Abstract The purpose of this essay has been to examine the connection between the established viking-stages to the development of the English language. The purpose of the essay has been to see linguistic changes in the historical English language linked to old Norse encounters. The old Norse linguistic influences are based on cultural encounters that took place in England from about 787 to 1042. These are divided into three different stages, the raiding stage (787-850), the settlement stage (850-878) and (political) assimilation- stage (878- 1042). By analyzing texts from old English, middle English and early modern English, the essay aimed to investigate the extent to which old Norse has influenced the English language, what changes can be interpreted, and their connection to the three different stages. The research questions follow accordingly; What old Norse elements can be found in the texts? What linguistic differences can be discerned among the texts? and Which stage (s) are represented in the old Norse linguistic influence in the texts? Results show a varying frequency, partly due to the difficulties with the similarities between the languages, in particular the earlier texts in OE. An increase in ME and then a slight decrease in EME. This has partly to do with regional differences and influences from western Europe during the renaissance and the enlightenment. Following, linguistic differences occur through an increase in word classes, from place names to verbs and adjectives. Linguistic differences between the texts are also due to their geographical origin, where areas that have been part of Danelaw have more words that originate from old Norse. Adding on, the raiding stage has had less linguistic impact with an explanation that raidings were time limited and had a negative connotation for the English population during the 700s-800s. The settlement stage emerged as the main stage that has had the most influence on the development of the language, this is explained by the importance of the cultural encounter in the form of settlement, trade and relations between peoples. The assimilation stage has had a greater political influence, but since the regional differences are so representative, it seems to indicate that the Old Norse language was abandoned in favor of the institutional language in the country.

Syftet med uppsatsen är att ge en djupare förståelse för den fornnordisk religionen, samt hur de fornnordiska myterna speglade de könsroller som fanns i samhället. Syftet uppnås genom en analys av fyra mytologiska gestalter: Idun, Freja, Tor och Loke. Religionslärare kan, genom läsning av uppsatsen, tillägna sig en förberedelse inför den kommande lärarrollen. Detta genom att nå en ökad medvetenhet om den fornnordiska mytologin. Det är viktigt att se vilka ideal och motbilder i religionen som skapat ideal för mänskliga normer och levnadssätt. Uppsatsen belyser de skilda könsroller som fanns under vikingatidens samhälle. Det existerade en social struktur som upprätthöll markerade gränser för könen och framför allt det kvinnliga.

This thesis compares four excavated ritual places that have been connected through place names to the two Norse gods Týr and Ullr. The purpose is to contribute to the discussion about the nature of Týr and Ullr and their relationship. Excavation reports, primary sources and other publications are used as material to achieve this purpose. A qualitative method is used in the comparison between the ritual places. The conclusion is that Ullr probably were a sun god and law god with connections to aristocracy, war, rings and possibly horses, but that he also changed through time. The relationship with Týr remains obscure though, partly because of the limited material, but the two gods seems to have had similar connections to aristocracy and war. Both gods may also have survived into the Viking age. The presence of other gods such as Freyr and Odin makes the tracing of Týr and Ullr more complicated.

I den här uppsatsen presenteras en undersökning om monoftongeringen av de fornnordiska diftongerna æi, ǫu och øy. Syftet är att ta reda på hur och varför dessa primära, fallande diftonger monoftongerades i Sverige och Danmark.  Studien begränsar sig till monoftongeringar som lett till en lång monoftong. För att förstå denna typ av monoftongering utarbetas en teori, vilken förklarar dess orsakssamband. Processen monoftongering till lång monoftong indelas i två huvudtyper. Den ena är evolutiv monoftongering, där den betonade komponenten i diftongen assimilerar den obetonade, t.ex. ei > ē. Den andra är adaptiv monoftongering, där en monoftong ersätter en diftong av rent språkexterna skäl, t.ex. ai > ē.  Materialet utgörs huvudsakligen av tidigare forskning av olika slag, t.ex. äldre ljudhistoriska dialektbeskrivningar. Genom materialet visas hur diftongerna har utvecklats i Sverige och Danmark: såväl vilka uttal de fått i dialekterna, som vilka ljud de har fallit samman med och inte. För att ta reda på om monoftongeringen i Sverige och Danmark har kontinentalt eller västligt ursprung undersöks även utvecklingen av urgermanskt ai och au i de olika germanska fornspråken samt i Norge och på västerhavsöarna.  Med hjälp av materialet och orsakssambandet att den betonade komponenten ger monoftongens uttal vid evolutiv monoftongering, fastslås att det finns flera monoftongeringsområden i Danmark och Sverige som går tillbaka på olika evolutiva monoftongeringar. Dessa har skett vid olika tidpunkter och utgått från olika uttal av de betonade diftongkomponenterna.  Det finns ett stort, sammanhållet område från Flandern, genom Nederländerna, norra Tyskland, Danmark ändå upp till Västerbotten i norr med monoftongering av de urgermanska diftongerna *ai och *au. Flera olika evolutiva monoftongeringar har skett inom detta område. Detta tyder på att monoftongering inte bara sprids adaptivt genom diffusion av monoftongeringsprodukten. Monoftongeringsprocessen i sig själv kan spridas vid språkkontakt. De monoftongerade diftongerna i Danmark och Sverige är en del av ett monoftongeringskontinuum med kontinentalt ursprung.

The orthography of Östergötland’s 11th century runic inscriptions varies widely, in part due to the lack of spelling norms at the time. This thesis seeks to identify other causes for the observed variation, based on the frequency and distribution of aspects of inscription orthography. The Old Norse words ræisa and stæin in the phrase “raised the stone” were analyzed based on the main vowel and its status as a monograph or digraph. The presence or absence of þ in inflected ræisa was also included as an indicator of age. All runic inscriptions in Östergötland with definite key word orthography were included, 169 in total. The analysis reveals that most inscriptions are clustered in three regions, each with a dominant vowel. By region, these are ei (west), i (central) and ai (east), with vowel consistency between ræisa and stæin the norm. The consonant þ in inflected ræisa is most common in the west and east. The vowel orthography together with the distribution of þ implies a relative chronology for Östergötland’s runic inscriptions, where the ongoing monophthongization is reflected in digraphs and monographs. The detailed orthography distribution of these variables shows that the main clusters align with the known 11th century quarries at Borghamn (west) and Vreta (central). Stoneworking at a shared site resulted in a transfer of knowledge, including runestone design and orthography which became a local norm as it spread. The lack of a unifying quarry in eastern Östergötland resulted in a more diverse local orthography, and possibly hampered the building of the first stone churches during the early 12th century. / Östergötlands runinskrifter från 1000-talet varierar stort i sin ortografi, delvis på grund av bristen på stavningsnormer när de ristades. Uppsatsen eftersträvar att identifiera andra orsaker för denna variation, baserat på frekvensen och distributionen av vissa aspekter i inskrifternas ortografi. De fornnordiska orden ræisa och stæin i inskriftsfrasen “reste sten” analyserades baserat på huvudvokalen samt om den var en monograf eller digraf. Användning av þ i böjda former av ræisa inkluderades som ett tecken på inskriftens ålder. Samtliga runinskrifter i Östergötland med en säker nyckelordsortografi analyserades, totalt 169 stycken. Resultaten visar att de flesta inskrifterna är grupperade i tre regioner som har varsin dominant vokal. Vanligast i väster är ei, i den centrala regionen råder i och i öster råder ai, med normen att samma vokal används i både ræisa och stæin. Konsonanten þ i böjd ræisa är vanligast i väster och i öster. Vokalortografin tillsammans med þ-distributionen indikerar en relativ kronologi för Östergötlands runinskrifter, där vokalernas monoftongering under 1000-talet återspeglas i digrafer och monografer. De analyserade variablernas distribution visar att huvudgrupperingarna sammanfaller med de kända stenbrotten från 1000-talet vid Borghamn (i väster) och Vreta (centrala regionen). Att stenarbetet skedde vid en gemensam site ledde till en omedveten kunskapsöverlämning mellan ristare. Inskriftsortografi kopierades och blev lokala normer allt efter att den spreds. Bristen på ett större stenbrott som informell, gemensam arbetsplats i östra Östergötland ledde till en mer varierad lokalortografi. Detta kan ha hindrat stenkyrkobygget lokalt under tidigt 1100-tal.

This essay analyses the songs from Den poetiska Eddan (The Poetic Edda) with a queer perspective through a queer reading. I use Tiina Rosenberg’s concept of queer leakage along with historical contextualization to figure out how to approach an older text through a modern perspective. Throughout the essay, I discuss how queer leakages appear throughout the text either in representations of gender and norm-breaking behavior, or through an analysis of the use of insults. The analysis establishes that there are queer leakages to be found in The Poetic Edda and that the conclusion avoids being anachronistic through the historical context that the evidence is tried against. The essay concludes that identities our society views as static are rather dynamic and in constant need of assertive actions for their own enforcement. / Den här uppsatsen analyserar tre kväden ur Den poetiska Eddan genom ett queerteoretiskt perspektiv. Uppsatsen använder Tiina Rosenbergs begrepp queera läckage tillsammans med en historisk kontext. Detta för att pröva hur en kan möta äldre texter genom ett modernt perspektiv. Under analysen diskuterar jag hur queera läckage ter sig genom texten, antingen genom olika typer av könsroller eller normbrytande beteende, samt genom en analys av förolämpningar. Analysen påvisar att det finns queera läckage i Den poetiska Eddan, och att slutsatsen undviker att bli anakronistisk på grund av den historiska kontext som textexemplen prövas gentemot. Uppsatsens slutsats är att de identiteter som vårt samhälle ser som statiska i själva verket är dynamiska, samt att de ständigt behöver hävdas för att fortsätta existera.

<p>I denna uppsats undersöks ett flertal ortnamnsformer som förekommer i olika tyska, slaviska och skandinaviska källor och betecknar ett och samma ställe, nämligen staden Wolin belägen på sydspetsen av ön Wolin i polska Pommern. Syftet med arbetet är dels att fastställa etymologin av två av Wolin-namnen, <em>at Jómi </em>och <em>Jómsborg</em>, dels att förklara hur alla ortnamnsformer som betecknar staden Wolin hänger ihop och bestämma vilka faktorer som orsakade en sådan namnmångfald. Undersökningens material utgörs framför allt av de Wolin-namnformer som förekommer i de skandinaviska och de med dessa relaterade tyska källorna. Materialet analyseras i stort sett enligt den traditionella namntolkningsmetoden. Det visar sig att formen <em>at Jómi</em> sannolikt härstammar från det pommerska naturnamnet <em>*Jǫma</em> (˂ <em>jǫma</em> f. ’grop; dike’) som betecknade Stora bukten, en del av Szczecinbukten. Sammansättningen <em>Jómsborg</em> är en sekundär form som bildats från <em>at Jómi</em> enligt standardmodellen: dat. (<em>at</em>)<em> Jómi</em> > gen. <em>Jóms</em> + efterleden <em>-borg</em>. Alla ortnamnsformer som betecknar staden Wolin i primära källor är relaterade till varandra: vissa av dem är etymologiskt besläktade, vissa endast ”referentiellt”, dvs. de betecknar ett och samma ställe. Uppkomsten av ett så stort antal Wolin-ortnamnsformer kan i första hand förklaras genom att formerna i fråga har olika ursprung, att det fanns olika namnbrukarkretsar som använde olika former för att hänvisa till samma stad och att det uppstod olika stavningsvarianter och sammansatta namn under de primära formernas senare utveckling.</p>

I denna uppsats undersöks ett flertal ortnamnsformer som förekommer i olika tyska, slaviska och skandinaviska källor och betecknar ett och samma ställe, nämligen staden Wolin belägen på sydspetsen av ön Wolin i polska Pommern. Syftet med arbetet är dels att fastställa etymologin av två av Wolin-namnen, at Jómi och Jómsborg, dels att förklara hur alla ortnamnsformer som betecknar staden Wolin hänger ihop och bestämma vilka faktorer som orsakade en sådan namnmångfald. Undersökningens material utgörs framför allt av de Wolin-namnformer som förekommer i de skandinaviska och de med dessa relaterade tyska källorna. Materialet analyseras i stort sett enligt den traditionella namntolkningsmetoden. Det visar sig att formen at Jómi sannolikt härstammar från det pommerska naturnamnet *Jǫma (˂ jǫma f. ’grop; dike’) som betecknade Stora bukten, en del av Szczecinbukten. Sammansättningen Jómsborg är en sekundär form som bildats från at Jómi enligt standardmodellen: dat. (at) Jómi &gt; gen. Jóms + efterleden -borg. Alla ortnamnsformer som betecknar staden Wolin i primära källor är relaterade till varandra: vissa av dem är etymologiskt besläktade, vissa endast ”referentiellt”, dvs. de betecknar ett och samma ställe. Uppkomsten av ett så stort antal Wolin-ortnamnsformer kan i första hand förklaras genom att formerna i fråga har olika ursprung, att det fanns olika namnbrukarkretsar som använde olika former för att hänvisa till samma stad och att det uppstod olika stavningsvarianter och sammansatta namn under de primära formernas senare utveckling.

In an attempt to discern the prevalence of British place-names with a Scandinavian origin this paper is a small linguistic study on place-names in Herefordshire, Cumbria and the areas along rivers Trent and Ouse. Based on modern maps place-names were included in the study. Older forms of the place-names were retrieved, and these old forms were analysed in order to understand the modern versions of the place-names. Place-name elements were grouped and their frequencies calculated in an attempt to understand the distribution of elements in each area. 1300 place-names were categorised based on their presumed origin, though some lacked the necessary information. Several place-names were given new possible derivations based on their categorisation and the elements they contained. Modern place-name elements/features hinting at a possibly Scandinavian place-name in the past were identified and described. Possible geographical patterns of Scandinavian place-names were found in central Herefordshire, in south-eastern Cumbria and in north-western Yorkshire. Possible implications of the place-names and their geographical concentrations were considered, yielding a hint on an area that might have been pivotal in the evolution of Old English. / I ett försök att urskilja utbredningen av brittiska ortnamn med ett skandinaviskt ursprung är denna uppsats en liten språkvetenskaplig studie av ortnamn i Herefordshire, Cumbria och längs floderna Trent och Ouse. Utifrån moderna kartor i en viss upplösning inkluderades alla synliga ortnamn i områdena. Äldre versioner av ortnamnen samlades in, och dessa gamla former analyserades i syfte att undersöka bakgrunden till de moderna ortnamnsvarianterna. Ortnamnens delar grupperades och deras frekvenser beräknades i syfte att förstå hur dessa fördelades i de olika områdena. 1300 ortnamn kategoriserades utifrån deras förmodade ursprung, men några ortnamn saknade den nödvändiga information undersökningen krävde. Flera ortnamn fick nya tänkbara betydelser baserat på den kategori de tilldelats och de ortnamnsdelar de innehöll. Moderna ortnamnsdelar som skulle kunna indikera en forntida nordisk ortnamnsvariant identifierades och beskrevs. Tänkbara geografiska nordiska ortnamnsmönster upptäcktes i centrala Herefordshire, i sydöstra Cumbria och i nordvästra Yorkshire. Tänkbara implikationer av ortnamnen och deras geografiska koncentrationer betraktades, vilket resulterade i upptäckten av ett område som kan ha påverkat fornengelskans utveckling i väldigt hög utsträckning.

Kersti Ståbi Performing poems from the Poetic Edda I am a folk singer and oral storyteller. In my Masters project I have made a series of concerts performing the poem Vǫluspá from the Poetic Edda in its original Old Norse. Building on the musical elements in the Eddic poems, I’ve been searching the borderlands between speech and singing, using melodic material in the modern Swedish and Norwegian languages. As a method I have imitated singers in different living epic singing traditions from around the world, basing the creative process on mimicry and improvisation. This was a fast route to performances of great diversity: the Manas singer from Kyrgyzstan gradually enters a trancelike state, while Pansori from Korea made me think "unmelodic folk opera" and the Indian Pandvani is all-or-nothing storytelling with music serving as an engine. One specific perspective I have researched is the concept of a ”First Listener” - a representative of the audience on stage that can, but doesn’t necessarily have to, contribute musically. Traditionally the First Listener in Pandvani is very active; singing, shouting and challenging the teller, while the Pansori First Listener is a supporting commenting percussionist. As a storyteller and lead singer I found the presence of a First Listener highly fruitful in the process leading up to the performances. As a stage concept it offers forceful dynamics between the singer, the listeners and the poem. The poems of the Poetic Edda were created and performed in an oral tradition, but survived to modern times only via written text. I regard myself a performer formed in a literate culture but in an oral music tradition. With that in mind I have explored performance of this epic material and its metres. Translation has become a keyword with many facets.