka förklara de olika ortnamnens betydelse dels undersöka i vilken utsträckning ortnamn tillkommit eller försvunnit. Två olika typer av underökningsområden behandlas i uppsatsen. Det första området kan klassas som ett agrart område och det andra ett idag helt urbant område. Metoden jag använt mig av för att få svar på frågorna är främst att studera det historiska kartmaterialet och kyrkoarkivens material i form av husförhörs- och församlingsböcker. Dessutom har jag kompletterat detta genom fältstudier, där jag fotograferat ortnamn som idag finns i området och som kan kopplas till ortnamnen på kartorna. Därutöver har jag intervjuat personer på plats. Resultatet av undersökningen kan sammanfattas med att ortnamnen Tolemåla och Johannelund kunde namntolkas och till viss del även åldersbestämmas. Även ortnamnen i den omkringliggande omgivningen kunde åldersbestämmas och få en namntolkning.

Denna uppsats ämnar diskutera de mellannorrländska sakrala ortnamnens funktion och innebörd. Den forskning som har gjorts inom ämnet tidigare har fokuserat på huruvida ett ortnamn är sakralt eller ej och om det kan ha skett en kultplatskontinuitet. Här ligger fokuset snarare på att se kopplingen mellan de förled och efterled som finns i ortnamnet och diskutera ortens betydelse. Arbetets frågeställningar är vad de undersökta efterledens ålder är, vilken mytologisk betydelse gudarna hade samt om en trolig kultplatskontinuitet har skett. Frågeställningarna besvaras med hjälp av resultat från tidigare forskning. Arbetet visar sambandet mellan sakrala ortnamn, samtida övriga ortnamn i närheten och de kristna tidigmedeltida influenserna för att lägga en grund till diskussionen om kultplatskontinuitet. De slutsatser som dras är att det mycket troligt har förekommit kultplatskontinuitet på några av orterna som visar att de hade en viktig och central roll och att de var viktiga utifrån förkristen tro. Andra platser har varit betydelsefulla, men troligtvis saknat ett religiöst eller socialt viktigt syfte.

This study focuses primarily on the inflection of singular place-names belonging to strong declensions and how their inflection developed in the Old Swedish period. It is based mainly on sources from Södermanland. Examination of the dative inflections of masculine and neuter place-names suggests that by and large place-names underwent the same course of development as appellatives, the dative having almost completely disappeared as a formal category by the end of the Middle Ages. In some cases dative endings were, however, retained in place-names: for example, certain name elements tended to keep the ending when they occurred as simplexes, but lost it in compound names. The dative may then have become the general form of such names. A special study was made of iō-stem place-names. Even in the nominative, forms ending in -e and -a predominate. The -e ending derives from the dative/accusative form, which may have become a new basic form at an early date. Reinterpretation of the dative/accusative resulted in someplace-names passing into the weak declension. Via the dative/accusative singular ending, place-names also adopted the generalized -a form which developed in plural habitative names. In the Middle Ages a mode of inflection peculiar to place-names appeared. In Latin texts, Swedish place-names occur in a generalized form, used regardless of case. A suitable form was chosen, often an accusative which had converged with the nominative. Generalized forms of this kind are found in both Latin and Old Swedish texts. The Latin scribal tradition was a contributory factor in their introduction. The author discusses whether place-names can be shown to have changed paradigm earlier than appellatives. Secondary -s genitives in particular, which occur earlier in place-names than in appellatives, suggest that they did. The fact that place-names exhibit secondary -s genitives in early sources may be partly due to their naming function. / <p>Doktorsavhandling vid Uppsala universitet.</p>

En namnfunktion kan sägas vara både en roll som ett namn har och en association som ett namn ger. Med fokus på namnbruk, är den här uppsatsens syfte att identifiera och analysera namnfunktionerna inom ett begränsat, autentiskt område i Halmstad. För att göra detta, brukas en kombination av metoder. Besöksintervjuer som spelats in och transkriberats, gatuplansintervjuer där anteckningar förts samt kompletterande internetsökningar i lokaltidningar och på Halmstads kommuns webbplats. Teorin bygger på framställningar av Thorsten Andersson och Laura Kostanski och inkluderar – med min terminologi – följande sex namnfunktioner: identifikation, ideologi, emotion, historicitet, känsloband och samhörighet. Analysen visar att identifikation, att lokalisera och orientera platser, är ortnamnens primära funktion för brukarna och alla namn har denna funktion. Vissa namn är givna utifrån en ideologi, i undersökningsområdet ofta för att hedra och minnas en särskild person som varit betydelsefull för Halmstad. Denna ideologi kan vara mer eller mindre levande, beroende på om namnbrukarna vet vem personen var. Andra namn bygger på emotion. Dessa namn är givna i känsla och är i regel binamn (smek- och öknamn), varav många används situationsbundet när brukaren vill få en viss effekt. Medan dessa tre nu nämnda funktioner alltid hör samman med namngivningen och bevaras i namnbruket, kan historicitet bildas i endera. I undersökningsområdet visar sig historicitet dock främst i namnbruket, i det att Halmstadsborna associerar en förfluten händelse till vissa namn, samt att hela namnskicket är en länk till stadens historia när ombyggnationer förändrar dess utseende. Att känna till de officiella och inofficiella namnen i Halmstads stadskärna stärker också människornas samhörighet.   Denna funktion är sammanlänkad med känsloband och historicitet. Namnen, och den historia människor associerar till dem, är viktiga för informanterna och deras identitet som Halmstadsbor – vilket i förlängningen innebär stadens identitet.

In this essay I analyze the stone circles known as domarringar in northern Småland. In order to understand the stone circles, one must understand the society that built them, I argue. Therefore I first date them so I can put them in a context. After dating them to late Roman Iron Age and Migration period, I discuss hill forts, gold bracteates and rotary querns as a starting point for understanding the society and ideology that built the stone circles. I argue that the stone circles are a product of the midgård-ideology and that they have to be understood in that light. The stone circles are always found close to a road and often relatively high in the landscape. They manifest boundaries in the landscape.

I följande uppsats behandlas ägonamn i Rönneberga by. Syftet är att utifrån äldre karthandling tyda och lokalisera ägonamn, och därefter kartlägga ägonamnsmiljön i sin helhet genom en nyritad karta. Utifrån förekomna ägonamn i undersökningsområdet, plockas även eventuellt rättsindicerande namn ut. Karta ritas på underlag av en äldre karta i ritningsprogrammet OCAD, och metoden kan beskrivas som kalkering. Resultatet visar en miljö med namn som beskriver ägornas form, brukande, placering och intilliggande lokaler. Ägonamnen stödjer även historiskt material och tidigare studier om att det en gång fungerat som häradets tingsställe.

Denna studie undersöker tre medborgares inställning till Lantmäteriet under mejlväxling om ett namnförslag initierat av medborgaren. Syftet är att fylla kunskapsluckan om medborgarnas kommunikation till myndigheter genom att undersöka hur medborgare och myndigheter kommunicerar över mejl och om medborgarens inställning till Lantmäteriet kan påverkas av Lantmäteriets språkbruk. Det görs genom att undersöka dialogiska och värderande strategier utifrån appraisalramverket. Studien utgår från Martin och Whites (2005) appraisalramverk som är av den systemisk-funktionella skolan och har en konstruktivistisk språksyn. Genom det analyseras mejlväxlingen utifrån ramverkets tre delsystem: dialogicitetssystemet, attitydsystemet och graderingssystemet. Då likande studie inte tidigare utförts tar undersökningen avstamp i studier ur ett bredare språkvetenskapligt perspektiv om myndighetskommunikation (Johanssons (2024) samtalsanalytiska studie och Lind Palickis (2010) kritisk diskursanalytiska studie) och ett tvärvetenskapligt perspektiv (Brezzi m.fl. (2021) om medborgares förtroende till myndigheter). Resultatet visar att medborgare uppvisar en negativ inställning till Lantmäteriet efter att ha blivit framställda på ett sätt de inte accepterar, exempelvis när Lantmäteriet framställer dem som drivna av en personlig koppling till namnet snarare än att bidra till det immateriella kulturarvet. Lantmäteriet har dock möjlighet att återupprätta den positiva inställningen om myndigheten korrekt identifierar problemet och anpassar sin vidare kommunikation för att framställa medborgaren som den önskar. Det visar också att inställningen syns i negativa och positiva bedömningar och uppskattningar enligt appraisalramverket och att alla bedömningar inte framställs lika problematiska. Utifrån undersökningen framgår det att Lantmäteriets språkbruk påverkar medborgarens inställning till myndigheten och att inställningen kan skönjas genom de dialogiska och värderande strategier som medborgaren använder i sina mejl.