The purpose of this thesis is to present the general features of field names from the early 17th century to 2012, and to investigate the continuity of such names and attempt to understand what factors are of importance when it comes to their continuity and disappearance. A general survey is conducted in two parishes, Almunge and Väddö, in Uppland, Sweden, with more detailed investigations covering the hamlets of Söderby and Ösby, in Almunge, and Södra Fjäll and Norrbyle, in Väddö. The theoretical framework of the thesis is based in dialogical theory and the theory of an onomasticon. A total of 5,736 field names are examined and categorized in an onomastic analysis covering a number of angles: name elements, the semantics of generics and specifics, and name continuity. Field names exhibiting continuity, drawn from the four hamlets studied more closely, are also analysed in terms of non-onomastic factors: type of land, joint ownership, and location on the hamlet boundary. The study shows that a majority of field names are formed in the same way: with a specific denoting a natural or cultural feature and a generic indicating a type of farmland. Some variations over time may be noted: specifics describing location seem to be more common in the earlier periods, while those denoting settlements appear more often in later names. In general, it is not possible to speak of a strong continuity of field names. The names that do show continuity usually belong to the most general field-name types, although there is a tendency for names consisting of only one element or including a generic that does not denote land to have a better chance of surviving. The results of my study seem to indicate that both onomastic and non-onomastic factors are of importance when it comes to the survival of field names.

Studien syftar till att utforska de inofficiella namn som betecknar kommersiella verksamheter på Södermalm i Stockholm för att fastställa i vilken grad de inbördes upprätthåller inofficiell status samt vilka funktioner de uppvisar. Syftet uppnås genom att med kvantitativa och kvalitativa sociolingvistiska metoder deduktivt analysera intervjuer om namn som informanter använder om krogar, caféer och butiker i undersökningsområdet. Uppsatsen delas in i två delstudier. Den ena prövar formella och kontextuella kriterier för att positionera 49 namn ur intervjumaterialet enligt grad av inofficialiet, medan den andra studerar två namnbrukares utsagor om namnens användning i språkbruk som jämförs med de namnfunktioner som framförts i tidigare forskning. Resultaten bekräftar hypotesen om stor variation i grad av inofficialitet bland de undersökta namnen. Namnens funktioner visar sig i flera avseenden överensstämma med tidigare forsknings insikter om inofficiella ort- och personnamn. Uppsatsen bidrar samtidigt med nytt material som bland annat innehåller färre tecken på den affektiva funktionens dominans än förväntat. Även kommersiella funktioner kan upptäckas i materialet. Ingen traditionell funktionsuppsättning (personnamn, ortnamn, kommersiella namn) beläggs i sin helhet hos namntypen. Resultaten belyser den undersökta namntypens, dvs. de inofficiella företagsnamnens, särställning inom onomastiken.

<p>I uppsatsen behandlas vad <em>kultkontinuitet </em>innebär och hur begreppet ska tolkas. Genom en jämförelse av förkristna teofora ortnamn och tidiga kyrkplatser undersöks kultplatskontinuiteten i Hälsingland mellan vikingatidens religion och kristendom. Även landskapets runstenar granskas i syfte att finna kontinuitet mellan religionerna. Den sammantagna slutsatsen är att kultplatskontinuitet med en särskilt begränsad definition inte kan styrkas, utan endast bosättningskontinuitet. Runstenarna däremot uppvisar ett flertal tecken på kultkontinuitet.</p>

I uppsatsen behandlas vad kultkontinuitet innebär och hur begreppet ska tolkas. Genom en jämförelse av förkristna teofora ortnamn och tidiga kyrkplatser undersöks kultplatskontinuiteten i Hälsingland mellan vikingatidens religion och kristendom. Även landskapets runstenar granskas i syfte att finna kontinuitet mellan religionerna. Den sammantagna slutsatsen är att kultplatskontinuitet med en särskilt begränsad definition inte kan styrkas, utan endast bosättningskontinuitet. Runstenarna däremot uppvisar ett flertal tecken på kultkontinuitet.

The aim of the thesis is to theoretically and empirically describe and explain the phenomenon of place-name adaptation which does not necessarily end with the borrowing or replication of place-names but can continue further. 48 Wendish place-names in Knýtlinga saga, including their attestations and variants in a selection of the saga’s text carriers and corresponding text witnesses, constitute the primary material for the investigation. The thesis seeks to combine place-name research, contact linguistics and philology with the theory of name adaptation in contact onomastics as its overall framework. The most important contribution of the thesis is the proposed demarcation between place-name replication and adaptation. In discussing the factors that can influence adaptation and its results, the focus is on the decisive role of the language user in contact-induced change. It is argued that the choice of adaptation strategy is primarily dependent upon the needs, competence and attitudes of the name user. The resulting form of adaptation is in most cases governed by the linguistic system of the target language, which is reflected in the model employed in the thesis to describe the results of the adaptation process. Two studies, one etymological and one philological, have been undertaken. Phonological, morphological, lexical, onomastic and semantic adaptations with and without epexegetic additions can be discerned in the toponymic material, which comprises 29 names of Slavic origin. Phonological adaptation dominates, which confirms the observations on place-name adaptation in previous research. Further adaptation of the replicated names in the post-medieval copies of Knýtlinga saga is admittedly insignificant; nevertheless scribes here make greatest use of lexical and onomastic adaptation in copying. The lack of transparency, which has been pointed out as the trigger for these types of adaptation, seems to create only the possibility of adaptation, but it is the name user who determines whether adaptation will occur and which strategy should then be employed.

När en bebyggelse etablerades i ett område är svårt att läsa av de människoskapade landskapselementen. Dock kan ortnamnet ge en indikation om under vilken tidsperiod det kan ha uppstått bebyggelse. Perioden då ortnamn med efterledet -torp blir vanligt är också en tid av omfattande samhällsförändringar. Syftet med denna studie var att med paleoekologisk metodik datera när ett bebyggelsenamn med suffixet -torp etablerades vid en specifik lokal på Linderöds, Nävlinge- eller Göingeåsen. Med GIS-analys och fältarbete kunde en lämplig undersökningslokal hittas och två torvkärnor borras upp för vidare pollenanalys. Lagerföljden kunde genom 14C-metoden dateras till 727 e.Kr. ± 50 år på 96,5 centimeters djup. Med pollendiagrammet gjordes tolkningen att Ebbjörnarp etablerades under andra hälften av 1100-talet. Detta grundar sig på en uppgång av kolfragment som föregicks av en lång period med låg och jämn nivå. Etableringen skedde då fler trälar kom att friges. Om det rörde sig om en träl för Ebbjörnarps del låter vi vara osagt då det även kunde vara en vanlig bonde som tog chansen till ett arrende. Landskapet tiden före Ebbjörnarp var dels ett öppnare kulturlandskap med tydlig mänsklig närvaro, och dels senare ett mer beskogat landskap med lägre aktivitet.

<p>I denna uppsats undersöks ett flertal ortnamnsformer som förekommer i olika tyska, slaviska och skandinaviska källor och betecknar ett och samma ställe, nämligen staden Wolin belägen på sydspetsen av ön Wolin i polska Pommern. Syftet med arbetet är dels att fastställa etymologin av två av Wolin-namnen, <em>at Jómi </em>och <em>Jómsborg</em>, dels att förklara hur alla ortnamnsformer som betecknar staden Wolin hänger ihop och bestämma vilka faktorer som orsakade en sådan namnmångfald. Undersökningens material utgörs framför allt av de Wolin-namnformer som förekommer i de skandinaviska och de med dessa relaterade tyska källorna. Materialet analyseras i stort sett enligt den traditionella namntolkningsmetoden. Det visar sig att formen <em>at Jómi</em> sannolikt härstammar från det pommerska naturnamnet <em>*Jǫma</em> (˂ <em>jǫma</em> f. ’grop; dike’) som betecknade Stora bukten, en del av Szczecinbukten. Sammansättningen <em>Jómsborg</em> är en sekundär form som bildats från <em>at Jómi</em> enligt standardmodellen: dat. (<em>at</em>)<em> Jómi</em> > gen. <em>Jóms</em> + efterleden <em>-borg</em>. Alla ortnamnsformer som betecknar staden Wolin i primära källor är relaterade till varandra: vissa av dem är etymologiskt besläktade, vissa endast ”referentiellt”, dvs. de betecknar ett och samma ställe. Uppkomsten av ett så stort antal Wolin-ortnamnsformer kan i första hand förklaras genom att formerna i fråga har olika ursprung, att det fanns olika namnbrukarkretsar som använde olika former för att hänvisa till samma stad och att det uppstod olika stavningsvarianter och sammansatta namn under de primära formernas senare utveckling.</p>

I denna uppsats undersöks ett flertal ortnamnsformer som förekommer i olika tyska, slaviska och skandinaviska källor och betecknar ett och samma ställe, nämligen staden Wolin belägen på sydspetsen av ön Wolin i polska Pommern. Syftet med arbetet är dels att fastställa etymologin av två av Wolin-namnen, at Jómi och Jómsborg, dels att förklara hur alla ortnamnsformer som betecknar staden Wolin hänger ihop och bestämma vilka faktorer som orsakade en sådan namnmångfald. Undersökningens material utgörs framför allt av de Wolin-namnformer som förekommer i de skandinaviska och de med dessa relaterade tyska källorna. Materialet analyseras i stort sett enligt den traditionella namntolkningsmetoden. Det visar sig att formen at Jómi sannolikt härstammar från det pommerska naturnamnet *Jǫma (˂ jǫma f. ’grop; dike’) som betecknade Stora bukten, en del av Szczecinbukten. Sammansättningen Jómsborg är en sekundär form som bildats från at Jómi enligt standardmodellen: dat. (at) Jómi &gt; gen. Jóms + efterleden -borg. Alla ortnamnsformer som betecknar staden Wolin i primära källor är relaterade till varandra: vissa av dem är etymologiskt besläktade, vissa endast ”referentiellt”, dvs. de betecknar ett och samma ställe. Uppkomsten av ett så stort antal Wolin-ortnamnsformer kan i första hand förklaras genom att formerna i fråga har olika ursprung, att det fanns olika namnbrukarkretsar som använde olika former för att hänvisa till samma stad och att det uppstod olika stavningsvarianter och sammansatta namn under de primära formernas senare utveckling.

In an attempt to discern the prevalence of British place-names with a Scandinavian origin this paper is a small linguistic study on place-names in Herefordshire, Cumbria and the areas along rivers Trent and Ouse. Based on modern maps place-names were included in the study. Older forms of the place-names were retrieved, and these old forms were analysed in order to understand the modern versions of the place-names. Place-name elements were grouped and their frequencies calculated in an attempt to understand the distribution of elements in each area. 1300 place-names were categorised based on their presumed origin, though some lacked the necessary information. Several place-names were given new possible derivations based on their categorisation and the elements they contained. Modern place-name elements/features hinting at a possibly Scandinavian place-name in the past were identified and described. Possible geographical patterns of Scandinavian place-names were found in central Herefordshire, in south-eastern Cumbria and in north-western Yorkshire. Possible implications of the place-names and their geographical concentrations were considered, yielding a hint on an area that might have been pivotal in the evolution of Old English. / I ett försök att urskilja utbredningen av brittiska ortnamn med ett skandinaviskt ursprung är denna uppsats en liten språkvetenskaplig studie av ortnamn i Herefordshire, Cumbria och längs floderna Trent och Ouse. Utifrån moderna kartor i en viss upplösning inkluderades alla synliga ortnamn i områdena. Äldre versioner av ortnamnen samlades in, och dessa gamla former analyserades i syfte att undersöka bakgrunden till de moderna ortnamnsvarianterna. Ortnamnens delar grupperades och deras frekvenser beräknades i syfte att förstå hur dessa fördelades i de olika områdena. 1300 ortnamn kategoriserades utifrån deras förmodade ursprung, men några ortnamn saknade den nödvändiga information undersökningen krävde. Flera ortnamn fick nya tänkbara betydelser baserat på den kategori de tilldelats och de ortnamnsdelar de innehöll. Moderna ortnamnsdelar som skulle kunna indikera en forntida nordisk ortnamnsvariant identifierades och beskrevs. Tänkbara geografiska nordiska ortnamnsmönster upptäcktes i centrala Herefordshire, i sydöstra Cumbria och i nordvästra Yorkshire. Tänkbara implikationer av ortnamnen och deras geografiska koncentrationer betraktades, vilket resulterade i upptäckten av ett område som kan ha påverkat fornengelskans utveckling i väldigt hög utsträckning.

<p>I denna uppsats undersöks ortografisk namnanpassning av västslaviska ortnamn i tre 1600-talshandskrifter av Knýtlinga saga, Cod. Holm. 41 4to^x, Cod. Holm. 55 fol^x, och Lbs 222 fol^x. Syftet med arbetet är dels att både teoretiskt och metodologiskt bidra till diskussionen angående namnanpassningsprocessen och särskilt vad gäller ortografisk namnanpassning, dels att studera individuell ortografisk namnanpassning i ett konkret handskriftsmaterial. Undersökningens material utgörs framför allt av de i de utvalda handskrifterna belagda ortnamnsformerna på 39 västslaviska toponymer. Bland undersökningens teoretiska och metodologiska resultat kan man nämna avgränsning och definition av huvudtermer (<em>namnreplikation</em>, <em>namnanpassning</em>, <em>ortografisk namnanpassning</em> o.s.v.) och utveckling av specifika metodologiska redskap för att studera namnanpassningsfenomen i skrift, t.ex. bortsortering av ortografiska fel i enlighet med en bestämd princip utifrån jämförelsen av de undersökta ortnamnsformerna med s.k. <em>ursprungliga former</em>, d.v.s. de ortnamnsformer som är belagda i handskriftens bevarade förlaga. Det förekommer 28 ortografiska anpassningar fördelade på 11 av 39 undersökta toponymer. Dessa anpassningar kan delas in i 4 typer: formell, semantisk, formell-semantisk ortografisk namnanpassning och ortnamnsersättning. I samtliga av de undersökta handskrifterna går det att spåra en klar tendens till formell anpassning av ortnamnen. Anpassningsfrekvensen varierar från skrivare till skrivare, men det är möjligt att konstatera att flest anpassningar gjorts av Jón Þórðarson, författaren till Lbs 222 fol^x. Huvudorsaken till de upptäckta anpassningarna tycks ligga i systemtvånget, då de flesta ursprungliga ortnamnsformer som blir anpassade i materialet på olika sätt strider mot onomastikonet/språksystemet. Det visar sig att en av de faktorer som i de flesta undersökta fall bidragit till att namnet till slut anpassats, är namnets synkrona ogenomskinlighet.</p>