This study examines the dialect representation in CD PROJEKT RED's video game The Witcher: Wild Hunt. The study intends to contribute to an already narrow sociolinguistic field of research of how dialects are represented in video games, more precisely role-playing games. The purpose of this study is to find out: 1) What are the pronunciation, word choice and grammar features of the farmer Bruno and the Witcher Geralt in the game, The Witcher 3: Wild Hunt, and 2) What social status, class, traits are the two characters' pronunciation, word choice and grammar features associated with?. The study looked into language varieties, regional dialects and stereotyping with support from sociolinguistic variables to help analysing the dialects. Character 1 was assumed to use West Country English. Character 2 was assumed to have a General American dialect. Each dialect was compared to dialects with similar linguistic features, and the case for each dialect was argued and proved through analysing the grammar, vocabulary and pronunciation. The study had two assumptions, 1) that the dialects used in The Witcher: Wild Hunt were used because of the real-life associations they have. There was no clear answer to this. However, it could be suggested that there indeed was a deliberate choice to assign the characters with their dialects, since many linguistic features correlated to real-life dialects and so did the associations we make with the dialect. The first character of low socioeconomic background and low social status had a dialect often associated with these traits. The second character had a linguistically neutral language, and had a dialect associated with similar traits. The second hypothesis was 2) the dialects in The Witcher: Wild Hunt run a risk of enforcing stereotypes. This was vaguely proven to be true, as it depends on how aware the players are when they play the game, as they might otherwise subconsciously enforce them. Disregarding the stereotypes as humorous representations was argued to be equally dangerous as a simple dismissal might do harm as well.

Denna undersökning tar reda på hur reportrarnas tal låter i de svenska nyhetssändningarna och i hur stor mängd regionala varianter av standardspråket förekommer. Den reder även ut vad för policys och praxis som finns hos Sveriges television när det gäller hur en reporter ska tala. Studien fokuseras kring SVT1. Är det mångfaldens Sverige som speglas i reportrarnas språkbruk? Får alla sorts dialekter plats i svensk public service? Undersökningen lutar sig mot den svenska språkpolitiken samt huvuddragen inom sociolingvistik. Vidare kategoriseras de svenska dialekterna i större huvudgrupper där förekomsten mäts utifrån en veckas nyhetssändningar, både från rikstäckande samt från två regionala redaktioner. Analysen mäts utifrån fonologiska och prosodiska variabler som utmärker varje dialektgrupp, samt hur konsonant - och vokalanvändningen ser ut och vilken språkmelodi som kan höras. Undersökningen visar på en stor utbredning av sveamålen, där undergruppen stockholmska är i majoritet. Detta gäller såväl i rikstäckande sändningar som i Nord- och Sydsverige. Den visar även på en stor förekomst av en noterad teveröst, som bäst kan beskrivas som mekanisk och opersonlig. Slutligen kan konstateras att de regionala sändningarna innehåller till en tredjedel tal av sin regionala variant.

Uppsatsen undersöker lärares och elevers attityd till och kunskap om språkriktighetsfrågorna de, dem och dom samt var och vart. Syftet är att undersöka attitydskillnader mellan skolans olika grupper kopplat till elevernas kunskapsnivå för att finna eventuella samband mellan dem, både från ett lärarperspektiv och elevperspektiv. Uppsatsen utgår från teorierna språkideologi, standardspråksteori, normdiskurs samt språklig verbal hygiene. Två enkäter konstruerades och skickades ut till både svensklärare samt högstadie- och gymnasieelever. Resultatet visade att lärarna hade en större vilja att bevara den mer traditionella språkriktigheten, men även eleverna visade både en vilja och önskan att lära sig normativ språkriktighet, med undantag för attityden till dom-reformen. Eleverna hade en större upplevd kunskapsnivå i var och vart än i de, dem och dom-frågan, men resultatet från kunskapstestet visade motsatsen. Man kunde inte urskilja några tydliga samband mellan ökad ålder/erfarenhet och attityd/kunskap bland lärarna och eleverna, eftersom årskurs 8 visade högst kunskapsnivå i båda kunskapstesterna. Studiens slutsats är att språkbrukare bör kunna anpassa sitt språk efter formell och informell kontext och texttyp.

I denna uppsats studeras stadsspråket i Umeå utifrån ett antal infödda och inflyttade Umeåbors subjektiva beskrivningar. Syftet är att beskriva Umeåbors uppfattning om talspråket i Umeå. En övergripande fråga är om det finns en uppfattning om en särskild Umeåsvenska, och hur denna varietet i så fall beskrivs och bedöms av Umeåborna. Vidare undersöks Umeåbornas uppfattning om dialektens betydelse för konstruktion av social identitet samt hur inflyttade Umeåbor resonerar om språklig anpassning till inflyttningsorten. Uppsatsen har en explorativ ansats och syftar till att utifrån en bred frågeställning utforska området för att ge uppslag till fördjupande forskning. Metoden för undersökningen är kvalitativa livsvärldsintervjuer med nio Umeåbor i åldrarna 19–80 år. Resultatet visar att stadsspråket i Umeå utifrån Umeåbornas beskrivningar kan betraktas som en norrländsk regional standardsvenska, och att Umeåsvenskan har betydelse för att konstruera och upprätthålla såväl en norrländsk identitet som en identitet som "stadsbo". Bland de inflyttade syns såväl ett uttalat motstånd mot att anpassa sitt språk som en strävan efter att förstärka en identitet som Umeåbo genom att närma sig Umeåsvenskan.

Följande studie är en undersökning med sociolingvistisk inriktning med fokus på ungdomars språkbruk. Studiens teoretiska ramverk utgörs av sociolingvistiska teorier och utifrån dessa teorier analyseras och diskuteras studiens empiriska material. Empirin utgörs av en kvantitativ enkätundersökning där elever har fått delge åsikter och uppfattningar kring attityder till och bruk av slang samt deras kännedom om och bruk av ett antal specifika slangord. Studien med tillhörande undersökning syftar till att undersöka om högstadieungdomarnas kännedom om och bruk av några specifika slangord och uttryck har förändrats märkbart de senaste 30 åren. Studien syftar även till att undersöka högstadieungdomars attityder till och bruk av slang. De slangord som informanterna i följande undersökning har givit exempel på granskas i relation till elevers exempel på några specifika slangord i Kotsinas båda undersökningar från 1987 respektive 1998.Den bearbetade och analyserade empirin visar att informanternas attityder till slang är övervägande positiva, mer inom användning i vardagligt tal än i skrift. Gällande kännedom om och bruk av specifika slanguttryck tyder resultaten på att informanternas kännedom om och bruk av några specifika slangord för ”pojke” och ”flicka” är förhållandevis oförändrad/oförändrat, medan kännedomen om och bruk av slangord för värdeladdade ord som ”elak/otrevlig och ”bra/trevlig” har förändrats. Man får förmoda att de ord som informanterna delger även brukas av informanterna till viss del, varpå kännedom om och bruk av går hand i hand i följande studie.Slutsatsen som kan dras är att myten om slangens korta liv inte alltid stämmer men även att slangen precis som språket i sig alltid är föränderligt. Dessutom indikerar resultaten på att vissa slangsynonymer går ifrån sin ursprungliga betydelse, eller tillskrivs fler och nya betydelser och på så vis kan de användas i fler än ett sammanhang.

I inlärning av ett andraspråk är fokus vanligtvis riktat på uttal, grammatik, hör- och läsförståelse samt skrift utifrån givna mål och betygskriterier i Läroplan för grundskolan, (Lgr22)(Skolverket, 2022) med relativt lite fokus på muntlig förmåga. Området kring vilka språkliga strategier som kan hjälpa andraspråkselever att våga diskutera och föra fram sina åsikter har dock fått begränsad uppmärksamhet i svensk kontext. Syftet med studien är därför att bilda kunskap om vilka språkliga strategier som elever med svenska som andraspråk använder i en elevledd argumenterande diskussion och vilka faktorer dessa elever anser viktiga för att våga diskutera och framföra sina åsikter. Studien utgör en kombination av samtalsanalyser (diskursanalyser) av elevledda argumenterande diskussioner och elevers rankning av faktorer med ett sociolingvistiskt perspektiv. De observerade mönstren överensstämmer med tidigare internationell forskning om att turhållande yttrandemarkör är en viktig språklig strategi för att undvika kommunikationssammanbrott. Eleverna i studien prioriterar emotionell trygghet framför språklig trygghet och anser att diskussion med vänner är en framgångsfaktor för att våga föra fram sina åsikter på svenska. Framtida forskning kan exempelvis utforska om förekomsten av språkliga strategier hos en andraspråkstalare går att använda som instrument för språklig nivåbedömning.

Syftet med studien är att undersöka förekomsten av olika språkliga variationer utifrån sociolingvistiska teoretiska begrepp i svenska som andraspråksundervisningen. För att infria syftet har observationer valts som metod. Dessa har genomförts på tre olika skolor, där elevers språkanvändning på SVA-lektioner har iakttagits. Vidare har de språkliga variationerna att analyserats och kategoriserats utifrån sociolingvistiska teoretiska begrepp, såsom kronolekt, sociolekt och etnolekt. Resultatet har även diskuterats utifrån begreppen kodväxling, grupptillhörighet och distans, något som också behandlas inom sociolingvistiken. Resultatet visade att det är främst sociolekt och etnolekt som var framträdande i ungdomarnas tal. Båda lekterna förekom oftast i början eller i slutet av en mening, främst från arabiskan och engelskan. Vidare visade resultatet att kronolekt förekom allra minst i elevernas tal. I studien har det även förts en diskussion om det multietniska ungdomsspråkets eventuella funktion. I resultatdiskussionen diskuteras resultatet i förhållande till tidigare forskning samt huruvida de olika förekomsterna kan förstås. Det spekuleras även huruvida språket kan fungera som en gruppmarkör, eller som en distansering från andra grupper. Avslutningsvis följer en diskussion av både resultatet och tillvägagångssättet med observation som metod, samt reflektioner om didaktiska konsekvenser för ett fortsatt lärande.

Det har under många år funnits en diskurs i samhället om huruvida ungdomar skriver sämre nu än vad de gjorde förr i tiden. Det har även funnits en diskurs om ungdomars sätt att skriva har förändrats i och med ökade internetvanor och nya tekniska hjälpmedel som slagit igenom under de senaste 20 åren. Ansatsen till denna studie har därför varit att försöka bidra med kunskap i ämnet ungdomars skriftspråk genom att studera om svenskelever har förändrat sitt skriftspråk. För att kunna se om en förändring skett valdes därför elevtexter skrivna i nationella proven i svenska ut som analysobjekt. Avgränsningen gjordes på grund av att alla elever som läser svenska på gymnasiet någon gång skriver nationella prov i svenska. För att studien skulle representera elever från olika gymnasieprogram och olika svenskkurser gjordes ett slumpmässigt urval, där elevtexter från olika gymnasieprogram och olika gymnasieskolor valdes ut som studieobjekt. Elevtexterna är hämtade från tre olika årtal 1999, 2007 och 2015 för att dels kunna ge ett så trovärdigt resultat som möjligt, dels kunna se om en förändring i elevers skriftspråk hade skett från det att internet började användas av fler personer till nutid när näst intill alla använder internet på en daglig basis. Studien har använt sig av en kvalitativ textanalys med kvantitativa inslag. Detta har gett studien ett mer övergripande resultat där både skriftliga företeelser som exempelvis elevernas användning av versal men också ordföljden i texterna har analyserats. Studiens resultat visar att elevernas skriftspråk inte har förändrats särskilt mycket, utan att skriftspråket i det stora hela är detsamma under alla tre årtalen som studerats. Det finns dock tendenser i skriftspråket som visar på att vissa delar kan komma att förändras, men att man inte kan dra några större slutsatser av det resultat som framkommit.

Over the last decades, language in the public sector has changed due to influence from New public management. In this thesis, I seek to investigate librarians’ attitudes towards a more businesslike way of speaking about libraries, referred to here as management-speak. For this purpose, I’ve used a modified version of the matched guise technique. A magazine article on libraries was altered so that one version contained more management-speak and the other one less. 500 randomly chosen Swedish librarians were asked to rate one of the two versions on a five point Osgood-scale. Statistical analysis of their answers shows that while respondents who read the version containing less management-speak rated it more favorably, the difference was small and not statistically significant. These results would suggest that librarians in general may not hold any particularly strong attitudes, positive or negative, towards management-speak. However, librarians who graduated in the eighties or later and librarians who do not hold a managerial position are more likely to perceive the writer as younger when she uses more management-speak, while research librarians will probably see the writer as more trustworthy when the management-speak is toned down.

The aim of this study is to investigate teachers’ attitudes and approaches to linguistic varieties in teaching and also to find out how they are represented in the classroom. The study was made from a sociolinguistic perspective. The study includes the methods, interviews and observations. The methods are used to investigate attitudes towards and teachers‘ approach to different varieties in the language. Furthermore the aim is to create an image of how the language varieties takes expression in teaching situations. The results of the study proves a mostly positive attitudes towards varieties in spoken language. The study also shows occasions when the varieties are seen as something negative, and some occasions where the correct way of using language are more preferably. A part of this study was to investigate different generations perspective of spoken language, which is presented and discussed. The outcome was something else then the hypothesis. The respondents of this investigation are connecting the concepts “youth language” and “bad language”. They also emphasizes that swearing is increasing in school. However, they point out, that the early years of primary school is relatively liberated from the bad language and that an increase occurs at the transition to middle school. The study also includes how teachers are working with language switching and appreciation of different variates. / Syftet med examensarbetet är att undersöka attityder och förhållningsätt till olika talspråkliga varieteter och hur de representeras i klassrummet. Arbetet tar avstamp utifrån ett sociolingvistiskt perspektiv. Metoder som används i arbetet är intervju samt observation. Metoderna används för att undersöka attityder, synen och lärarnas förhållningssätt till olika varieteter i språket samt för att skapa en bild av hur undervisningssituationer ser ut i praktiken. Resultaten i studien påvisar en övervägande positiv syn gentemot varieteter i talat språk. Studien identifierar dock tillfällen då dessa varieteter uppfattas som negativt och standardspråket framställs som det korrekta språkbruket. Ett av studien teman behandlar skillnader mellan olika generationers syn på språkbruket, vilket diskuteras och presenteras. Hypotesen att det skulle uppkomma stora skillnader visade sig få ett annat utfall. Deltagarna i studien sammanlänkar begreppen ungdomsspråk och svordomar. Vidare så framhäver de att svordomar har ökat i skolan. De poängterar dock att lågstadiet är relativt befriad från det fula språket och att en ökning sker vid övergången till mellanstadiet. Studiens resultat visar även metoder och arbetssätt som lärare använder sig av i sin undervisning vilka grundar sig i språkväxling och uppskattning av olika talspråkliga varieteter. Studien diskuterar slutligen teman av språknormativ karaktär.