Detta arbete ämnar undersöka möjliga didaktiska användningsområden av fantasygenren utifrån ett relaterat fantasyelement: alver. Ett flertal tidsperioder undersöks därför för att sätta detta övernaturliga väsen i kontext: de fornnordiska, anglosaxiska, medelengelska, tidigt moderna skotska, viktorianska och moderna perioderna. För dessa perioder undersöks vidare disparata textkällor och narrativ i både folktro och skönlitteratur för att uppmärksamma olika representationer av alver genom tiderna. Genomgångar av akademisk forskning och kritiska läsningar av skönlitteratur utförs. Resultatet visar på skillnader både mellan och inom tidsåldrarna i både narrativ, teman och karakteristika; alver tycks vara ett ambivalent väsen som associeras med vithet, ljushet, godhet och skönhet, men som samtidigt kan vara ytterst farliga och kan skada människor om moraliska transgressioner sker från de senare. Deras roll tycks förändras beroende på vilket behov som finns i människornas samhälle; ibland står de som antagonister och ibland som välvilliga belönare. Detta arbete finner att eftersom alver har en lång och varierad tradition och existerar i skilda sfärer finns det goda möjligheter att arbeta utifrån kritiska didaktiska perspektiv med detta ämne i gymnasieskolan inom ett flertal ämnen och även ämnesöverskridande.

This position paper deals with the notions of learning and literacy in the context of studying Library and Information Science (LIS). More particularly, it addresses the learning and literacy involved in, and manifested by, its own production. It is about writing this particular master’s thesis in LIS – the persons involved, the forms and terms used, the expectations met or ignored. It converses not only with itself but also with the academic system which is its raison d’être. It is maintained that this conversing is inherently tangled and that the irresolvable disorder is literally glossed over via language. The argument relies largely on linguistic analysis, linking discourse and conceptual levels to their etymological foundations. Elements of action research and autoethnography are used in an attempt to capture and communicate the competitive conversing which propels and frustrates both personal learning and the development of a disciplined thesis. Standardized presentation forms are challenged and modified in order to highlight the underlying, and ongoing, interplay rather than the finished product. It is suggested that this tangled, tentative, personal/institutional conversing characterizes not only learning but also libraries and LIS itself. It is further suggested that literacy of whatever variety remains a matter of reading, of being able to continuously and competitively assess, converse and thereby commune. LIS has good reasons to highlight its inherent, transdisciplinary association with the human capacity to read. The paper includes a critical self-assessment and concludes with a presentation of the quantitative and qualitative data generated by its own production. / Uppsatsnivå: D

Denna studie undersöker uttryck för faspolaritet i svenska genom en kvalitativ och kvantitativ analys av korpusdata. Studien ämnar beskriva vilka faspolaritetsuttryck som kan anses vara aktiva i dagens svenska, hur uttrycken förekommer kontextuellt, deras semantiska egenskaper, samt dess diakrona utveckling och konceptuella källor. Studien utgår från befästa teorier inom domänen som Kramers (2018) parametrar och Vendlers (1957) aktionsarter för att undersöka och kategorisera uttrycken. Analysen är baserad på data hämtat från språkbankens korpusverktyg korp (Borin m.fl, 2012a) där romankorpusen Bonnier 1 i huvudsak använts. Studien visar att uttrycket för än vilket traditionellt anses vara ett positivt kontinuativt uttryck i dagens svenska i stället nästintill uteslutande används för att uttrycka en kontinuativ negativ fas. Dessutom bekräftar studien adverbet än som vanlig i direkta frågor och diskuterar adverbets potentiella funktion. Studien resultat visar även att de flesta svenska faspolaritetsuttryck oftast förekommer med ateliska predikat i sin kontext. Undantaget är redan som förekommer mest med teliska predikat i sin kontext. De svenska uttrycken för faspolaritet visar sig även följa tvärspråkliga tendenser i fråga om konceptuella källor.

Rembong-Wangka is an Austronesian language, which together with other little described languages, belongs to the Manggaraic subgroup of Austronesian. One aim is to present information about them, as well as other languages in the area, drawn from not readily accessible sources, including archival material, and information collected by the author in Flores. An estimation of the number of speakers of Rembong-Wangka, the dialects and a map of settlements where the language is spoken, are given. The second aim is to describe adnominal possessive constructions, and the third to discuss etymologies of morphological elements in these constructions. The material to answer these questions was collected during two short field trips. Written glossed texts in a Rembong-Wangka corpus constructed by the author were used and analysed in the FLEx program. In pronominal possession, the possessor can be expressed by pronominal enclitics or oblique pronouns. The latter of these two strategies is more emphatic. Non-pronominal possession can be expressed by juxtaposition or with a Possession Construction Marker (PCM). Juxtaposition is used mostly for non-prototypical possession or possession-like relationships and PCMs mainly for prototypical possession. The etymology of the oblique pronouns is discussed, as well as the possible etymological connections of Central Flores PCMs with different words in Rembong-Wangka. / Rembong-Wangka är ett austronesiskt språk, som tillsammans med andra litet beskrivna språk, hör till den manggaraiiska undergruppen av austronesiska. Ett mål är att presentera information om dem, och andra språk i området, från ofta svåråtkomliga källor, bl a arkivmaterial, och information insamlat av författaren på Flores. En uppskattning av antalet talare av Rembong-Wangka, dialekter och en karta över boplatser där språket talas, ges. Det andra målet är att beskriva adnominala ägandekonstruktioner, och det tredje att diskutera etymologier till morfologiska element i dessa konstruktioner. Materialet för att besvara dessa frågor samlades under två korta fältstudier. Skrivna och glosserade texter i en Rembong-Wangka-korpus konstruerad av författaren användes, och analyserades i programmet FLEx. I pronominellt ägande kan ägaren uttryckas med pronominella enklitikor eller med oblika personliga pronomen. Den andra av dessa två strategier är mer emfatisk. Icke-pronominellt ägande kan uttryckas med juxtaposition eller med en ägandekonstruktionsmarkör (PCM). Juxtaposition används mestadels för icke-prototypiskt ägande eller ägandeliknande relationer och PCM för huvudsakligen prototypiska ägarerelationer. De oblika pronominas etymologi diskuteras, och också möjliga etymologiska samband mellan den centralflorinesiska PCMer och olika ord i Rembong-Wangka.

Tyr – A historical and comparative study of configurations and formations connected to the Old Norse god Tyr. Klas af Edholm   This thesis has two aims. One is a discussion of the history of the study of Old Norse religion and related aspects, centered on how general tendencies within the area of research have affected the interpretations of the god *Tīwaz/Tyr. Thereby, it treats a selection of influential trends of interpretation, and a selection of prominent scholars of the field. The second aim is an empirical and comparative analysis of the Old Norse source material and, to some degree, the continental Germanic, the Baltic, and the other Indo-European material. Tyr has been interpreted according to trends of research in the field; the mythological character has been used as a projection screen of the theories. Already from the beginning, Tyr was interpreted as a sky god; connected to this was the conception of an original high god. The interpretations of Tyr as a sun god, sky god, and/or law god are close related to this high god conception. These interpretations of the god Tyr has built their arguments upon the etymological connection to Indo-European words for ‘heaven, celestial’ and ‘god’, but they have not taken enough consideration of the Old Norse sources. Georges Dumézil interpreted Tyr, according to his système tripartite, as a law god. This understanding of the god has been widely adopted, but cannot be confirmed; the Old Norse material only speaks of Tyr as a war god. The comparative Indo-European etymological material indicates that his function as sky god is archaic, while the martial traits shared with the continental Germanic and Celtic counterparts prove that this characteristic must have evolved early. Tyr (or rather his predecessor *Tīwaz) lost his celestial traits and became an unmitigated war god, and as such we perceive him in the Old Norse religion.

It is known to most of us that in order to succeed with a translation you need good language skills, both in the source language and in the target language. But in the work of translating a text in a specific field, the translator also needs certain knowledge of that specific domain. In this essay, I analyze to what extent one needs that knowledge, and to what extent dictionaries, secondary literature and research on the Internet can help during the translation process.   The main subject for this essay is however an analysis of the translation of astrological terms, taken from a French book on medical astrology from which I have translated three whole chapters. The target language is Swedish. These two languages have separate origins, and therefore the terminologies could differ a lot. But, since the subject – astrology – comes from Ancient Greece and doesn’t depend on neither the French nor the Swedish culture, it is more likely that the astrological technolect looks partly the same in both languages: the terminology should presumably have been borrowed from the language of the ancient Greeks.   The seven translation strategies suggested by Jean-Paul Vinay and Jean Darbelnet in Stylistique comparée du français et de l’anglais, written in the 1950’s, helped me analyze the translation. With their method, I could for example see if the translation was mostly literal or oblique, and what kind of strategy is preferable in the translation of technolects.

<p>I denna uppsats undersöks ett flertal ortnamnsformer som förekommer i olika tyska, slaviska och skandinaviska källor och betecknar ett och samma ställe, nämligen staden Wolin belägen på sydspetsen av ön Wolin i polska Pommern. Syftet med arbetet är dels att fastställa etymologin av två av Wolin-namnen, <em>at Jómi </em>och <em>Jómsborg</em>, dels att förklara hur alla ortnamnsformer som betecknar staden Wolin hänger ihop och bestämma vilka faktorer som orsakade en sådan namnmångfald. Undersökningens material utgörs framför allt av de Wolin-namnformer som förekommer i de skandinaviska och de med dessa relaterade tyska källorna. Materialet analyseras i stort sett enligt den traditionella namntolkningsmetoden. Det visar sig att formen <em>at Jómi</em> sannolikt härstammar från det pommerska naturnamnet <em>*Jǫma</em> (˂ <em>jǫma</em> f. ’grop; dike’) som betecknade Stora bukten, en del av Szczecinbukten. Sammansättningen <em>Jómsborg</em> är en sekundär form som bildats från <em>at Jómi</em> enligt standardmodellen: dat. (<em>at</em>)<em> Jómi</em> > gen. <em>Jóms</em> + efterleden <em>-borg</em>. Alla ortnamnsformer som betecknar staden Wolin i primära källor är relaterade till varandra: vissa av dem är etymologiskt besläktade, vissa endast ”referentiellt”, dvs. de betecknar ett och samma ställe. Uppkomsten av ett så stort antal Wolin-ortnamnsformer kan i första hand förklaras genom att formerna i fråga har olika ursprung, att det fanns olika namnbrukarkretsar som använde olika former för att hänvisa till samma stad och att det uppstod olika stavningsvarianter och sammansatta namn under de primära formernas senare utveckling.</p>

I denna uppsats undersöks ett flertal ortnamnsformer som förekommer i olika tyska, slaviska och skandinaviska källor och betecknar ett och samma ställe, nämligen staden Wolin belägen på sydspetsen av ön Wolin i polska Pommern. Syftet med arbetet är dels att fastställa etymologin av två av Wolin-namnen, at Jómi och Jómsborg, dels att förklara hur alla ortnamnsformer som betecknar staden Wolin hänger ihop och bestämma vilka faktorer som orsakade en sådan namnmångfald. Undersökningens material utgörs framför allt av de Wolin-namnformer som förekommer i de skandinaviska och de med dessa relaterade tyska källorna. Materialet analyseras i stort sett enligt den traditionella namntolkningsmetoden. Det visar sig att formen at Jómi sannolikt härstammar från det pommerska naturnamnet *Jǫma (˂ jǫma f. ’grop; dike’) som betecknade Stora bukten, en del av Szczecinbukten. Sammansättningen Jómsborg är en sekundär form som bildats från at Jómi enligt standardmodellen: dat. (at) Jómi &gt; gen. Jóms + efterleden -borg. Alla ortnamnsformer som betecknar staden Wolin i primära källor är relaterade till varandra: vissa av dem är etymologiskt besläktade, vissa endast ”referentiellt”, dvs. de betecknar ett och samma ställe. Uppkomsten av ett så stort antal Wolin-ortnamnsformer kan i första hand förklaras genom att formerna i fråga har olika ursprung, att det fanns olika namnbrukarkretsar som använde olika former för att hänvisa till samma stad och att det uppstod olika stavningsvarianter och sammansatta namn under de primära formernas senare utveckling.

Swedish has a contrast between two so-called tonal word accents: accent 1 and accent 2. In central standard Swedish, for example, compound words generally have accent 2 and primary stress on the first element. In contrast, traditional Scanian dialects exhibit both a high occurrence of accent 1 in compounds and dialect geographic variation between accent 2 and second element stress. This dissertation argues in favour of four diachronically oriented hypotheses pertaining to the word accent distribution in compounds with monosyllabic first elements in these dialects: (1) compounds emanating from syntactic juxtapositions have accent 1; (2) compounds formed by way of compounding proper (stem compounds and comparable formations) have accent 2 or second-element stress; (3) compounds of either of these two types do, however, have accent 1 if the first element was originally disyllabic and has lost its posttonic syllable through syncope; (4) West Germanic loanwords have accent 1. This permits the generalisation that postlexical accent 2, which applies generally in compounds in central standard Swedish, for example, only applies in (non-syncopated) compounds proper in Scanian dialects, while in the other categories the word accent follows from the first element. The larger dialect geographical picture in Sweden is discussed, and it is concluded that the system found in Scanian and many other dialects represents the original state of affairs in Scandinavia as a whole, while the central standard Swedish system with general accent 2 in compounds is an innovation. The dissertation also gives a dialect geographical account of second-element stress, which, in agreement with previous research, is found to be primarily a south Scanian but to some degree also a north-west Scanian phenomenon. It is further proposed that Scanian second-element stress originated in an accent-2 curve with the floating prominence tone H (entailing the curve’s F0 maximum) timed with the posttonic syllable, by way of association of the prominence tone to the posttonic syllable. This curve is documented in south­-east Scania and is hypothesised to have earlier been spread throughout southern and western Scania.