Syftet med studien är att bilda kunskap om elevers uppfattningar av och lärares undervisning om särskrivningar. Det görs utifrån frågeställningarna: Hur uppfattar elever särskrivningar? Hur beskriver lärare att de arbetar med särskrivningar i undervisningen? För att besvara syfte och frågeställningar byggdes studien på en kvalitativ undersökning där lärare och elever på två skolor i södra Sverige intervjuades. Intervjuerna genomfördes med fem lärare som undervisar i svenska samt med sju elever i årskurs sex. Datamaterialet analyserades utifrån en fenomenografisk ansats, vilken är den grund studien vilar på. Materialet analyserades och ledde fram till sex kategorier. Kategorierna från elevintervjuerna blev; uppfattas sällan i text, känner igen ordet, ord kan missuppfattas och förstår ändå. Kategorierna från lärarintervjuerna blev; individuell undervisning och gemensam undervisning. Resultatet utformas utifrån kategorierna och visar bland annat att elever inte uppfattar särskrivningar i text och att vissa särskrivna ord kan missuppfattas men i de allra flesta fall anser elever att läsaren förstår ändå. Resultatet visar även att lärare främst undervisar om särskrivningar individuellt med elever under pågående arbete med skrivna texter. Enstaka tillfällen hålls gemensam undervisning där lärare vanligtvis lyfter exempel på särskrivningar. Syftet med studien är att bilda kunskap om elevers uppfattningar av och lärares undervisning om särskrivningar. Det görs utifrån frågeställningarna: Hur uppfattar elever särskrivningar? Hur beskriver lärare att de arbetar med särskrivningar i undervisningen? För att besvara syfte och frågeställningar byggdes studien på en kvalitativ undersökning där lärare och elever på två skolor i södra Sverige intervjuades. Intervjuerna genomfördes med fem lärare som undervisar i svenska samt med sju elever i årskurs sex. Datamaterialet analyserades utifrån en fenomenografisk ansats, vilken är den grund studien vilar på. Materialet analyserades och ledde fram till sex kategorier. Kategorierna från elevintervjuerna blev; uppfattas sällan i text, känner igen ordet, ord kan missuppfattas och förstår ändå. Kategorierna från lärarintervjuerna blev; individuell undervisning och gemensam undervisning. Resultatet utformas utifrån kategorierna och visar bland annat att elever inte uppfattar särskrivningar i text och att vissa särskrivna ord kan missuppfattas men i de allra flesta fall anser elever att läsaren förstår ändå. Resultatet visar även att lärare främst undervisar om särskrivningar individuellt med elever under pågående arbete med skrivna texter. Enstaka tillfällen hålls gemensam undervisning där lärare vanligtvis lyfter exempel på särskrivningar.

Särskrivningar anses allmänt öka i samhället. Dessa skrivfel irriterar och stör läsaren. Informationen går inte fram. I denna studie granskas kandidatuppsatser från två olika utbildningar och två olika årgångar vid Högskolan i Gävle. Det framkom att särskrivningsfrekvensen är högre bland manliga studenter, och mycket högre bland studenter inom datavetenskap jämfört med omvårdnadsvetenskap. Bland datastuden­terna har särskrivningarna ökat med tiden. Substantiv med långt förled dominerar särskrivningsfelen. Där kräver dataterminologin särskild omsorg för att kunna skriva korrekt svenska. Ett större användande av språkriktighetslitteratur i eller inför examensarbeteskurserna torde minska språkfelen. Vilken tonvikt handledaren lägger på korrekt skriftspråk lyfts också fram i diskussionsavsnittet.

Syftet med studien är att jämföra elevproducerade berättande texter från nationella proven i svenska i årskurs 6 utifrån olika dimensioner av textanalys. Den teoretiska utgångspunkten som studien vilar på är systemisk funktionell lingvistik, framtagen av Michael Halliday. Tidigare forskning som presenteras i studien visar bland annat att det finns ett visst samband mellan hög ordvariation och höga betyg samt mellan andelen sammansatta/långa ord och höga betyg, att andelen nominalfraser med bestämningar generellt ökar i takt med att elever blir äldre, att temaupprepning är den vanligaste formen av tematisk bindning samt att identitetbindning är den vanligaste formen av referensbindning i elevproducerade texter. Analysen vilar på 100 elevproducerade texter, där 25 texter utgörs av pojkar respektive flickor som fått betyget A eller B medan 25 texter utgörs av pojkar respektive flickor som fått betyget E. Texterna har analyserats utifrån analysingångarna ordvariation, sammansatta och korta/långa ord, nominalfraser med dess bestämningar, tematisk bindning samt referensbindning.   Studien kom bland annat fram till att texterna som bedömts med betyget A eller B hade en större ordvariation än texterna som bedömts med betyget E, att det fanns en viss skillnad av andelen sammansatta och långa ord mellan texter skrivna av pojkar och flickor, att andelen nominalfraser med pronominellt huvudord generellt var högre än andelen nominalfraser med bestämningar, att temaupprepning är den vanligaste formen av tematisk bindning samt att referensbindningen identitet är den vanligaste formen av referensbindningen i samtliga texter.

Syftet med studien var att genom textanalys granska språket i tre valda läroböcker inomämnet matematik, på gymnasial nivå, med tonvikt på deras läsbarhet. De tre valdaläroböckerna, Matematik 4000 Kurs C Blå, Matematik från A till E. Gymnasiets matematikkurs C och Tal & Rum NT kurs C+D, har analyserats med avseende på deras samspel mellantext, bilder och figurer, orsakssamband, ovanliga ord, ämnesspecifika ord, sammansatta ord,långa ord, ordlängd, nominaliseringar, nominalfraser, fundament, meningslängd ochmeningsbyggnad. Datan har utgjorts av ett kapitel ur respektive bok, som behandlarexponentialfunktioner och logaritmer. Respektive kapitel har skrivits av och den digitalaversionen har sedan analyserats ur ovan nämnda perspektiv. Huruvida de tre läroböckernasläsbarhet kan betraktas som god, beror på ett antal faktorer. Resultatet av studien visar blandannat att läroböckerna innehåller en del ord och termer, implicita orsakssamband samtmeningsbyggnad som kan vålla problem för en ovan läsare. Trots sin texttyp och sinvetenskapliga komplexitet, har läroböckerna i vissa avseenden en god läsbarhet. Exempelvisvisade LIX för texterna att Matematik 4000 och Tal & Rum är medelsvåra, medan Matematikfrån A till E är lättläst.

Diskursprosodi och semantisk preferens är inneboende aspekter i språk, då inget ord existerar som en isolerad enhet så snart det är en del av en text. Syftet med denna studie var att kvantitativt undersöka August Strindbergs bruk av orden ’kvinna’ och ’man’. Materialet som låg till grund för studien utgjordes av trilogin Röda Rummet, Götiska Rummen och Svarta Fanor. För att göra det undersöktes ordens förekomst med avseende på frekvens, grad av emotionell laddning i sammansättningar, och distribution av lexikaliserade sammansättningar. Därutöver undersöktes kontexten för lemman kvinna och man, genom en kartläggning av diskursprosodi och semantisk preferens för kollokationerna för kvinna och man. Syftet var att kartlägga detta ur ett diakront perspektiv. Resultaten visade att män omtalas, i lemmaform, i större utsträckning än kvinnor i trilogin. Sammansättningar för man är oftast lexikaliserade, medan de för kvinna är det mycket mer sällan. Kvinnor färgas oftare negativt i sammansättningar med kvinna medan motsvarigheten för män nästan alltid är neutral i sin emotionella laddning. Kollokationsanalysen kunde inte säkert visa på Strindbergs attityder gentemot kvinnor och män. Mer data och djupare analysmetoder skulle behövas för en kartläggning av författarens attityd. / Discourse prosody and semantic preference are inherent aspects of language. As soon as a word becomes part of text, it seizes to exist as an isolated unit. The aim of this thesis was to study quantitatively the use of the lemmas woman and man, and the compound nouns containing them, in the works of August Strindberg. The material used consists of his novels The Red Room, Gothic Rooms and Black Banners. The occurrence of the two lemmas was observed with respect to frequency, the degree of emotional weight in compounds and the distribution of lexicalized compounds between women and men. Additionally, the context of lemmas was observed diachronically, through an analysis of discourse prosody and semantic preference of the collocations for woman and man. The results showed that the lemma man is mentioned more often than woman. Most compounds for man are lexicalized, while the opposite pertains to women. Compounds containing woman are more often negatively charged. Meanwhile, compounds containing man are predominantly neutral. The analysis of collocations for the lemmas was not able to map the author’s attitude accurately and more data and deeper methods of analysis are needed.

Compounding, one of the word-formation processes, has been under the focus of many researchers. However, as Bisetto and Scalise (2005) claim, some compound types are neglected. In Turkish, compounds with verbal constituents are one of these neglected types. Therefore, this study investigates this particular type of compound by focusing on the properties such as lexical category, internal structure, headedness, inflection and argument structure. After analyzing the majority of the aforementioned compound types with the help of Turkish explanatory dictionary (Türk Dil Kurumu 2022), this study concludes that compounds with verbal constituents in Turkish contain both nominal and verbal properties.

Swedish has a contrast between two so-called tonal word accents: accent 1 and accent 2. In central standard Swedish, for example, compound words generally have accent 2 and primary stress on the first element. In contrast, traditional Scanian dialects exhibit both a high occurrence of accent 1 in compounds and dialect geographic variation between accent 2 and second element stress. This dissertation argues in favour of four diachronically oriented hypotheses pertaining to the word accent distribution in compounds with monosyllabic first elements in these dialects: (1) compounds emanating from syntactic juxtapositions have accent 1; (2) compounds formed by way of compounding proper (stem compounds and comparable formations) have accent 2 or second-element stress; (3) compounds of either of these two types do, however, have accent 1 if the first element was originally disyllabic and has lost its posttonic syllable through syncope; (4) West Germanic loanwords have accent 1. This permits the generalisation that postlexical accent 2, which applies generally in compounds in central standard Swedish, for example, only applies in (non-syncopated) compounds proper in Scanian dialects, while in the other categories the word accent follows from the first element. The larger dialect geographical picture in Sweden is discussed, and it is concluded that the system found in Scanian and many other dialects represents the original state of affairs in Scandinavia as a whole, while the central standard Swedish system with general accent 2 in compounds is an innovation. The dissertation also gives a dialect geographical account of second-element stress, which, in agreement with previous research, is found to be primarily a south Scanian but to some degree also a north-west Scanian phenomenon. It is further proposed that Scanian second-element stress originated in an accent-2 curve with the floating prominence tone H (entailing the curve’s F0 maximum) timed with the posttonic syllable, by way of association of the prominence tone to the posttonic syllable. This curve is documented in south­-east Scania and is hypothesised to have earlier been spread throughout southern and western Scania.