<p>Although many studies have been conducted on second language acquisition and bilingual education, little is known about the role of language in the formation of identity by adolescent immigrants in the language classroom. More specifically, this study aims to investigate the use of code-switching by immigrant and refugee students learning Swedish and English in a high school preparatory program. Furthermore, this study investigates the relationship between students’ and teachers’ attitudes towards code-switching and language as a resource, and theories on language as a marker of identity. Quantitative collection of data and qualitative interviews reveal tensions between the ways in which teachers and students relate to code-switching and bilingualism. This study concludes that language in general, and code-switching in particular, can be used by students as a marker of identity. It further concludes that teachers to some extent discourage the use of code-switching, and thereby undermine the students’ possibilities in forming multicultural identities.</p>

<p>Den här uppsatsens syfte är att undersöka tystnadens kommunikativa funktion i två svenska teaterpjäser, Leka med elden av August Strindberg och En talande tystnad av Erland Josephson. I min metod använder jag mig av en anti-essentialistisk hållning och intresserar mig i första hand för tystnadens funktion.</p><p>Tystnaden analyseras utifrån tre ingångar: dess relevans, konceptualisering och distanserande/förenande funktion. Analysen visar skillnader pjäserna emellan vad gäller tystnadsindikationer i teatertexten. En talande tystnad regisserar oftare explicit pauserna medan tystnaden i Leka med elden endast är antydd i texten och får sin relevans i Holms regi. Metaforer som avslöjar tystnadens konceptualisering förekommer i En talande tystnad men inte alls i Leka med elden. Tystnaden konceptualiseras både som en aktivitet och som ett tillstånd. I En talande tystnad har tystnaden främst en distanserande funktion, i Leka med elden en förenande funktion i högre grad men denna visar också exempel på en distanserande funktion hos tystnaden.</p><p>Min slutsats är att tystnadens funktion sammantaget i Leka med elden är att skapa en form för scenisk effekt, det vill säga, att vara dramatiskt effektiv. I En talande tystnad är tystnaden tematisk och en del av pjäsens själva innehåll.</p>

The thesis deals with the use of spoken Swedish on six English-medium university courses in Sweden. The courses are taken by both Swedish and foreign students, with English as the common language of instruction. The aim of the study is to describe and understand the oral use of Swedish, by students in particular, in the type of linguistic environment that arises when English is the medium of instruction. Language use is studied from three angles: the use of spoken Swedish, the functions of Swedish in interaction, and participants’ attitudes to Swedish and English and to the choice of one language or the other. The analysis is based on observations and recordings of naturally occurring talk on courses in the subject areas business studies, engineering and computer science, and on interviews with students and teaching staff. Close analysis of the Swedish spoken is combined with ethnographic knowledge of the broader social context of the courses, and in both theory and method the thesis combines the research fields of sociolinguistics and ethnography. The study shows that Swedish is spoken on all the courses observed. It is used primarily outside whole-group teaching, in interactions not involving foreign students. The language occurs both in talk relating to the course subject and in private conversations. Thus, English-medium education does not by definition mean that English is the only language employed; Swedish, too, has a more or less prominent place. In the thesis, attitudes and patterns of language choice are attributed to the national, rather than international, character of the courses, and to the fact that most of the students and lecturers have experience of and routines from Swedish-medium education. The old routines are carried over into the nominally English-medium courses, giving Swedish a special position and local prestige in these environments. / Avhandlingen handlar om hur svenska används i den muntliga interaktionen i sex engelskspråkiga universitetskurser i Sverige. Kurserna följs av både svenska och utländska studenter och engelska är det gemensamma språket i undervisningen. Undersökningen utgår från studenternas språkbruk och syftet är att beskriva och förstå särskilt studenters muntliga användande av svenska i den typ av språkmiljö som uppstår då engelska är undervisningsspråk. Språkbruket undersöks från tre infallsvinklar: den talade svenskans användning, svenskans funktioner i interaktionen samt deltagarnas attityder till dels svenska och engelska, dels valet av språk. Analysen utgår från observationer och inspelningar av naturligt förekommande samtal i undervisning inom ämnesområdena företagsekonomi, teknik och datavetenskap samt från intervjuer med studenter och lärare. Näranalyser av den talade svenskan kombineras med etnografisk kunskap om kursernas bredare sociala sammanhang, och i teori och metod kombineras forskningsfälten sociolingvistik och etnografi. Resultatet visar att svenska förekommer i alla undersökta kurser. Svenska används främst utanför helklassundervisningen i samtal där utländska studenter inte deltar. Språket talas både i samtal som rör studieämnet och i privata samtal. Att kurserna är nominellt engelskspråkiga betyder alltså inte att engelska är det enda språk som används i samband med undervisningen, också svenskan har en mer eller mindre framträdande plats. I avhandlingen förklaras attityder och språkvalsmönster med att kurserna till sin karaktär är nationella – i motsats till internationella – och att majoriteten studenter och lärare har erfarenhet och rutiner från svenskspråkiga utbildningar. De gamla rutinerna förs över till de nominellt engelska kurserna och ger svenskan en särställning och lokal prestige i miljöerna.

Esse trabalho analisa a palavra quilombo, de origem africana, integrada em duas variedades linguísticas latino-americanas: o português brasileiro e o espanhol do Prata. No Brasil o termo quilombo significa ‘comunidade de escravos fugidos’ e no Prata ‘prostíbulo’. Como explicar essa diferença? A partir do estudo de registros em dicionários, vocabulários e corpora, iremos discutir o caminho de integração do vocábulo assim como as definições e os comentários metalinguísticos e exemplos de uso encontrados em um conjunto de fontes lexicográficas e corpora das duas variedades linguísticas ibero-românicas. A análise do verbete e seus derivados, assim como a dos vocábulos relacionados, partem dos significados atribuídos à palavra nas fontes selecionadas. Analisam-se definições e comentários metalinguísticos, objetivando fazer uma reflexão crítica sobre as normas e os valores subjacentes às definiçoes nas fontes lexicográficas. Tudo indica que essas normas e valores, ou ideologias, estão por trás das acepções negativas que o vocábulo possui no Prata. / This study analyses an African-derived word, quilombo, integrated in two Latin-American linguistic varieties: Brazilian Portuguese and Spanish spoken in the River Plate region. In Brazil, quilombo means ‘maroon community’, but in Rio de la Plata it means ‘brothel’. How can we explain these differences? Through the analysis of its records in dictionaries, glossaries and corpora, this study discusses the ways in which the word was integrated as well as the metalinguistic comments, definitions and examples of use encountered in the selected lexicographical sources and corpora from the two Ibero-romance varieties. The analysis of the word entry and the derived and related forms in the selected sources is based upon the meanings ascribed to it. The metalinguistic comments and the definitions are analyzed aiming to critically reflect on the norms and values that the lexicographical sources express. The results indicate that these norms and values, or ideologies, are the reason behind the negative connotations of the word in the River Plate region. / Det här arbetet fokuserar på ett ord med afrikanskt ursprung, quilombo som finns i två latinamerikanska språkvarieteter: den brasilianska portugisiskan och spanskan från området kring Rio de la Plata. I Brasilien betyder quilombo ‘självständigt samhälle uppbyggt av förrymda slavar’, medan det i Rio de la Plata betyder ‘bordell’. Hur kan denna skillnad förklaras? Genom att analysera hur ordet registrerats i lexikon, gloslistor och korpusar diskuteras ordets väg in i språket samt de olika förklaringar, metalingvistiska kommentarer och användningsexempel som påträffats i ett urval lexikografiska källor och korpusar från båda de ibero-romanska språkvarianterna. Analysen av denna ingång och dess avledningsord och relaterade ord i de utvalda källorna utgår ifrån de betydelser som ordet tillskrivits. De metalingvistiska kommentarerna och betydelserna analyseras med med syftet att göra en kritisk reflektion kring de normer och värderingar som uttrycks i de olika källorna. Resultaten visar att dessa normer och värderingar, eller ideologier, kan vara anledningen till de negativa betydelserna av ordet i Rio del Plata området.

Denna studie handlar om variation i skriven meänkieli med fokus på variation i ett specifikt drag, h i efterstavelsen (t.ex. saunhaan &gt; sauhnaan 'till bastun'). Tidigare forskning har visat att detta språkdrag påträffas med omfattande variation efter ett särskilt mönster i talspråket (t.ex. Mantila 1992, 2010; Vaattovaara 2009). Syftet med denna studie är att undersöka om, och i vilken omfattning, det mönster som beskrivits för det talade språket också påträffas i skriven text på meänkieli. Studien föranleds av det faktum att meänkieli för närvarande befinner sig i en standardiseringsprocess. h i efterstavelsen i talat språk utgör ett komplext system, som kan uppfattas av vanliga språkanvändare som ”svårt att beskriva”. Hur som helst har tidigare forskning indikerat att användningen av h i talat språk är ganska systematiserat och ett mönster för variationen har utvecklats i en bestämd riktning över tid. Med tanke på denna studie är det av intresse att undersöka om mönstret är liknande i skriftlig form, det vill säga om de enskilda författarna i den undersökta korpusen använder sig av ett liknande system för h i sina litterära verk. Studien har inte som syfte att diskutera språkplanering eller principer för standardisering, utan syftet är att skapa en helhetsbild av språklig variation i användningen av h i skriftspråket. Korpusen består av 43 böcker av 18 olika författare från tre olika decennier (1980–2000). Från varje publikation är de första 5250 orden excerperade om verket innehåller fler ord (barnböckerna, som är kortare och till antalet 18, har excerperats i sin helhet.) Studiens primära fokus besvaras med hjälp av frågorna huruvida det förekommer variation mellan de olika författarna, och vilken typ av variation som förekommer inom de texter varje enskild författare skrivit, även över tid betraktat. Syftet med studien är att avslöja om variationsmönster eventuellt sprider sig, eller om mönstret indikerar lika användningssätt mellan de enskilda författarna. Enligt sociolingvistiska teorier om språklig förändring borde en s.k. undersökning i verklig tid över flera decennier visa huruvida en pågående förändring är på gång. Hypotesen för denna studie (huvudsakligen på basis av Mantila 2010) är, att ett liknande system som påträffas i talspråket också påträffas i skriven form. h i efterstavelsen har en historisk utveckling med många förändringar och är ur ett morfologiskt och fonologiskt perspektiv ett mångfacetterat språkdrag. Studien fokuserar enbart på de sex olika lingvistiska positioner där den metatetiska varianten av h i efterstavelsen kan förekomma, vilket alltid sker i samband med en tonande konsonant exempelvis på följande sätt: 1. Stockholmhiin &gt; Stockholhmiin 'till Stockholm', 2. koulhuun &gt; kouhluun 'till skolan', 3. korjaamhaan &gt; korjaahmaan 'för att städa', 4. Pajalhaan &gt; Pajahlaan 'till Pajala', 5. istumhaan &gt;  istuhmaan 'för att sitta', 6. ymmärtänheet &gt; ymmärtähneet 'har förstått'). Tidigare forskning har ansett denna specifika variant av h med metates vara ”ett varumärke för Tornedalen” och språkdraget har visat ett tydligt mönster för variation i Tornedalen. I denna studie speglas variationen av h‑metatesen i litteraturen på meänkieli mot tidigare forskningsresultat rörande talspråk, där språkdraget undersökts både i svenska och finska Tornedalen. Bengt Pohjanen (med det största antalet utgivningar), tillsammans med tre andra författare har undersökts närmare. Ett intressant resultat är att det förekommer relativt omfattande variation mellan dessa författare, samtliga bördiga från en och samma kommun, nämligen Pajala. I motsats till vad som hävdas i traditionell sociolingvistik stämmer inte här antagandet att författarnas härkomst skulle vara en styrande faktor i författarnas språkliga val. Det allra viktigaste resultatet i studien är att enskilda böcker har under de tre undersökta decennierna visat ett överraskande resultat i fråga om variation under 1980- och 1990-talet, men under 2000-talet har det mönster som påträffats i talat språk systematiserats och tagits i bruk på ett enhetligt sätt i litteraturen på meänkieli mer eller mindre hos samtliga författare. I positionerna 1–4 sker metates systematiskt i mellan 85 – 98 % av fallen, medan den i positionerna 5–6 endast påträffas i 0,8 – 1,4 % av fallen. / This study deals with variation in written Meänkieli, focusing on the variation of one specific feature, h in non-initial syllables (e.g. saunhaan, sauhnaan 'into sauna') which has been found to be rich in variation in spoken language according to earlier research (e.g. Mantila 1992, 2010; Vaattovaara 2009). The aim of this study is to investigate if, and to what extent, the variation patterns found in the spoken variety correspond to literature written in Meänkieli. The study is motivated by the fact that Meänkieli is currently undergoing standardization process. The variation of h in non-initial syllables forms a complex system in spoken language which, as a folk belief, is “difficult to describe”. However, earlier research has indicated that in the spoken language the use of the h is linguistically quite systematically structured and the variation patterns have developed in certain direction across time. In the interest of the present study is to investigate if the pattern is similar in the written form in the chosen corpus, that is, if the individual authors are implementing a similar system in their literary work. The principal aim of this study is not to deal with language planning and principles of language standardization but to form an overall picture of linguistic variation in the use of h in written language. The data consist of 43 books from 18 authors, and from three decades (1980–2000). From each publication, the first 5250 words are extracted into analysis, if the word count exceeds this number (children’s books, 18 included in the corpus, typically do not). The main interest of the current work lies in the question whether or not there is remarkable variation found between the different authors, and what kind of variation may appear within the texts authored by each individual author or across time. The aim of the study is to reveal if the variation patterns possibly scatter, or if the patterns indicate agreement between the individual authors. According to sociolinguistic theories of linguistic change, the so called real time investigation across the decades should indicate if there is an ongoing change. The hypothesis of the research (mainly on the basis of Mantila 2010) is that the variation pattern similar to spoken language is being adopted also in written forms. Since the h in non-initial syllables is both from the point of view of historical development as well as morphological and phonological conditions a very rich feature, this study focuses only on the six linguistic environments concerning the metathetic h variant (e.g. 1. Stockholmhiin &gt; Stockholhmiin 'to Stockholm', 2. koulhuun &gt; kouhluun 'to school', 3. korjaamhaan  &gt; korjaahmaan 'to clean', 4. Pajalhaan &gt; Pajahlaan 'to Pajala', 5. istumhaan &gt;  istuhmaan ' to sit', 6. ymmärtänheet &gt; ymmärtähneet 'have understood'), which always involves a voiced consonant. Earlier research has regarded this particular variant as “the trademark of Torne Valley” which has, on the present Finnish and Swedish side of the area, shown a clear pattern of variation. In this study, the variation of the metathetic h in Meänkieli literature is mirrored against earlier findings from the Torne Valley spoken data. Bengt Pohjanen (with the largest number of publications) together with three other authors have been investigated in more detail. An interesting finding is that there is relatively much variation among authors from one municipality, Pajala. Against the traditional sociolinguistic expectations, the origins of the authors is not a governing factor in linguistic choices. The main outcome of the whole analysis is that during the three decades investigated, individual books have indicated unexpected variation in the 1980s and 1990s, but by the 2000’s the same variation pattern found in spoken language has been more systematically and strongly adopted also into written Meänkieli by more or less all of the authors: in the phonotactic positions 1–4 the metathesis is systematic (85–98 %) while in the positions 5–6 only 0,8 to 1,4 %.

Den här uppsatsens syfte är att undersöka tystnadens kommunikativa funktion i två svenska teaterpjäser, Leka med elden av August Strindberg och En talande tystnad av Erland Josephson. I min metod använder jag mig av en anti-essentialistisk hållning och intresserar mig i första hand för tystnadens funktion. Tystnaden analyseras utifrån tre ingångar: dess relevans, konceptualisering och distanserande/förenande funktion. Analysen visar skillnader pjäserna emellan vad gäller tystnadsindikationer i teatertexten. En talande tystnad regisserar oftare explicit pauserna medan tystnaden i Leka med elden endast är antydd i texten och får sin relevans i Holms regi. Metaforer som avslöjar tystnadens konceptualisering förekommer i En talande tystnad men inte alls i Leka med elden. Tystnaden konceptualiseras både som en aktivitet och som ett tillstånd. I En talande tystnad har tystnaden främst en distanserande funktion, i Leka med elden en förenande funktion i högre grad men denna visar också exempel på en distanserande funktion hos tystnaden. Min slutsats är att tystnadens funktion sammantaget i Leka med elden är att skapa en form för scenisk effekt, det vill säga, att vara dramatiskt effektiv. I En talande tystnad är tystnaden tematisk och en del av pjäsens själva innehåll.

Although many studies have been conducted on second language acquisition and bilingual education, little is known about the role of language in the formation of identity by adolescent immigrants in the language classroom. More specifically, this study aims to investigate the use of code-switching by immigrant and refugee students learning Swedish and English in a high school preparatory program. Furthermore, this study investigates the relationship between students’ and teachers’ attitudes towards code-switching and language as a resource, and theories on language as a marker of identity. Quantitative collection of data and qualitative interviews reveal tensions between the ways in which teachers and students relate to code-switching and bilingualism. This study concludes that language in general, and code-switching in particular, can be used by students as a marker of identity. It further concludes that teachers to some extent discourage the use of code-switching, and thereby undermine the students’ possibilities in forming multicultural identities.

I denna uppsats beskrivs en grupp hälsingeungdomars bruk av – och attityd till den egna dialekten. Uppsatsen baseras på en tidigare attitydundersökning genomförd på Gotland varpå analysen i denna undersökning tar spjärn i en enkätundersökning omfattande 70 informanter i åldrarna 15 till 18. Denna delas upp i tre delar: sociologiska bakgrundsfaktorer, bruk och attityd och syftar i huvudsak att ge en indikation på hur ungdomarna använder dialekten i vardagen och på hur deras attityd ser ut gentemot dialekter som fenomen i allmänhet, men hälsingemålet i synnerhet ser ut. Därtill jämförs frågorna som behandlar attitydbegreppet med tidigare undersökning. Det kanske viktigaste resultatet som framkommit av denna undersökning är att attityden till informanternas egen dialekt, hälsingemålet, är förvånansvärt positiv, att många identifierar sig som dialekttalare samt att hälsingeungdomarna i större utsträckning är mer positiva till sin dialekt än vad de jämnåriga gotlänningarna är.

The lexical semantics of a language is an area of linguistics that has many important implications for the life of modern society. It is important to understand how language change works and why this change occurs. Thus the aim of the work described in the thesis was to examine how six Swedish words, fett, fräsch, fräck, grym, häftig, and tajt are used by five different age groups of Swedish people in Uppsala region. To accomplish the aim of the study an appropriate questionnaire was compiled and used by the author. The questionnaire asked for information about the respondents as well as about the usage of each studied word. Analogous previous studies of the ongoing semantic change are reported in literature, frequently in regard to the words from English language. My results show that most of the chosen words are used differently by different age groups. Some words change their usage only slightly while other words experience larger metamorphose. The investigated words do not change their meaning completely, however some meanings do become more or less frequent. The results also show that the usage of the words does not always correlate to their dictionary definitions. Overall it can be concluded that semantic change for the considered words is a gradual ongoing process. / Den lexikala semantiken i ett språk är ett område inom lingvistik som har många viktiga konsekvenser för livet i det moderna samhället. Det är viktigt att förstå hur språkförändring fungerar och varför denna förändring sker. Därför var syftet med det arbete som beskrivs i uppsatsen att undersöka hur sex svenska ord fett, fräsch, fräck, grym, häftig och tajt användes av fem olika åldersgrupper av infödda talare av svenska i Uppsalaregionen. För att uppnå syftet med studien sammanställdes en enkät. Enkäten innehöll frågor om respondenterna samt om användningen av vart och ett av de studerade orden. Liknande tidigare studier av pågående semantisk förändring rapporteras i litteraturen, ofta i fråga om orden från engelska. Resultaten visar att de flesta av de valda ord användes på olika sätt av olika åldersgrupper. Vissa ord har ändrat sin användning något medan andra ord har genomgått en större förändring. De undersökta orden ändrade inte sin betydelse helt och hållet, men vissa betydelser blev mer eller mindre frekventa. Resultaten visade också att användningen av orden inte alltid korrelerar med deras ordboksdefinitioner. Sammantaget kan man dra slutsatsen att semantisk förändring för dessa ord var en gradvis process.

This study focuses on the Catalan language of Catalonia, a region located in the east of Spain. There are many immigrants living in this region who decide to learn the Catalan language in hope of finding a job or to integrate in the Catalan society. The main aim of this study was to discover the types of language attitudes the beginners of Catalan show towards this language (general, instrumental and integrative attitudes). Language attitudes are of importance because it can indicate the “health” of a minority language, such as is usually considered Catalan. The method applied was direct, where the informants had to answer a written questionnaire. The results of the study show positive attitudes towards the Catalan language and its general use in Catalonia. The main conclusions of the study were that the informants showed positive and slightly more instrumental attitudes towards Catalan, indicating that the main motive of learning the language was more of practical use than integrative motives.