I denna uppsats undersöks svensk-engelsk kodväxling i bloggtexter. Syftet är att jämföra kodväxlingens frekvens, struktur och funktion i svenska och utlandssvenska bloggar. Materialet har inhämtats i sex olika bloggar, varav hälften av skribenterna är baserade i Sverige och den andra hälften har sin hemvist i USA. För att besvara studiens syfte och frågeställningar har såväl en kvantitativ som en kvalitativ metod tillämpats. Studien visar att kodväxlingen är mer frekvent bland de bloggskribenter som befinner sig i en engelskspråkig kontext. Kodväxlingens struktur uppvisar ett likartat mönster i de båda urvalsgrupperna, där kodväxling på ordnivå är vanligast. Det förekommer vissa skillnader mellan grupperna i fråga om kodväxlingens funktion, vilket kan vara en effekt av att de utlandssvenska blogg­skribenterna befinner sig i en direkt språkkontakt med engelskan.

Denna magisteruppsats behandlar norrmäns attityder till svenska låneord (svecismer) inom det norska språket. Undersökningens fokus ligger i högre grad på informanternas vardagliga talspråk och i mindre grad på deras skriftspråk (bokmål). Syftet med undersökningen är att ta reda på hur medvetna norrmännen är om förekomsten av svenska lånord i sitt modersmål och hur de uppfattar dessa. Uppsatsen syftar också till att undersöka hur informanterna själva använder utvalda svecismer som kartlagts från de relativt aktuella digitala norska källorna.  Undersökningen är av kvantitativ karaktär och har utförts med hjälp av en enkät som besvarats av 55 informanter. Enligt informanterna finns det få svenska lånord i norskan och detta språkliga fenomen diskuteras sällan i Norge. Majoriteten av informanterna uppvisar en positiv inställning till svenska lånord i det norska språket, men en del är mindre positiva. Det framgår att informanterna är mer benägna att tolerera svecismer ifall de inte ersätter etablerade norska ord och uttryck.  Resultatet i denna studie har också jämförts med tidigare undersökningar som tar upp grannspråksattityder i Skandinavien. Det visar sig att den här studien går i linje med tidigare forskning, som också visar på en positiv inställning till svenska språket hos norrmän. I studien framgår också att alla utvalda svecismer enligt informanterna är användbara, dock skiljer sig bruket mycket på grund av lånordens olika stilistiska nivå och etableringsgrad i det norska språket. Informanterna har också demonstrerat att utvalda svenska lånord i högre grad är kopplade till deras talspråk, och att de sällan används i formell skrift.

Syftet med studien är att bidra med kunskaper som möjliggör arbete med historiskt källmaterial i språkhistorisk undervisning på gymnasiet. Avslutningsvis diskuteras språkhistorieämnets potential för arbete med språklig medvetenhet genom lingvistiska metoder och om det kan främja förståelsen för språkets natur och strukturella mönster. Undersökningsmaterialet för studien är ett urval av texter från Siælinna thrøst och frågeställningarna rör vilket inflytande medellågtyskan haft på ordförrådet och ordbildningen i texterna. Analysmetoden har gått ut på att kategorisera ordstoffet efter dess etymologiska koppling till medellågtyskan. I resultatet lyfts de ord som av ordbokslitteraturen pekats ut som medellågtyska lånord. Studien har ett kontaktlingvistiskt perspektiv och utgår från de didaktiska begreppen historisk medvetenhet om språk och lingvistisk litteracitet. Resultatet visar att medellågtyskan både kunde berika det fornsvenskan ordförrådet och skapa betydelseförskjutningar av de inhemska orden. Medellågtyskan har även bidragit till och påverkat användningen av ordbildningselement. Språkkontaktfenomenet förblir liknande och jämförbart och ett studium av äldre språkbruk kan bidra till kunskap om språket idag och i framtiden. Historiskt källmaterial kan verka för en konkretisering av språkliga fenomen och lingvistiska metoder kan bidra till tydligare arbetssätt och mål inom språkhistorieundervisningen.

Esse trabalho analisa a palavra quilombo, de origem africana, integrada em duas variedades linguísticas latino-americanas: o português brasileiro e o espanhol do Prata. No Brasil o termo quilombo significa ‘comunidade de escravos fugidos’ e no Prata ‘prostíbulo’. Como explicar essa diferença? A partir do estudo de registros em dicionários, vocabulários e corpora, iremos discutir o caminho de integração do vocábulo assim como as definições e os comentários metalinguísticos e exemplos de uso encontrados em um conjunto de fontes lexicográficas e corpora das duas variedades linguísticas ibero-românicas. A análise do verbete e seus derivados, assim como a dos vocábulos relacionados, partem dos significados atribuídos à palavra nas fontes selecionadas. Analisam-se definições e comentários metalinguísticos, objetivando fazer uma reflexão crítica sobre as normas e os valores subjacentes às definiçoes nas fontes lexicográficas. Tudo indica que essas normas e valores, ou ideologias, estão por trás das acepções negativas que o vocábulo possui no Prata. / This study analyses an African-derived word, quilombo, integrated in two Latin-American linguistic varieties: Brazilian Portuguese and Spanish spoken in the River Plate region. In Brazil, quilombo means ‘maroon community’, but in Rio de la Plata it means ‘brothel’. How can we explain these differences? Through the analysis of its records in dictionaries, glossaries and corpora, this study discusses the ways in which the word was integrated as well as the metalinguistic comments, definitions and examples of use encountered in the selected lexicographical sources and corpora from the two Ibero-romance varieties. The analysis of the word entry and the derived and related forms in the selected sources is based upon the meanings ascribed to it. The metalinguistic comments and the definitions are analyzed aiming to critically reflect on the norms and values that the lexicographical sources express. The results indicate that these norms and values, or ideologies, are the reason behind the negative connotations of the word in the River Plate region. / Det här arbetet fokuserar på ett ord med afrikanskt ursprung, quilombo som finns i två latinamerikanska språkvarieteter: den brasilianska portugisiskan och spanskan från området kring Rio de la Plata. I Brasilien betyder quilombo ‘självständigt samhälle uppbyggt av förrymda slavar’, medan det i Rio de la Plata betyder ‘bordell’. Hur kan denna skillnad förklaras? Genom att analysera hur ordet registrerats i lexikon, gloslistor och korpusar diskuteras ordets väg in i språket samt de olika förklaringar, metalingvistiska kommentarer och användningsexempel som påträffats i ett urval lexikografiska källor och korpusar från båda de ibero-romanska språkvarianterna. Analysen av denna ingång och dess avledningsord och relaterade ord i de utvalda källorna utgår ifrån de betydelser som ordet tillskrivits. De metalingvistiska kommentarerna och betydelserna analyseras med med syftet att göra en kritisk reflektion kring de normer och värderingar som uttrycks i de olika källorna. Resultaten visar att dessa normer och värderingar, eller ideologier, kan vara anledningen till de negativa betydelserna av ordet i Rio del Plata området.

This thesis presents a study of the phonological and morphosyntactic characteristics of Kalkoti, an understudied Indo-Aryan language of northern Pakistan. Kalkoti belongs to the Shina group of Indo-Aryan languages, but shows heavy influence from the Kohistani language Gawri, including the development of a complex tone system. The data used for the study were mostly collected in Pakistan in 2006 and 2015 as part of other projects, but a small amount of new data was collected as part of this study. Some notable results concern the behavior of the tone system as well as the heavily reduced nominal and verbal morphology. The ergative and genitive cases of nouns have become formally identical, and perfective verbs have by and large lost agreement, both of which set Kalkoti apart from its Shina relatives as well as from Gawri. / Denna uppsats presenterar en studie av fonologiska och morfosyntaktiska drag i kalkoti, ett understuderat indoariskt språk från norra Pakistan. Kalkoti tillhör shina-gruppen inom de indoariska språken, men uppvisar stor påverkan från kohistanispråket gawri. Bland annat har kalkoti utvecklat ett komplext tonsystem likt gawris. Det mesta av datan som använts för studien samlades in i Pakistan år 2006 och 2015 som del av andra projekt, men en liten mängd ny data har samlats in som del av denna studie. Några nämnvärda resultat behandlar tonsystemets beteende, och den kraftigt reducerade substantiv- och verbmorfologin. Ergativ och genitiv-kasus har sammanfallit för substantiv, och de flesta perfektiva verb har förlorat kongruensböjning. Båda dessa fenomen särskiljer kalkoti såväl från närbesläktade shinaspråk som från gawri.

The aim of the thesis is to theoretically and empirically describe and explain the phenomenon of place-name adaptation which does not necessarily end with the borrowing or replication of place-names but can continue further. 48 Wendish place-names in Knýtlinga saga, including their attestations and variants in a selection of the saga’s text carriers and corresponding text witnesses, constitute the primary material for the investigation. The thesis seeks to combine place-name research, contact linguistics and philology with the theory of name adaptation in contact onomastics as its overall framework. The most important contribution of the thesis is the proposed demarcation between place-name replication and adaptation. In discussing the factors that can influence adaptation and its results, the focus is on the decisive role of the language user in contact-induced change. It is argued that the choice of adaptation strategy is primarily dependent upon the needs, competence and attitudes of the name user. The resulting form of adaptation is in most cases governed by the linguistic system of the target language, which is reflected in the model employed in the thesis to describe the results of the adaptation process. Two studies, one etymological and one philological, have been undertaken. Phonological, morphological, lexical, onomastic and semantic adaptations with and without epexegetic additions can be discerned in the toponymic material, which comprises 29 names of Slavic origin. Phonological adaptation dominates, which confirms the observations on place-name adaptation in previous research. Further adaptation of the replicated names in the post-medieval copies of Knýtlinga saga is admittedly insignificant; nevertheless scribes here make greatest use of lexical and onomastic adaptation in copying. The lack of transparency, which has been pointed out as the trigger for these types of adaptation, seems to create only the possibility of adaptation, but it is the name user who determines whether adaptation will occur and which strategy should then be employed.

<p>I denna uppsats undersöks ortografisk namnanpassning av västslaviska ortnamn i tre 1600-talshandskrifter av Knýtlinga saga, Cod. Holm. 41 4to^x, Cod. Holm. 55 fol^x, och Lbs 222 fol^x. Syftet med arbetet är dels att både teoretiskt och metodologiskt bidra till diskussionen angående namnanpassningsprocessen och särskilt vad gäller ortografisk namnanpassning, dels att studera individuell ortografisk namnanpassning i ett konkret handskriftsmaterial. Undersökningens material utgörs framför allt av de i de utvalda handskrifterna belagda ortnamnsformerna på 39 västslaviska toponymer. Bland undersökningens teoretiska och metodologiska resultat kan man nämna avgränsning och definition av huvudtermer (<em>namnreplikation</em>, <em>namnanpassning</em>, <em>ortografisk namnanpassning</em> o.s.v.) och utveckling av specifika metodologiska redskap för att studera namnanpassningsfenomen i skrift, t.ex. bortsortering av ortografiska fel i enlighet med en bestämd princip utifrån jämförelsen av de undersökta ortnamnsformerna med s.k. <em>ursprungliga former</em>, d.v.s. de ortnamnsformer som är belagda i handskriftens bevarade förlaga. Det förekommer 28 ortografiska anpassningar fördelade på 11 av 39 undersökta toponymer. Dessa anpassningar kan delas in i 4 typer: formell, semantisk, formell-semantisk ortografisk namnanpassning och ortnamnsersättning. I samtliga av de undersökta handskrifterna går det att spåra en klar tendens till formell anpassning av ortnamnen. Anpassningsfrekvensen varierar från skrivare till skrivare, men det är möjligt att konstatera att flest anpassningar gjorts av Jón Þórðarson, författaren till Lbs 222 fol^x. Huvudorsaken till de upptäckta anpassningarna tycks ligga i systemtvånget, då de flesta ursprungliga ortnamnsformer som blir anpassade i materialet på olika sätt strider mot onomastikonet/språksystemet. Det visar sig att en av de faktorer som i de flesta undersökta fall bidragit till att namnet till slut anpassats, är namnets synkrona ogenomskinlighet.</p>

Sociolingvistiska studier visar att kontakten mellan den brasilianska portugisiskan och afrikanska språk under kolonialtiden ledde till att afrikanska ord assimilerades in i det brasilianska talspråket. Vissa ord är idag en del av det brasilianska vardagsspråket, medan andra används enbart inom den afro-brasilianska religiösa kontexten. Den brasilianska populärmusiken kan ses som en viktig faktor för spridningen av ord med afrikanskt ursprung. Musiken är ett instrument med vilket det brasilianska samhället kan medvetandegöra sig om hur essentiellt Afrika var i det brasilianska samhällsskapandet. Samtidigt ges kännedom om de afrikanska orden och olika afro-brasilianska kulturella element. I de musikaliska verken av Gilberto Gil, en brasiliansk kompositör, musiker och artist, används ofta ord med afrikanskt ursprung. I den här studien analyseras dessa ord, och med hjälp av ett förslag till klassificering från den brasilianska etno-lingvisten Yeda Pessoa de Castro, görs ett försök att klassificera de afrikanska orden utifrån dess användning, beroende av dess sociokulturella nivå. Analysen visar att det förkommer ord med afrikanskt ursprung i stor del av kompositörens verk, majoriteten av dessa kommer ifrån de afrikanska språkgrupperna bantu och kwa. Orden kommer ifrån olika semantiska fält som till exempel mat, musik och kultur, och en majoritet är benämningar som kommer ifrån den Afro-brasilianska religiösa kontexten. Just det Afro-brasilianska religiösa temat är vanligt förekommande inom brasiliansk populärmusik, men i Gilberto Gils sångtexter ses också teman från den Afro-brasilianska sfären i användandet av välkända afrikanska ord, men det förkommer också ord som är för okända för den större publiken. Ett medvetet användande av de afrikanska orden ses som förstärkande i skapandet av en samhörighet med den Afro-brasilianska världen. / The sociolinguistic studies show that during the inter-linguistic contact between the Brazilian Portuguese and the African languages during the colonial period, many words were assimilated in the vernacular Portuguese of Brazil. Some of the words are today a part of the vernacular language, while others are used exclusively in Afro-Brazilian religious communities. For the diffusion of the words with African origins, the popular music could be an important factor. With this musical theme, the Brazilian society is reminded of the importance that Africa had in the forming of the Brazilian society, and the music brings awareness of the African words and the Afro-Brazilian cultural elements. There is a frequent use of these African words in the musical accomplishments of the Brazilian composer, musician and artist Gilberto Gil. In the present work these words are analyzed, and with the proposal for classification made by the Brazilian ethno-linguist Yeda Pessoa de Castro, the aim is to classify the words, depending on their sociolinguistic level. The analysis shows that the African words can be found in a great part of the composers work, and the majority comes from the banto and kwa languages. The words are being classified in various semantic fields, for an example food, music and culture, and the majorities are designations that come from Afro-Brazilian religion. The Afro-Brazilian religious theme is a common element in the Brazilian popular music, but in the song lyrics of Gilberto Gil the African theme is also showing in the use of well-known African word. Whereas others words with African origin are not that well known, but in the conscious use of Gilberto Gil words of African origin reinforce a connection to the Afro-Brazilian universe. / Pesquisas sociolinguísticas mostram que no contato linguístico entre o português brasileiro e as línguas africanas durante o tempo da colonização, muitas palavras africanas foram assimiladas à língua falada no Brasil. Certas palavras fazem hoje parte da língua cotidiana, enquanto outras são utilizadas exclusivamente nas comunidades de religião afro-brasileira. Para a difusão das palavras de matriz africana, as músicas populares podem ser um fator importante. Com a ajuda da música, a sociedade brasileira lembra-se da importância que teve a África na formação da sociedade brasileira, e leva para o conhecimento palavras africanas e elementos culturais afro-brasileiros. Na obra musical do compositor, músico e artista Gilberto Gil pode-se observar um uso frequente de palavras de matriz africana. Neste trabalho analisa-se este vocabulário, e com uma proposta de classificação feita pela etnolinguista Yeda Pessoa de Castro, procura-se classificar as palavras conforme o nível sociocultural no qual se encontram. A análise mostra que em grande parte da obra do compositor acham-se palavras africanas, a maioria de origem banto e kwa. As palavras vêm de campos semânticos diferentes como culinária, música, cultura e a maioria são designações derivadas de religiões afro-brasileiras. Justamente o tema da religião afro-brasileiro aparece como elemento comum na música popular brasileira, mas nas letras de Gilberto Gil é possível ver temas do universo afro-brasileiro também através do uso de palavras africanas. A análise mostra que algumas são bem conhecidas, outras nem tanto. O uso tão elaborado do léxico de origem africana por Gilberto Gil em suas letras de canções manifesta uma identificação com o universo afro no Brasil.

I denna uppsats undersöks ortografisk namnanpassning av västslaviska ortnamn i tre 1600-talshandskrifter av Knýtlinga saga, Cod. Holm. 41 4tox, Cod. Holm. 55 folx, och Lbs 222 folx. Syftet med arbetet är dels att både teoretiskt och metodologiskt bidra till diskussionen angående namnanpassningsprocessen och särskilt vad gäller ortografisk namnanpassning, dels att studera individuell ortografisk namnanpassning i ett konkret handskriftsmaterial. Undersökningens material utgörs framför allt av de i de utvalda handskrifterna belagda ortnamnsformerna på 39 västslaviska toponymer. Bland undersökningens teoretiska och metodologiska resultat kan man nämna avgränsning och definition av huvudtermer (namnreplikation, namnanpassning, ortografisk namnanpassning o.s.v.) och utveckling av specifika metodologiska redskap för att studera namnanpassningsfenomen i skrift, t.ex. bortsortering av ortografiska fel i enlighet med en bestämd princip utifrån jämförelsen av de undersökta ortnamnsformerna med s.k. ursprungliga former, d.v.s. de ortnamnsformer som är belagda i handskriftens bevarade förlaga. Det förekommer 28 ortografiska anpassningar fördelade på 11 av 39 undersökta toponymer. Dessa anpassningar kan delas in i 4 typer: formell, semantisk, formell-semantisk ortografisk namnanpassning och ortnamnsersättning. I samtliga av de undersökta handskrifterna går det att spåra en klar tendens till formell anpassning av ortnamnen. Anpassningsfrekvensen varierar från skrivare till skrivare, men det är möjligt att konstatera att flest anpassningar gjorts av Jón Þórðarson, författaren till Lbs 222 folx. Huvudorsaken till de upptäckta anpassningarna tycks ligga i systemtvånget, då de flesta ursprungliga ortnamnsformer som blir anpassade i materialet på olika sätt strider mot onomastikonet/språksystemet. Det visar sig att en av de faktorer som i de flesta undersökta fall bidragit till att namnet till slut anpassats, är namnets synkrona ogenomskinlighet.